torsdag, januari 31, 2008

Italien, Italien

Tillbaka efter vår Italien-resa - och den kunde inte varit bättre!! Jo, förresten, klart den varit bättre om jag kunnat köra hela loppet - men eftersom jag är så bra på att ställa in mig på nya förutsättningar så är jag istället riktigt glad för att förkylningen började ge med sig veckan före, så att jag kunde köra 3 träningspass därnere. Och ska sanningen fram, så startade jag faktiskt i Marcialonga... efter konsultation med en kompis som brukar ha hand om orienteringslandslagets hälsa, så startade jag och körde de 2,6 första milen som träning - sedan hoppade jag av. (Jo, jag KUNDE bryta, vilket en av mina syrror inte trodde om mig innan ;-)

A åkte riktigt bra, trots en bruten stav, vilket innebar att han fick köra med bara en stav i 4 km - tur att han tränat så mkt styrka! Och det var samma folkfest som i fjol. KUL alltså!!
Dagen efter tävlingen hyrde vi slalomskidor och njöt i det närmsta liftsystemet. Sol, snö, roliga skidor och god öl! I tisdags åkte vi upp till ett längdskidområde på1800 möh, och gled runt i de fina skidspåren i det fina vädret. Efter spåren fanns en restaurang där vi satt och njöt en Is-the mot en varm vägg, aahh!!

Till all skidåkning kan vi lägga god mat, trevligt sällskap, sovmornar och italienskt vin. Den bästa av semestrar!

Det är bara en sak som jag är lite putt på... När jag brutit loppet skulle det finnas bussar som skulle ta oss stackare som inte orkade runt tillbaka till mål. De lyste med sin frånvaro, så jag o en annan svensk tjej som supportat sin man sa lite kaxigt att - nema problema, vi liftar. Två svenska tjejer i Italien - hur svårt kan det vara?? Svårt, visade det sig - riktigt svårt. Tiden gick och jag blev mer o mer frustrerad. Vad ÄR det här, Italienarna ska ju fullkomligen slåss om att få dra in svenska tjejer i bilen, eller?? Fast min verklighetsförankrade kompis sa, att vi är ju liksom inte två Britt Ekland som står här... Snarare tantvarning, varav en snorig o svettig med nummerlapp och träningskläder - plus ett par skidor. Det är inte alla bilar som får plats med ett par skidor om de inte har takräcke.

Till slut stannade en äldre finne med en minibuss och förbarmade sig över oss. Tack!

Och jag väljer att tro det var mina skidor som gjorde att ingen Italienare stannade ;-)

måndag, januari 21, 2008

Idag fick jag min dom

Det blir inget Marcialonga för mig :-(

Var till läkaren idag (fick ingen tid på Vårdcentralen, de hade inte ens tid att ringa upp mig, så jag tvingade in mig hos företagsläkaren) och han gav mig penicillin och förbjöd mig strängeligen att tävla 7 mil skidor på söndag, snyft...

"Men om jag känner mig HELT frisk på lördag, kan jag inte åka då om jag tar det lugnt??"

Men, nej, det tyckte han verkligen inte efter 4 veckors förkylning - inte 7 mil tävling... Och han har säkert rätt, det verkar ju inte vara det klokaste jag kan göra.

Så i eftermiddag har jag varit lite deppig över det - men nu tar vi nya tag. Nu vet jag ju iallafall vad jag har att rätta mig efter, så det får bli "coaching" för mig istället. Och god mat, vin (lite iallafall) och lite utförsåkning.

söndag, januari 20, 2008

Less,less,less

Den här jämrans förkylningen tar knäcken på mig! Den vandrar mellan halsen, näsan och bihålorna - när det ena börjar kännas bra dyker det upp i någon annan del, blä! I morgon ska jag försöka få tid på Vårdcentralen för att se om det är bakterier o jag behöver penicillin. Om man nu får ngn läkartid, det brukar ju inte vara det lättaste. Får väl försöka tjata in mig hos företagsläkaren annars, även om hans prio 1 inte är förkylningar, hm...

