Den senaste veckan har jag fått reda på att två jag känner förlorat sina män plötsligt och ofattbart.
Tvillingmamman jag "lärt känna" via nätet har i veckan hastigt förlorat sin man och pappa till deras två små pojkar. Livet är så oberäkneligt och grymt ibland.
I veckan träffade jag en gammal arbetskamrat till mig och hon berättade att hon förlorat sin man lika plötsligt och oväntat för några månader sedan.
Jag känner så med dem och deras familjer!!
Ju längre jag lever ju mer tacksam lär jag mig att vara för det jag har. Jag vill leva i nuet och glädjas åt allt och alla som finns omkring mig, för det är inte självklart.
4 kommentarer:
Vilken mardröm. Det var så brutalt att läsa tvillingmammans egna ord på hennes blogg.
En nära väns pappa dog i förrgår. Plötsligt finns döden överallt. Men det är ju så det är.
Krama om de dina, det ska jag göra. Kram!
När sånt här händer så bara inser man att shit! vad kort livet är. Och man måste ta vara på alla fina stunder, allt som är bra, allt, allt. Men sen funkar det inte så ändå. Tyvärr.
Ja, det är så livet är - döden är ju eg en naturlig del av livet - men så brutalt när den kommer tidigare än förväntat.
Och Anna, du har så rätt. Just nu så är man så klok o tänker att man ska värdesätta det man har så mkt, så mkt. Sedan när allt rullar på så är man precis som vanligt, dvs tar mkt för givet o retar upp sig på småsaker.
Men jag ska försöka!
Jag kan inte sluta tänka på din bloggvän. Hur går hon vidare i livet?
Det känns dessutom så "nära" eftersom jag själv ofta har oroliga tankar när min F har arbetat natt, sitter och äter frukost efter skiftet, utmattad suckar, stönar och går och lägger sig. Hu, jag ryser.
Livet är inte rättvist, ej heller döden, man kan bara hoppas att alla de ifrån de äldre rycks bort tidigare... Vi har i min släkt så många kvar ifrån den äldsta generationen.
Skicka en kommentar