Dagens träning i kanonväder

Idag blev dagens träningspass rullskidor efter Nikkavägen. Innan mina första pass ifjol hade jag ju inte rullskidat på kanske... nästan 20 år, och jag hade glömt vilken naturupplevelse det faktiskt kan vara att staka sig efter en väg ... ;-)
För vad säger ni om de här vyerna tagna med mobilkameran? Inte helt fel att ha framför ögonen när man tränar.
En helt fantastisk träningsdag helt enkelt!

Det blev mest fest - och lite jobb!

Nu är jag hemma från vår stora konferens i Dalarna! Det var 2 något slitna Kiruna-bor som klev av flyget, haha...

Det har varit jätte-roligt!! Bolagets 400 för mig nya medarbetare träffades för att kombinera nytta med nöje, men det blev nog mest nöje.

Jag har träffat många gamla kursare jag inte sett på ca 20 år (och, OJ, vad vi var oss lika ;-), många konsulter som jag täffat som beställare unde åren på gamla jobbet och en massa nya trevliga människor. Vilket gäng - och medelåldern var säkert åtminstone 15 år lägre än jag är van vid.

Och vi har dansat natten lång! Det var länge sedan jag var på ett sånt party - så riktigt, riktigt roligt!! (Inte konstigt att man var lite trött sen...)

Men, vad skönt det var att komma hem! Här hemma hade det gått bara bra, men nu får pappan rå sig lite själv efter behov. Nu skiner solen från en strålande blå himmel, så det blir en perfekt "vara-hemma-på-gården-mys-dag".

Turbofart

Den här veckan, och förra, har gått i turbofart. Jag är inte riktigt bekväm med det, vill ha mer tid för att bara vara.

Vi har hunnit arrangera BAMM (http://www.bamm.nu/), de stora barnen har börjat skolan, de små har börjat på sitt nygamla dagis (flytt till ny lokal) och jag har varit i Norge med jobbet, igår hade jag 4 olika möten och imorgon ska jag på jobbresa till Dalarna 2 dagar. Och vi har en dead-line på måndag.

Återigen börjar jag fundera över livstempot. Skillnaden mot för ett år sedan är att jobbet känns kul - men inte är det lätt att hinna med hela ruljangsen med jobb, barn, hem, träning, socialt umgänge, renovering... puh... när båda jobbar heltid, utan att vi springer som torra skinn.

Som tur är har vi en hög toleranströskel vad gäller röra ;-)

Fast det är inte kul när man känner att ett sjukt litet barn knappt får plats på agendan...

Det som är bra med mitt jobb nu, är att det faktiskt funkar att jobba mindre - man får ta på sig färre uppdrag helt enkelt.

Det finns en höstplan...

Nej, nu är det dax att packa lite för snart kommer flygtaxin. Kanske är det lite sommar i Dalarna till och med?

Ännu en dag på jobbet!

Vissa dagar på jobbet är som sagt lite bättre än andra.

I onsdags eftermiddag åkte vi till en ö alldeles innanför Lofoten, för att ha en Kick-off för ett projekt. Det är en forskare som har ett forsknings- och utbildningscentrum i en gammal fiskfabrik, hur häftigt som helst! (Och efter att sett vad de redan gjort i ombyggnads- och renoveringsväg och såg vad som fanns kvar att göra- så insåg jag att våra renoveringsprojekt är... ingenting ;-)
Deras ö tog ungefär en halvtimme att jogga (småklättra) runt och det är en fantastisk utsikt över Lofoten och söderut mot Tysfjord.
Inne i fiskfabriken hade de inrett några rum med hotellstandard och en matsal, med utsikt över Lofoten. Maten var Italienskinspirerad med norska ingredienser (som valkött (!) och torsk), det var så gott som det låter :-) Efte middagen gick vi ut och fiskade från bryggan, vi såg en massa rejält stora sejar och torskar, men det blev ingen fiskelycka - men det gör inte så mycket, det var mysigt ändå.

