Liten man med nackspärr

Lillebror T fick nackspärr i söndags :-O! Han o Storebror hade sovit över hos sina kusiner o på morgonen skulle T sätta sig (kasta sig?) i en fåtölj och då sträckte han nacken eller halsen. Igår kunde han bara ha huvudet mot ena axeln, musklerna var stela som bara den, fulla med muskelknutor o han hade så ont, så ont... Han fick Zon o alvedon o låg i soffan hela dagen, lillstackarn. Jag kollade med Distrikts-Jouren om man kunde ge massage, men det skulle man inte. Bara att vänta ut eländet. Idag är han lite bättre, men hemma från skolan, fortfarande lite sned.

Tänk att såna små mjuka 7-åriga knattar kan få nackspärr!

Idag skulle A komma hem vid 10-tiden för att jag skulle åka iväg på möte, men han ringde o sa att det var Kris i Gruvan, så mitt lilla möte om efterbehandling fick nog anses vara Prio 2 just nu. Så jag sitter hemma o jobbar så gott det går, vi har det riktigt mysigt, T och jag.

Rönnbär och snö

Jag har hört att om det är mkt rönnbär så blir det lite snö den kommande vintern - för träden orkar inte bära upp både bär o mkt snö... Fast å andra sidan har jag också hört det motsatta: mycket rönnbär ger mkt snö (men jag minns inte förklaringen till det...)

Ja, i år har det iallafall varit både mycket rönnbär och mycket snö... det är så vacker ute. I helgen har det kommit flera dm tung blöt snö, som fastnat i träden och vår trädgård ser ut som en riktig vinter-trädgård.

A konstaterade att många av grannarna skaffat snö-slungor de senaste åren. Men jag tycker inte vi behöver det, jag har en sån bra snöslunga... A är snöskottnings-perfektionist. När jag skottat mig nöjd (uppfarten fri från snö så bilen kan köras upp o gången till Bodan är skottad) har A minst en halvtimmes jobb kvar. Det måste liksom snyggas till: raka, avrundade kanter, snöhögarna som bildas skall jämnas ut osv. I början blev jag sur, stött o irriterad över att min skottning inte dög - men nu har jag lärt mig att det liksom är lite terapi för min man. O så länge han är nöjd och inte tvingar mig att putsa på snökanterna få han gärna hållas ;-)...

Träningsdagbok November v 47

3 pass har det blivit i veckan:

Onsdag: Löpning ca 45 min (varav ca 25 min med Storebror)
Lördag: Skidor 1 tim 30 min
Söndag: Skidor 50 min (skejtade, hmm... inte min starka sida, men det var så svårvallat före så jag orkade inte ens försöka få till de klassiska skidorna)

November (8 pass)
Skidor: 7 tim 40 min
Löpning: 45 min

Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min

På krogen en fredagkväll med fyra barn

Ja, det är det nog inte många som varit, men det har jag - själv dessutom! Fast det är inte riktigt som det låter...

Vi hade bestämt att vi skulle träffas på stan i fredags när A slutat jobbet för att handla lite grejer och sedan gå på O´Learys hela fam för att äta tidig middag. Tanken var att vi skulle dit innan "alla andra" kom dit för fredags-pub, typ sådär vid 16.30 eller så.

Tyvärr blev hela dagen förryckt av olika anlednignar o E & S somnade inte för em-vila förrän kl 15.30. Det innebar att kl var 17 innan vi var nere på stan, o när vi shoppat klart (3 par nya stavar o en ny skid-dress till mig :-) så var kl strax före 18. A kom på att han ville in på Systemet en snabbis, så jag o barnen gick till O´Learys för att se om det fanns ngt ledigt bord... Vi släntrade in på puben jag o mina 4 barn... Lokalen var full med folk, jag ställde mig o spejade runt om det skulle kunna finnas ngt tomt bord för 6 pers medan jag väntade på att ngn bakom bardisken skulle ha tid med mig. Så hör jag en välbekant röst som ropar mitt namn, en bit bort sitter en äldre manlig kollega o ser förvånad ut över min uppenbarelse. Ja, inte min kanske, utan det sällskap jag har med mig på puben: 4 barn i åldrarna 2,5 - 10 år... en fredagkväll vid 18-tiden... Jag förklarar att vi tänkt äta, men att det verkar vara fullt o kanske inte helt lämpligt med tanke på vad kl hunnit bli o jag inser just att det är precis som en helt vanlig fredag-kväll på puben, och alls inte lämpligt för en 4-barns-fam att äta fredag-middag...