Att jag inte kollade upp om jag behövde penicillin lite tidigare, 6 dagar före loppet är nog i senaste laget... Men jag har bestämt mig för att om jag är FRISK så ska jag starta, och ta det lugnt. Det får gå sakta, jag har sån grundkondition (intalar jag mig, haha!) att jag orkar 7 mil skidor utan att ha tränat på 1 månad...

En blogg till att följa

Det är några bloggar jag följer lite mer frekvent (en del väldigt frekvent :-D): kompisbloggar, "tvilling"-bloggar - och träningsbloggar. Och nu hittade jag en intressant blogg via en träningsblogg jag halkat in på:

http://kallabloggen.blogspot.com/

Kanske man kan få sig några tips. Hon verkar iallafall veta hur man frisknar till på någon vecka, finns en del att lära där, hm...

onsdag, januari 16, 2008

Långt från den tänkta tävlingsformen...

Åh, vad jag blir less på min förkylning... Ännu inte okej, och nu är det bara 1,5 vecka kvar till 7-mila-loppet, hm. Om jag bara är frisk då så kommer jag starta, jag får ta det lugnt. Jag får leva på min grundkondition - men det känns så tråkigt att inte få vara i den form man tänkt.

Även om jag nu bara är en glad motionär, och att jag intalar mig att tiden/resultatet inte är så viktigt så känner jag att de gamla tävlingstakterna nog sitter djupare än man tror... Inte så att jag tävlar med ngn speciell annan, utan mer det att man vill förbättra sig hela tiden, vill se vad kroppen klarar när den är på topp. Så jag är faktiskt skitsur nu på att jag inte kommer att kunna prestera på topp, grrr!!

Men nu har jag letat rätt på ett annat långlopp jag ska ha som mål istället - Tornedalsloppet i slutet av mars! 45 km klassiskt lopp i hjärtat av Tornedalen, det går längs Torneäven mellan Svanstein och Övertorneå. Så då får Marcialonga istället bli ett låångt träningspass inför säsongens mål ;-)

Hursom helst så ska det bli en skön resa. Farmor o farfar kommer att ta hand om huliganerna och vi ska, förutom att förhoppningsvis åka långlopp, njuta av god mat, vin och utförsåkning.

fredag, januari 11, 2008

En bra em på jobbet!

Idag har jag haft en väldigt BRA eftermiddag på jobbet:-)

Jag har kommit på en fantastiskt bra lösning på ett (som det kännts) oövervinnerligt problem - och det verkar som att det skulle kunna gå vägen!

Och eftersom jag lärt mig att man ska glädjas medans man kan, så ska jag känna mig nöjd över detta hela helgen! (Och inte tänka på att det på måndag säkert framkommer något som omkullkastar allting - så brukar det vara ;-)

Liten sjukrapport

Efter att alla barn hållit sig kärnfriska hela julen, drar det igång första vardagsveckan efter helgerna - VårdAvBarn. Vi delar på dagarna, som vanligt, och nu på fm är jag hemma. Rätt skönt i och för sig, men det rör ju till det på jobbet. Det är E som blev lite febrig igår, nu är hon feberfri men hostar en massa. S fick välja om hon skulle vara på dagis, igår var hon där men idag ville hon vara hemma. Så nu har de parkerat framför Barnkanalen, och jag bloggar och dricker morgon-thé.

Och mitt träningspass i förrgår var kanske inte så klokt ändå, känns inte riktigt okej i min hals heller - att man aldrig lär sig? (Att vila nog många dagar alltså.) Men på en skala mellan 1 och 10 så är det ju ingen större katastrof. Värsta scenariet är att jag inte kan starta på Marcialonga - och då får jag väl vara coach och njuta av god mat och gott vin istället. Och det känns ju inte så dåligt det heller ;-)

onsdag, januari 09, 2008

Äntligen ett träningspass!

Efter 12 dagars vila pga förkylning, stack jag idag ut och gled på skidorna i en knapp timme - och vad skönt det var att få röra på sig igen! Jag var ute med syrran, så vi kombinerade lätt träning med en massa prat, det är mysigt!

