Och så blev det min tur

Sedan veckorna före jul har förkylning härjat i släkten. Under julhelgen var A, momor, morfar o moster dunderförkylda - och jag var bergis på att jag skulle klara mig, för jag hade lite ont i halsen före julafton men det gav med sig.

Fast nu sitter jag här med ont i kropen, svullen i hals o öron och småfebrig. Kul. men nästan bättre att ta det nu när man ändå är ledig (hm, vad trist Lutherskt det låter). Och ska barnen ta om det här passar det ju bra eftersom ändå någon av oss är lediga med dem till 7/1.

Nu är A och grabbarna i slalombacken och tjejerna ska få åka ut och åka lite med sina nya skidor med moster. Och jag ska njuta av lugnet och ligga i soffan och titta på film :-)

Oroligheter

Pakistans Oppositionsledare Benazir Bhutto är mördad. Ett hårt slag mot demokratin i Pakistan - och inte bara där. Vad kommer att hända i Pakistan nu?

Förutom konsekvenserna i stort, i världen, så får mordet konsekvenser för oss i vår lilla värld. Det känns inte som att Pakistan är det allra lugnaste stället ha ha sin syster med familj just nu :-O Men de har hört av sig och allt är lugnt där de bor. Även om jag av naturen inte är en orolig själ, så känns det som att jag velat ha dem någon annanstans i världen just nu. Vi får se hur det utvecklar sig.

Men se det snöar!

Det snöar ute - inget tätt, ymnigt snöfall - men iallafall snö.

De senaste veckorna har det regnat, varit plusgrader, blåst och vi har halkat omkring på de isiga gatorna och skidspåren.

Så ska det INTE vara i Kiruna i december! Jag förstår varför vintern inte är så populär söderut :-D

I Nikkaluokta har det varit +11 grader!!

En kompis kompis, som är renskötare, har sett REGNBÅGEN när han var ute på fjället - i december!!

Om det är klimatförändringen eller bara en "naturlig" december-värmebölja kan man ju tvista om - men kul är det inte.

Men nu snöar det som sagt var lite, och det har kommit lite små-skvättar snö här de sista dagarna, så det börjar likna vinter igen och vi behöver inte vara rädd för att slå oss gul och blå när vi går ut.

Nu är det jul här i vårt hus

Så blev det jul även i år. Helgen innan julafton ägnades åt att jula till det här hemma. Vi bakade, kokade knäck o kola, stekte köttbullar, griljerade skinka och gjorde sillsallad. Och förstås - klädde granen. Barnen, både stora och små, var inblandade i det mesta. Grabbarna fixade knäck, kola och köttbullstekningen - och granen kläddes av dem allihop tillsammans... Därav det charmiga resultatet.
På julaftonkördes det traditionsenliga programmet: Julklapp på morgonen från "Klimpen" (vår hustomte ;-), skidtur med hela familjen, julgrötslunch, vänta, spela spel, vänta, fika och Kalle Anka - och så tydligen fanns det snälla barn här, för sedan kom TOMTEN! (För som S sa till Farmor i telefon dagen före julafton när hon fick frågan om hon varit snäll så tomten kanske skulle komma - "Det finns inga dumma barn, det finns bara ARGA barn!" - smart tjej).Vi hade både Tomte och Tomtenisse (Storebror och Lillebror) och när de var här visade tjejerna inte alls att de visste vem Tomten var - men efteråt berättade E för moster i telefon att brorsorna varit Tomte och Tomtenisse. Till Storebrors förtvivlan - och även E:s förtvivlan som då insåg att den RIKTIGA Tomten inte varit här!! S fattade ingenting, klart att riktiga Tomten varit här! Till slut lyckades iallafall Storebror övertala E att det var den riktiga Tomten som kommit... Men det går nog inte ett år till :-D

De sista dagarna har E och S tejpat, och tejpat, och tejpat. De massproducerar paket som läggs under granen och delas ut till höger och vänster. Just nu ligger en hel hög där, innehållande deras gosedjur, som deras moster ska få när hon kommer förbi nästa gång. Nästa år ska jag använda dem till julklappsinslagare, de har faktiskt blivit riktiga skickliga på det.

Och vad skönt det är att vara ledig :-)

Jag jobbade visseligen igår, men det var en lugn o behaglig dag på jobbet - och nu är jag ledig till 3 januari - härligt!

Min påhittige far

Min far är en påhittig man, med någon sorts konstnärlig ådra.

Hans senaste kreativa påhitt ser ni här ovanför. Först 3 tavlor, gjorda av gamla skivomslag, och avslutningsvis ett träkonstverk, formad av naturen själv. Kan detta månne vara årets julklapp till resten av familjen ;-) ...

Lucia

Så har det hunnit vara Lucia, som vanligt hinner man inte riktigt med. Men två Lucia-tåg fick jag se iallafall, först på Dagis - och de var så söta och sjöng så fint så vi blev alldeles tårögda. Detta kommer jag att sakna när barnen "vuxit ur" Dagis!

På kvällen lussade våra tre yngsta för oss, och det var lika fint! Tänk vad mycket sånger de kan nu - det får vi nog tacka Dagis-personalen för :-) !

Njutning...

Idag har jag åkt långpass - och det var nog det härligaste jag gjort på länge :-) Det finns inte så många superlativ att det går att beskriva hur härligt det var, men jag får försöka:

• Perfekta nykörda spår
• Minus 7 grader, dvs perfekt skidåkartemp
• Kanonskidor (Kuzminsicklade skidor ÄR grejjer det ;-)
• Vackra snötyngda träd
• Klart väder, med en sol som precis orkade över horisonten och färgade snö, berg och himmel rosa
• Vacker omgivning...
• En kropp som kändes i toppform - det var länge sedan det gick så lätt

Ja, man kan bli religös för mindre. Nu klarar jag vilka motgångar som helst nästa arbetsvecka ;-)

På väg mot Äventyret

I morgon åker en av mina systrar och hennes familj iväg på Äventyr! Ett år ska de tillbringa i Pakistan :-O Hennes man ska vara FN-observatör och familjen följer med. Vi är inget oroligt släkte, så syrran är väldigt cool inför resan och vi andra med. Om det hade ansets som för farligt att åka, så hade de inte fått åka för FN. De ska undvika vissa platser och stora folksamlingar. Många andra i vår bekantskapskrets är desto med oroliga.

Igår hade vi en avskedsmiddag här hemma hos oss. Vi startade med en match på Laserzone -vad KUL det var!! Såklart vann blivande FN-observatören överlägset.

Idag ska syrran och co packa klart och imorgon bär det av! Vi får hålla kontakten via nätet.

Medelhavsresa med "AP-resor" bokad!

Jag är SÅ nöjd! Jag har lyckats fixa en resa till Sardininen för hela familjen dagen efter skolavslutningen - till en kostnad av ca 15000 kr MINDRE än vad det kostar att åka charter dit. Och då är priset för chartern från Stockholm och "mitt" pris från Kiruna!

Vi har sedan länge insett att traditionell charterresa för 6 personer blir dyrare än det smakar. Speciellt då vi ändå inte brukar utnyttja reseledar-tjänsten speciellt ofta. Snarare bli smått irriterade på den. Så "AP-resor" fixar själv! (AP-resor är mitt o A:s resebolag ;-)

Vi hade tänkt åka till Kroatien i juni, men inte hittat några billiga flygresor. Vi skulle kunna åka till Venedig o ta båt över, men eftersom vi hade tänkt vara borta en vecka så blir det lite väl mkt resande.

Så förra helgen funderade jag om. Det går att flyga billigt från Skavsta (Ryan Air). Vart vid Medelhavet kan vi flyga hyfsat billigt lördagen den 14 juni från Skavsta? Jo, till Sardinien! Det lät kul, där har vi aldrig varit - den tar vi! Hm, hur ska vi bo då? Letade på Interhome - ja, där är den - Lägenheten! 12 km från flygplatsen, 800 m från centrum, 50 m från stranden. Det blir bra! Sedan ska vi bara ta oss ner till Skavsta... Det går flygbussar mellan T-centralen och Skavsta. Flyg Kra-Arn, finns det något som passar, hm... Jajamänsan, billiga flygbiljetter med FlyNordic på tider som passar precis!

Jag hade sånt flyt så det är inte klokt! Det brukar alltid vara svårt att få ihop logistiken, dvs hitta flyg de dagar det är lägenhetsbyte, hitta anslutningsflyg rätt dag osv. Men nu gick det så bra, så när A kom hem från sin träningsrunda och blivit informrad om läget slog vi till direkt!

Nu är vi pulk-lösa!

Nu har vi sålt vår gamla trotjänare sedan 3 vintrar, tvillingpulkan. Den har varit tjejernas andra hem på dagarna under i princip varje helg mellan feb-maj. Nästan lite vemodigt att göra sig av mig den - men dumt att den bara står och tar plats i vårt uthus, nu när tjejerna passerat pulk-åldern.I torsdags ringde en familj och ville komma och titta på den, så vi tog in pulkan i köket och gjorde ordning den. Då sa S att hon tänkte följa med hem till familjen som skulle köpa pulkan och bli Storebror i den familjen :-D. Vi frågade om hon inte ville bli storasyster istället, men nej det var inget intressant utan Storebror skulle hon bli! Då sa jag att jag nog ville ha kvar henne, att det skulle bli så tomt utan henne. Då började hon stortjuta och skrek: "Men ni har ju redan så många barn!!"