Vi tackar för oss o går ut igen medan E hojtar högt: "Vi fick inte fika här, vi fick inte fika här!" När vi kommer ut kommer A precis o jag börjar gapskratta åt hela situationen. De som såg oss därinne trodde nog att jag var:

1) Förbannad fru o mamma som skulle hämta hem far till barnen från After Work
2) Ensamstående flerbarns-mor utan barnvakt på jakt

Vi gick istället till en Pizzeria (utan utskänkningstillstånd) o åt pizza o drack Cola o mjölk, och middagen var faktiskt riktigt sansad, inte alls som de hysteriska gångerna vi åt på restaurang i somras - det går åt rätt håll!

Läsning och tandborstning

För några veckor sedan kom Lillebror, 7 år, hem med läsläxan och läste ett kapitel ur läseboken för mig! Jag blev så paff - vad fort det gått för honom att knäcka "läskoden"! (Ja, inte fort i bemärkelsen tidigt, utan fort från att inte alls kunna läsa till att läsa så bra!)

Den stolta mamman vände sedan på bladet (till det kapitel som de inte hade i läxa) - och insåg snabbt att det handlade nog mer om att ha ett förträffligt minne, han hade lärt sig hela läxan utantill... Sedan kunde han läsa enstaka ord, men "knäckt läskoden", njaa...

Igår satt han o tittade i en Barn-kartbok. Han letade rätt på mormor o morfars by o ljudade sig igenom namnet: A-B-I-S-K-O och konstaterade sedan raskt att där stod "MALMBERGET"! Så, ja - en liten bit kvar har han tills koden är knäckt...

Igår var pappa o Lillebror hos tandhygienisten. Och vi fick bakläxa :-O...

Det är ju en rätt omfattande procedur både på morgonen o kvällen när 4 barn ska komma iväg till dagis/skola eller lägga sig. Så vi har i flera år låtit Lillebror borsta tänderna själv, det förenklar ju tillvaron lite för oss. Även om jag egentligen vetat att han är för liten för att klara av att borsta tänderna ordentligt själv, när jag tänker efter. Och mycket riktigt - tandhygienisten såg att det inte blivit riktigt bra gjort...

Så nu ska vi borsta hans tänder på kvällen, medan han får borsta själv på morgonen. Ett barn ska inte bortsa tänderna själv förrän han/hon kan skriva fint... (så eg borde vi väl även borsta Storebrors tänder också, skriver gör han ju, men fint...)

Jag får lite dåligt samvete... vi har så många barn att vi inte hinner sköta om deras tänder ordentligt... men jag får trösta mig med att vi förhoppningsvis tar hand om dem bra på andra vis... och from nu även tänderna...

Morgondramatik!

Vår färd till Dagis i morse var riktigt dramatisk:

Dockan Lina blev överkörd av en lastbil!

Den som var mest upprörd var store Lillebror som insett vad som var på gång - men han sa efteråt att han inte vågade säga något för då trodde han att E (Dockan Linas ägare) skulle rusa ut i vägen framför lastbilen. (Vilken klok liten 7-åring vi har, mamma blir alldeles varm i hjärtat.)

E var själv inte så upprörd, trots Linas ihoptryckta ansikte. Det kunde nog fröknarna på Dagis "Pumpa", haha! Och det kunde de, nu ser Lina ut alldeles som vanligt.

Fast det varju inte E:s docka i dag, utan "Shanti:s". För idag har E o S varit "Shanti" och "Blå".

Olika befattningsbeskrivningar

Vi har olika befattningsbeskrivningar i vår familj.

På min står det TVÄTTA och på A:s STORHANDLA (till ansvaret storhandla hör handlingslista i hand-datorn, ett mkt populärt hjälpmedel för den storhandlande 4-barns-pappan - vad är det med karlar o elektronik?).

På min står även BETALA RÄKNINGAR, på A:s RENGÖRA SPISEN.

På småtjejernas står det BUSA.

På Lillebrors står det SPEXA.

På storebrors LÄSA.

Sen är det några saker till, men dem minns jag inte nu, så de kan inte vara så viktiga.

Träningsdagbok November:4 o 5

Mera skidåkning... jag är på gång!