Jag ska försöka vara klok nu, börja lugnt och försiktigt med träningen, så jag inte åker på något förkylningsbakslag som äventyrar det hägrande långloppet.

Nu sover alla barnen, A är nere på jobbet en sväng, och jag är alldeles själv vaken i huset - underbart! Snart ska jag gå upp och lägga mig och "tjuvläsa" klart Lillebrors god-natt-hög-läsnings-bok: Harry Potter och Horrokruxerna (tror jag den heter)...

söndag, januari 06, 2008

Makalös!

Ja, vad annat kan man säga om vår skidstjärna från Tärendö?! Idag var det ståpäls och tårar när hon krossade motståndet uppför slalombacken.

Det var t.o.m lika känslosamt när jag såg reprisen tillsammans med A som ägnade sig åt egen skidåkning under loppet. (Nästan tur att man var krasslig idag - hade inte haft tid att slita mig från TV:n idag känns det som.)

Ja, otroligt vad idrott kan beröra en hel nation.

Jag lyckades!

Från att först haft 958 kort, som råkade bli över 1000 (jag hade ju glömt några...) så har jag nu lyckats gallra hårt och i princip nått mitt mål på 450 (nåja 452 st, men det GICK bara inte att ta bort fler!). Har till och med lagt fotona på 2 CD-skivor som ska skickas till "foto-labbet". (Gäller nu alltså bara att komma till skott och posta dem.)

Jag är väldigt nöjd med mig själv - fast lite ågren har jag över alla kort som blev ratade... (Men som någon påpekade, de finns ju kvar digitalt).

Okej - nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja kämpa med 2006 års bilder.

lördag, januari 05, 2008

Vilken tjej!

Wow, vilken tjej hon är - Charlotte Kalla! Extra stolt blir man ju för att hon kommer från Tornedalen, nästgårds Kiruna. Totalt orädd, och en kropp som inte verkar ha något stopp. De är så fräna våra unga kvinliga idrottare - verkar inte fatta att de borde ha respekt för de äldre, rutinerade, etablerade världstjärnorna.

Nu ska jag gå och titta på mass-starten från Val diFiemme, Charlotte K ligger 2:a i Tour de Ski och det är SÅ sännande!!

(Vi åker förresten förbi ValdiFiemmes skidstadion på Marcialonga, så nu ska jag se hur det ser ut med snö där.)

Vitlöks dimmorna ligger täta

Nu har jag gått in på det hårda artilleriet - VITLÖK. Nu har förkylningen hållt i sig rejält i en dryg vecka, fortfarande är jag svullen och ond i halsen, tjock upp mot näsan och lite ont i huvudet, blä.

Insåg igår att det nu bara är 3 veckor till Marcialonga :-O

Jag var rätt kaxig precis efter jul, när A var förkyld och jag fortfarande frisk. Började räkna på hur många fler mil skidor jag skulle hinna få i kroppen i år till Marcialonga jämfört med ifjol. Såg fram mot de många, långa passen jag skulle köra under resten av jul-nyårshelgen.

Men det är väl det som är charmen med livet - att man aldrig vet riktigt hur det blir - och att man får anpassa sig efter den nya verkligeheten ;-)

Så nu är målet att jag ska bli frisk, och förhoppningsvis hinna köra något träningspass innan det bär av till Italien! Och medan jag försöker kurera mig får mina närmaste stå ut med vissa bieffekter - vitlöksdimman...

onsdag, januari 02, 2008

Nytt pass o namnändring

Jag måste skaffa nytt pass NU, eftersom mitt gamla har gåt ut och vi ska ut på resa i slutet av januari (Marcialonga, here we comes again!).

Just därför att jag borde skaffa nytt pass NU har ett STOORT munsår blossat upp i ena mungipan. Det ser för hemskt ut. I vanliga fall skulle jag inte bry mig speciellt mycket, men det är ju trist att ha ett stort munsår på passbilden som man ska ha i 10 år, hm. Undrar hur länge jag kan vänta innan det börjar bli bråtom? Måste kolla upp det, hur lång tid tar det att få ett nytt pass egentligen - kan ju inte ta mer än en vecka, och isåfall är det ju luugnt.