Pulkan blev såld och S blev kvar hos oss (hon ändrade sig - hade bara skojat lite;-) så det var på det hela taget en lyckad kväll.

(Även om köparen var listig och halade upp stor sedelbunt som han hade "råkat ha hemma" men konstigt nog var liite mindre än vad vi begärt - men vad tusan, vi slog till - och det var nog tur för det är ingen annan som ringt och velat ha vår fina pulka.)

Yoga!

Nu har jag Yogat i nästan 3 mån. Första gångerna var jag lite skeptisk till min förmåga att lära mig Yoga, ni kan ju läsa mitt inlägg efter första omgången.

Jag måste nog säga att Kronblom ändå var lite utvecklingsbar.

Jag tycker om att gå på Yoga. Kroppen tycker om det och själen tycker om det. Idag har jag anmält mig till nästa termin också.

Men jag ska inte gå på söndag-kvällar. Det har väl varit det enda negativa i mitt Yogande, att jag tyckt det varit jobbigt att inte ha söndagkväll ledig. Men å andra sidan har det också inneburit att jag INTE kunnat jobba på söndagkvällar, vilket jag ofta gjorde förut. Och det är nog bra - i min ambition att inte låta jobbet ta för mkt energi från mig så har det nog varit bra.

Men sedan måste jag erkänna att jag har lite svårt för att helt ta till mig hela "Yoga-kittet". Viss typ av kläder, man ska gå helgkurser, köpa skivor (fast jag gillar musiken), skölja näsan osv, osv...

Men grundtanken är ju: Man Yogar i sin egen takt! (Man tar alltså till sig det man vill, och kan ju strunta i att köpa en näs-skölj som man ska använda varje morgon o skölja näsan med;-)

Självförtroende

"Du är bra, du!" (Mamma till S, 3 år, som diskar så det står härliga till)
"Jag är toppen. Jag klarar allt!"

Med den inställningen finns inga hinder i livet!

Chokladmuffins och shopping-lördag

Vi brukar ha fredagsfika jag och barnen när jag hämtat tjejerna på fredags-eftermiddag. Målet är att komma från jobbet vid 15-tiden,vilket nästan alltid misslyckas, även igår. När jag och våra minsta huliganer kom hem strax efter kl 16 luktade det ljuvligt hemma...

Vår 11-åring hade bakat chokladmuffins!! De var jättegoda, han var stolt som en tupp - och jag också! Det är så roligt när de börjar bli stora och kan fixa saker själva, och riktigt roligt är det att han gillar att baka och laga mat! (Jag visste att han tänkt baka något, hade förmanat o förmanat om att INTE lämna spisen när han smälter smör!! Och det hade alltså gått jättebra!)

Idag väntar stor-shopping! 11-åringen har vuxit ur precis allt!! De pjäxor strlk 43 vi beställt var för små, täckbyxorna med (nu använder han mina), 8-åringens jeans är alla utslitna och diverse kalas-presenter ska inhandlas. A ska få träna, så jag tar med mig alla huliganerna och försöker få detta gjort - kan bli lite svettigt kanske ?!

Vrålförkyld

I måndagskväll, på väg hem från ett möte i Luleå, började jag få riktigt ont i halsen och känna mig febrig. Helt fel valt tillfälle då jag "inte kunde vara sjuk" tisdag-onsdag... (det är klart jag kunde, men det hade blivit krångligt). Så jag har stålsatt mig och lyckats genomföra tisdag och onsdag och halva torsdag - men sen gick luften ur mig.

Så på em idag har jag varit hemma och sovit. Så skönt och välbehövligt.

Häftiga pjäxor!

Jag har köpt nya längd-pjäxor - visst är de fräna :-) ?! Obs, Rosa Bandet-symbolen! Nu kan det ju inte gå annat än bra i spåren ;-) Nya skidor har jag också köpt, fast inte rosa.

Checkat ut från Facebook

Nej, Facebook var inget för mig. Jag erkänner att jag nog inte gav Facebook en riktig chans, men jag känner mig inte riktigt bekväm med fenomenet.

Bara det att hela tiden se vad alla mina vänner har gjort blir liksom för mkt information. Min stackars lilla hjärna börjar snart bli full.

Men det roliga har ju varit att få kontakt med några riktigt gamla vänner som jag inte hört av på många år! Men Er kan jag ju hålla kontakten med ändå (jag har skrivit ner Er mail-adress ;-)

Nej, i den digitala världen trivs jag bäst här inne i min egen lilla Blogg.

Äntligen kom den!

I fredags vräkte snön äntligen ner. Jag hade tydligen inte tittat ut genom fönstret på hela dagen på jobbet, för när jag skulle gå hem upptäckte jag till min förtjusning att det fallit MASSOR av snö!

Min första spontana reaktion var: "Åh, vad HÄRLIGT!!" Varpå jag fick flera sura kommentarer från andra som upptäckt samma sak, OJ så jobbigt att skotta, och Kunde inte snön väntat ett tag till, det är ju bara besvärligt.

Själv kan jag ju tycka att med den inställningen till snö är det ju lite knasigt att bo i Kiruna ;-)

Igår skottade vi gården, gjorde kojor (T gjorde ett hotell) och åkte skidor. Äntligen var de långa spåren uppdragna så jag kunde åka Jägarspåret och slapp snurra runt 2-km-spåret. Tjejerna gjorde också skid-debut (hemma på gården), och vilken skillnad det var på stabilitet och balans jämfört med förra året. Nu kunde de till och med ta sig upp själva när de druttat på ändan!

Solstorm

I tisdags var jag på bio för första gången på länge. Jag såg SOLSTORM, en film efter Åsa Larssons bok med samma namn. Åsa Larsson är från Kiruna och filmen är inspelad här uppe.

Solstorm få nog ingen Oscar - men den var helt OK.

Det var en rad stjärnskådespelare med, Mikael Persbrandt, Izabella Scorupco, Susanne Reuter m fl - men jag blev mest imponerad av 2 st Kiruna-tjejer som spelade två systrar i filmen. De var SÅ duktiga :-)

Och vilka fina vyer det var, ni MÅSTE bara se den så får ni se hur fint det kan vara häruppe på vintern!

http://www.biotider.se/?film=32459

Lördagmorgon

Den bästa stunden i veckan - Lördagmorgon :-)

Igår jobbade vi halvdag så det känns som att man riktigt varvat ner sig efter en som vanligt intensiv vecka.

Tjejerna har sovit över hos moster Å, vi har alltså haft en väldigt lugn kväll och morgon (undrar hur Å haft det, haha!)

Inga speciella planer alls, mer än att träna lite, och tvillingbesök på söndag-em.

Och ute singlar snöflingorna ner.

Härligt!

Monstermamman och småmonstren

På kvällarna förvandlas våra små änglar (hm...) till småmonster och jag till MONSTERmamman.

De små damerna fullkomligt driver mig till vansinne, jag tappar tålamodet så det sjunger om det - och blir en person som jag knappt känner igen.

Stackars, stackars storebröder. De är inte vana med föräldrar som är så arga att de är blåa i ansiktet, som ryar åt gallskrikande småflickor medan de bryskt bär upp dem till deras rum...

E och S trotsar skiten ur oss. Speciellt E. När något inte blir som hon tänkt blir hon så arg, så arg att hon hoppar av ilska, vrålar och stampar i golvet. Då går det inte att prata henne till rätta. Det är när man hållit på ett tag med att vara lugn, tålmodig och pedagogisk, som det till slut briserar. Jag kan INTE acceptera de styr och ställer med mig. Så då åker damen upp på rummet, för att hulkandes rusa ner till trappan igen samtidigt som hon tjuter att jag ska BÄRA ner henne - vilket jag naturligtvis inte gör - hon åker upp igen, och igen och igen... När hon sedan till slut lugnat ner sig så ballar oftast S ur med nästan samma styrka - och då är Monstermamman redo att lämna båda hus och hem...

A sa trött idag efter att båda monstren sov och antagit skepnaden av små änglar, att tänk om de fortsätter i samma stil ända upp i tonåren, hemska tanke...

Och Storebror blir för var dag som gå mer och mer övertygad om att han inte ska ha några barn... Fast ibland, när änglarna är på sitt allra mest förtjusande humör och ska krama honom och hålla handen, så tycker han att de är helt okej. Ja, mer än okej faktiskt.

Åh, vad jag är glad!

Idag har jag åkt skidor! Och det gjorde INTE ont i min fot, trallalla!!

Lite skid-nörd-varning är det förstås: +1 grader, småregn och ett tillverkat spår på 1 km som jag fick fara fram och tillbaka på - men jag har inte kunnat träna något de senaste veckorna pga halka, inte direkt läge för cykling eller rullskidor då, så min abstinens tvingade ut mig i spåret.

Jag var inställd på att det inte skulle gå pga hälen, men jag skejtade och hade inte ont alls - och jag är så glad för det!

