Tankar i en tvättstuga

Idde Schultz på Spotify. Nostalgi. Är tillbaka till våren 1996. Bussresor Sundsvall - Härnösand till jobbet på Vägverket. Idde i lurarna, liten knodd i magen - den första. Drömmar, förväntan och en massa förutfattade meningar om hur allt är o kommer att bli.

Våren 2013. Lördagkväll i tvättstugan. 4 barn senare, en massa förutfattade meningar har fått stryka på foten - medan vissa av dem visade sig vara helt rätt. Har roat mig med Melodifestivalen tillsammans med de två yngsta knoddarna - och roar mig sedan i tvättstugan med Idde och två tvättmaskiner som ska hängas.

Det slår mig att jag är rik. Och att drömmarna där i bussen faktiskt överträffat sig själv. I sin enkelhet.

Jag får vika o hänga tvätt till två tonåriga grabbar, en lång drasut till man som faktiskt fanns med redan 1991 och två tralliga tjejer på 9 år. Dessutom har vi sedan 1 år tillbaka en TVÄTTSTUGA (okej, sliten o oglamorös - men ändå :-). Och kläderna jag viker är delvis upphängda av en tonårsgrabb som glömt att skaka kläderna innan de hängs dvs kläderna ser ut som skruvar - men vad gör det. De är ju tvättade och hängda av en kille som insåg att han behövde lite rena kläder när mamma o pappa var på vift.

Och jag har idag, efter 6 veckors eländig förkylning, kunnat åka skidor i ett fantastiskt väder.

Och jag blir så glad över att jag har förmågan att inse att lyckan finns i de små tingen. Som att lyssna på nostalgimusik o hänga tvätt, och att åka skidor i lugn takt i vackert väder.

Ska komma ihåg det när jag är sur, trött och hakar upp mig på energislukarna.

Charmigt eller praktiskt?

Önskas:

Stort,praktiskt hus, minst 7 r.o.k. Stort kök, rymlig hall och soligt läge. Gärna fjällutsikt. Rejäl tvättstuga, bastu och utrymme för vallning och cykelrep. Carport/Garage är bonus men inget måste. Inga renoveringsbehov. Gångavstånd till skidstadion.

Finnes:

Charmig 20-tals villa i 3 plan, 5 r.o.k. Ingen tvättstuga, obefintlig hall. Stort ljust kök, mysig upppvuxen rel stor tomt med många charmiga björkar, som nu lever på övertid. Inget garage/carport. Gångavstånd till centrum och skidstadion. Men framförallt - ingen vallabod o cykelverkstad... Totalt sett ett otroligt mysigt hus o läge, men liite för trångt o en aning opraktiskt...

Kravspecen är alltså inte riktigt uppfylld i nuläget.

Vi har väl insett att eftersom varje helgkväll på vintern (i princip) ägnas åt vallning och en hel del tid barmarksåret ägnas till cykelfixning - så fungerar det inte i längden att vi gör det i vårt charmiga kök. Det finns ju lite andra saker man bör göra i ett kök också... Dessutom jäser hallen över och vi hänger tvätten i vårt sovrum.

Plan A är att bygga ut - planeras att göras till hösten för en hel massa pengar, huuu. Men i den utbyggnaden ryms ingen vallabod/cykelverkstad - så det får bli ytterligare någon annan utbyggnad - typ friggebod?

Inser också att även om det mesta av utbyggnaden lejs bort så blir det en hel del arbete för de just nu renoverings-skygga föräldrarna i det här huset. Vi vill umgås med våra barn, vara på utflykt, träna, tävla, resa och vara i fjällen. Eller bara vara. Blir helt slut bara av tanken att ha ett bygge här i 3-4 månader.

Så smått har tanken formats att ett hus är bara ett hus. Hur charmigt, mysigt och trivsamt huset än är - så är det bara ett hus - som kan ersättas. Det blir inte dyrare om vi istället köper ett annat hus, som redan uppfyller våra minimikrav. Det finns inga krav på flådiga ytskikt eller exklusiva vitvaror. Ett rum till alla barn, ett arbetsrum, tvättstuga, vallabod/cykelverkstad och bastu. Det vill vi ha. Fjälutsikten och det ljusa läget kanske man måste tumma på, eller?

