I valet och kvalet

De senaste 2 veckorna har jag var i valet och kvalet om jag skulle söka ett nytt jobb internt. Sista dagen var i tisdags, och jag var osäker in i det sista.

Det nya jobbet innebar att man skulle starta upp en helt ny sektion, inom ett område som jag har hyfsad koll på. Man skulle själv få organisera upp sektionen, tillsammans med chefen som skulle sitta 16 mil bort.

Min egen plan har varit att vara kvar på mitt befintliga jobb iallafall ett år till, sedan gå vidare till ngt liknande det jobb som nu var ute.

Mitt nuvarande jobb har jag haft 1,5 år. Det är roligt, har varit för mastigt men jag har lyckats få in en organisationsförändring som innebär att det kommer bli mkt mer hanterligt efter nyår. Jag har en kanon-chef, vi jobbar mkt tillsammans och han känns verkligen som en med-arbetare. Han är nog den första chef som verkligen varit närvarande, mina fd chefer har varit OK, men jag har klarat mig lika bra utan dem. Jag har hans fulla förtroende när det gäller arbetstider, resor, kurser. Han har också småbarn och han förstår precis dilemmat med sjuka barn.

Jag har nyligen börjat vara ledig på fredagar, och hur det hade fungerat med nya jobbet vet jag inte - kan tänka mig att det varit svårt, iallafall i början.

Min första tanke var att söka jobbet, man kan ju alltid tacka nej om man får det. Eller kan man det? Internt är det lite knepigare än om man söker ett externt jobb. Det kan lika gärna vara så att de högre cheferna kommer överens om att jag behövs bäst på det nya jobbet och då har man inte så mkt att sätta emot. Faktiskt. Och jag skulle säkert få jobbet om jag sökte det (för så brukar det vara de gånger man slänger in en intresseanmälan på något man inte är heltänd på ;-) ...

I tisdags-fm hade jag ännu inte slutligen bestämt mig. Så då ringde jag till en tjej som jobbar på den avdelningen och frågade hur stämningen på avd var o hur chefen var. Och efter det samtalet bestämde jag mig! Hon sa att hon trivdes med jobbet men hade inte så mkt kontakt med de andra på avd utom de i hennes arbetsgrupp och att hon kände sig rätt ensam för att chefen satt så långt bort. Han var trevlig men inte närvarande.

Jag sitter nu med i en otroligt trevlig ledningsgrupp, har en bra, närvarande chef, bra medarbetare, roliga arbetsuppgifter med en massa spännande nötter att knäcka närmaste året, och har precis fått till min egen arbetssituation. Jag har felxibla arbetstider och kan vara ledig fredagar. Och jag tycker inte jag är klar med min nuvarande tjänst ännu på något år. Svaret var ju givet: jag sökte inte den nya tjänsten! Det kändes så skönt när jag bestämt mig, och egentligen hade jag nog innerst inne vetat vad jag ville hela tiden, annars hade jag nog slängt in en ansökan mycket tidigare.

Det är nyttigt att måsta värdera o väga för- och nackdelarna med sin nuvarande situation, man uppskattar vad man har när man liksom fått välja det igen!

Nappar...

När vi fick vårt första barn var min inställning att nappar, det är helt onödigt! Om barnen hade sugbehov tog de väl till tummen. Vår äldste sög inte på något, förutom mig då och det dygnet runt i princip första månaderna... Efter ett par månader försökte vi med napp, men han vägrade. Vårt andra barn hade tummen i mun redan i magen - och den sitter där än, vid 7 års ålder :-O !

När tjejerna föddes, var nog ändå min inställning att några nappar ska vi inte truga på dem... Men efter några veckor (någon månad?) när vi som vanligt satt med flickorna i soffan på kvällen, med varsitt finger i munnen på dem ( och de sög, och sög...) så frågade min man stilla om det kanske inte varit lite enklare med napp? ÅK OCH KÖP!! sa jag. Sedan infann sig lugnet i huset... Två små nöjda gummor som sög och sög på sina små nappar, och två föräldrar som inte hade russinfingrar, haha!

Vid ca 10-11 mån ålder bestämde sig mamman att nu skulle napparna bort. Flickorna hade precis börjat sova hela nätter utan mat o somna själv. Då tog mamman bort napparna - och kaoset infann sig... En kväll o natt genomled vi, och halva nästa kväll... sen satte jag i propparna igen! Och flickorna somnade sött o sov hela natten... Det hade säkert gått om vi kämpat på någon natt/kvälll till, men just då fanns inte den orken.