Facebook

Jag och kompis M har nu blivit inlurade i Facebook av en av mina systrar. Och det är ju en ny värld, haha! Nu har vi hela 2 vänner var, men vi läste i Aftonbladet att man nog borde ha några hundra iallafall för att vara inne :-D

Vi har t.o.m startat ett nostalgi-nätverk för vårt gamla innebandylag på KTH i slutet av 80-talet... Än så länge är vi bara 2 medlemmar, får se om någon av våra gamla lagkompisar är lika inne som oss och joinar Facebook ;-)

Besök!

I morgon kommer M&M på besök, min kompis från de glada student-åren och hennes 3,5 -årige son.

Så nu städar vi frenetisk, så de inte drabbas av akut damm-allergi eller snubblar och slår sig gul och blå på någon av alla saker som vanligtvis ligger utströdda i huset.

Och som A just sa: Vi borde få sova-över-besök varje vecka, så kanske hemmet varit i bättre ordning.

Jag berättade för E&S redan i tisdags att M&M skulle komma - att jag aldrig lär mig... att små barn inte har någon tidsuppfattning... iallafall inte samma tidsuppfattning som vi... Och OJ, vad de kan tjata, och fråga...

Så här kommer Veckans Fråga:

"Kommer M&M idag?"

Andra närkontakten på en månad

För ca en månad sedan backade jag på en parkeringsstolpe på jobbet. Stolpen blev lite sned men bilen (och jag) klarade sig utan skador.

I torsdagskväll backade jag på ett träd. Trädet klarde sig (och jag) men vår bakruta gick i 1000 bitar.

När jag kom hem var jag ganska lessen.
Men då frågade vår 11-åring A: "Mamma, hur länge har du haft körkort?"
Jag: "I 23 år".
A:"Hur många gånger har du krockat?"
Jag: "2 gånger."
A: "Men 2 ggr på 23 år är väl inte så illa!"

Han är så klok, A. Men man kan ju också ta lite lärdom av det faktum att dessa 2 ggr hamnar inom samma månad.

Höstens första VAB-omgång avklarad

På fredagen var alla friska och "back in business".

Nu hoppas vi det dröjer till nästa.

Veckans höjdpunkt

I går var det veckans höjdpunkt för vår schlager-nörd Lillebror T: "Lilla Melodifestivalen"!!

Jag, A och T satt bänkade med nötter och läsk. Småsyrrorna var förpassade till sömnens rike och Storebror hade översovningskompis och höll sig borta. Vilken lycka för en schlagerfantast.

Efteråt frågade T hur det kom sig att jag ALLTID röstar på den som vinner. Men det beror väl på min hit-känsla. T röstar nästa alltid på den yngsta artisten, vilket i år var en söt liten pojke som falskt sjöng om Jimmie Jansson. Han vann inte. Pappa A var generös och gav bort sin röst, så då kunde T gardera sig och även rösta på min låt. Så då blev det segeryra här hemma när vinnaren var korad.

Nu ser vi med spänning fram mot "Andra chansen" på STORA Melodifestivalen- för den ska faktiskt gå av stapeln i Kiruna till T:s STORA lycka. Och jag har lovat att gå med honom - om vi får biljetter. Det trodde jag ALDRIG om mig själv - att jag skulle gå på Melodifestivalen Live, haha!

Förresten håller T nu på at göra en egen låt till nästa års Lilla Melodifestival. Jag vet inte riktigt hur det går till, för han spelar inget och sjunger nästan aldrig, men det är väl petittesser i sammanhanget. Han förbereder sig redan för vad han ska säga till kompisarna när han kommit med, och vem han ska hälsa till i TV.

Skiftbyte i sjukstugan

Igår var A hemma med E hela dagen. Nu är hon frisk och på Dagis. Idag på fm är jag hemma med S och T som fått feber. Så det blev en riktig sjukstuga här hemma den här veckan. Men det är väl lika bra att göra bort allihop på en gång.

Lugn start på veckan

Jag är hemma idag med en sjuk liten E. Egentligen skulle jag till Mbg hela dagen, men när E hade feber så bestämde vi att jag är hemma hela dagen idag och A hela dagen imorgon.

Vi har det så skönt! Men nu har jag inte tid att sitta vid datorn längre - nu ska vi läsa Pingu!

(Jag tror E förstod att jag behövde en hemma-dag idag :-)

Upp som en sol, ner som en pannkaka

I tisdags var jag så glad, så glad när jag gick hem från jobbet. Jag hade lyckats lösa en flera år gammal surdeg, jag var så glad, en av mina medarbetare var ännu gladare - och jag svävade som på moln :-)

I onsdags krasch-landade jag - på flera fronter desutom :-O

Det visade sig att mitt sätt att lösa surdegen hade en "liten" baksida, som inte min medarbetare (som tur är) behöver känna av, men som innebär att jag målat in mig i ett hörn. Och som ingen informerat mig om, GAAHH!!

Sedan lärde jag mig att mail kan vara lite farligt... Det är så lätt, så lätt att fel person hamnar på sändlistan...

Dagen avslutades med att jag hamnade i ett rejält bråk med en karl på ett möte, och det är jag inte van vid. Jag brukar kunna lösa det mesta i normal samtalston.

Resten av veckan har jag ägnat mig åt att slicka mina sår och försöka komma tillbaka till normalläge. Eftersom resten av veckan var snäll med mig så gick det bra.

Uppdaterat: En cool tant

Jag har gjort 2 test på nätet i veckan, föräldratyp och åldersindex. De visar att jag är en Cool förälder på 48 år. Tur att man kan få lite vägledning i vad man är för någon typ.

/På begäran kommer här testen:
http://www.vuxenpoang.com/result.php
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article807409.ab
/

Det coola kom kanske från att jag gärna skulle tågluffa med mina barn och att jag hellre dricker vin o äter delikatesser på fredagkväll istället för läsk o chips med barnen i soffan.


Min ökade ålder var nog svår att undvika med hus, familj, storhandling o ICA-kort, haha! Snacka vuxenpoäng ;-)

För övrigt så är det nu bara 3 veckor till skidspårgarantin här i Kiruna. 15 oktober utlovas spår på 7 km, jag ser fram mot det :-)

Och så har Lillebror T idag avbrutit sitt godislöfte som han avlagt den 1/8. I ett år skulle han hålla sig bort från godis, men det blev "bara" 1,5 mån. Han tyckte det var svårt med 5 st i familjen som INTE hade godislöfte... och det kan man ju förstå. Igår kväll snaskade vi andra choklad, och OJ, vad han led. Så nu på morgonen meddelade han att han kapitulerade, för denna gång. Jag tycker han gjorde det bra som inte gav upp inför en chokladbit utan tänkte över saken och avbröt nu i morse istället.

Nej, nu ska den coola tanten ta med sig barnen och gå på stan och köpa kalas-presenter, kläder åt sig (ska på 50-års fest ikväll, oj - det lät ju riktigt vuxet!) och barnen samt mat och lördagsgodis!

Catfight och syskonkärlek

Våra småtjejer är ibland som hund och katt, eller två katter rättare sagt - "cat-fight" :-O. Oj, oj vad hårtestarna kan ryka, konstigt att de har något kvar.

Men nu tänkte jag frossa i syskonkärlek, för de är ju faktiskt riktigt goa med varandra emellanåt - och idag har varit en sådan dag!

Memory

Om man inte tidigare varit bra på Memory så blir man det när man får familj (eller iallafall om man får min familj).

Jag är faktiskt bäst på det i vår familj. Nästan alltid när något är borta (och det är ganska ofta) så ser jag framför mig var det/den ligger i röran. Pandor, ormar, rosa socka, vätskebälte, papper som måste tillbaks till skolan, skolböcker, plånböcker, nycklar, lego-gubbar - you name it!

Så är det någon som vill spela Memory - jag är vältränad!

Att man aldrig lär sig...

Det har varit en intensiv vecka. Förutom fullsmockat på jobbet så var det då också min tur att lägga veckans tränings-orientering. Som vanligt när det tilldrar sig så var det en osedvanligt illa vald vecka. Jag har knappt hunnit andas.

Att vi inte lär oss. Det är inte lätt att hinna med föreningsliv samtidigt som båda jobbar heltid. Jo, det är det väl förresten, men om man lägger till ingrediensen 4 barn då blir det lite svårare.

Vi var så kloka under tjejernas första år. Vi sa nej till alla föreningsuppdrag, oj vad vi tyckte vi var kloka. Men sedan har det smugit sig på oss, så i år har vi hjälpt till med DM, BAMM och lagt varsin tränings-orientering. Det var nog för mycket. Nästa år ska vi banta ner.

Som vanligt hade jag skjutit på alla förberedelser till sista stund. Eller det hade faktiskt inte funnits tid för det innan.

Så på söndag-kväll efter Yogan satt jag o klurade ut banorna.

På måndag kväll cyklade/småsprang jag ut med 17 kontroller (det var INTE så bra för min häl). Jag hade tänkt få ut alla 21, men det hann bli för mörkt så när jag kom hem efter dryga 3 timmar så var A på gång att sticka ut o leta efter mig... och mobilen hade jag lämnat hemma för jag var SÅ less på allt telefonpratande på jobbet.