Igår var jag ute o åkte med syrran i ca 1 tim. Minus 6 grader, nydragna spår, det var perfekta förhållanden! Jag var lite seg bara o syrran är alltid väldigt stark, så det var bara att kämpa på...

Idag förstod jag varför folk söderut brukar tycka att det är så krångligt att åka skidor o valla... Nollgradigt o nysnö, det ÄR inte roligt då. Men jag fick till det hyfsat (vallade inte som A sa, utan tog eget initiativ o det blev riktigt OK, mallig ;-)...) 55 min blev det iallafall.

November
Skidor: 5tim 20 min

Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min

"Mammas nya kille!"

Ja, nån sån har jag inte, ngn ny kille alltså. Även om personalen på Dagis säkert tror det...

En av E & S:s favorit-ramsor eller-sånger just nu är "Mammas nya kille, mammas nya kille, mammas nya kille, kille..." Det gastar de titt som tätt vid de mest passande o opassande tillfällen. Dagis-personalen har berättat att de ofta får reda på en massa saker av barnen som föräldrarna nog helst inte skulle vilja att de berättade... Och det tror kanske att "Mammas nya kille" är just en sån sak...

Om de inte lyssnar på P3 på söndag-mornarna förstås, då vet de ju att det (också) är ett radio-program.

Populäritetens för- och nackdelar

Jag är just för tillfället de minsta barnens absoluta favorit. (Det är ju rätt märkligt att det blir så eftersom både jag o A är tillsammans med dem ung lika mkt - men det är väl min oemotståndeliga charm förstås.) Det är ju rätt trevligt att känna sig uppskattad, men som A sa vid middagen igår: Han är inte SÅ lessen över att han är Nr 2 just nu...

Igår gav vi barnen (våra + ett översovande extra-barn) middag först (hämtpizza, vilken lycka). Allt för att vi sedan skulle få njuta av en god middag med luft-torkad skinka o melonsallad, hmm... Det var både gott och mysigt, och jag var middagens medelpunkt, vilket brukar vara en trevlig upplevelse, men den här gången hade jag kunnat vara utan det- jag hade nämligen två små chimpanser hängande bakom eller bredvid mig under i princip hela middagen. A tog en liten bildserie på det, o det ser hel-festligt ut, men just då kändes det inte helt bekvämt o fulländat...

Men man måste ju kunna ta populäritetens baksida också ;-)...

Ett litet förslag i tystnadens tecken

A kom härmodagen med ett förslag. Ett förslag i tystnadens-, lugnets- o den trevliga konversationens tecken. Jag tycker det var ett kanonförslag.

Det är sällan tyst hemma. Speciellt inte på middagarna. Och särskilt inte på fredags- o lördgasmiddagarna, då man försöker ha det sådär småmysigt med god mat, kanske ett glas vin o trevligt småprat. Det trevliga småpratet drunknar i utspilld mjölk, arga, glada, retsamma eller ledsna barnröster, tappade mat-tallrikar och till sist trötta föräldrars tappade sugar, GAAAHH!

(För att ni inte ska tycka synd om oss, så kan jag ju meddela att det inte alltid är på detta vis, men det var efter just en sån middag som A kläckte sitt förslag.)

Om vi skulle inhandla 2 par hörselkåpor med inbyggd com-radio? Då kunde vi lugnt o sansat sitta o prata med varandra, äta vår goda mat o dricka vårt goda vin - fast vrålaporna härjade runt omkring oss.

Fast jag tror vi även skulle behöva skygglappar, hörselkåpor hjälper nog inte mot utspilld mjölk.

Ännu en arbetsvecka har svischat förbi

Jag börjar nog bli gammal. När man var yngre, inte tyckte man då att veckorna bara rusade förbi, att det bara var måndag, fredag, måndag, fredag? När man gick i skolan, var ju veckorna eoner år långa, när det var tisdag tyckte man att man att det var en evighet sen förra helgen o lika långt till det blev helg igen. Men nu kan jag bara konstatera att det i princip bara är måndag, fredag o så lite helg emellan.

Den här veckan fick jag vara på kontoret i måndags, med bara ett möte. (Tänk att få en vecka utan möten, vad man skulle få mkt gjort!) Sedan var det en obligatorisk 3-dagars-kurs tis-tor - o nu är jag fredags-ledig. I måndags-kväll insåg vi att lilla S inte var riktigt kry, kli i ögat o lite feber... Vi visste inte riktigt hur vi skulle få ihop veckan, så för en gång skull ringde vi till mina föräldrar för att be om lite hjälp. O det löste sig SÅ bra - mormor kom hit på tis-fm o stannade till ons-lunch. Då avlöstes hon av mammas bästa väninna, min "Foster-moster", som var med tjejerna på eftermiddagen. TACK alla snälla människor runt omkring oss som tycker så mkt om våra barn :-)!