Nu är flickorna 2,5 år, och vi har nappar överallt :-O! De har napp dygnet runt, utompå dagis och när vi är ute. De slåss om napparna, det tappas nappar på nätterna, det räcker inte med en napp i munnen utan helst en i var hand också - och det ska vara RÄTT napp... Vi införde att tag napp-förbud på dagen, men det räcker med att vi glömt framme en napp så är eländet igång. Vi har det precis sådär som jag alltid sagt (tänkt - innan jag fick twinsen) att så där ska vi aldrig ha det, stora barn som springer omkring med napp hela dagarna...

Det där med principer är ju rätt kul... man omprövar dem utifrån vilken situation man är i...

Men, nu snart, ska napparna bort, vi ska bara ladda lite först!

Tränings-kompis!

Igår var jag och storebror ute och sprang en halvtimme tillsammans. Vi har som mål att komma ut en gång i veckan, och det här var 3:e gången. Han är ingen idrottskille, går inte på någon fysisk träning, men tycker om att röra på sig. Ofta så kan han gå ut o promenera själv, tycker att han tänker så bra då - och så får man ju frisk luft! Säger vår 10-åring! (Undrar var han fått det ifrån ;-)!)

Våra träningsstunder är så mysiga! Vi springer (eller går) och småpratar om allt möjligt, han tycker det är så skönt att få min fulla uppmärksamhet, ingen konkurrens med tre småsyskon som man ska överrösta.

Jag tycker det är så häftigt att vår lille kille, som föddes alldeles nyss, nu är min tränings-kompis! Tänk vad mycket kul vi kommer kunna göra ihop (tills det inte alls är intressant att göra något med MAMMA :-O!)!

Mer från träningsfronten: A körde sitt första skidpass igår, på slingan av konstsnö som lagts ut. Flera landslag har kommit upp för att träna här nu, och för att garantera att de har något att träna på så görs spår att konstsnö innan vi fått nog mkt av den naturliga varan. Man får lösa ett skidpass för 500 kr, om man vill åka på de spåren - men A upptäckte igår att den kostnaden betalar vårt företag som friskvård, inte dåligt! Jag o flickorna ska gå ner och lösa ett skidpass till mig nu, för i helgen ska jag göra skid-debut!

För nu gäller det att börja träna - jag o A har (inspirerade av några kompisar) anmält oss till ett långlopp i vinter! Det blir en "mini-semester" utan barn, där vi förenar nytta med nöje (skidåkning, gluhwein och goda middagar...) men det gäller ju att se till att vi orkar ha något nöje också...

Tålamod...

Vi har kanske 200 m till dagis... det känns som 2 mil när man ska hem... med två envisa 2,5-åringar som ska gå åt fel håll, leka katt (dvs krypa hem), ligga på vägen o sjunga, ta av sig vantarna fast det är -5 grader ute, gå in på alla gårdar på vägen, brottas, tvinga mamma att "palla" rönnbär (ja, de äter rönnbär :-O), äta snö, slicka på gatan, osv, osv...

Jag trodde att jag hade tålamod (innan jag fick barn), jag trodde jag hade tränat upp mitt tålamod (innan jag fick tvillingar), men ibland så HAR JAG INGET TÅLAMOD!!!

Idag tappade jag konceptet, blev arg o tog en av damerna under armen, hon tappade vantarna hon höll i handen o jag sa att de fick minsann ligga där, för hon ville ju ändå inte ha sina vantar o då får man vara utan. BASTA! Liten syster stod upprörd kvar, bredvid de tappade vantarna o grät... Hur mamma gör! Och vantarna - ska de ligga där på gatan?

Hur det slutade? Denna gång "vann" faktiskt mamma, liten dam gick tillbaks o hämtade sina vantar, o knatade snällt resten av vägen hem. Fast "seger", hm... Nästa gång ska jag hålla mig lugn... Jag ska, jag ska...

Företaget Familjen L AB

Jag och min man driver ett företag ihop. Det är sex anställda varav i snitt hälften arbetar och hälften skapar arbete. Företaget är i omsorgs- o service-branschen. Arbetstiderna är ca kl 6-8 resp 15-21 vardagar samt 6-21 helger. Mellan kl 21-06 har vi jour, det saknas dock jour-tillägg. Företaget är inte direkt lönsamt, faktum är att vi båda två har ett arbete vid sidan om för att finansiera företaget. Man skulle nog kunna säga att vi ser företaget som en hobby-verksamhet, som vi driver för vårt egna nöjes skull.

