Jag och/eller mannen är i starten hela helgen - mitt i händelsernas centrum. Det är SÅ kul! Det är sådan härlig stämning o vi bor 100 meter från skidstadium så bara det gör att vi lever i skidrus fre-sön :-)
Barnen ser jag knappt - mannens uppgift är att se till att de har vallade skidor, jag startar dem - o resultatet får vi veta sedan. De har fått pengar på fickan och ordnar mat-intaget via tävlingskaféet eller grillen.
Efter tävlingarna yrar ungarna omkring som de vill, de små leker snöbollskrig, klättrar på staketen - eller gå hem och softar i soffan. Tonåringen spanar tjejer, snackar skit med allehanda skidkompisar och glassar (spexar ;-) runt.
Prisutdelning i mäktiga Stadhushallen, med världselit som prisutdelare till ungdomarna, där alla får pris. Vilken succé! Att tonåringen sedan lyckades få en kram av fina Magdalena Pajala gjorde ju inte saken sämre ;-)
.JPG)
Själv har jag kommit på mig (igen!) med världens sämsta minne. Iklädd nya tävlingsdräkten och nummerlapp så glömde jag tydligen helt bort mitt 11 veckors förkylnings-träningsuppehåll i vinter (mitt minne är tydligen 3 veckor långt). Frisk och med 3 veckors träning i kroppen ställer man självklart upp på DM. Världens sämsta minne kombinerat med felvallning (bakhalt i jättebackigt spår) gjorde att jag var flera minuter efter såna jag t y c k e r att jag borde slå. Skit-irriterad blir jag då. Och peppad att tävla mer :-) Och träna mer :-) Men - alla vi (tre) Norrbottens-tanter slog alla (tre) norrmän. Visst är vi bra?! Och om man får brons på DM (fast man är sist av alla Norrbottens-tanter) så slår man väl alla tanter som inte var med ?! ;-)
Imorgon är det stafetter - yngsta tonåringen och pappan ska åka, äldsta tonåringen och jag ska vara startpersonal - och tjejerna ska heja på brorsan och pappan.
Och SMHI lovar SOL o finväder :-)
Och jag är FRISK!!
1 kommentar:
Låter som en härlig dag :-) Lycka till imorgon. Kram
Skicka en kommentar