På tisdagkväll var träningen, så då gick hela kvällen till det. Men det kom 17 pers så då var det ju värt allt jobb - lite trist om det dyker upp 4 st när man lagt ner 3 kvällar på träningen. A och barnen kom dit, pojkarna sprang varsin bana och tjejerna sprang stafett mellan bilen och sista kontrollen. De fick varsit startkort och sedan körde de varv på varv och var helnöjda, haha...

Nu har jag "bara" att ta in kontrollerna - men det får förresten A göra nästa vecka, för jag tog ju in hans förra veckan (då jag kraschade med cykeln :-D )

Nästa år ska vi HÖGST lägga en träning tillsammans. För det är ju kul också, om det bara inte alltid blev så körigt...

Ikväll har jag packat, vi ska upp till Björkliden i morgon på den återkommande kräft-helgen - och det ska bli så skönt. A är redan uppe med jobbet, så den här gången är det hann som smiter från packandet.

Härligt!

Trodde väl aldrig att det skulle kunna kännas så - HÄRLIGT att åka rullskidor efter en landsväg :-)

Har just kommit hem från ett rullskid-pass efter vägen mot Nikkaluokta, och det var bara så härligt. Klar, frisk luft, en fantastisk utsikt mot fjällen och höstfärger var man ser. Så det går att få naturupplevelser även efter en väg.

Det här var mitt 4:e rullskidpass i sommar/höst, och även om jag inte varit ute sådär jättemånga gånger så börjar det kännas att det gett lite i armarna- perfekt inför vinterns skidåkning.

Förresten håller vi nu för fullt på med att hitta boende nere i Italien när vi ska åka Marcialonga. Det verkar HELT hopplöst att hitta något i byn målet är, vi har försökt ända sedan maj, men hittills har vi inte lyckats. Får nog ställa in oss på att bo i någon av de andra byarna längs banan.

Nu är det bara att hoppas att hälen håller för skidåkning, för nu börjar vi bli riktigt peppade inför Marcialonga 2008! (Och A tränar mer än han gjort på 15 år, haha - hans 40-årskris verkar hålla i sig ;-)

Skördetid

Idag har vi:

• Tagit upp all potatis (ja, så mkt blev det ju inte - men ändå!)
• Styckat en halv ren
• Kokat 7 liter hallonsylt (okej, hallonen kommer från farmor o farfar i Sundsvall)
• Plockat lite svarta vinbär (E & S lyckades samla ihop 1 dl, haha!)

Vi känner oss som riktiga bönder som förbereder sig för vintern (fast då kanske det skulle varit en ko eller ett får vi styckat istället för renen).

Från mitt grönsaksland är det tyvärr inte mkt att skörda, plockar nog in några lessna små salladsblad imorgon.

Rörig dag

Det blev en lite rörig dag igår...

Glömde igen!
Igår hade vi återigen glömt att 8-åringen hade utflykt och alltså skulle ha matsäck :-O !! Förra gången i våras innebar det att jag fick rusa från ett möte, åka hem och fixa matsäck och CYKLA 2 km kanske till deras utflykts-ställe. Igår hade de utflykt till samma ställe och jag hade förstås möte när de ringde, och jag blev så ställd så jag ringde inte ens till A för att kolla om han hade mer tid än jag (för det hade han...). Så det var bara att åka hem, packa ryggsäcken och bege mig iväg. Jag hade tur för jag träffade på en annan klass som inte hade gått än som skulle till samma ställe, så då kunde en av deras lärare ta med T:s ryggsäck - fast hon var rätt barsk kan jag ju säga. Ja, jag vet - VI måste själva hålla koll på när våra barn har utflykt, skäms...

Vi är lite bortsämda av Storebror - han har alltid haft stenkoll på när han har gymnastik, bad eller uflykter - så om vi glömt bort har han alltid i tid dagen innan påminnt oss så vi kunnat åka och köpa utflyktsmat om det saknats hemma.

Men jag vet, vi KAN inte skylla på T, vi SKA ha koll på hans lappar från skolan och komma ihåg alla extra aktiviteter. Skärpning! Fast T måste också ta och börja ha lite koll, eftersom han har så glömska föräldrar...

Tillbud
Vi hade just pratat på jobbet om att vi är så dåliga att skriva tillbud o risker på min sektion. Det finns någon statistik som visar att ju fler tillbud (dvs "OJ"-händelser, inte "AJ"-händelser för de är olyckor) som rapporteras/person desto färre olyckor/person blir det. Nu har vi väldigt lite olyckor, men ändå pressen att öka tillbudsrapporteringen.

Igår när jag gick över industriområdet så verkligen tittade och funderade jag över om jag inte såg NÅGOT som jag skulle kunna skriva som risk - men hittade inget. Så satte jag mig i vår bil på parkeringen för att åka upp och luncha på stan, backade - och så PANG! Där var tillbudet! Man ska inte prata telefon samtidigt som man backar... Resultat: En sned P-skylt men som tur var hände inget på bilen, det var kofångaren som tog i stolpen. Och mest tur av allt, det var ingen människa eller bil i vägen...Men jag fick ju iallafall ett Tillbud att rapportera för att bättra på statistiken. Det blev en del skratt när jag berättade det för kollegorna, haha...

Något av det mysigaste som finns...

...är att sova bredvid ett sängvarmt barn :-)

Jag börjar inse att det snart är slut på den varan, kan inte tänka mig att det är så populärt många år till att ligga hos mamma o pappa, snyft! (Iallfall Storebror 11 år har sedan länge slutat mysa med mor o far i sängen, och det är väl rätt sunt iochförsig :-D )

Så nu passar jag på - så fort någon av twinsen piper till på natten, så erbjuder jag direkt plats i vår säng... Oftast hamnar ju båda där, och det blir ju lite trångt, men det är såna smällar man får ta.

Just nu ligger TRE barn i vår säng och sover. A är borta över natten, så de kanske får ligga kvar hela högen :-) !

Bara 56 kvar

Nu har jag "bara" 56 olästa jobb-mail kvar, yippee! När jag kom tillbaka från semestern hade jag 700, så det här är ju ingenting.

På mitt jobb har vi en "kopie-hysteri" utan dess like. Alla mail som skickas ska delges alla möjliga och omöjliga - och jag som sitter på förtagets "klagomursavdelning" får allt från meddelanden om felparkeringar till protokoll från i princip alla möten som hålls på hela firman. Och bland alla dessa mail så gäller det att snabbt sålla ut vilka som är viktiga - inte så lätt alla gånger.

Men nu är jag alltså snart i mål - nu gäller det bara att hålla efter...

Krasch!

Idag kraschade jag med cykeln.

Jag brukar cykla på ganska jämna stigar och grusvägar, men idag skulle jag ta en mindre stenigare stig - och det visade sig ju att det behärskade jag inte alls...

Jag gjorde nog alla fel man kan när jag insåg att det började gå åt pipan... Man ska iallafall inte tvärbromsa. Vilken vurpa det blev :-O. Jag över styret och cykeln över mig. Jag landade med munnen på en sten, men hade en sagolik tur - alla tänder är kvar... men det bultar i min högra framtand och är en liten spricka i den, plus att jag har skrapsår på hakan.

Jag ringde iallafall till akuten för att höra om det fanns någon tandläkarjour, men det fanns det inte så jag får ringa tandläkaren imorgon. Bäst att registrera skadan iallafall om tanden trillar ut sen :-D.

Jag tror att jag får ta en lektion MTB hos min arbetskompis Malin som är proffs på det.

Juli blir nog enda månaden utan snö i år

Torsdag 30 augusti, kl 06.55.

Hårda bud på fjället

Ja, inte blev det någon lätt resa för de tävlande lagen på BAMM (Björkliden Arctic mountain Marathon); regn, blåst, snö, hagel, många fjälltoppar och ett brutet ben. Men också solglimtar, vacker utsikt och en härlig stämning.

Min syster var pressansvarig och första dagen fick jag rycka in o hjälpa henne med att ta med NordNytts reporter med liften upp på Riksgränsfjället för att filma de tävlande när de kämpade upp till andra kontrollen. Vi hade sån tur att det var uppehåll just då, så vi hade en riktigt bra tur uppe på fjället. Åh, vad sugen jag blev att vara med nästa år, jag får se till att få ordning på hälen och börja träna.

Yoga-debut

En hektisk helg avslutades med mitt första pass på Yoga för nybörjare.

Det är bara att inse att det inte finns något ovigare och mer okoordinerat än jag. (Min Friskis o Svettis-kompis i Sockholm kallade mig ju inte för Kronblom utan orsak.)

Fast Yoga-ledaren lovade att det inte finns några hoplösa fall (även om det känns så nu) så det är väl bara att bita ihop - 16 söndagar under hösten ska jag Yoga. Spännande att se hur Kronblom kan utvecklas under hösten.

Nu är det BAMM!

Vi är lediga i morgon för att arrangera BAMM fre-lördag (www.bamm.nu). Vädret verkar tyvärr inte vara med oss den här gången, men man kan ju inte lyckas jämt... Synd om de tävlande om dimman ligger tät och regnet strilar - men det är ju en tävling för de hårda, hehe!

En obesvarad kärlek till odling...

