Tankar i en tvättstuga

Idde Schultz på Spotify. Nostalgi. Är tillbaka till våren 1996. Bussresor Sundsvall - Härnösand till jobbet på Vägverket. Idde i lurarna, liten knodd i magen - den första. Drömmar, förväntan och en massa förutfattade meningar om hur allt är o kommer att bli.

Våren 2013. Lördagkväll i tvättstugan. 4 barn senare, en massa förutfattade meningar har fått stryka på foten - medan vissa av dem visade sig vara helt rätt. Har roat mig med Melodifestivalen tillsammans med de två yngsta knoddarna - och roar mig sedan i tvättstugan med Idde och två tvättmaskiner som ska hängas.

Det slår mig att jag är rik. Och att drömmarna där i bussen faktiskt överträffat sig själv. I sin enkelhet.

Jag får vika o hänga tvätt till två tonåriga grabbar, en lång drasut till man som faktiskt fanns med redan 1991 och två tralliga tjejer på 9 år. Dessutom har vi sedan 1 år tillbaka en TVÄTTSTUGA (okej, sliten o oglamorös - men ändå :-). Och kläderna jag viker är delvis upphängda av en tonårsgrabb som glömt att skaka kläderna innan de hängs dvs kläderna ser ut som skruvar - men vad gör det. De är ju tvättade och hängda av en kille som insåg att han behövde lite rena kläder när mamma o pappa var på vift.

Och jag har idag, efter 6 veckors eländig förkylning, kunnat åka skidor i ett fantastiskt väder.

Och jag blir så glad över att jag har förmågan att inse att lyckan finns i de små tingen. Som att lyssna på nostalgimusik o hänga tvätt, och att åka skidor i lugn takt i vackert väder.

Ska komma ihåg det när jag är sur, trött och hakar upp mig på energislukarna.

VAB- o JOBBpusslet

Vi har en liten tjej här hemma som är sjuk. Hon har varit hemma från skolan sedan i måndags o vi ser inte riktigt något slut på det. Stackars liten tjej. Och lite stackars mig.

Just nu känns det som om jag är ensamstående fyrbarnsmamma. Pappan i den här familjen har inte så stora möjligheter att vara hemma med liten tjej nu. Det är utrikesministrar och viktiga möten och tjänsteresor och annat som helst inte bör ruckas på, inte ens pga sjuka små barn. Och det är faktiskt därför också lite stackars om pappan också. För man kan nog milt sagt säga att han har dåligt samvete för att han inte kunnat vara hemma med sin lilla tjej och för att hans fru får ta allt just nu.

Jag försöker pussla ihop tillvaron så gott det går. Och går gör det ju, men kanske inte riktigt så som jag tänkt mig på jobbet.

Vad är det för konst att driva projekt och lösa problem när man får vara på jobbet de timmar man tänkt sig? Konststycket är att lyckas föra jobben framåt hjälpligt när man inte är där så speciellt mycket. Man lär sig att prioritera helt enkelt. (Jag tror att småbarnsföräldrar faktiskt är Guld värda på jobbet - de är så OTROLIGT duktiga på att pussla o trixa o prioritera...)

Och jag kan återigen inte låta bli att beundra alla ensamstående föräldrar som alltid ska rådda runt Företaget Familjen själv. Jag som beklagar mig över en kort period som s.k ensamstående.

Fast nu är pappan hemkommen från Luleå, kom som en räddande ängel och återställde lite ordning i kvällskaoset som uppstått eftersom mamman naturligtvis just denna dag skulle lägga träningsorientering... Dessutom finns det lite tillfriskningshopp för den lilla tjejen - kanske det blir skolan imorgon. Och om inte - så tar pappan första VAB-passet =)

Vardags-röra

Igår klippte jag sönder mitt helt fungerande Visa-kort. Istället aktiverade jag ett nytt kort, som hörde ihop med ett konto med 0 kr på. (Ett konto som står på mig men som Storebrors månadspeng gått in på, tills han fyllde 13 år och fick öpppna ett eget konto.) Det var väl smart och genomtänkt?

Idag rusade jag från ett just avslutat möte, lite sådär lagom sen till Dagis, när Projektchefen ringde och frågade var jag tog vägen - vi hade ju en del av mötet kvar? "Kan inte!!" meddelade jag, "ska hämta på Dagis om 10 minuter!" och rusade vidare. På Dagis visade det sig att Lillebror hämtat tjejerna för en halvtimme sedan - precis som avtalat på onsdagar.