Jo, vi jobbade också. På torsdag hade vi möte innan vi vid 14-tiden började den långa resan hem (det är låångt från Kiruna ut mot Lofoten). Jag hoppade av i Abisko, där jag hade resten av familjen, för att jobba lite på distans på fredagen (hm, det blev det lilla det...) Precis när vi kom till Abisko smällde det till i bilen, och så var den kaputt... Jag tyckte lite synd om de andra som fick vänta på en taxi för vidare färd mot Kiruna, medan jag traskade hem till min mor o far som hade middagen klar... Men vi gör våra val i livet, och den här dagen hade jag valt rätt som inte skulle längre än till Abisko :-)

Knut-dyslexi

Jag tror att jag har knut-dyslexi. Eller knop-dyslexi, som vana knop-fixare skulle kalla det. (Eller är jag kanske knut-och knop-analfabet, hihi...)

Jag är helt, fullkomligt hopplös att komma ihåg olika knutar (jaja, knopar, då!). Det kanske är därför som det där med klättring inte riktigt blev min grej, att det stannade vid en klätterkusrs och några ytterligare tafatta försök. När man klättrar - DÅ måste man kunna knopar.

Det måste vara något i min hjärna som inte riktigt är skapt för att få ihop dessa snörens vindlingar. Helt klart är det en medfödd defekt.

Vi håller på att renovera på vinden. Vi har en trappa som är smal och lång. Långa golvbräder måste alltså hissas upp genom fönstret.

För några veckor sedan skulle vi skicka upp 10 golvbrädor. Jag där nere (och förväntades alltså knyta fast repet i brädan, huu!) och maken i fönstret på vinden.

"Hur ska jag knyta, då!?"
"Kör ett dubbelt halvslag!"
"??"
"Men, det har jag ju visat dig en massa gånger!!"
"Kom ner och visa...." (Inte vill jag ha en bräda i skallen, bara för att jag inte minns hur man gjorde dubbelt halvslag...)

Maken visade, och jag tränade några gånger - och Vips, lätt som en plätt! De 10 bräderna hissades upp med perfekta dubbla halvslag. YES!!

Igår skulle vi skicka up 45 golvbräder till vinden. Jag där nere, maken i fönstret.

"Jag är redo, du kan skicka upp första nu!"
"Hm... hur var det nu...??"
"Dubbelt halvslag!!!"
"... jag minns inte..."

Maken visade, igen, men en annan variant - och jag blev helt förvirrad. Efter 10 träningsknutar fick jag till det igen - och 45 bräder skickades lätt som en plätt upp till vinden.

Men hur kan man vara en så fullkomlig idiot på knopar?? Det känns SÅ frustrerande, i somras skulle jag och barnen gå till bron på Åstön och meta... Jag var tvungen att ringa dit maken för att knyta fast reven i kroken :-O

Jag som är van att klara av allt (det mesta ;-) själv - men när det gäller att knyta ett snöre så det håller - då måste maken komma... fast det är väl bra i och för sig att de är oumbärliga NÅGON gång ;-)

Dagens prinsess-outfit

Ja, idag blev det inte så mycket rosa, men en massa andra färger kombinerades ihop med nedanstående resultat.

Prinsessa nr 1


Prinsessa nr 2 En dag när pappan i huset varit nere med prinsessorna på stan, sa han att han nästan skämdes över speciellt en av prinsessornas klädsel - "Tänk om folk tror att det är JAG som satt på dem de där kläderna??!!"

Men jag sa att det måste väl alla fatta att så där klär väl ingen vuxen på ett barn, heller.

Det blev då en diskussion angående hur vanligt det är att barnen själva får bestämma kläder. A tror att vi tillhör undantagen, men det tror inte jag. (De måste väl vara fler än vi som har envisa klädbestämda ungar??)

Så - dagens fråga blir: Låter ni era barn välja kläder själva, oavsett vad resultatet blir?

Som ni förstått (och som bilderna uppenbarligen visar) så har våra barn fria händer - så länge kläderna inte hindrar dem. (Tex klänning på fjället eller i skogen får de ju INTE ha ;-)

För så GÖR prinsessor...

Jag har två prinsessor här hemma. Två stycken, helst rosa, i klänningar och kjolar (oftast både och) oavsett aktivitet. Klättra i träd går kanon i en lång volangkjol. Leka Jönsson-ligan också och om prinsessorna fått bestämma själva - vandra i fjällen är väl ingen konst i långklänning? Men där gick gränsen för mor och far.

Mamma: "NEJ, inte klänning när vi ska åka till fjälls! Tröja och byxor!"