Ååååh, vad svårt det är! Bygga, bygga, bygga ut vårt charmiga hus till priset av helt slutkörda föräldrar och boende på en byggarbetsplats eller köpa ett praktiskt tråkigt hus som vi inte behöver göra så mkt åt? Om det nu finns några sådana förstås. Just nu har vi sett ett som vi k a n s k e ska titta på, även om det inte är fjällutsikt och soligt läge. Ågren!!

Det känns som någon av alla personlighetstest som man gjort via jobbet:

Praktiskt - eller mysigt?
Realistisk - eller känsla?

Fast just nu känns det som att den mysiga känslan äts upp av känslan att inte ha någonstans at ta vägen, varken för vallare, föräldrar, kläder eller skor.

Eller så är jag just nu bara lite down pga av en förkylning som däckat mig. I takt med att förkylningen lättat så återkommer kanske renoveringsivern i mig ;-) Eller inte...

Lugnet

Jag tycker om lugnet som infinner sig i Mellandagarna.

Hemma är det så kravlöst. Även om det kanske inte finns så höga krav annars heller hemmavid så är det extra kravlöst nu. Mat för många dagar fixades ju till före julafton - så matlagning o handling tar minimalt med tid. Ingen skjutsning till träningar och ingen speciell mattid att passa. Träna, mysa och umgås - aaaaahhh...

På jobbet är det ljuvligt lugnt. De som inte är lediga verkar vara i samma lugna bubbla som jag. Vi samlar kraft till brådare dagar, jobbar undan gamla surdegar, rensar och städar och pratar.

Att ta sig tid att prata i lugn och ro med mina fina kollegor - både jobb-prat och annat. Det är skönt. Inte stressat titta på klockan och rusa vidare till nästa möte, nästa deadline, nästa leverans.

Fast jag tror att jag skulle bli galen om det var så här lugnt jämt - jag behöver pulsen, tempot och fart o fläkt. Bara jag får samla kraft på Mellandagarna ... ;-)

Och jag håller fast vid att drömmen måste vara att ha en Hemma-man. En lugn och harmonisk hemmaman som fixar och trixar på dagarna, hinner träna så han är god och glad - och ordnar allt praktiskt, tex det som ska fixas inför Nyår som ska firas i Abisko. Och som även detta år ordnat Taco-middag så här dagen före Nyårsafton!

Fast jag tror att han kanske inte skulle vara lika god, glad och harmonisk om han var hemma alla dagar... min Hemma-man är nog som bäst just typ på lediga Mellandagar.. ;-)

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla!

Skidlycka!

Snön har vräkt ned de senaste veckorna, och vi bor just nu i det vackraste julkort.

Vackert, fint, mycket skottning (bra träning.. ;-) och perfekta skidpår!! Den allra härligaste träningsperioden har startat för några veckor sedan - och jag är SÅ lycklig över att bo där jag bor just nu, att få glida fram i mitt julkort, vackra omgivningar, fina spår och alldeles... underbart!

Tala om att fylla på energidepåerna!

Landslaget ligger just nu här på läger - det är vi glada för, för det är nog deras förtjänst att spåren sköts så bra :-)

Här bjuder jag på lite Äkta Skidglädje från Kiruna (Tack för det Ida Ingemarsdotter)!

Höstkänslor!

Vi bor som i den vackraste tavla just nu! Strålande sol, höstklar luft och sprakande färger! Blicken trånar längtansfullt mot väster där Kebnemassivet med flera vackra fjälltoppar avtecknar sig i horisonten som inbjudande bakelser...

JIPPEEEE!!!

Idag hade jag förmånen att vara ute i det vackra vädret flera timmar på jobbet, SÅ härligt! Inte alltid man får ha byggmöte i en vacker tavla!

Lilla tjejen är frisk som en nötkärna - övriga barn med, mina senaste löppass har jag kännt mig i kanonform och i helgen har jag kommit en liten bit närmare en färdigmålad vind!