Man skulle ju kunna tänka sig att det är lite för mycket just nu - precis som det var för något år sedan när jag hade två närkontakter inom en månad.

Men sanning är att jag trivs alldeles strålande på jobbet och med arbetsbelastningen - helt perfekt! Jag har inte en massa självpåtagna uppdrag på fritiden och känner mig inte det minsta stressad.

Jag tror nog att jag helt enkelt får lära mig att leva med att jag då och då strular till tillvaron lite, kanske rätt mänskligt att man missar lite saker då och då - om man inte gjorde det i den här tillvaron med huliganer, jobb och diverse fritid kanske det skulle vara dax att oroa sig? Min hjärna liksom pyser ut lite itaget för att det inte ska bli skadligt fullt där inne.

Att det sedan finns så fantastiska Storebröder i en sådan här familj underlättar ju tillvaron enormt. En Storebror (Lillebror!) som inte glömmer bort att hämta på Dagis på onsdagar. En annan Storebror som både kan hämta på kalas och lägga små prinsessor medan mamma är borta på Jobb-middag och pappa gör blixtutryckning till jobbet är ju Guld värda. Att han sedan får båda småhuligarna isäng redan kl 19.40 är beundransvärt. Det har inte den här mamman lyckats med på länge.

På önskelistan: En hemmaman

Jag tror jag ska skaffa mig en hemmaman. Det är väldigt bekvämt.

Man behöver inte gå supertidigt till jobbet för att kunna sluta tidigt. Man behöver inte avsluta jobbdagen mtt i en mening för att rusa och hämta barn på Dagis. Man behöver inte planera matinköp, handla (eftersom vi oftast inte veckoplanerat som vi planerat...) och laga middag varje vardag.

Med en hemmaman går man upp lite lagom tidigt medan den lilla hemmamannen fortfarande får sova ut så han är glad och pigg hela hemmadagen. Man myser lite med de vakna hemmabarnen innan man i lugn och ro tar sig till jobbet. När man kommer hem har hemmamannen skött ruljansen hemma hela dagen, planerat och handlat till Nyårsmiddagen och lagat färdigt taco-middagen. Bara att slå sig ner vid middagsbordet och småprata lite med den lilla (stora) familjen såsom 1000-tals familjefädrer gjort i historien. (Det känns som att min hemmaman sköter sina sysslor ett snäpp bättre än den här frun brukar göra.)

Jag har föreslagit ett litet karriärbyte för mannen i huset men han verkar inte helt intresserad, även om han verkar rätt nöjd med de senaste lediga dagarna. Närmare ligger väl ett lite mindre karriärbyte som innebär att pappan och mamman återigen kan växla med hämtningarna så att det ibland är lilla pappan som får rusa hem mitt i en mening. Fast det bytet finns nog inte inom räckhåll det heller - så vi fortsätter med mammans tidiga mornar och smått hysteriska avslutningar på jobbdagen. Det går rätt bra ändå, får väl lära mig att avetablera mig i god tid från jobbet så att dagishämtningarna kan ske lugnt och sansat (kanske årets Nyårslöfte?!).

Men nog vore det skönt med en hemmaman.

Spökfredag

Igår hade vi små häxor och spöken här. De började med Spökfest hos bästa kompisen ute på landet, sedan spökerier hos släktingar. Eftersom vissa av oss här i huset inte riktigt gillar den här spöktraditionen utrustades de med bjudgodis, att bjuda de stackare de hemsökte. Spökturnén avbröts dock mitt i pga av att småspökena kom på att det var Barda på TV. Så kan det gå.

Spökmamman och spökbrorsorna ägnade sedan kvällen åt spökgodis och Mamma Mia-film i soffan medan pappan vallade skidor. Vi har alla olika syn på fredagsmys.

Brorsorna informerade sedan mamman under kvällen (som svar på en direkt fråga) att det är värre när mamma är arg än när pappa är arg, vilket förvånade mamman eftersom hon betraktar sig själv som en så ljuv och vän varelse.

"Pappa liksom sprider ut sitt arga, medan du samlar på det och sedan blir sådär JÄTTE-arg!!"

Man lär sig nåot nytt varje dag. (Vän och ljuv, hmm...)