Fast som A säger, det är ju bara bra om man ser lite knasig ut på passbilden, då är det ju ingen som känner igen en om bilden används i tidningarna när man gjort något kriminellt. Så kan man ju också tänka.

I samband med att jag ändå måste skaffa nytt pass så gjorde jag en liten namnändring, som jag tänkt göra länge: jag la till mitt efternamn som ogift som "mellan-namn". Så här på "äldre dar" (jo, jag har ju passerat 40 :-D ) så har det börjat kännas viktigare att ha med det, av någon anledning. Jag har bara ett förnamn, så då tänkte jag att det blir bra att lägga till ett mellannamn före efternamnet. Men jag tänkte inte presentera mig som att jag har dubbelnamn, utan köra bara med mitt för- och efternamn. Mellannamnet finns bara med där som en en liten förankring i min sida av släkten.

Men det gick ju inte direkt obemärkt förbi... Först så fick jag papper om att jag ska byta körkort också- jag har ju bytt namn! (Det gör inget, jag ser helknasig ut även på körkortet - men där hade jag tänkt vänta ett tag, tills munsåret är RIKTIGT läkt, haha...) Sedan börjar de olika kontokorten droppa in, med nytt namn på. Tänk vilken koll de har på en, Storebror, eller vem det nu är.

Att få vara själv en liten stund

Just nu har jag ett mycket uppdämt behov av att få vara SJÄLV! Så även om möjligheten att få vara själv på jobbet imorgon är i det närmaste obefintlig, så känns det iallafall som att det kommer att bli ett välbehövligt avbrott på de senaste dygnens 24-timmars kläng-på-mamma-jour. Eller prata-med-mamma-jour, eller gnäll-runt-mamma-jour. GAAHH!

Fördelen med detta är väl just det - att det känns skönt att gå till jobbet imorgon, haha!

Jul-ledighet med familjen ÄR skönt. Men med små barn som är inne i en rätt frustrerad period och stora barn som är uppe sent på kvällarna (=ingen "egen-tid" för mammor o pappor) och dessutom när båda två (de stora barnen alltså) är irriterade på varandra mest hela tiden plus en dunderförkylning som gör att ventilen TRÄNING inte kan utföras, så är det rätt skönt att få komma hemifrån ett tag. Och hoppas att de flesta på jobbet inte har börjat jobba än, så man kan få sitta och kura och pyssla på kontoret och vara ifred...

Tänk vad träningen gör mycket gott! Förutom att man får bra kondition och frisk luft så får man en stund som man bara kan ägna åt sina egna tankar. Ventilera ut jobbiga saker och fylla på med energi.

Så nu får jag se till att bli frisk snart så jag kan ut och träna och bli som en människa igen;-)

Annars har vi haft en skön jul/nyår, så det är inte speciellt synd om mig egentligen...

Oj, vad många kort

Jag ligger lite efter när det gäller att ta fram papperskopior och sätta i album. Jag tycker det är jätteroligt med album, har alltid älskat att titta på kort, så jag vill verkligen ha "riktiga" album.

Men nu ligger jag 2 år efter :-O! Senaste korten jag satte in var från julen 2005. För att känna att jag är lite på banan har jag nu valt ut kort från 2007 som jag ska skicka in och ta papperskopior på. Vis av erfarenhet så har jag satt en gräns för hur många papperkopior jag ska ta ut per år. (Under 2005 blev det så många kort att A sa att vi snart måste bygga ut för att få plats med alla mina album, oops...) Så 450 kort per år får jag ta ut på papper, då får jag plats med 2 år i 3 album. (Min första ambition var 300 kort/år, dvs 1 album - men det går inte, en helt omöjlig uppgift...).

Efter ett första urval hade jag 958 kort... Ska plocka bort hälften alltså, och det blir ett tufft jobb. Inte för att jag är en så fantastisk fortograf som tar sådana fantastiska bilder, utan för att det är så mkt minnen med alla bilder och alla har något speciellt. Men det är bara att jobba på.

Här nedan bjuder jag på några sommarbilder, så här i mörka vintern.