Tyvärr har jag parallellt med kursandet haft en grej som jag var tvungen att få fram till i dag, så det har blivit många o långa kvällar. Det är ju svårt att börja med ngt innan iallafall de tre minsta är i sina sängar, så efter 21 har jag plockat fram datorn. Jag har varit en riktigt tråkig sambo denna vecka kan man nog säga... Men nu är det helg, Yippee!

Trångboddhet och Separationsångest

Vi är per definition trångbodda (det har jag läst i tidningen). För att inte vara trångbodda ska alla barn ha varsit rum o föräldrarna ett tillsammans. Jag kan ju tycka att vi är lite bortskämda i Sverige, men, men så är definitionen.

Fast jag kan ju också erkänna att vi nog är lite trångbodda just nu. En 4-barns familj ska alltså ha 5 sovrum - o vi har 3... (Det är ju 2 rum till på "g", men när det blir verklighet står skrivet i stjärnorna...) Tjejerna har sedan de föddes bott i vårt sovrum, i 2 år och 8 mån har vi hört deras andetag varenda natt, delar av natten alldeles intill då de ofta hamnar i vår säng.

Men nu har de flyttat :-O... Förra fredagen bestämde de att de skulle flytta in till storebror, 7 år! Han bor i rummet intill oss, ett stort rum med våningssäng. S skulle sova i nedersängen o E på madrass på golvet. Storebror tyckte det var helfestligt, o tjejerna var så stolta när de skulle få sova över hos en "kompis"!

Och där är de kvar - de vägrar flytta tillbaka! Storebror börjar bli lite less, så vi får nog be dem flytta hem igen snart. Och också för att mamma tycker att det är sorgligt tomt o tyst i sovrummet... Två tomma spjälsängar, inga små söta andetag, bara jag o A (o det är ju inte så bara, eg är det ju ganska skönt att ha ett eget sovrum igen... men TOMT!)...

Det slog mig att snart har vi inga små barn längre... Ingen som vill krypa ner i vår säng, inga som tycker att vi är bäst i världen (iallafall inte visar det på det där självklara sättet)... Snart har alla flyttat hemifrån på riktigt - Neej! Jag vill stanna tiden nu!! (Men om jag är realist så inser jag ju att vi nog kommer att ha barn hemma i minst 18 år till, så vi har tid att vänja oss innan alla dragit, o vissa dagar tycker jag det känns som alldeles för långt dit :-D!)

Men sån tur är kommer två små söta pyjamas-flickor tassande från storebrors rum på nätterna o kryper ner under våra täcken o orskar bök, trängsel o hojtar efter tappade nappar - så vi får njuta av dem på nätterna ännu ett tag till, även om de flyttat ifrån oss...

Träningsdagbok November:3

Vi försöker träna varsin dag på vardagarna o jag kom ut måndag o onsdag. I måndags var det jag o 10-åringen som åkte lite skidor, men jag kan faktiskt inte räkna det som träning för min del... Det blev mkt prat om roliga episoder från Parlamentet o väldigt lite skidåkning, men vi hade mysigt iallafall.

I onsdags åkte jag skidor ung en timme, det gick helt OK. Jag är nöjd bara jag orkar åka upp för alla backarna o det går faktiskt, även om det inte går fort.

Pratade med våra kompisar som ska med oss på vårt långlopp i vinter, o de har ingen snö alls, så jag lovade skicka ner lite av vår.

November
Skidor: 3 tim 25 min

Oktober
Löpning: 5 tim Skidor: 40 min

Träningsdagbok November:2

Jag är tröött... Har kört långpass idag - första gången på minst 100 år... De muskler jag hittade igår försvann på vägen hem idag... Skidåkning 1 tim o 35 min, det var på gränsen av vad en otränad mamma-kropp klarade av... nu ska jag gå o sova middag med småtjejerna...