Topp-bestigning

I torsdags besteg vi en topp. Inte så hög (med lite vilja så var vi kanske vid trädgränsen, det var iallafall en kal plätt högst upp) och inte så långt bort (vi spanade in vårt "Stads-fjäll" från vårt fina rastställe) men toppbestigning var det.



Pappa A överrskade med att ha svängt ihop en pinnbrödsdeg på morgonen, så det blev korv med bröd till lunch, mums!



Våra små Plupptroll hade fullt upp med att leka troll i skogen.



Och titta - björklöven är på gång! Då kanske vi har en GRÖN skog till nästa utflykt!

Storfamilj för några dagar

Den här veckan är vi en riktig STORfamilj. Inte så stor som de flesta familjerna Annorlunda i TV-programmet, men större än vi är vana med.

Syster och hennes man är på resa och vi tar hand om deras två äldsta barn. Så här är nu 6 barn mellan snart 5 och 13 år.

Det funkar riktigt bra, det är lättsamma tjejer och de funkar bra ihop med våra huliganer. Men nog innebär 6 barn ett visst mått logiskt tänkande och organisation om det ska flyta på.

Igår fick 7-åriga kusinen vara i skolan med "kliiga" (stavas det så??) fleecebyxor istället för vanliga byxor för påsen med kläder var borttrollad.

Idag lyckades vi komma ihåg att båda kusinerna skulle ha skridskor på skolan, men en av matsäckarna hade vi inte koll på.

Men annars tycker jag nog att syster kan vara helt lugn - det går som på räls! Precis lika bra som när hon ensam hade hand om 7 barn några av dagarna när jag o A var i Italien :-O... Så 6 barn på 2 vuxna är ingenting ;-)

Far blev firad

Igår var det Fars dag - och vi glömde INTE bort det ;-) (Det blev inte heller som för 2 år sedan då jag TRODDE vi glömt bort det, men var några veckor för tidiga istället, haha)

Sovmorgon till Far och nybakade muffins till fukost var planen. Så blev det också, men pga av en lite trött fru och lite saknade ingredienser så blev det en stressig morgon för vissa av oss (typ för mig ;-) som fick göra en blixtutryckning för att leta upp någon mack som eventuellt kunde ha bakpulver och russin på sin meny. (Tur att mackarna inte har så mycket bildelar längre utan mer russin och bakpulver...)

Men kl 9.30 kunde pappan väckas upp med nybakade morotsmuffins, teckningar från barnen och en heminredningstidning (och en svettig fru)...

(Teckningarna fick jag leta upp ur någon påse från Dagis, för det var inget barn som var så intresserade av att rita teckning till far på beställning - och tidningen var egentligen tänkt att vara Utemagasinet, men den hade han redan, så det fick bli en liten annan nisch istället... till följd av att han lite trött konstaterade, efter att ha bläddrat igenom den till frukost, att vilken ENERGI vissa verkar ha när det gäller att fixa i huset... )

Men det var goda muffins och fina teckningar - och Far BLEV glad, trots sin känsla av tillkortakommande vad gäller renoveringstakten!

Och min egen far glömde jag bort (igen)... Jag ÄR inte så bra på såna här dagar, men det är inte han heller - så han blir nog minst lika glad om jag ringer honom idag eller imorgon istället :-)

En EGEN fredagkväll!

Jag är helt SJÄLV hemma ikväll :-O

Jag minns inte när det hände sist. Känns som att det aldrig inträffat förut.

Tjejerna sover över hos en av mostrarna. Grabbarna i familjen är på bio.

Och jag sitter i soffan och surfar, slötittar på TV o äter chips (o dricker whisky - för min hals ;-)

SÅ HÄRLIGT!!

De kommer hem!!

Måste ju också berätta att syster med barn ska komma hem från Pakistan!! Vi är SÅ glada!

Det blir helt perfekt för de avslutar sitt äventyr med en redan inplanerad semester i Thailand några veckor och landar hemma i slutet av oktober.

Vi längtar!

Nu blir det andra bullar (åh, vad vitsigt ;-)

Så här dagen efter rapportinlämnandet började mitt nya liv - 6 timmars arbetsdag, SÅ lägligt!!

Tjejerna var på ett förtjusande humör när jag hämtade dem efter "mellis" (så är det inte alla dagar...) och sen gick vi hem och bakade bullar!