Jag har alltid tyckt om växter och odling och när vi bodde i lägenhet längtade jag till en egen trädgård och möjlighet att få odla grönskaker. Även till att ha egna blomrabatter, men just att odla grönsaker tilltalade mig.

Det har tyvärr visat sig att jag har en obesvarad kärlek till odling...

Jag misslyckas alltid. Se själva! Översta bilden är från min lilla täppa. Jag kan inte ens skylla på att vi är utanför alla växtzoner, ja praktiskt taget på kalfjället...


...för den här bilden visar grannens grönsaksland, det ligger ca 3 meter från mitt ynkliga lilla land. Hennes land är prunkande och välmående... Min man säger att det beror på att mitt land inte fått någon gödsel, kan det vara så enkelt tro? (Jag som trodde det räckte att trycka ner fröna i den gamla jorden, vattna, ha lite plast över i början och sådan där vit växtduk, men icke sa nicke :-D!).)
Här ser ni vårt potatisland. Det är istället väldigt välmående och de första små goda potatisarna åt vi igår, mums! Potatislandet har legat i träda 2 somrar (busiga tvillingar tog ut sin rätt, fanns ingen energi till potatisland ;-) och A har vänt ner kompost i det. Så jag kan tyvärr inte ta åt mig alls av potatislandets välmående, utan det är helt A:s förtjänst.

Jag tror jag ska gå i skola hos grannen med gröna fingrar. Och ni vänner med växt-talang (det finns åtminstone en som brukar hälsa på i min Blogg!) - ALLA råd är välkomna...

(Jag tänker inte visa hur våra blomrabatter ser ut, de är rena katastrofen...)

Hälsporre!

Igår fick jag min dom: Jag har hälsporre!

Sjukgymnasten på jobbet hade diagnosticerat mitt onda till inflammation i hälsenefästet och jag fick sulor och ett stretchprogram. Men under sommaren har det inte alls blivit bättre - så igår fick jag komma till en annan sjukgymnast som är mer specialiserad på idrottsskador. Och hon kom ganska snabbt fram till att jag hade hälsporre (som i och för sig kan hänga ihop med hälseneproblem, så han var ju inte helt fel ute, han på jobbet).

Jag hade redan via nätet själv kommit fram till att jag har hälsporre (även om min man nästa förbjudit mig att gå in på sjukdoms-sidorna på nätet eftersom man kan komma fram till att man har precis vad som helst, hmm...) och detta fick jag fram på nätet:

Vem har ökad risk?
* Kraftiga och överviktiga personer (Hm, någon mager skrika är jag ju inte, men så många kilo extra har jag nog inte)
* Medelålders personer (Ooops, ja - man har ju blivit en 40-taggare...)
* "Helgidrottare" (Nja, jag tycker jag tränat ganska förståndigt utspritt över veckan)
* Personer med okorrigerad felställning i foten (överpronation) (YES! Stämmer!)

Så nu ska jag gå och få ström i hälen 3 ggr och köra 3 pass per dag med exentriska tåhävningar+stretching.

Så håll tummarna för att det nu så sakteliga ger med sig! (Fast jag läste på nätet att många har väldigt svårt att bli av med hälsporre... även om sjukgymnasten sa att det inte ska vara något problem att få bukt med. Äh, jag tror helt enkelt på henne och läser inga mer sjukdoms-sidor på nätet!)

Dagens inköp - eller har det slagit runt alldeles?

Idag har vi köpt 2 par Randonee-pjäxor (slalompjäxor som man också kan gå uppför med) till mig och A. Det var 50% rabatt så vi kunde bara inte låta bli... Så nu är vi redo för topptur! Det har blivit väldigt dåligt med det de senaste åren, och när vi sist gick så var det med Telemark-skidor. Nu har vi alltså bytt till alpin utrustning - och jag riktigt längtar tills det är dax - om så där 7-8 månader, haha!

Dessutom har vi redan köpt vinterkläder till barnen, så man skulle kunna tro att det helt slagit runt för oss. Men vi har bara anpassat oss till hur alla andra i denna stad gör, för när vintern kommer är alla vinterkläder redan slut... Många gånger har vi stått och svurit över vår dåliga framförhållning... Anledningen till vårt tidiga köp av vinterkläder är i och för sig att vi blivit testfamilj för ett nytt märke för barnkläder - annars hade vi nog inte gjort de inköpen i juni...

Men ännu hoppas vi få njuta av iallafall 2 månaders sommar o höst innan snön kommer.

En som njuter (och en avundsjuk mamma)

Vi har en kille som njuter här hemma den här veckan... 11-åringen har ÄNTLIGEN fått en vecka för sig själv. Han har varit lite missnöjd över att vi haft så lång semester att han inte fått så många "egna" veckor hemma, dvs veckor då vi jobbat och syskonen varit på dagis/fritids. (Hm, här tror man att barnen blir överlyckliga över att man har lång semester, haha - men man kan ju inte göra alla glada ;-)

Första sommarlovsveckan skulle han fått vara själv hemma, men eftersom Lillebror ville vara med på Fotbollsskola fick Storebror då i uppgift att cykla med honom till och från Fotbolls-skolan. (Hur löser man annars hämtning o lämning på fotbolls-skolan kl 9 resp 15 om båda jobbar??) Så den veckan fick han ju inte riktigt rå om sig själv. Så det här är första veckan han har alldeles själv. Och han njuuuuter... Jag brukar åka hem o äta lunch ibland när han är ledig på lov, men han har inte riktigt haft tid med mig ännu, haha...

Jag är faktiskt avundsjuk på honom. Tänk en hel vecka hemma själv på dagarna, då man kunde göra precis vad man ville och bara tänka på sig själv...

Efter 11 år med småbarn börjar jag nu känna en stark längtan av att kunna dra mig undan i mitt egna lilla hörn härhemma och bara göra vad jag vill. Det är rätt lustigt vad man ställer in sig på den situation man är i. Nu när vi börjar inse att om några år så kommer vi faktiskt att kunna lägga oss och läsa båda två en stund på dagen utan att någon av oss måste ha "tvillingjouren" (eller ut o träna båda två) då börjar vi känna suget efter det. Hittills har det varit så självklart att vi måste gå i skift, att man inte kan sitta och titta på filmer man vill se (dvs något annat än Nalle Puh, Teletubbies eller Harry Potter) mitt på dagen en regnig söndag, att vi hela tiden måste kolla med den andra om vi ska göra något utanför vår egen lilla värld - för vi har ju valt (fått förmånen) att leva småbarnsliv. Och det har inte kännts jobbigt (bara jag fått komma ut och träna lite då och då, eller göra något med kompisarna ibland).

Men det känns väldigt väl nu att vi snart är färdiga med småbarnstiden och istället ser jag fram emot vad mycket kul vi kommer kunna göra allihop ju större tjejerna blir. Och vad skönt det ska bli att få lite mer egen tid även när barnen är vakna. Redan nu är det stor skillnad mot för ett år sedan, då var det inte många sekunders avslappning när Tvillingarna Bus var vakna, haha! Det är ju rena vilohemmet nu - om man jämför.

Grinigt

En 3-åring som sovit för lite är inte rolig.

Vad två 3-åringar som sovit för lite innebär - ja, det förstår ni nog själva....

Puh, vilken dag!

Semesterns sista dag

Idag är det sista dagen på semestern, nu är det "bara" en helg kvar innan vi börjar jobba igen. I sex lååånga veckor har jag varit ledig - 5 v semester och 1 v föräldraledigt.

Jag har varit ledig så länge att:

• min elektroniska almanacka laddat ur och alla inplanerade möten är borta :-O... Vad praktiskt, vilka lugna veckor det blir på jobbet utan möten, haha! (Sån tur var finns en kopia på almanackan i min dator, annat var det sommaren för 2 år sedan, då var allt helt enkelt - borta!)

• jag tycker det ska bli riktigt kul att börja jobba igen!

Så då har jag nog varit ledig klart nu. Fast det är klart, inte skulle det vara något problem att fördriva ytterligare några veckors ledighet... Mycket vill ha mer ;-)

Säkert!

Den här sommaren har CD:n "Säkert!" gått varm i bil-stereon. (Det är Östersunds-tjejen Annika Norlin - förut Hello Saferider - som nu går under namnet "Säkert!"). Det är en kanonskiva, och hela gänget kan snart alla texter. Våra yngsta förmågor fick först en favoritlåt... "Allt som är ditt", men det är tyvärr refrängen som fastnat för dem och som de HELA TIDEN hojtar för att få höra "sin" låt: "Jälarna ska sutas, Vi vill höra Jälarna ska sutas!!!"

Det låter ju inte så bra, att 3-åringar sitter och skriker att Djävlarna ska skjutas (hoppas att de glömt den tills de börjar på Dagis till veckan :-O) - så nu har vi lyckats få dem att gilla "Sanningsdan" istället - och där är refrängen "Gå Ner på Stan", så det känns bättre att de ropar "Ner på staan!!"..