Några gånger i veckan får vi ledigt från företaget, för att ägna oss åt egna aktiviteter, dock en åt gången.

Vissa dagar känns det som att man skulle kunna avveckla företaget omedelbums, men då räcker det oftast att någon av medarbetarna hittar på något kul, så inser man att livet nog skulle bli rätt trist utan det ;-)...

Pulka-premiär!

AAHH! Vilken dag det är! Strålande vackert väder, inte ett moln på himlen, -5 grader och vindstilla. Det har snöat lite senaste veckan, så i vår pulkbacke här i kvarteret är det perfekt pulk-före, så jag o barnen ägnade några timmar på förmiddan till att susa nerförbacken, tjohoo!

Som vanligt blev det tjafs om vem som skulle ha vilken kälke, tefat, snow-racer, spark... är det något man blir bra på så är det medling... Man kanske skulle bli fredsmedlare i nästa liv :-D!

Men fort gick det, och OJ vad småtjejerna tjöt av skratt när vi tre susade fram på snow-racern, och inga större krascher blev det heller.

Nu sover de små sött i vår säng och jag o storebror ska baka rulltårta - har han bestämt! Och jag är inte så svårövertalad...

YES!

Jag kan bocka av en punkt på min mentala "att-göra-lista", såna där saker som man har tänkt att göra, men som jag har så svårt att få ändan ur och göra... Jag fattar inte att jag har så lätt att skjuta på saker o ting, o så svårt att göra dem direkt. Det är samma sak på jobbet, men jag är iallafall bra på att prioritera, så jag har inte fått sparken än...

Iallafall, jag ringde just till vår fönster-leveratör o bad om en offert på 5 fönster som vi ska byta ut (2 på vinden o 3 i källaren), skönt - för annars blir det aldrig någon inredd vind...

Fler saker på min lista av sånt som aldrig blir gjort...

1. Boka om klipptiden som jag var tvungen att avbeställa 11 september - det är inte lätt att få klipptid i den här stan, så jag fattar inte att jag inte gjorde det direkt - jag börjar likna ett troll i håret...
2. Kontakta en arkitekt som ska hjälpa oss att rita på den planerade utbyggnaden som vi tänkt göra nästa sommar... det börjar brinna i knutarna...
3. Leka tandfé o förvandla Storebrors tand (som nu hunnit bli TVÅ :-O, skärpning tandfén!) till 2 ggr 10-kronor (Och tänk: tandfén skärpte till sig o nu ligger det 2 guldpengar i glaset :-)
4. Posta brevet till Försäkringskassan ang senaste VAB-dagen
5. Sätta upp 3 glashyllor i köket som jag lovade för TRE år sedan!
6. Rama in 3-4 tavlor som ligger under vår säng sedan många år tillbaks...
7. Rensa vinden från alla gamla flyttlådor o annat skräp, så vi kan börja snickra 2 rum däruppe

Det får räcka för nu, jag ska gå in o pricka av o fylla på listan så kanske det blir lite aktivitet i Pi:s liv...

Jag är så imponerad av alla som gör saker DIREKT! Jag gör små ryck, men sen faller jag tillbaks till mitt vanliga skjuta-upp-på-framtiden-mentalitet... Men å andra sidan så går det ju ganska bra det med, jag lyckas ju göra de viktigaste sakerna iallfall, o man kanske ska nöja sig med det o att man har en lång att-göra-lista om man får tid över ngn dag...

Lediga fredagar och kvällsjobb...

Oj, det har snart gått en vecka sen sist - det blir inte direkt ngn DAGbok det här - snarare VECKObok :-D...

Idag är jag ledig - har min lediga fredag, som jag bestämde att jag skulle börja ha här efter semestern. Det var så otroligt intensivt under våren, så när det blev lite lugn o ro o tid för reflektion så bestämde jag mig för att sätta ner foten, bromsa upp lite o ta föräldraledigt på fredagar. Eftersom jag ändå inte hann med mig på jobbet på 100% så kunde jag lika bra inte alls hinna på 80%... tänkte jag då, lite obstinat o käckt så där...

Det är jätteskönt att vara ledig med de minsta, vi myser, städar lite, är ute o leker, fredagsfikar med bröderna när de kommer hem från skolan o kan fixa fredags-mys-middag i lugn o ro.