November
Skidor: 2 tim 25 min

Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min

Fars Dag

Imorgon är det Fars Dag, tror jag. Vi har redan firat Fars Dag för 2 veckor sedan, eller rättare sagt Inte firat Fars Dag för 2 veckor sedan. Jag hade läst ngt om presenter till Far veckan före helgen för 2 veckor sedan. Till saken hör att vi inte är så där jättebra på att fira såna dagar, kan bli lite störd över de här dagarna då handlarna tycker att man ska köpa en massa saker till sina nära o kära. Så vi brukar inte överdriva firandet, sovmorgon till Far, kanske ngt nybakat till frukosten, eventuellt någon bok eller teckningar från barnen - eller så får han nöja sig med sovmorgon o god frukost.

Iallafall, när söndagen för 2 veckor sedan började gå mot sitt slut - kom jag på det! Vi hade ju glömt att fira Far! Jag sa det till A, som kommenterade att han ju faktiskt inte ens fått sovmorgon på sin dag. För den hade jag fått. Sovmorgonen alltså. Jag var tvungen att åka iväg till OK på kvällen o posta ett brev, så då dövade jag det lilla dåliga samvetet med att köpa en Hustidning (en sån där inredningstidning, som han faktiskt gillar...), så jag gav den till honom o hälsade från de sovande barnen.

Först veckan efter insåg jag att det ju faktiskt inte varit Fars Dag den söndagen... Utan det är imorgon istället - och då ska Far få Sovmorgon, nybakade muffins och eventuellt en teckning från något barn (om det är någon av dem som vill producera det åt honom imorgon bitti - men ngt litet streck ska väl småtjejerna lyckas få på papper iallafall).

Och om vi skulle glömma bort alltihop så passar jag på att gratulera honom här i förskott:

Grattis på Fars Dag!

Träningsdagbok November:1

Det har blivit lite kasst med träningen senaste 1,5 veckan pga allt resande. Idag kom vi iallafall ut både jag o A. A håller på att försöka träna ikapp allt han inte tränat de senaste 10-åren nu, han är otroligt ambitiös :-D... lite stressad över vårt träningsmål tror jag ;-)... Själv har jag iallafall kommit igång - ja, förutom den sista veckan förstås...

Idag åkte jag skidor, det gick över förväntan, kändes nästan som att jag faktiskt hade muskler i armar o ben, konstigt - undrar hur de kommit dit? Det snöade lite o var alldeles igentjockt, nästan lite mörkt fast jag var ute på fm. De har dragit upp längre spår nu, skönt - man slipper trängas med eliten... de höll till närmast Skidstadion, det var Tävlingspremiär idag - jag drog mig snabbt bort till motionsspåren, där var jag nästan ensam. Man undrar vad alla andra gör en förmiddag som denna helt perfekt för en runda i skidspåret?

Aktuell tränings-status...

November
Skidor: 50 min

Oktober (liten efterkonstruktion...)
Löpning: ca 5 tim
Skidor: 40 min

Det är något med det här med tjejer och kläder...

Vi har fått SÄCK-vis av tjej-kläder av en dagiskompis... Vi kommer inte behöva köpa ett plagg till dem mer någonsin om dagis-mamman fortsätter leverera i den takt hon gör.

Tjejerna är helt i extas nu - de har just lyckats hitta en av de oöppnade påsarna med kläder över den storlek de har nu... de var på övervåningen en lång stund, o det var alldeles tyst... alldeles för länge... men sen kom de ner o hade mannekäng-uppvisning, de byter varannan minut o kommer ner med nästa plagg, och nästa, och nästa... just nu är de sommarflickor med klänning o sommarhatt... (o det var ju en ganska snäll aktivitet, ingen tandkräm i sängen, toa-orgie eller massförstörelse av ngn av brorsornas grejjer...)

Jag gick just upp o tittade hur det såg ut i "logen"... hmm, det var rörigt, det ligger kläder överallt, de som ska ligga i påsen för "nästa storlek" är blandade med alla deras nu gällande kläder, överallt... Men det får man tåla för en liten lugn stund vid datorn...

Vad är det med tjejer o kläder? Pojkarna tog på sig det vi tog fram, punkt slut. No discussion! Men nu... jag har gett upp, tar inte fram kläder till tjejerna på kvällen längre, för de ska ändå ha ngt annat. Och kombinerat hur som helst, färger, mönster, typ av kläder som oftast inte alls matchar på något sätt. Men jag låter dem hållas, det är väl kul med lite originell klädstil, hoppas det håller i sig, så de inte blir så där trist ointresserade av kläder som deras mor.

Hemma igen!