Så jag satte ribban högt, nu kanske det förväntas bullbak VARJE eftermiddag, hmm...

Himla skönt var det iallafall att glida från jobbet vid 2-tiden, aaahh...

En oförglömlig helg

Den här helgen kommer vi nog aldrig att glömma. Bland annat för att det var en helg med ett helt sanslöst vacker väder. Man kan inte uppleva bättre väder i fjällen en helg i september - helt otroligt! Klarblå himmel, hög och klar luft och vindstilla.

Tots bilhaveri kom vi till fjällen med 4 barn och 4 cyklar! Med en lånad bil (tack syster!) och mha av tåg ena vägen och bussiga kompisar andra vägen kunde vi göra det vi planerat - cykla och äta kräftor!
Men vår fantasiska tur höll på att sluta i katastrof. Vår 12-åring gjorde en cykel-krasch som kunde slutat så illa som det bara går. Det var det värsta jag upplevt i hela mitt liv.
Men vår grabb måste haft en skyddsängel som satt på hans axel den här dagen - han kom undan med rejält svullna knän och armbågar - och har idag t.o.m varit med på gympan.
Ganska snart efter kraschen var han i så god form att han till och med kunde skämta om det hela - men hans mor och far har nog haft det lite tyngre. Många funderingar om vad som kunde hänt och vad vi dragit ut våra barn på har farit genom våra huvuden.

12-åringen verkar iallafall inte allt för tagen för han tyckte att det på det stora hela var en riktigt bra helg, bara man tar bort någon timme där på lördagen: Fin cykeltur, "After Bike" på verandan i Björkis, bastu, kräftfest, Silverfallet på söndag och kanonväder hela helgen.

Och när han tycker så, får man väl bara hålla med.

Men nästa år hoppar vi nog över just den här cykelturen... förra året hade precis samma pojke närkontakt med buskarna, fast den gången i ett getingbo....

Länge leve Shop Express!

Nå´t av det bästa som uppfunnits på senare tid måste vara Shop Express på Coop!

Man packar hela kundvagnen full, piper av streckkoderna eftersom - och seeglar genom kassan utan att behöva packa om en pinal. Bara betala och glida vidare. SÅ härligt!!

(Åtminstone de ggr man inte fastnar i slumpkontrollen..)

Nu ser vi fram emot att Internet-shopping med hemkörning från mataffaären ska bli verklighet i vår stad. Det trodde jag aldrig att jag skulle längta till - klart man ska till affären själv och träffa verkliga människor har varit min inställning.

Men nu inser jag att det finns mycket roligare saker att göra än att springa omkring på vårt stora matvaruhus och storhandla till 6 personer varje vecka.

Nog för att det för det mesta inte är jag som gör det utan maken, när jag tänker efter... Men det kan ju vara skönt för honom att slippa det ;-)

Så var det bestämt!

Så har jag bestämt mig -igen- för att gå ner i arbetstid! Idag blev det "klart och betalt" som Patrik Larsson på "Mammas Nya Kille" brukar säga.

75% from 1 oktober.

Just nu känns det rätt, hur det ser ut om ett halvår eller ett år vet man aldrig, men nu k ä n n s det som att det får bli på obestämd tid.

Idag har jag varit en sväng på jobbet på fm, sedan hemma med små sjuklingar. Just nu har vi det helrörigt men mysigt i köket; jag sitter med två datorer uppkopplade, hemdatorn o jobbdatorn, medan 9-åringen gör chokladbollar med sina syrror, vilken kaos :-D

Fast nu ska jag ägna resten av eftermiddagen åt att - städa! Och kanske kan man få sig en kopp kaffe med en chokladboll om en stund.

Turbofart

Den här veckan, och förra, har gått i turbofart. Jag är inte riktigt bekväm med det, vill ha mer tid för att bara vara.

Vi har hunnit arrangera BAMM (http://www.bamm.nu/), de stora barnen har börjat skolan, de små har börjat på sitt nygamla dagis (flytt till ny lokal) och jag har varit i Norge med jobbet, igår hade jag 4 olika möten och imorgon ska jag på jobbresa till Dalarna 2 dagar. Och vi har en dead-line på måndag.