Men alla mynt har ju en baksida... Det är ju fullkomligt kaotiskt på jobbet! Nej, jag hinner ju såklart inte alls med det jag borde göra nu, o jag sitter ofta på kvällarna o sliter, oftast hemma, men igår var jag nere på jobbet mellan kl 20 och 23.45... Och ändå så ligger jag efter med en massa "viktiga" saker. Det är t.o.m så att när jag går hem på torsdagarna så känns det lite trist att jag inte ska jobba på fredag, för eftersom jag nu ska vara ledig så har jag ju inga möten på fredag (vilket är ett unikum för arbetsdagarna på vårt företag, där möten verkar vara kärnverksamheten) och jag inser vad mycket jag skulle hinna om jag "fått" jobba på fredag...

Missförstå mig rätt nu, jag VILL vara hemma med barnen på fredagarna - men samtidigt har jag ett roligt jobb, med hög arbetsbelastning, där det är svårt att plocka bort delar av arbetsmängden, så den lediga dagen märks påtagligt...

Ja, det är så mycket fina ord på vårt företag om att man ska underlätta för småbarnsföräldrar, men är det någon som verkligen får ihop det i praktiken, det undrar jag ju...

Bara det här med våra stela tids- o lönesystem... Jag trodde ju i min enfald att jag kunde fylla i föräldraledigt de fredagar jag är ledig, o om jag någon gång MÅSTE jobba så fyller jag bara i att det är en vanlig arbetsdag. Men OH NEJ, så kan man ju inte göra :-O. En dam från löneavd ringde häromdagen o började med att säga: "Hujja, vad du tjorvar!!" För inte kan man göra så... eftersom jag ska vara ledig en dag i vecka under flera månader måste man göra en nedsättning av tjänsten o lägga in nya arbetstider i datasystemet, o då KAN jag inte gå in om jobba fredagar för då står det i systemet att jag är ledig... Jaha, sa ja, men jag kan ju behöva jobba vissa fredagar eller del av fredagar, hur gör jag då? DET GÅR INTE, svarar löne-tanten, eftersom du har förtroende-tid o förhandlat bort övertiden och alltså inte har "mer-tid". Nähä??!!, sa jag, då då får jag väl jobba gratis de gånger jag är inne på fredagarna då, det spelar väl ingen roll, jag har ju ändå så mkt tid som jag jobbar på kvällarna som jag inte får något för... (Visst är jag lojal mot min arbetsgivare :-D - 80% av lönen med 100% arbetstid, jag borde få pris som årets dummaste medarbetare ;-)...) Det slutade iallafall med att så tyckte hon ju inte att jag skulle göra, utan hon skulle lägga in ngt som kallas "passbyte" som jag ska fylla i de dagar jag jobbar fast jag ska vara ledig... Så det är nog meningen att jag ska vara ledig, o det är ju bra det, HAHA.

Jsut nu sitter E&S o skrattar på golvet, sjunger o leker att de är deras äldre kusiner - de är SÅÅ söta - och jag vill inte alls vara på jobbet idag!!

Men inte är det lätta att få ihop livet, med hedern i behåll på alla håll o kanter :-D...

Två beslut jag tog för två veckor sedan!

För två helger sedan tog jag två beslut:

1. Jag ska köpa en digital systemkamera!
2. Jag ska börja Blogga!

Beslut nr 1 hade jag o A tänkt ge mig i julklapp, men jag är så ivrig så jag har reviderat tidsplanen till att kameran ska beställas när vi får vår retroaktiva löneförhöjning någon gång här i höst, men det verkar gå seegt för löneförhandlarna... så det kanske blir en julklapp iallafall!

Beslut 2 hade lite startsträcka - men nu är jag på "g"! Det kommer nog ta ett tag innan jag får till sidan som jag vill, men tid är ju det enda vi har...

Bloggen har jag döpt till "Livet Mitt i livet". För det är så det känns just nu, mer mitt i livet än så här kan man nog inte komma... fast förhoppningsvis rent matematiskt har jag några år kvar innan jag är PRECIS mitt i livet på det sättet, om man räknar år alltså. Men det vet man ju inte.

En äldre bekant sa till mig i somras att tänk på att den period ni just nu lever mitt upp i är nog det mest intensiva och "levande" tiden i ert liv... Helt plötsligt en dag blir allt lugnt o stilla, både på gott och ont, och man undrar om man verkligen hann njuta av den tid som var... Och han har ju så rätt - jag tänker ofta på det, speciellt när det går för runt i vardagen, att NJUUT av detta - även om det är kladdig keso runt hela bordet, grus o löv på golvet o ett nystan av brottande vrålapor i vardagsrummet.

Just nu är det dock lugnt i huset, alla är ute utom vrålaporna och jag. Vrålaporna sover som små söta chimpanser i vår säng och jag skapar mitt livs första inlägg i min egen Blog!