Vad gör det då att min planerade hemmakväll med barnen, helt utan planer, förvandlades till en kväll med 2 olika möten... ;-) En liten kalendermiss kan man säga... speciellt som pappan är på vift o inte kunde täcka upp på något håll. TUR då att man har såna klippor till storebröder som täcker upp hemma!

Och imorgon lovar de fortsatt strålande SOL...

Njut av hösten gott folk!

Besvikelse

När man är liten, ledsen och sjuk så är det bra att ha en liten syster som försöker muntra upp en med en fin teckning.
Imorgon är det "Hajk" på Dagis för våra tjejer - med restaurangbesök, skattjakt och översovning . Gissa om det har längtats och tjatats om denna Hajk...

Idag kom en storgråtande flicka springande mot mig på Dagis. Hon hade längtat efter mig... Ledsen, trött och hängig var hon - trots att de haft utflykt till Jukkasjärvi hela dagen och haft hur kul som helst. Fast vår ena dotter lade sig för att vila i gräset medan de andra rusade runt...

Frisk, njae - inte direkt.

Nu ligger hon i soffan med 40 graders feber och är så ynklig, så ynklig.

Och en gång i kvarten när hon är vaken börjar hon storgråta, för då kommer hon på att om man är sjuk så kan man inte gå på Hajk..... Ååh, vilken Besvikelse!!

Stackars, stackars liten, besviken flicka.... Det gör riktigt ont i mamma-hjärtat... Vilken otur - de som varit friska i princip hela våren!

Dagens simskola blev av naturliga skäl inställd för den lilla flickan. Hennes syster ville också stanna hemma, kände sig trött - så då fick det bli så.

Jag måste erkänna att det blev en lugn och skön em/kväll. Nog för att det är riktigt kul med simskola, men 3 ggr i veckan i 3 veckor gör en lite trött. Speciellt i kombination med allt annat som ska koordineras ihop... Vi behövde nog en vilokväll hela gänget.

Sanningar

Idag sa en son att han tyckte att det aldrig händer något i det här huset, vi kommer aldrig till skott med någonting.

Sekunden efter att han sagt det, förstod han att jag förstod preciiis vad han tänkte på.

Han insåg också att det kanske inte var helt rätt tillfälle att säga det till sin mor som kvällen före fått världens psykbryt på sina söner som blandat m3 med smutstvätt med fina vikta högar (vikta av mamman!!) av ren tvätt på golvet i sina rum. Ren tvätt som JAG (nåja, eller hans far då...) står och viker vid kl 23 varje kväll för att få plats med nästa omgång som ska hängas, ren tvätt som läggs i trappen för att sönerna, som avtalat, ska bära upp på sina rum och lägga in i sina lådor.

Jag fick sånt totalt psykbryt igår att jag mycket tydligt förklarade för sönerna att det kändes så ORÄTTVIST att JAG (okej, pappan också då..)ska springa omkring och försöka upprätthålla någon slags ordning i detta kaos-hus, medan de softar i sina rum, spelar dator eller läser böcker - och blandar upp mina fina rentvätatde klädhögar med smutstvättshögar på golvet, GAAAHHH!! Jag vill också softa, läsa och lyssna på musik - INTE vika tvätt varenda kväll när man är så trött att ögonen blöder...

Martyr, martyr... Men ibland måste man få psykbryt.

Det sonen tänkte på var att vi aldrig kommer till skott med att lämna in den trasiga datorn på lagning - så att han kan sitta uppe i allrummet och surfa och spela spel och slipper slåss om den andra datorn som alla vi andra använder.

Han tänkte också på att vi aldrig kommer till skott med att dra upp en antennsladd till allrummet på vinden så att det går att se på TV där och inte bara spela TV-spel. (För han hade just blivit bortkörd från den enda fungerande TV:n - det var ju Bollipomba-dax!)

Och han har ju helt rätt!! Vi kommer aldrig till skott med någonting, slutför ingenting och påbörjar ännu mindre. Vi pratar, planerar, sen ska vi...