Nu är vår mest hektiska vecka i mannaminne över, puh... Iallafall nästan. Som grädde på moset har jag ju idag på min lediga fredag lyckats acceptera ett möte kl 13. Det fanns ingen annan dag som passade o snäll (dum?) som man är så sa jag för några veckor sen att det gick bra... O det ångrar jag nu... Men, men, lite kul ska det bli iallfall, för E & S ska följa med på mötet, woaha :-D... får se hur det går...

Grabbarna blev ju jättebesvikna när jag berättade i tisdags att jag förutom att vara borta on-to så skulle jag dessutom jobba fre-em - NÄR VI EG SKA HA VÅRT FREDAGS-FIKA!!! "Men Mamma, hur kan de göra så - när du ska vara ledig?" frågade 10-åringen, o det var ju bara att erkänna att det var mitt eget fel, ingen som tvingat mig, utan faktiskt totalt självvalt...

För att blidka besvikna söner, lovade jag att jag skulle baka bullar nu på fm, och så ska vi fika när jag o tjejerna kommer hem efter 3. Så det är bara att sätta igång o vara bull-mamma nu då.

Förresten är det jobbigt att vara på konferens... man får så ont i håret den andra dagen... men trevligt hade vi, o nu dröjer det läänge tills jag äter 3-rätters-middag med alla flytande tillbehör.

Och sedan blev det precis som det brukar bli när en av oss är bortrest - A fick VAB:a med 2 sjuklingar i onsdags... en var rosslig o hostig o en hade ont i magen o huvudet... men det var inte värre än att det var på dagis o skola på torsdag.

Nej, nu väntar bullarna på att bakas. Ska se hur mycket hjälp- (stjälp-) redor jag har den här gången då... Man måste ha tålamod när man ska baka tillsammans med dubbla 2,5-åringar...

Skiftgång hos familjen L

Vi brukar undvika jobb-resor så mkt det bara går. Nästa vecka har vi uppenbarligen misslyckats alldeles kapitalt...

Om man dessutom lägger till den resa av privat natur som halva familjen ägnar sig åt just nu ser vårt rese-schema ut så här närmaste veckan:

ons-sön kl 21 (idag): A+pojkarna hos farmor o farfar
mån kl 5.30 - 23.30 Pi Sthlm
Tis 5.30-20.30 A Luleå
Ons 5.30 - To 23.30 Pi Umeå

Vi blir iallafall inte less på varandra... möjligtvis less på den vardags-situation som man måste dra runt själv när den andra är borta...

See you at friday!

Kompis-helg

Igår morse kom en av mina bästa kompisar M med sin 2,5 åriga son. De hade åkt natt-tåg upp (jag hade övertygat henne att det var hur smidigt som helst, jag brukar göra det med barnen till farmor o farfar), men en kväll med liten pojke som kräktes i restaurang-vagnen o M med åksjuka halva förmiddagen, gjorde att hon nu har bokat flyg hem på måndag :-D... Oj, vad vi har skrattat åt det, för hon har i sin tur berättat för alla sina skeptiska kompisar hur perfekt det är att åka natt-tåg till Norra Norrland... det får hon nog äta upp nu...

Det var en kall o grinig dag igår, blåsigt, snöigt o minus 8 grader. Så vi var inne hela dagen, långlunch, barnen sov middag sent o länge, o vi har pratat, pratat, pratat... Barnen har lekt så bra ihop, det är kul att se dem. I början lekte tjejerna i skift med deras återfunne vän, men sen har de lekt ihop alla tre. De kan verkligen leka tillsammans nu.

Idag ska vi ut och åka pulka o kälke, sen på eftermiddagen ska tvilling-mamma J komma hit med sina 3-åringar. Så det blir lite mer fart här...

Och ikväll kommer mina pojkar hem, nu längtar jag efter dem. Och det är väl så det ska vara, det blir ju rätt trist i längden med halva familjen borta.

Ensamhet

För några veckor sedan kallades jag till Hälsoundersökning på jobbet. Man skulle svara på en massa frågor inför besöket, och en av frågorna var om man ofta kände sig ensam? Jag minns att jag sa till A att jag skulle vilja kryssa i att jag alldeles för sällan fick känna mig ensam... Med ett hus fullt med minst 4 barn plus man, är det väldigt svårt att känna sig ensam. De få gånger jag är ensam hemma vill jag stänga av telefonen o låsa dörren så att ingen stör mig i min ensamhet.