Återigen börjar jag fundera över livstempot. Skillnaden mot för ett år sedan är att jobbet känns kul - men inte är det lätt att hinna med hela ruljangsen med jobb, barn, hem, träning, socialt umgänge, renovering... puh... när båda jobbar heltid, utan att vi springer som torra skinn.

Som tur är har vi en hög toleranströskel vad gäller röra ;-)

Fast det är inte kul när man känner att ett sjukt litet barn knappt får plats på agendan...

Det som är bra med mitt jobb nu, är att det faktiskt funkar att jobba mindre - man får ta på sig färre uppdrag helt enkelt.

Det finns en höstplan...

Nej, nu är det dax att packa lite för snart kommer flygtaxin. Kanske är det lite sommar i Dalarna till och med?

"Är det aldrig slut på den här långsemestern?"

Efter en dag hemma for vi västerut till de norska fjällen. Väderprognosen sa oss att det inte var värt att vänta - skulle det bli någon tältning och fjällvandring innan jag börjar jobba var det bäst att dra direkt. Vilket våra barn inte var diekt överförtjusta i.

9-åringen tyckte att det var lite konstigt att man först är borta i flera veckor, är hemma en dag och sedan åker iväg igen?? Och det kan han ju ha rätt i. Lilla S undrade hojtandes i bilen om det inte var slut på den här långsemestern snart? Taskigt att föräldrarna har veto.

Andra dagen gick vi på topptur. Gautelifjellet 1250 möh skulle bestigas och tanken var att småtjejerna skulle få gå med så långt de tyckte det var kul - men det tyckte de hela vägen upp! På lätta, springiga, klättriga små 4-årsben nådde de toppen, och jag tror faktiskt inte att det skulle gått mycket fortare om de inte varit med.




Det var lätt vandring på vägen upp, med lite inslag av "klättring" till klätterapornas förtjusning.
Toppen är nådd!!
Från toppen hade vi fin utsikt över Gautelisvatnet och Sverige.
Kvällarna fördrevs med poker i tältet, det var många och hårda duster. Efter pokern var alla trötta, så topptursdagen låg faktiskt hela familjen i sina sovsäckar strax efter kl 20! Det konstiga var att vi ändå sov till kl 7 nästa morgon - 11 tim sömn, det kan inte vara nyttigt... Både jag o A hade iallafall ont i huvudet den dagen, och Nej, det berodde inte på för mycket vin, för något sånt hade vi tyvärr inte med oss ;-) Nu ska vi vara hemma ett tag.

Hallon och bad

Det var otroligt vad svårt det var att få till något Blogg-inlägg nu. Jag kör den enkla vägen och visar lite bilder från årets visit på Åstön hos farmor och farfar.

I år var vi nere senare än vanligt, med den fördelen att hallonen var färdiga att plockas. Mums, mums - och flera syltburkar blev det.
Det är nog färdig-badat för i år nu, men vi har fått många sköna dopp i sommar. Varmt i vattnet var det och barnen badade till de blev som små russin allihop.
En båt-tur i kanalen blev det, ungarna är SÅ imponerade över den fina motorbåten vi lånar - den är MYCKET större än våran båt!! (Som är en 2-manns-kajak, haha...)

Det är otroligt vacker natur på Åstön, fina vita sandvikar omgärdade av klippor och fina runda stenar. Yttre delen av ön har varit militärt övningsfält men är nu naturreservat. Det innebär att det inte är en massa stugor överallt plus att det finns en massa fina grusvägar att cykla på. Många fina cykelträningspass har det blivit förutom spring-rundorna på de mysiga stigarna på ön. Förutom att bada, äta hallon, åka båt, träna, fika och umgås så har jag o A varit på konsert: Lars Winnebäck med förbanden Emil Jensen, Markus Krunegård och Miss Lee. Den kalla och regniga kvällen märktes inte alls, det var SÅ bra!