Och kanske just för att han har helt rätt blev jag kanonsur. Och han såg ju direkt hur svart jag blev i synen. För just nu känns det som att en TV till och en trasig dator inte har högsta prioritet i detta kaos.

Sedan hade vi ett bra samtal om det här med att hjälpas åt och att vi nog tyvärr just nu inte har så mycket mer ork än att just vika tvätt och hålla huset beboligt (och så jobba och träna och hänga med i diverse andra aktiviteter... ;-). Och att om han och hans syskon hjälper till med det de kan, så finns det ju kanske lite mer ork kvar till att tex åka och lämna in datorn på lagning...

Till sonens (och de andras) försvar kan ju sägas att de faktiskt är rätt bra på att ta ansvar (även om vissa saker förtängs och glöms bort - men vi måste ju komma ihåg vem de är släkt med... ;-)

Och sedan städade vi allrummet tillsammans, han monterade isär datorn och dammsög den för att underlätta ett livräddningsförsök och vi t ä n k t e bära ner den till bilen, men SÅ långt kom vi inte...

Magiskt i skidspåret

Efter flera veckors kyla fick vi en ganska "varm" dag idag, bara -10 grader, ingen blåst och en sol som nog skulle ha visat sig under mitt träningspass om det bara inte legat moln i vägen.

Idag var det helt magiskt ute i skidspåret...






Efter att ha haft några dagar med småont i halsen mellan jul och nyår (surprise...) så har jag nu varit kurant ända sedan Nyårsafton, peppar, peppar. Idag körde jag sista längre passet innan långloppet om en vecka, och vilket pass det blev, hmmmm....

Nu ska jag bara köra något snabbare skidpass till i början av veckan och sedan vila och fokusera på att hålla mig frisk!

Annars fördrivs dagarna med diverse aktiviter med barnen, idag badhuset med de tre yngre förmågorna, skidåkning på TV (stackars Emil Jönsson!!) och lite småpysslande i huset. Inte helt fel med lediga dagar då man bara är hemma och njuter!

Sköna Mellandagar o insikt om stundande långlopp

Ännu en mysmorgon. Pappan jobbar idag, så han och Lilla S var uppe tidigt. Lilla E mös med mig ngn timme till. Nu har även bröderna tassat upp och sitter bredvid mig med sitt morgon-thé.

Vi njuter av lugnet och gör upp planerna för resten av dagen. Kanske ska jag röja ur ett kaos-köksskåp nu på fm (fick just ngn slags röjningsenergi, får se om den håller i sig)? En liten tur ner på stan efter lunch för att sätta sprätt på en julklappspeng - tjejerna har nu fått upp ögonen för smålego, så ngn liten legosak kanske inhandlas. Själv ska jag roa mig på apoteket.

Slogs just nu av insikten att det nu är mindre än 2 veckor kvar till vårt Tjeckiska långlopp... Träningen har gått lite si och så, ingen katastrof (dvs inga månadslånga förkylningar den sista månaden, bara några halsontdagar här o där ;-) men inte helt enligt plan heller.

Men, vad 17 - 5 mil är väl ingen konst - det är ju bara drygt halva Vasaloppet. Fast himla mkt backar är det ju förstås... men backar är ju min specialité så det går nog bra. Iallafall så bra att jag kommer runt, förhoppningsvis.

Om inte annat så ska det bli kul med en lång-weekend på tu man hand med mannen - man får se det så. Och vilken bra sight-seeing i Tjeckien! Iallafall i den del där loppet går, de 5 milen får jag lära känna riktigt bra...

Ha nu sköna Mellandagar! Själv ska jag göra ett mellanspel på jobbet tis-ons innan det blir ledigt igen.

Magiskt

Just nu vill jag inte vara någon annanstans än i Kiruna - för det kan nästan inte bli bättre än så här i november - eller hur?!

(Och så får man allid höra hur mörkt vi har häruppe på vintern, ha!)







Annars så har min halsfluss avlösts med magsjuka här i huset, 3 av 6 har legat däckade, som i en magsjukestafett.