Det slog mig att jag är lyckligt lottad. Dels för att jag aldrig känner mig ensam, men även att jag trivs med att vara ensam. När jag var 19 år flyttade jag hemifrån. 120 mil hemifrån till en liten stad där jag aldrig varit förr och inte kände någon. För att jobba på ett litet bryggeri med 3 anställda. Det första halvårets helger var rätt ensamma, ja de var faktiskt helt ensamma de flesta av dem. Men det konstiga var att jag inte kände mig ensam. Jag minns att jag njöt något otroligt av min nyvunna frihet. (Beror kanske på att jag är uppvuxen med 3 syskon, den stund man fick vara ensam fanns inte.) Jag lärde känna folk i min nya stad, så det andra halvåret där behövde jag inte vara ensam om jag inte ville det, men jag minns att jag ändå valde det många gånger.

Livet är inte rättvist. Jag som trivs med att vara ensam är aldrig ensam, i princip. Jag har flera vänner som är ensamstående och några av dem hatar ensamheten. De har vänner, men som ensamstående blir det ju ändå en massa tid man måste spendera själv. Och de trivs verkligen inte med det. De skulle ju istället ha minst 4 barn o man runt sig nästan jämt, men ödet har bestämt att de, iallafall just nu, ska vara ensamstående o otrivas med ensamheten.

Sen är det ju skillnad på ensamhet o ensamhet. Man kan ju känna sig ensam fast man har familj. Ensam på jobbet, ensam för att man har för få vänner. En familj löser ju inte allt.

Men just nu njuter jag av ensamheten, halva familjen 90 mil bort och resterande del (utom jag) hos grannen!

Rapport från en ensamstående 2 barns-mamma (för några dagar)

I onsdags morse for A och pojkarna till farmor o farfar och kommer hem på söndagkväll. Vad lugnt o tomt det känns hemma, "bara" jag och tjejerna! Jag får nästan dåligt samvete, för än så länge tycker jag det är så skönt - jag får en massa egen tid och tid för att vara med flickorna. Men samtidigt så blir jag än mer imponerad av alla ensamstående föräldrar! Bara det att jag både ska lämna o hämta på dagis är ju ett stressmoment. Antingen blir det rumphuggna dagar på jobbet, eller långa dagar för flickorna. Sen kan man inte träna tex, eller handla utan 2 trotsiga 2,5 åringar som är envisa som synden...

Igår var jag bortrest med jobbet och kom inte hem förrän strax före kl 18, men då erbjöd sig vår fantastiska granne att hon kunde hämta flickorna 15.30, dvs deras vanliga tid :-)! När jag kom hem och skulle hämta dem, så kommenderade hon mig till köksbordet och bjöd mig på middag! Åh, det var precis vad jag behövde, det hade varit en tuff dag där jag dels varit dubbelbokad (hade missat att skriva in i almanackan att jag skulle hålla en info på en kurs på fm :-O), endast hunnit med en lunchmacka i bussen till vår andra verksamhetsort, fått åksjuka samtidigt som jag var tvungen att skriva klart presentataionen jag skulle dra på em-mötet och alltså kommit hem sent, med en sprängande huvudvärk... Så jag satte mig ner vid grannens köksbord, och det kändes precis som hemma hos mina föräldrar eller svärmor/svärfar - den där känslan att man blir lite ompysslad o får känna sig lite liten igen...

Jag o flickorna knallade hem vid 18.30, gjorde välling, tittade lite på TV, läste bok och la dem vid 19.30. Jag hade tänkt njuuta av en egen kväll, läsa, surfa, ligga i soffan o titta TV - men jag var helt slut, så kl 20.45 låg jag i sängen, det händer inte ofta.

Idag har vi varit lediga tillsammans, strulat runt hemma på fm, gått på stan och gjort lite ärenden, fikat på café fast det var lunchdax :-D, hem o ätit lunch och nu sover de små chimpanserna sött... och jag njuter av stillheten, struntar fullständigt i att jag borde städa.

Imorgon bitti kommer en av mina bästa vänner hit från Sthlm med sin pojke som är jämngammal med flickorna :-)! De skulle ha kommi med tåget i fm, men hennes son har haft feber, så de sköt på det en dag. Nu är det bara att hoppas att tågen går som de ska, så de inte fastnar någonstans på vägen. Varken tåg eller bilar söderut verkar klara av "lite" snöfall ;-)...