Lyckliga stunder och andra stunder

Sommarlovet är slut, semestern över och sommaren också sedan länge, känns det som. Det blev aldrig riktigt någon sommar här i år - tur att vi åkte iväg och fick en massa sommar iallafall - på annat håll!

Innan skolan började hann vi med att arrangera BAMM - bästa helgen på året, enligt Lillebror.
Jag o Storebror knatade ner till fjorden, där vi tältade och satt kontrollkontrollanter (vilket ord!) första dagen. Fint! (Men lite blött om fossingarna, tyckte en del... ;-)

Andra dagen hjälpte hela familjen till vid målet. Söta funktionärer, eller hur? (Fast lite svårt att urskilja vem av de tre som egentligen är grabben i gänget... ;-)

Sedan började skolan! Två lyckliga och glada tjejer trivs som fisken i vattnet - "Kan du inte hämta oss seeenare, mamma??" Då är det nog ganska bra! Två lite mindre euforiska grabbar, som ändå erkänner att det nog iallafall inte är så dumt att skolan börjat.

I fredags hade jag en sån där lycklig dag, som man har ibland. Jag kände mig så glad - ja Allt kändes bara så BRA! Och jag tänkte att man ska njuta av sådana där stunder, det är så lätt att de annars bara liksom glider en förbi utan att man hinner fånga dem.

Sedan hände lite saker som inte är så roliga och lyckoruskänslan dämpades, och idag blev det VAB med litet hängigt barn och i em blev bilen underkänd på Bilbesiktningen (på 6 punkter!!). Det sista känns ju trist, men alldeles världsligt - så det är väl inte en så stor sak egentligen.

Men det slår mig iallafall så rätt jag hade där i fredags. Om man tar vara på det som känns bra, så är man nog lite mer rustad för de stunder som inte är riktigt lika på topp.

Ikväll har jag o Storebror varit ut en kort sväng och rekat på Luossavaaras sluttningar inför torsdagens tränings-orientering. Ååååh, vad fint det var - sjöarna långt där nere låg spegelblanka och träden har börjat växla mot gult/orange.

Så nu klarar vi lite mer hängighet o rishögar till bilar!

(Förresten så förlorade jag kampen "Vem har viktigaste mötet på jobbet" idag och fick vara hemma heldag med liten hängig tjej. Och det är ju i och för sig inte det sämsta. Förstår bara inte varför "Guidning av Utrikesminister" slår "Intern projektgenomgång av anbud"... ;-) Där låg man lite i lä.)

Sista sommarlovsveckan

+10 grader, soligt och höst i luften. Så är det här, den här sista sommarlovsveckan. Jag går omkring i fleecetröja och jacka, medan de minsta damerna har kjol, t-shirt och bara ben och tycker att en isglass passar perfekt som fika i Järnvägsparken.

Jag har semester och vi fortsätter att göra inte så mycket alls. Eller helt sannt är det ju inte, igår sprang jag på fjället med mannen i 5,5 timmar i blåsten och satte ut kontroller till BAMM. Jag är lite trött och seg i kroppen idag - då måste man ju få ta det lite lugnt?


Tjejerna har rit-picknick på filten i gräset, Barbie-ute-Dagis och snickrar på den risiga gamla ofärdigställda brädkojan. Så några här i huset gör en massa saker iallafall ;-)

Även Storebror gör mer än vanligt, han ringde just från Låkta Fjällstation dit han och 2 kompisar vandrat. Det hade gått bra och imorgon går de vidare till Kårsavagge-stugan och sedan "hem" till mormor o morfar i Abisko. Jag blir varm i hjärtat över de tre 14-åringarnas entutiasm över den här fjällturen som de planerat helt själva =) Storkillar!

Nej, nu är det dags att iallafall se till att vi har någon mat hemma. Äta bör man annars dör man!

Inställningen ger upplevelsen

Förra året hade jag 8 veckors semester, och jag funderade över hur det skulle kunna gå att återgå till helt vanliga 4-5 v semestrar efter den härliga lååångsemestern...

I år hade jag 4 veckors semester innan jag jobbade 2 veckor och nu har yterligare en vecka ledigt (hehe, så skulle man alltid ha det - semester var 3:e vecka...).

Det märkliga är att jag efter årets 4 sammanhängande veckor har kännt mig mer avkopplad och mer fylld med energi än efter fjolårets 8 veckor...?!


Har det att göra med inställning, hur upplevelsen blir?

Ifjol var jag inställd på en oändlig semester, som i planerna fylldes med en massa olika ledighets-aktiviteter (varav vissa genomfördes, andra inte).

I år krånglade det så mycket på jobbet månaden innan semestern och jag var helt inställd på att få ägna delar av semestern i telefon för att lösa det olösbara problemet. Nu löste det sig som genom ett trollslag mina sista arbetsdagar och jag har knappt haft ett jobbtelefonsamtal på hela semestern.

Våra 3 veckor söderut fylldes av värmebölja, bad, sol och allmän njutning och när vi sedan kom hem o spenderade en vecka hemma med att göra ingenting speciellt förutom att vara lediga och göra det som föll oss in för dagen - så blev det en perfekt avslutning på den mest lyckade, sköna och avkopplande semestern på länge. Trots halva tiden ledigt jämfört med ifjol...

Så allt är relativt, som man brukar säga.

Förresten tror jag att jag är världsmästare på att varva ner snabbt... Från att huvudet varit knökafullt och gick på högvarv fredag-em när jag checkade ut från jobbet och drog på semester - till att jag nästan glömt bort var och med vad jag jobbade några dagar senare.. ;-) Total cyber - o mobiltelefonskugga någon vecka, så verkar min skalle vara urrensad och "fit-for-fight" igen.

Jag - en cyklist?!

Ja, alltså en sån där cyklist som ligger på rulle, cyklar belgisk kedja, snackar kadens, kan cykla utan att hålla i styret och dricka i farten.

Och - svaret är: Nej - jag är ingen cyklist - än.

Men:

Jag cyklar på en snygg blå landsvägscykel.

Jag har cykelskor som jag klickar fast i tramporna. (Och har bara vält EN gång, haha!)

Jag har löstagbara ärmar och knäskydd (för så ska man ha, har jag lärt mig av min helt egen "Bicycle-repairman").

Jag har en cykelhandskar, cykelbyxor, cykeltröja, cykeljacka och cykelregnjacka. (Som jag fått av min "Bicycle-repairman".)


Jag har cyklat 36 mil i sommar. Även om jag måste stanna när jag ska dricka, och inte vågar ligga närmare en annan cyklist än ett par meter... (ingen direkt rulle där inte).

Och jag tycker faktiskt att det är roligt! (Jag var lite skeptisk först, måste jag erkänna.)

Men planen att cykla Vättern har jag nog skjutit på några år framåt. Jag behöver lite tid på mig bara att få flyt i växlingen, dricka i farten, ligga på rulle och vänja mig vid att ha en massa andra cyklister runt omkring.

Så till dess så nöjer jag mig med att cykla på min snygga blåa landsvägscykel, cyklist eller inte.