Vilken tur då att vissa av oss idag kunde ut och få njuta i den magiska, kalla vintern =)

Häxan Surtant

Förra veckan var jag tvungen att plocka fram Häxan Surtant flera gånger på jobbet. (Inte hemma, oh nej, där var jag lika vän och ljuv som vanligt.)

Det är fördelen med att bli äldre - att man faktiskt struntar fullkomligt i att vissa nog tycker att man är en riktig surtant - ibland. (Men för det mesta är man ju naturligtvis så där vän och ljuv som alltid... ;-)

Jag diskuterade en gång det här med långsynthet (nej inte långsinthet ;-) med en kompis som också uppnått den mogna åldern av 40+. Hon konstaterade belåtet att den begynnande långsyntheten faktsikt innebar en viss pondus. Vem får inte respekt för en dam i sina bästa år som spänner ögonen i en samtidigt som hon flyttar ner de ärtiga läsglasögonen längre ner på näsan?

Lycklig träning

Jag har varit ute och sprungit ikväll. Längst bort på min runda infann sig den där känslan jag brukar få vid vackra vyer eller känslan av en stark eller snabb kropp. Nu var det varken vackert, starkt eller snabbt där jag sprang i industriområdet med tunga ben som försiktigt tog sig fram på den halkiga vägen. Och ändå var den där - känslan av lycka över min kropp som fungerar så bra, över muskler som kan ta mig framåt och lungor som kan fylla mig med syre.

Det är DEN känslan jag vill att våra barn får med sig i livet. Det viktiga är inte känslan när man är snabbast, bäst och presterar på topp. Det viktiga är känslan man har under ett skönt träningspass (vad det nu må vara man vill pyssla med, Ji-Jutsu, löpning, klättring, skidor, gympa...) med en kropp som faktiskt fungerar, det är riktig lycka. Den känslan tror jag man kan ha med sig så länge man lever, efter sin egen förmåga.

Sedan är ju känslan när man varit snabb eller presterat på topp inte så dålig heller. Bara man gör det för sin egen skull, och inte någon annans.

Nog med djupa funderingar!

Förresten så hände det en lite rolig sak i måndags. Efter mitt numera återkomande core-pass joggade jag en liten sväng med tunga ben (även då ;-)

Efter en stund hörde jag att någon med snabba, lätta löparben närmade sig bakifrån. Jag vek lite åt sidan för att släppa fram snabblöparen - och förbi mig i god fart, med snabbt och lätt löpsteg, sprang en tonårstjej, med tighta svarta jeans, skor som inte kan betraktas som löpskor och en kort jacka med pälskrage.

Det kanske inte är så illa med ungdomen nuförtiden iallafall ;-)

Något jag blir glad av...

... är att gå ut i trädgården och hämta in middagspotatisen från eget potatisland!


Här är skörden från 2 potatisstånd (heter det så?!)!


Det kan man kanske kalla för Vardagslycka?

Helgerna kommer och helgerna går

Japp, det var den helgen det.

Hela lördagen ägnades åt begravning. Det var sorgligt och fint. Han var en speciell man. Många fina tal och vi fick t.o.m skratta lite. Helt slut blev jag iallafall. Mina tankar går till hans familj - de måste vara helt slut nu, men säkert skönt att begravningen nu är över.

Idag har vi varit lite nyttiga. Monterat tillbaka trappräcket som legat på takbjälkarna på vinden i 8 år. Målat taket i allrummet på vinden.

Vissa av oss lyckades skruva genom en el-ledning. (Så nu är det lite elektrikerjobb som krävs innan vi får tillbaka lyset i källaren.)

Vissa andra satte liten fot i målarburken. (Tur att det finns Galltvål. Det är jättebra att ta bort färg från tex små fötter, om ni inte visste det.)

Vi har också tränat, en del av oss flera timmar, andra var förnuftiga och lufsade lugnt i 40 min. Skönt var det iallafall.

Nu väntar sängen för en som tänkt vara på jobbet i ottan.