Efter 11 år och x antal mil i bil lyssnandes på diverse barn-CD har vi nu övergått till en annan repertoar än Mamma Mu och Emil. Så våra yngsta tjejer introduceras istället till rock, pop och deckare (vi lyssnade på Camilla Läckbergs Tyskungen på vägen hem från Sundsvall, och hann till CD 9 av 14 - det är nästan så att vi måste fara ut på långresa igen för att få höra klart den :-D...).

Men nackdelen med utbudet av musik o "sagor" i bilen är ju att de istället för att skrika "Eeeemil, förgrymmade unge" ropar "Jäälarna ska sutas" , hmm...

Lyssna (och se) på Säkert! på Youtube!

http://www.youtube.com/watch?v=EZX1GXeE4mg
http://www.youtube.com/watch?v=CtpLvfnDKtI

Mellanlandning

Efter knappt 2 veckor söderut gör vi nu en snabb mellanlandning hemma. Vi kom hem i natt och drar vidare norrut imorgon. (Det ÄR inte dumt med 6 veckors semester...)

Det verkar som att vi har någon slags dragningskraft på solen, för det är fint väder nästan överallt där vi hamnar ;-)

Vi har tillbringat 1,5 vecka hos Farmor o Farfar vid kusten utanför Sundsvall och haft badväder nästan varje dag och alldeles lagom varmt.

På hemvägen hörde vi att det hade regnat mycket de senaste dagarna hemma - men i morse när vi vaknade i våra egna sängar så sken solen från en klarblå himmel :-D.

Så vill ni ha sol på semestern nästa sommar - kolla med oss var vi ska vara, vi har Sol-Garanti!

Lite för många

Jag insåg igår (igen) att en familj större än 4 personer inte alltid är så praktisk. De flesta sammanhang är anpasade efter att man ska vara högst 4 personer. Tex när man ska åka Taxi. Och ändå hade vi lämnat pappa hemma igår. Eller när man ska åka tåg och är en vuxen och 4 barn. 2 barn per vuxen åker gratis. Men det skulle vi nog tänkt på innan vi fortsatte produktionen efter nr 2, haha!

Vi var på ett litet äventyr igår, jag o våra 4 barn. Pappa var hemma och jobbade. Då vi har en historiker (o då gärna militäthistoria) bland barnen, så åkte vi till Försvarsmuseet i Boden. Jag gillar ju att åka tåg, så igår morse kl 6 satt vi på tåget för en 3-timmars tågfärd söderut.

Eftersom kombinationen sommar, kollektivtrafik och småstad inte går så bra ihop och taxibilarna var för små, så gick vi de 3 km till Museet - i ett fint duggregn. Men alla skötte sig exemplariskt (det är som att de vet när det är läge och krångla - och inte). 3-åringarna fick turas om att åka på mina axlar (för att inte fresta på deras ibland inte så stabila humör allt för mycket) - så den som var mest slut när vi kom fram var väl jag (o min stackarn häl).

3 timmar på Museet, Storebror var helt NÖJD när vi tog bussen därifrån (jo, vi lyckades pricka in den då), själv hade jag väl inte förkovrat mig så där värst mycket i Försvarets Histoia utan mer varit koncentrerad på våra yngsta juveler. Lillebror hade fått nya kompisar och kört militärhelikopter nästan hela tiden, så han var också nöjd.

Hamburgare på Frasses, och så tåget hem igen - med magen full av glass och tåg-godis i bagaget. Efter någon timme på tåget sov tjejerna sött bredvid mig - och jag med förresten.

Idag ska vi bara vara hemma.

Floating!

Floating - det ska ni testa!!

Instängd i en låda med SALT vatten, ligger man o guppar o lyssnar på musik i 45 min. Det var faktiskt inget klaustrofobisk alls, utan skönt och avkopplande. Jag somnade (nej, man drunknar inte). Och efteråt har min häl blivit mycket bättre. Så det är säkert bra för alla skavanker både inom o utom kroppen.

Testa!

Cykling på Rallarvägen

I helgen var vi och grabbarna och cyklade efter Rallarvägen från Riksgränsen in i Norge. Som vanligt ;-) hade vi tur med vädret, det var halvklart och båste varma vindar.

Förutom att A råkade slänga min påse med fleecetröjor o regnbyxor, som jag hade tänkt ha på pakethållaren, i soptunnan innan vi for och att Storebror råkade köra av vägen rätt ner i ett getingbo (oj, vad panikslagen han blev, stackarn) - så var det en fin tur.
Vägen slingrar sig bitvis efter branta bergssidor, men vi vände innan det blev för brant - vi ville inte ha någon avkörning nerför stup, det räckte med påhälsningen i getingboet.
Rallarvägen går längs Malmbanan så vi kunde hålla koll på produktionen, haha. Det är faktiskt lite mäktigt med de stora malmtågen som mullrar fram på fjället.
Liten rast innan vi vände tillbaka mot Sverige igen.
Hoppsan, även jag fick vara med på bild! Annars så kan man ju undra om det finns någon mamma till de här barnen när man tittar i vårt fotoalbum.

Aj, min häl!

I vintras kom jag igång så bra med träningen, men efter Marcialonga i slutet av januari har det bara krånglat. För det första har jag varit förkyld i princip hela våren, antingen "bara" ont i halsen eller så kombinerat med ont i kroppen, på alla möjliga och omöjliga ställen. Det har tydligen gått såna "ont-i-kroppen"-förkylningar här under våren.

Det var i samband med en sådan förkylning som jag en kväll i slutet av maj tror jag det var kände mig kall om foten - och nästa morgon hade jag ont i hälen, under foten. Jag tänkte inte så mycket på det, utom att det går väl över när förkylningen släpper. Men det gav sig aldrig, så när jag var frisk igen kunde jag ändå inte träna pga hälen. Efter några veckor gick jag till vår sjukgymnast som sa att jag nog fått en inflammation i hälsenefästet?! Hur kan man få det när man inte tränar något? Dessutom konstaterade han att jag är väldigt plattfot, så jag fick beställa sulor som skulle komma på ca 3 veckor - som ännu inte kommit. Sulorna plus några stretchövningar skulle få det att ge sig, men utan sulor så verkar inte övningarna hjälpa desto mer.

Jag har försökt mig på att träna lite lugnt, har sprungit med Storebror kanske 25 min 2 ggr i veckan i lugnt tempo - och det har funkat hyfsat. I söndags utökade jag vår runda med kanske 2 km och sprang på lite fortare (men fortfarande väldigt lugnt) och det kändes som att det fanns hopp om livet! Men på kvällen svullnade hälen och dagen efter kunde jag nästan inte gå, buhuu.

Jag kände mig lite deppig över det här igår, man inser ju vad viktigt det är att få röra på sig. Jag älskar att springa på stigar i skogen, och det känns så trist att inte kunna göra det. Fast sedan tänkte jag att jag är ju faktiskt frisk i övrigt, många skulle nog jubla om de bara hade ont i en liten häl - och jag kan ju faktiskt röra på mig på annat sätt. Så idag ska det blir stakning med rullskidor (vad bra att A skaffade sig ett par såna ;-) och så kan jag ju faktiskt cykla också.

Sedan har jag lovat mig att börja på Yoga till hösten, det har syrran tjatat på mig om i flera år, och jag har testat några gånger men inte riktigt kommit in i det. Men det är nog ett bra sätt att försöka bli lite mindre stel (sjukgymnasten menar att mycket av de problem jag får kommer från min enorma stelhet :-O ) och dessutom ett bra sätt att få egen tid och samla kraft.

Förresten ska jag på Floating idag efter mitt rullskidpass! Jag fick ett presentkort på det av syrran när jag fyllde år - ska bli intressant att se hur det är!

För 11 år sedan...

...blev vi föräldrar! Vår nu store 11-åriga drasut har haft bråttom en enda gång hittills i sitt liv, och det var när han föddes!

16 dagar före beräknad ankomst tittade han ut den 10 juli kl 4.23 på Sundsvalls BB, liten, röd och skrynklig. Och såklart - vackrast i världen :-)

2 dagar tidigare hade vi varit på bil- och tältsemester i Norra Jämtland. Jag låg på luftmadrass, stor som en valross (inget liggunderlag klarade av min tyngd inte) och man kan ju inte låta bli att fundera på vilken sjukstuga vi skulle fått föda på om han behagat kika ut några dagar tidigare. Sollefteå hade vi nog hunnit till, och det hade ju gått det med.

Det var en regnig natt och morgon den dagen han föddes. Jag minns att jag tittade ut genom förnstret i gryningen innan han kom och förundrades över att allt såg ut precis som vanligt. Hur kunde det göra det, när ett mirakel just höll på att inträffa?

Efter 4 dagar fick vi lämna BB (ingen stress där inte, stanna så länge ni vill sa de - det är annat än dagens snabbvisiter på förlossning o BB det!) och det var en mkt märklig känsla att gå iväg med den lille krabaten - släpper de bara iväg oss så där, vi som är totalt noviser när det gäller bebisar!! Kändes nästan lite otäckt ansvarsfullt på något sätt.

Men det gick ju bra - och nu är han en 1,63 cm lång historiskt intresserad ung man på 11 år, som utvecklats i sin helt egna riktning - och det är så fascinerande!!

"Varför det?"