Sune, Håkan Bråkan och deras mamma

Vi är inne i en Sune och Håkan Bråkan period här hemma. Det är jag och 9-åriga T som håller på att skratta ihjäl oss vid kvällsläsningen. Sune och Håkan är som en blandning mellan våra grabbar. Och det värsta av allt - jag är som deras mamma! Igår hade jag precis fått ett martyr-utbrott på T innan vi skulle läsa (ja, jag orkar inte ta alla detaljer, men jag hade alltså dammsugit hans rum sent på kvällen och fick någon kommentar om attt jag stökat till hans skrivbord :-O JAG, stöka till HANS skrivbord - när jag bara plockat runt lite bland grejjerna för att kunna damma av det!! Så jag martyrade mig lite- inget jag är stolt över, men så blir det ibland :-D)

Iallafall så var jag inte på kanonhumör när jag skulle läsa gonatt-saga - men efter 1 min med Sune och hans mamma så bubblade vi av skratt båda två. Och Sunes mamma fick också ett utbrott för att Sune sa att hon inte var någon bull-mamma. Storebror A hade kommit in och lyssnat (klart man måste se vad som händer när det gapskrattas kl 11 på kvällen i lillebrors rum) och han utbrast rått: Men hon är ju precis som DU mamma!! Hm, jag kanske inte är någon riktig bull-mamma, men ibland så gör jag faktiskt bullar ;-) Och goda blir de!

Fast jag tycker Sunes mamma är rätt så kul, så det är kanske inte så tokigt att vara som henne. Hellre det än att vara som Sunes klantiga pappa Rudolf.

Vi går och fiskar...

Igårkväll gjorde vi något som vi i princip aldrig gör. Vi åkte och fiskade - passade på när vi inte hade några småtjejer hemma som borde isäng i någolunda tid.

Jag nästan skäms över att vi så sällan (dvs aldrig) fiskar. Det är väl något som borde höra till de obligatoriska aktiviteterna när man bor häruppe. Pimplar gör vi absolut aldrig, fiskar i havet i Norge gör vi kanske 1-2 ggr/år och fiskar med kastspö på sommaren blir alltså heller nästan aldrig av. FAST jag egentligen tycker att det är rätt kul, rogivande på någpt sätt.

Så, igår samlade jag ihop de äldre delarna av familjen, packade en ryggsäck med korv, saft och kaffethermos (och fiskegrejer förstås), och så for vi till Nukutus-sjöarna.

Jag fiskade intensivt i ett par timmar (därav inga foton från fiskefänget, fotografen hade inte tid.). Pojkarna fiskade inte så intensivt i ca 30 min. Pappa A fiskade sporadiskt mellan eldandet och korvgrillningen.

Inte ett napp. Det mest upphetsande var när jag fastnade i någon växt och trodde det var ett napp. Men bara den spänningen gör ju att man riktigt kan känna hur kul det är att få napp på riktigt. Så detta gav ändå mersmak, nu ska vi ut fler gånger.

Fast pojkarna tyckte det var jättemysigt även utan fiskelycka, och vi med. Vi avslutade vår utflykt med en sväng upp till Luossatoppen, där passade vi på att titta på grunden till det nya hotellet som ska byggas däruppe, oj, vad högt upp de kommer att bo gästerna där. Och vilken utsikt.

Och visst kan väl vindsnurror vara riktigt vackra?


En vy över vår speciella stad, i midnattsolens sken (okej, kl var bara 22).
När vi väl kommit hem fick jag städ-dille, och dammsög de yngre barnens rum. Före fisketuren hade jag varit ute och sprungit intervaller och före det en dag på jobbet. Oj, vad jag hann med igår, när jag tänker efter. Nästan lite väl överdrivet, iallafall den där städningen, haha!

Inte direkt några som går i bräschen

Vi brukar inte vara först med så mycket. Snarare är jag/vi nog en såna där som håller emot så länge det går. Men, hör och häpna - senaste veckorna har vi inhandlat:

• Studsmatta (MED nät och förbjudet att hoppa fler än två)


• Mobiltelefon till nyblivna 12-åringen (inte behöver väl barn mobil??!)


• Foppa-tofflor till tjejerna- eller Hoppa-tofflor som de envisas att kalla dem (Jag kan bli smått allergisk över allt som ALLA ska ha, Foppa-tofflor är en sån sak - men, va då, om de nu så gärna vill ha Hoppa-tofflor istf nya sandaler, varför inte...)

Så nu står de små Hoppa-tofflorna parkerade framför studsmattan och Storebror går omkring och lyssnar på sin mobil-mp3. Och inte blev världen varken sämre eller bättre för det. Snarare bättre, för det är ju riktigt kul att hoppa studsmatta. Även för 42-åriga tanter, men vad dizzy man blir, har det med åldern att göra kanske? Ungarna verkar ju inte bli yra iallafall.