Besvikelse

I fredags lyckades jag med något som gjorde både mig och våra tjejer så glada, så glada - jag lyckades boka in dem på Lek&Plask på simhallen! Lyckan var total!!

Det är mycket som ska klaffa för att man ska lyckas med det i vår lilla stad där allt tar slut eller blir fullbokat DIREKT.

1. Man ska se annonsen.
2. Man ska möjlighet att ringa en exakt tid en speciell dag.
3. Man ska komma ihåg att ringa en exakt tid en speciell dag.

I höstas missade vi annonsen.
Tidigare i våras ringde jag för sent (typ fem över det exakta klockslaget), så då fick bara EN av dem plats - och det gick ju inte (men senare visade det sig att kursen inte var full, gaaahhh....).

Men denna gång - då! Vi såg annonsen, jag hade inget möte just den tid man skulle ringa, jag la in en påminnelse i telefonen fem minuter innan det magiska klockslaget och jag kom ihåg att ringa.

Och DE FICK PLATS!!!!

Klang och jubel hela helgen och 1000 frågor om när det blir måndag då Lek&Plask skulle börja!

Ända till söndag-em. Då ringde de från Simhallen och meddelade att Lek&Plask var inställt pga för få anmälda....

Hur kul var det att berätta det för två förväntansfulla damer som i princip sovit i baddräkt hela helgen? Inte kul. Förtvivlan, gråt och hysteriska utbrott.

Hur som haver, vi gick till Badis idag iallafall och körde eget Lek&Plask. En kort stund. För sedan blev det strömavbrott och alla fick sluta bada.

Så var det med den saken.

(Och inte får vi ha kvar våra platser inför nästa omgång i höst inte. Nej, då gäller det att se annonsen, ha tid att ringa och komma ihåg att ringa. Och hoppas att det inte är för många som ringer samtidigt så vi inte får plats och inte för få så det blir inställt.)

Fredagskänsla

Idag har jag riktig fredagskänsla i kroppen.

Inga större akututryckningar på jobbet utan en känsla av kontroll. Det är inte varje dag det känns så när man går hem ;-)

Slutade strax före kl 1, hämtade tjejerna i lugnt tempo. Sedan handlade vi inför helgen, och viktigast av allt - inför fredagsfikat som idag bestod av våfflor som glömdes bort på Våffeldagen. Mums - men nu är man mätt som en plätt!

Ute skiner solen och sprider löfte om en fin skidhelg. En skidhelg hemma - åååhh, vad skönt det ska bli. Nu har vi varit iväg på olika håll de senste helgerna, så både vi och huset verkar behöva en hemmahelg!

Jag är så full av energi nu så att jag till och med tagit fram dammsugaren för att ge köket en omgång. Det händer inte ofta på en fredag det heller ;-)

Sedan tänkte jag ge mig ut på en lugn springtur, känns så lyxigt att jag faktiskt kan göra det nu utan att A är hemma - storebrorsorna håller ställningarna hemma :-)

En riktigt trevlig helg önskar jag er alla!

Monstermamman is back again

Den här dan började inte bra. Långpass på skidor ersattes med städning av kaosrum pga en ond hals (just det, ja...)

Det rum som jag så rejält röjde upp i, organiserade och städade före jul har återigen förvandlats till en kaos utan dess like. Småsur redan från start kommenderade jag de tre minsta till sitt rum direkt efter frukost för projekt städning. Mycket protetser, gnäll och sölande var det (från de två yngsta - ingen skugga ska falla på Lillebror, för han gjorde en bra insats) innan rummet var klart för dammsugning.

Då kommenderade jag istället UT till alla barnen medan det fortfarande var ljust. Gnäll, söl och protester.

Då fick jag ett av mina monster-mamma-utbrott.

"När JAG var liten, då tyckte vi minsan att det var KUL att vara ute och leka, hela dagarna var vi ute och grävde snögrottor o åkte pulka och skidor, och till slalombacken tog vi sparken om inte mamma eller pappa kunde skjutsa oss! Men dagens barn har tydligen inget driv alls att vara ute och åka pulka, slalom eller skridskor - GAAAHHH!!! Tänk på alla barn som bor söderut och bara har sand o lervälling att leka i på vintrarna, de skulle vara ÖVERLYCKLIGA om de hade all rolig snö som ni har att leka i!"

