En som njuter (och en avundsjuk mamma)

Vi har en kille som njuter här hemma den här veckan... 11-åringen har ÄNTLIGEN fått en vecka för sig själv. Han har varit lite missnöjd över att vi haft så lång semester att han inte fått så många "egna" veckor hemma, dvs veckor då vi jobbat och syskonen varit på dagis/fritids. (Hm, här tror man att barnen blir överlyckliga över att man har lång semester, haha - men man kan ju inte göra alla glada ;-)

Första sommarlovsveckan skulle han fått vara själv hemma, men eftersom Lillebror ville vara med på Fotbollsskola fick Storebror då i uppgift att cykla med honom till och från Fotbolls-skolan. (Hur löser man annars hämtning o lämning på fotbolls-skolan kl 9 resp 15 om båda jobbar??) Så den veckan fick han ju inte riktigt rå om sig själv. Så det här är första veckan han har alldeles själv. Och han njuuuuter... Jag brukar åka hem o äta lunch ibland när han är ledig på lov, men han har inte riktigt haft tid med mig ännu, haha...

Jag är faktiskt avundsjuk på honom. Tänk en hel vecka hemma själv på dagarna, då man kunde göra precis vad man ville och bara tänka på sig själv...

Efter 11 år med småbarn börjar jag nu känna en stark längtan av att kunna dra mig undan i mitt egna lilla hörn härhemma och bara göra vad jag vill. Det är rätt lustigt vad man ställer in sig på den situation man är i. Nu när vi börjar inse att om några år så kommer vi faktiskt att kunna lägga oss och läsa båda två en stund på dagen utan att någon av oss måste ha "tvillingjouren" (eller ut o träna båda två) då börjar vi känna suget efter det. Hittills har det varit så självklart att vi måste gå i skift, att man inte kan sitta och titta på filmer man vill se (dvs något annat än Nalle Puh, Teletubbies eller Harry Potter) mitt på dagen en regnig söndag, att vi hela tiden måste kolla med den andra om vi ska göra något utanför vår egen lilla värld - för vi har ju valt (fått förmånen) att leva småbarnsliv. Och det har inte kännts jobbigt (bara jag fått komma ut och träna lite då och då, eller göra något med kompisarna ibland).

Men det känns väldigt väl nu att vi snart är färdiga med småbarnstiden och istället ser jag fram emot vad mycket kul vi kommer kunna göra allihop ju större tjejerna blir. Och vad skönt det ska bli att få lite mer egen tid även när barnen är vakna. Redan nu är det stor skillnad mot för ett år sedan, då var det inte många sekunders avslappning när Tvillingarna Bus var vakna, haha! Det är ju rena vilohemmet nu - om man jämför.