Vårdcentralen i influensatider

I vanliga fall brukar det vara hopplöst att:

-inom rimlig tid få ngn att ringa upp en från Vårdcentralen
-få en läkartid
-komma fram till betalningskassan på VC utan att måsta köa oändlig tid vilket innebär att man kanske missar läkartiden
-lyckas komma in till provtagningslabbet

Idag, så här i influensa-vaccineringstider, var det helt tvärtom!?

Efter en kvart ringde de tillbaka från Vårdcentralen.
Jag fick en läkartid 20 min senare.
Ingen väntetid i kassan.
Knappt någon i väntrummet.
Fri lejd tillprovtagningen.
Ingen kö på apoteket.

Fast det var massor av bilar på parkeringen och folk överallt inne på sjukhuset (utom där jag var).

Jag har några teorier.

Jag tror att eftersom det nu är vaccineringar på gång så är det där alla människor är (var det nu är, inte på min vårdcentral iallafall). De som i vanliga fall har som huvudsysselsättning att vara på Vårdcentralen fokuserar nu på att få sitt vaccin istället.

Eller så är helt enkelt alla människor hemma i influensa.

Eller så vågar de människor som har klippkort på Vårdcentralen sig inte dit eftersom de kan smittas av svininfluensan.

Jag har iallafall halsfluss och har nu fått penicillin. På något sätt känns det bra att det var något som man kan få medicin för - då kanske det börjar vända (även om jag inte egentligen är ngn vän av penicillin). För annars så brukar de bara konstarera att mitt halsonda är virus - och hem o vila.

Nu var det hem och vila - OCH ta medicin!

Ynklig

Jag har åkt på en rejäl förkylning nu. En hals så svullen att det knappt går att få något varken upp eller ner och feber.

Eftersom jag känner mig dödssjuk när tempen stigen över 37,5 så innebär mina nu 38 grader att jag är riktigt ynklig.

Storebror kom förkylningshängig hem från skolan mitt på dagen idag, så då la vi oss i varsin soffa och tittade på Seinfelt. Då var det inte riktigt lika synd om oss.

I morse så var jag helt inställd på att sova på fm och sedan ta mig till ett möte på em. Tur (för både mig själv och mina medmänniskor) att jag kom på bättre tankar.

Livet därute verkar fungera alldeles ypperligt utan mig. Tänka sig.

Linjär ekvation

Höjden på röran på köksbänken är direkt proportionell med de senaste veckornas körighet.

Det har varit lite körigt på sista tiden.

(Hittar ni något intressant i röran så är det bara att komma hit och hämta. Fast inte våra Garminklockor, i övrigt är allt till skänks.)

Tredje gången gillt

Till slut blev det av. Liten tjej höll sig frisk och det blev tredje gången gillt. (Även om hon nös 2 ggr mellan patientmottagningen och öron mottagningen den där morgonen då operationen skulle gå av stapeln...)

Det har varit en körig vecka, både för mig och pappan - och mitt i denna vecka tryckte vi in en halsmandelsoperation. Men just så är livet - och vi anpassade oss till det viktiga i livet.

Efter att doktorn besiktat den lilla flickan och gett klartecken för operation blev det ombyte till sjukhusnattlinne och smärtstillande och lugnande mediciner. Dem gillade hon inte! (Men drack lydigt upp ändå.)

Efter sängtransport till operationsavdelningen sövdes den lilla damen, sen fick jag gå ut.

Ut och vänta i sjukhusfiket.

En halsmandelsoperation är en enkel rutinoperation.

Jag är en cool mamma (tror jag).

Ändå var den en lite jobbig timme där i sjukhusfiket.

Att se på när små barn sövs med narkos är inte roligt.

Små sövda barn på en operationsbrits ser så ynkliga och sårbara ut...

En timme är en lång tid när man väntar på ett telefonsamtal.

Jag tänkte då på alla som suttit så här och väntat medan deras barn opererats/vårdats för något stort och svårt. Jag som var lite illa till mods av en liten halsmandelsoperation.

Och återigen insåg jag att man ska glädjas i nuet. Och att jag är väldigt lyckligt lottad.



Och allt gick bra. Efter en dryg timme ringdes jag in till uppvaket, och den lilla flickan låg och sov så fint. Med slangar och syrgasmask fick hon sova klart, vaknade lugnt och fint och fick en isglass =)

Dagen tillbringades sedan på barnmottagningen med filmer och böcker och vid middagstid fick vi gå "hem" till patienthotellet. Den som vanligt inte alltid så välplanerade mamman insåg då att sjukhusrestaurangen stängt sedan länge och middagslåda skulle beställts före kl 14 - men en snäll farbror i receptionen på hotellet fixade några frysta matlådor till oss. För flickan var ju hungrig som en VARG!!

Nyss halsopererad flicka åt sedan 4 oxhjärpar :-O (Hur det gick till förstår jag inte, men är man hungrig så är man.)

Sedan blev det TV i hotellsängen och en natts sömn innan vi med taxi och tåg tog oss hem igen.

Hem till den arga tvillingsystern, som inte fått följa med på Äventyr med Mamma! Orättvist! Men sedan hon blivit mutad med en Prinsessan Lillifee-tidning och ett pyssel från syrran så vände humöret.

Nu är det helg (igen) och det känns ganska så skönt.

Skidtur

Idag var det skidpremiär på de riktiga skidspåren för tjejerna.

Det var mindre "Jag vill vara FÖÖÖREEE!!!" än i fjol och mindre trillerill i backarna, både uppför och utför.

Fast trill var det förstås, det hör ju till.


Och lite sura miner över att de flesta nerförs-backarna var för korta och för plana. Branta o långa ska de vara.

Så de kanske brås på backälskaren mamma?

Det senaste på pysselfronten

Just nu är det pyssel i lite större format som är inne hemma hos oss.

Detta vackra konstverk fanns på plats när jag vaknade i morse. (Det var inte där igår kväll vad jag minns.) Vad det är vet jag inte riktigt? Ser ut som modern konst.


Flicka i naturlig storlek pysslades till av wellpapp från Storebrors nyinköpta längdskidor.


Tur att det finns några med kreativa hjärnor här hemma.

Häxan Surtant

Förra veckan var jag tvungen att plocka fram Häxan Surtant flera gånger på jobbet. (Inte hemma, oh nej, där var jag lika vän och ljuv som vanligt.)

Det är fördelen med att bli äldre - att man faktiskt struntar fullkomligt i att vissa nog tycker att man är en riktig surtant - ibland. (Men för det mesta är man ju naturligtvis så där vän och ljuv som alltid... ;-)

Jag diskuterade en gång det här med långsynthet (nej inte långsinthet ;-) med en kompis som också uppnått den mogna åldern av 40+. Hon konstaterade belåtet att den begynnande långsyntheten faktsikt innebar en viss pondus. Vem får inte respekt för en dam i sina bästa år som spänner ögonen i en samtidigt som hon flyttar ner de ärtiga läsglasögonen längre ner på näsan?