Just nu är det 1000-frågor x 2 här hemma. Fast det är bara samma fråga hela tiden - "Varför det?". (Precis som en annan Bloggande Tvillingmamma J också noterat hemma hos dem :-D)

Och inte är det så lätt alla gånger att svara på den frågan, särskilt om allt man säger dissikeras ner till minsta beståndsdel.

"Klättra inte på balkongräcket!
"Varför det?"
"Du kan ju trilla ner och slå dig!"
"Kan jag dö då?"
"Ja, om du har otur"
"Varför det?"
"För att du går sönder"
"Varför det?"
"För att det är så högt"
"Varför det?"
"För att balkongen är på andra våningen"
"Varför det?"
"För annars skulle det heta altan!!"
"Varför det?"
" - "

Eller:

"Slicka inte på lyktstolpen!"
"Varför det?"
"För att den kan vara smutsig!!"
"Varför det?"
"För att, ja, inte vet jag - man SKA inte stoppa annat i munnen än MAT!!"
"Varför det?"
" GAAHH!!"

Geocaching!

När maken fyllde år fick han en leksak av mig, eller man kan också kalla det för en träningskompis, om man ska vara snäll - och det ska man väl ;-)

Han fick en Garmin Forerunner 305. Ögonen tindrade på honom som på ett litet barn på julafton när han öppnat paketet...

För den oinvigde så kan jag ju förklara att en Garmin Forerunner 305 är en träningsklocka med pulsmätare och inbyggd GPS. En perfekt leksak för en 41-årig karl som sedan ett halvår börjat träna igen, man kan mäta ALLT, träningslängd, hastighet och puls (max, min, medel), få in träningsrundan på en karta, ja - you name it. (Som lite kuriosa kan jag ockå nämna att han igår invigde sina nyinköpta RULLSKIDOR, sista gången han stod på ett par såna var 1986, och han har tidigare totalt idiotförklarat de Kiruna-bor som rullat runt på rullskidor på somrarna, haha! Orsaken till denna nytändning i träning heter MARCIALONGA (långlopp på skidor som vi åkte i januari efter 3 månaders träning och som vi planerar att genomföra 2008 igen), och det är väl inte dumt att ett långlopp på skidor kan få gamla avdankade orienterare/skidåkare att börja röra på fläsket igen.)

Men åter på spåret igen, rubriken för dagen var ju "Geocaching".

Makens träningklocka innehåller ju som sagt var även GPS - och på den vägen har vi kommit i kontakt med en rolig företeelse som heter "Geocaching"! Runt om i världen finns utlagda GPS-punkter som man laddar ner från nätet, där man kan hitta en "skatt" (en liten låda som innehåller lite småprylar och en bok man kan skiva in sig i). När man hittar en skatt ska man ta en liten sak från den och lägga dit någon annan pryl (typ en peng, liten leksak, fiskedrag - ja, vad som helst utan större värde som får plats i den lilla lådan).

På vår Lofoten-turné letade vi upp 4 st "Geocachar". De flesta låg inom ett par hundra meter från närmsta väg, ett perfekt rast-tillfälle på en bilsemester alltså. Och ungarna tyckte det var helkul, lite bråk om vem som skulle hålla i GPS:en de sista hundra metrarna var det ju, men med rättvist turordningsystem lägrade sig lugnet.

Vill ni veta mer, kika in på dessa länkar:

http://www.geocaching.se/

http://www.geocaching.com/

Som gammal orienterare har jag ju lite svårt för att tycka att GPS är helt OK ur navigationssynpunkt (tacka vet jag karta och kompass) men jag måste ju erkänna att det går att göra rätt kul saker med en GPS.

PS! En stående kompis på mina träningsturer numer är förresten A:s Garmin Forerunner 305... Och rullskidorna tänkte jag också låna någon dag...

Lofoten - kan den gå??

Ja, det undrade S, 3 år, i bilen på väg ut mot Lofoten :-D- Och det var väl inte en så dum fråga..! Och - JO det BLEV en annan typ av Lofoten-resa denna gång jmf med för 12 år sedan :-D! Vi har haft otroligt fina dagar. Kalasväder hela tiden, förutom idag när vi vaknade o bara hade sista dagen av hemfärden kvar, då blåste det och mulnade på. Väl hemma i Kiruna var det +7 grader, mulet och regn :-O... men det tar vi gärna nu när vi fått besöka Lofoten i det bästa väder man kan önska sig :-) Första bilden är tagen från vår första tätlplats i närheten av färjan över Tysfjord. Det högsta berget heter Stetind och är så vackert.


Frukost vid vår första tältplats. Det var riktigt varmt redan på morgonen och nästan spegelblankt på havet.
På färjan över Tysfjord.
Också vy från färjan, mot fastlandet.
Bad vid vår lägerplats på Lofoten, Kalle någon mil söder om Svolvaer. Vi bodde två nätter där för att inte flacka runt för mycket. Det var faktiskt varmt i vattnet och nästan olidligt kvavt. Man kan inte tro att vi var norr om Polcirklen och nästan granne med Ishavet.

Lofoten - mera kort!

Yngre delen av gänget samlat för gruppbild på bergknallen ovanför vår tältplats.
A och T på bergsbestigning - de höll på att förgås av värmeslag!
Jag o E och S gick på kvällspromenad efter middagen. Det hade blivit lågvatten så den sten som S och pappa badat ifrån gick vi torrskodda till.
Båtlinjen "Hurtigrutten" (Bergen-Kirkenes) passerade utanför vår tältplats - och det blev faktiskt möte mellan två Hurtigrutt båtar alldeles efter att jag tagit bilden.
Man blir trött av att vara på Lofoten... S o E somnade ovaggade i vårt tält efter hårda, busiga dagar ;-)

Lofoten, here we comes again

Imorgon drar vi till Lofoten, på spontan, ganska så oplanerad bil- o tält-semester :-)

Det lovas kanonväder, och vi ska passa på att besöka Lofoten igen.

Förra gången var för 12 år (och 4 barn) sedan exakt, på bröllopsresa - vi såg inte ett berg på hela veckan!
Nej, inte för att vi bara var i tältet ;-) utan för att dimman låg tät och regnet stod som spön i backen!

Det blir nog en liten annan typ av Lofoten resa den här gången :-D!

Semester o Festival

Nu är det semester och det är Festival i stan!

Igår Bo Kasper och The Ark. Hmmm... det var bra! (Tjejerna var hos Mormor o Morfar, så vi andra kunde vara ute ett tag...)

Idag Lordi ( på grabbarnas begäran) och Lisa Miskowski. (Jag och grabbarna - A får vara hemma med tjejerna).

Och sen - 6 veckors semester... Aaaahhh!

Bollspel

I veckan kom jag på vad man kan likna mitt jobb med:

Ett bollspel

Man startar da´n med en hel låda full med bollar som man på sikt måste bli av med på något sätt.

Samtidigt som man försöker att tömma lådan kommer det en hel drös med bollar farande från alla håll och kanter. Det bästa är om man direkt kan kasta den vidare till någon annan, utan att den ens hunnit hamna i lådan. (Ofta kommer de dock tillbaks från samma eller något annat håll - men de är iallafall borta ett tag, hehe.)

Differensen mellan de bollar som man fått kastade på sig och de man blivit av med är det extra arbete da´n genererat. Oftast är lådan fullare när man går hem än när man kom.

Jag har insett att jag måste bli mycket bättre på att direkt på lyra slänga iväg bollarna - så långt det bara går... Målvaktsträning, helt enkelt.

Det var hos oss finvädret var på Midsommar!

Efter att ha haft ung 5-10 grader varmt o regn i någon vecka så infann sig finvädret hos oss på midsommarhelgen :-)! Soligt, varmt och myggfritt - kan det vara bättre? På Midsommarafton gick vi tillsammans med en annan familj ner till norska fjorden Rombakk från närmaste jvg-hållplats Katteratt. 3-4 km hade jag för mig att det var, men det visade sig vara 6 km... Vi var beredda att få bära E o S på axlarn när de inte orkade längre, men de visade sig vara ettt par envisa tjejer, som knatade på hela vägen och sedan även hade ork att busa i 4 timmar till när vi väl var framme. Så vandringen verkade inte ha tagit allt för mkt på krafterna på dem.
Våra ständigt blomplockande tjejer. Det var nästan inte en smörboll kvar efter vägen där de hade gått fram :-D...
Det är en otroligt vacker natur på väg ner till fjorden. Branta bergssidor och många vattenfall.
Vy från vår tältplats - vi hade en väldigt vacker och varm kväll.
På Midsomardagen tog vi båten till Narvik. Havet låg nästan spegelblankt så vi hade en fin båtresa. I hamnen väntade bussen som skulle ta oss tillbaka till Kiruna. Söndagen var sedan också lika varm, över 20 grader o soligt - men på måndag var det 10 grader och regn igen! Snacka om tajming!

Språk-geni - NOT!

Jag har aldrig varit något språkgeni. Jag fick kämpa mig till en svag 4:a i engelska på gymnasiet - och då menar jag KÄMPA - inget gratis. I Tyska lyckades jag bli godkänd, dvs en 3.a - men det var nog inte mkt plus på den. (Som ni förstår av betygsgraderingen (1-5) var det lääänge sedan jag gick ut gymnasiet :-D !)