De två yngsta brydde sig inte alls om mitt utbrott, Lillebror såg lite besvärad ut och Storebror sa sårat att han ju inte haft några slalompjäxor som passat förrän härmodagen, så han har ju inte KUNNAT åka till backen då han velat...

Så sannt.

Jag skämdes sedan för mitt utbrott, för de här barnen ÄR ju ute varje dag, men det jag retar mig på är att det ska vara så svårt att få ut dem... Men till deras försvar ska ju sägas att det finns mycket mer som lockar inne idag, än det fanns när jag var liten.

Sedan skämdes jag för att jag blivit en sån där mamma som refererar till sin barndom och att allt minsann var bättre förr... på stenåldern...

Efter lunchen skjutsade jag ner de tre yngsta till sina kompsiar i Kurravaara. I bilen frågade Lilla S mig om man kunde bli sur för Ingenting? Ja, det kan man - i dag har mamma blivit sur för Ingenting... Och det höll de ju med om alla tre.

Kompisarnas föräldrar verkar ha sett på mig vad jag hade för dag, för de tyckte att barnen skulle stanna kvar där över middagen - så kunde jag få lite egen tid ;-)

Resten av dagen har humöret bara stigit - jag har städat klart övervåningen i lugn och ro, satt upp några krokar i badrummet som saknats i kanske 1 år... (Familjen Senfärdig - det är VI det...) och sett på Tour de Ski. Och nu har Monster-mamman dragit sig tillbaka igen - precis lagom till att de förtjusande småmonstren kommit hem igen :-)

I morgon ska jag och A gästspela på jobbet, och de minsta småmonstren få leka lite med Dagis-kompisarna innan det är dags för nästa lediga dag. Det blir nog bra för alla.

Idag har vi förresten sett SOLEN!

Snö och lycka

Jag älskar snö!

I söndags var jag ute och tränade skidor på eftermiddan. Det var mulet och alldeles vitt överallt. Vitt på träden,vitt på marken, vitt på himlen. Vitt, vitt, vitt.

Jag tror att allt det här vita fungerar som ljusterapi på oss nordligaste nordbor. Okej, vi har ingen sol nu - men jag tror att om man är ute i allt det vita så får man ändå mer ljus i sig, än om man bott söderut där solen kanske lyser, men det är grått, brunt o mörk.

Iallafall så blir jag så LYCKLIG i allt det här vita. Att åka längdskidor, som är bland det bästa jag vet, i ett alldeles vitt landskap - gör hela min kropp alldeles glad och lycklig.

I söndags så kände jag det ut i varje liten kroppsdel - total LYCKA!

Då tänkte jag, att om man lyckas förmedla den känslan till sina barn - känslan av att träning kan göra hela ens kropp alldeles lycklig - då har man lyckats med något bra.

Det plötsliga och ofattbara

Den senaste veckan har jag fått reda på att två jag känner förlorat sina män plötsligt och ofattbart.

Tvillingmamman jag "lärt känna" via nätet har i veckan hastigt förlorat sin man och pappa till deras två små pojkar. Livet är så oberäkneligt och grymt ibland.

I veckan träffade jag en gammal arbetskamrat till mig och hon berättade att hon förlorat sin man lika plötsligt och oväntat för några månader sedan.

Jag känner så med dem och deras familjer!!

Ju längre jag lever ju mer tacksam lär jag mig att vara för det jag har. Jag vill leva i nuet och glädjas åt allt och alla som finns omkring mig, för det är inte självklart.

En EGEN fredagkväll!

Jag är helt SJÄLV hemma ikväll :-O

Jag minns inte när det hände sist. Känns som att det aldrig inträffat förut.

Tjejerna sover över hos en av mostrarna. Grabbarna i familjen är på bio.

Och jag sitter i soffan och surfar, slötittar på TV o äter chips (o dricker whisky - för min hals ;-)

SÅ HÄRLIGT!!