Prinsessa: "Meen - då kan vi ju inte vara några PRINSESSOR!!!"

Mamma: "Fast jag har ju byxor och jag är ju också en prinsessa..." (Mamman försöker vara listig...)

Prinsessa: "Du är väl ingen prinsessa - du är ju en TANT!!!"

Det blev i alla fall byxor till slut, men det första de gjorde när de kom hem var att byta till.... klänning!

Favoritböckerna just nu är Per Gustavssons Prinsess-böcker, och den prinsessan är heltuff. Hon räddar prinsar, jagar bort drakar och slåss mot rövare - för SÅ GÖR PRINSESSOR!

Det är lite kul:
*Jag som inte är speciellt intresserad av kläder och nog helst skulle se mina tjejer i praktiska kläder (dvs tröja och byxor) har fått två stycken rosa klännings-prinsessor.

*Vår hovleverantör av flick-kläder (mest rosa, blommigt och hjärtan) har insett att den kläd-perioden är förbi... hennes tjej vill bara gå omkring i Sverige-t-shirt och långa kamoflage-byxor. Allt med minsta hjärta, blomma eller rosa fläck ratas. Till mammans stora sorg ;-)

"Är det aldrig slut på den här långsemestern?"

Efter en dag hemma for vi västerut till de norska fjällen. Väderprognosen sa oss att det inte var värt att vänta - skulle det bli någon tältning och fjällvandring innan jag börjar jobba var det bäst att dra direkt. Vilket våra barn inte var diekt överförtjusta i.

9-åringen tyckte att det var lite konstigt att man först är borta i flera veckor, är hemma en dag och sedan åker iväg igen?? Och det kan han ju ha rätt i. Lilla S undrade hojtandes i bilen om det inte var slut på den här långsemestern snart? Taskigt att föräldrarna har veto.

Andra dagen gick vi på topptur. Gautelifjellet 1250 möh skulle bestigas och tanken var att småtjejerna skulle få gå med så långt de tyckte det var kul - men det tyckte de hela vägen upp! På lätta, springiga, klättriga små 4-årsben nådde de toppen, och jag tror faktiskt inte att det skulle gått mycket fortare om de inte varit med.




Det var lätt vandring på vägen upp, med lite inslag av "klättring" till klätterapornas förtjusning.
Toppen är nådd!!
Från toppen hade vi fin utsikt över Gautelisvatnet och Sverige.
Kvällarna fördrevs med poker i tältet, det var många och hårda duster. Efter pokern var alla trötta, så topptursdagen låg faktiskt hela familjen i sina sovsäckar strax efter kl 20! Det konstiga var att vi ändå sov till kl 7 nästa morgon - 11 tim sömn, det kan inte vara nyttigt... Både jag o A hade iallafall ont i huvudet den dagen, och Nej, det berodde inte på för mycket vin, för något sånt hade vi tyvärr inte med oss ;-) Nu ska vi vara hemma ett tag.

Hallon och bad

Det var otroligt vad svårt det var att få till något Blogg-inlägg nu. Jag kör den enkla vägen och visar lite bilder från årets visit på Åstön hos farmor och farfar.

I år var vi nere senare än vanligt, med den fördelen att hallonen var färdiga att plockas. Mums, mums - och flera syltburkar blev det.
Det är nog färdig-badat för i år nu, men vi har fått många sköna dopp i sommar. Varmt i vattnet var det och barnen badade till de blev som små russin allihop.
En båt-tur i kanalen blev det, ungarna är SÅ imponerade över den fina motorbåten vi lånar - den är MYCKET större än våran båt!! (Som är en 2-manns-kajak, haha...)

Det är otroligt vacker natur på Åstön, fina vita sandvikar omgärdade av klippor och fina runda stenar. Yttre delen av ön har varit militärt övningsfält men är nu naturreservat. Det innebär att det inte är en massa stugor överallt plus att det finns en massa fina grusvägar att cykla på. Många fina cykelträningspass har det blivit förutom spring-rundorna på de mysiga stigarna på ön. Förutom att bada, äta hallon, åka båt, träna, fika och umgås så har jag o A varit på konsert: Lars Winnebäck med förbanden Emil Jensen, Markus Krunegård och Miss Lee. Den kalla och regniga kvällen märktes inte alls, det var SÅ bra!