Idag var jag kommenderad till ett möte på em av en av mina kolegor. Kl 14.30, dan före Midsommarafton - ingen direkt populär tidpunkt, men jag förstod av min kollega att det fanns inga skäl goda nog för att utebli. I sista stund meddelade han att de vi skulle träffa var engelsmän - och jag var där för att jag förmodades vara den som kunde prata engelska bra :-O! Panik! Klart jag kan prata engelska, men jag behöver lite uppvärmning och det är allt för sällan som jag behöver träna min engelska. Min engelska är bedrövligt dålig. Jag önskar, så här i efterskott, att mina föräldrar skulle tvingat iväg mig på ngt utbytesår i ett engelskspråkigt land, eller att jag självmant valt att plugga ett år utomlands - men så är ju inte fallet, tyvärr. Jag har kompisar som alltid varit så internationella av sig, utbytesstudenter, au-pair, jobb i Bryssel mm mm... men jag, jag har hållt mig i fosterlandet jag.

(Jag kommer inte tvinga mina barn till någonting, de får göra vad som helst i deras vuxna liv bara de kan försörja sig - men jag ska iallafall visa dem på möjligheten att plugga/jobba utomlands. Inte "pusha" dem - men visa dem möjligheten.)

Tillbaka till dagens möte. När jag insåg att det förväntades av mig att jag skulle vara värd för ett engelskspråkigt möte i ett ämne jag inte kunde insåg jag att jag inte ens visste vad min titel var på engelska. Det kanske man borde veta om man ska presentera sig!? Jag ringde desperat upp min man, som brukar få ta hand om engelskspråkiga grupper i Gruvan ibland, och frågade om han visste vad jag skulle kalla mig på engelska?? Vi kom gemensamt fram till att jag var "Superintendent for Industrial Service", haha - det lät det!

Men vet ni vad - hur kass jag än är på engelska så var jag faktiskt som en gud tillsammans med mina äldre manliga kollegor. De fick inte fram ett ord, de kunde presentera sig och säga " I´m X XX ", men mer var det inte. Och jag kunde faktiskt både berätta om Gruvan och fråga det jag ville på min knaggliga engelska, så kollegorna som uppenbarligen inte kan någon engelska alls, tror att jag är en fena på engelska. Det tror/tycker nog inte våra engelska gäster- men vi kunde ju föra en dialog iallafall.

Jag vet vad jag ska ta upp med chefen på mitt utvecklingssamtal - jag måste få gå en engelska-kurs! Viken fena jag ska bli då!

Noll-koll

Usch, idag har jag och A verkligen haft Noll Koll...

Jag hade börjat tidigt (o A lämnat barnen) och några minuter efter kl 8 satt jag och en medarbetare i ett litet möte, när mobilen ringde. Jag hade varit duktig och knappat in möte i min vanliga telefon, och kände inte igen numret på mobilen - så jag tryckte fräckt bort det.

Efter någon minut kom A in på kontoret, vild i blicken och håret på ända, och meddelade stressat att T:s fröken ringt och sagt att T hade utflykt idag, vilket innebar att lunch-matsäck och regnkläder skulle ha packats ner - men det hade det inte. För vi hade Noll Koll att han hade utflykt idag. Klassen och fröken var just nu på väg ca 2 km från närmaste väg till en grillplats. Och T hade ingen lunch med sig. Och inga regnkläder.

A hade ett möte om 10 min som han absolut MÅSTE vara med på.
Jag hade lönesamtal med en medarbetare och därefter en Kundträff.

Jag drog kortaste strået, coh min snälla kollega tyckte att vi kunde fortsätta någon annan gång - Klart Grabben måste få mat!!

Så jag gjorde en blixutryckning till OK/Q8 och köpte korv, hem o gjorde iordning matsäck och tog Storebrors något för lilla cykel och susade ner för den lååånga nerförsbacken till grillplatsen. (På hemvägen susade jag inte...) Snacka om friskvård på arbetstid!

Jag kom sedan precis i tid till kundträffen, lagom svettig och röd i ansiktet. Och ALLA visste var jag hade varit, och hur lite koll vi har, haha..

A ringde sedan rätt skamsen för att han smet undan utryckningen... Först tänkte jag vara lite Martyr, men jag har faktiskt börjat få väldigt svårt att vara det - och det är väl bra.

Mer som vi glömt idag:

• Utvecklingssamtalet på Dagis med E & S
• Föräldrafikat på Fritids

Men man måste tänka på vad mycket man ju faktiskt kommer ihåg på en dag, det är iallafall bra mycket mer än vad man glömmer.

Svinto-Sisters

Våra yngsta barn går under namnet "Svinto-Sisters". Några foton av deras bakhuvuden räcker nog som förklaring... Mha mkt balsam vid hårtvätt och rejäl genomkamning kan de ha vackra lockar i ungefär en halv dag, sedan är det svinto igen. Om det inte är svinto så är det "kontakt med yttre världsrymden", som en av dagis-personalen skrattande beskev S:s frsiyr en dag :-D! Men det ser rätt charmigt ut iochförsig. Kan de ha ärvt sina lockar av mamma kanske ?!
Svinto-Sister 1
Svinto-Sister 2

Mycket skräp var det...

När vi flyttade till huset för 7,5 år sedan bar vi upp en MASSA kartonger på vinden, 2 trappor upp. Lillebror var ett halvår, vi hade renoverarat huset dag o natt i 2 mån och orken för att adminsitrera flytten var väl inte så där överdrivet stor. Det märks nu.

Vi har nu kommit till skott att börja rensa ur vinden för att kunna inreda den (äntligen, efter 3-4 års tanke och en massa påstötningar från Lillebror som nu börjar bli less på småsyrrorna som flyttat in i hans nuvarande sovrum) och jag har haft lite ågren över var vi ska få plats med alla saker som nu är på vinden, då vi inreder 2 rum och bara får en garderob till förvaring kvar.

Men det är väl ingen konst - det blev ju inga saker kvar :-O ... Av alla kartonger o bråte så har nästan allt gått till Återvinningscentralen (ÅVC) - och resten kunnat spridas ut i resten av huset utan märkbar skillnad.

Hm, om vi vetat då vad mkt skit vi bar upp på vinden.. som skulle bli stående där i 7,5 år... för att sedan bäras ner igen och köras till ÅVC... vad mkt energi vi hade kunnat spara då för 7,5 år sedan...

Vi ska byta fönster på vinden. Idag skulle fönsterfirman komma och göra jobbet - det var bara det att det som vi trodde var fönster endast var fönsterbläck och foder och lister... fönstren har vi nog fått ngn avi om ngn gång om att vi ska hämta hos speditören... men det har vi glömt bort... så dem måste vi börja eftersöka på måndag...

Men nu känns det iallafall som att vi är på gång - så i slutet av året kanske Lillebror har en alldelels egen vrå, ngt fortare kan vi nog inte förvänta oss att vi lyckas - iallafall inte om man ser på tempot hittills.

Men vi har hört att man inte ska jäkta, det finns alltid en dag imorgon.

Bildbevis

Bildbevis på våra små löv har utlovats - här kommer de!

Löven har slagit ut!

Det HAR blivit grönt i helgen, åtminstone "skirt" grönt i nästan alla våra träd, utom i de björkar som är så gamla att man varje år förundras över att de fortfarande orkar klämma fram några små löv.

Bildbevis kommer i veckan.

Våran lilla vitsippa har förresten gått samma öde till mötes som blåsippan. Dvs plockad av lilla S. Den står nu i ett nubbe-glas på köksbordet för att vi ska få njuta av den en liten tid till.

Kontraster

Idag har vi varit i Abisko hos mormor och morfar. Det har varit 20 grader varmt, inte ett moln på himlen och vindstilla.

Jag och A har spikat kontrollställningar till orienterings-DM som ska gå här i augusti - och det var faktiskt jättekul! Jag har varit sågningsansvarig och A har varit yx-mannen. Spikningen har vi delat på. Jag tror jag ska bli snickare i mitt nästa liv.

Barnen och mormor o morfar har varit nere vid sjön och lekt (och plurrat - T druttade i det 2-3 gradiga vattnet så bara huvet stack upp :-O, men han var glad ändå - men BLÖT :-D! ) och varit hemma och ätit glass och badat i morfars vattenkonst och haft det bra.

Och nu är det nästan grönt i fjällbjörkarna - och det är sådana kontraster med 20 graders värme, nästan utslagna björkar och en massa snö kvar på fjällen.

Det är bara så - HÄRLIGT!!

Det växer så det knakar!

Nu har vi fått nästan sommarvärme! Vi har haft 16-17 grader och sol i några dagar och naturen exploderar. Det är så häftigt häruppe när det till slut blir värme för då riktigt hör man hur det växer.

Ikväll har vi ätit middag ute, det var varmt långt in på kvällen och solen stod högt som den gör här uppe den här tiden av året. Björkarna börjar knoppa, rönnen har nästan slagit ut och de blommor vi importerat från S-vall (vitsippor, blåsippor och den gula blomman jag glömt namnet på) har slagit ut under de senaste dagarna.De har lovar varmväder flera dagar framåt, så efter helgen kanske vi har grönska i träden!