Jag tycker om lugnet som infinner sig i Mellandagarna.
Hemma är det så kravlöst. Även om det kanske inte finns så höga krav annars heller hemmavid så är det extra kravlöst nu. Mat för många dagar fixades ju till före julafton - så matlagning o handling tar minimalt med tid. Ingen skjutsning till träningar och ingen speciell mattid att passa. Träna, mysa och umgås - aaaaahhh...
På jobbet är det ljuvligt lugnt. De som inte är lediga verkar vara i samma lugna bubbla som jag. Vi samlar kraft till brådare dagar, jobbar undan gamla surdegar, rensar och städar och pratar.
Att ta sig tid att prata i lugn och ro med mina fina kollegor - både jobb-prat och annat. Det är skönt. Inte stressat titta på klockan och rusa vidare till nästa möte, nästa deadline, nästa leverans.
Fast jag tror att jag skulle bli galen om det var så här lugnt jämt - jag behöver pulsen, tempot och fart o fläkt. Bara jag får samla kraft på Mellandagarna ... ;-)
Och jag håller fast vid att drömmen måste vara att ha en Hemma-man. En lugn och harmonisk hemmaman som fixar och trixar på dagarna, hinner träna så han är god och glad - och ordnar allt praktiskt, tex det som ska fixas inför Nyår som ska firas i Abisko. Och som även detta år ordnat Taco-middag så här dagen före Nyårsafton!
Fast jag tror att han kanske inte skulle vara lika god, glad och harmonisk om han var hemma alla dagar... min Hemma-man är nog som bäst just typ på lediga Mellandagar.. ;-)
Ett Gott Nytt År önskar jag er alla!
torsdag, december 30, 2010
måndag, december 27, 2010
Fortsatt God Jul o Gott Nytt År!
Så blev det Jul även i år och nu njuter vi av de härliga mellandagarna...
I år är jag nöjd över att:
*Vi faktiskt spred ut julfixandet på några fler dagar än vissa andra år...
*DELEGERA och Delat Ansvar var julfixandets tema:
- Lillebror fixade köttbullarna
- Storebror fixade revbensspjäll
- Barnens Far gravade lax
- Barnens Mor gjorde sillsallad
- Alla barn bakade pepparkakor och bullar
- De tre yngsta juvelerna kokade kola
- Barnens Far kokade knäck
- osv
*Många BRAiga klappar köptes Second Hand (bla Tjejernas BÄSTA klapp: "Dans-mattan"! och inbundna fina böcker)
Mindre nöjd är jag över att:
* En son fick exakt samma DVD-film av mig i julklapp som han fick (av mig...) i födelsedagspresent
* Samme son fick en för liten skjorta OCH ett PC-spel som inte fungerade...
Som tur var, så var det den äldste och klokaste sonen som drabbades av allt detta - han tog det som en man ;-) !
Nu bara njuter vi av snön, skidåkning, sällskaps-spelande, läsning av diverse böcker och allmän jultrivsel - efter två lediga mellandagar tar jag sedan två lugna dagar på jobbet innan jag återigen ansluter mig till ledighetsligan. Ett perfekt upplägg!
onsdag, november 24, 2010
Olika tider med olika behov
Tankar kommer o tankar går - men inte en enda verkar fastna här.
Jag brukar vara lite för snabb att ta beslut ibland, och tanken att bloggen kanske spelat ut sin roll har slagit mig - men jag gör inget drastiskt utan tänker att den ju också måste få lite egen tid, tid för vila ;-)
Behovet att blogga ligger tydligen nere nu. Jag tänker att det är rätt lustigt att när det varit som mest intensivt i livet så prioriterade jag att blogga. Det var nog ett bra sätt att pysa ut o få vara lite kreativ på sin egna tid.
Nu har livet lugnat ner sig, iallafall på så sätt att vi slipper jaga efter små barn och ha full uppsikt, kan ta sovmornar och till och med lämna barnen själva en stund, och då är det som att blogg-luften pyst ur mig. Och det är väl inget mer med det.
Ta hand om er - och vi hörs när andan faller på!
Jag brukar vara lite för snabb att ta beslut ibland, och tanken att bloggen kanske spelat ut sin roll har slagit mig - men jag gör inget drastiskt utan tänker att den ju också måste få lite egen tid, tid för vila ;-)
Behovet att blogga ligger tydligen nere nu. Jag tänker att det är rätt lustigt att när det varit som mest intensivt i livet så prioriterade jag att blogga. Det var nog ett bra sätt att pysa ut o få vara lite kreativ på sin egna tid.
Nu har livet lugnat ner sig, iallafall på så sätt att vi slipper jaga efter små barn och ha full uppsikt, kan ta sovmornar och till och med lämna barnen själva en stund, och då är det som att blogg-luften pyst ur mig. Och det är väl inget mer med det.
Ta hand om er - och vi hörs när andan faller på!
söndag, november 07, 2010
Skidlycka!
Snön har vräkt ned de senaste veckorna, och vi bor just nu i det vackraste julkort.
Vackert, fint, mycket skottning (bra träning.. ;-) och perfekta skidpår!! Den allra härligaste träningsperioden har startat för några veckor sedan - och jag är SÅ lycklig över att bo där jag bor just nu, att få glida fram i mitt julkort, vackra omgivningar, fina spår och alldeles... underbart!
Tala om att fylla på energidepåerna!
Landslaget ligger just nu här på läger - det är vi glada för, för det är nog deras förtjänst att spåren sköts så bra :-)
Här bjuder jag på lite Äkta Skidglädje från Kiruna (Tack för det Ida Ingemarsdotter)!
Vackert, fint, mycket skottning (bra träning.. ;-) och perfekta skidpår!! Den allra härligaste träningsperioden har startat för några veckor sedan - och jag är SÅ lycklig över att bo där jag bor just nu, att få glida fram i mitt julkort, vackra omgivningar, fina spår och alldeles... underbart!
Tala om att fylla på energidepåerna!
Landslaget ligger just nu här på läger - det är vi glada för, för det är nog deras förtjänst att spåren sköts så bra :-)
Här bjuder jag på lite Äkta Skidglädje från Kiruna (Tack för det Ida Ingemarsdotter)!
måndag, november 01, 2010
Tjejer+träning+prat=Tjejträning!
Just hemkommen från Tjejträning! Hur kul som helst!
Det var någon påhittig närstående som tyckte det skulle vara kul om vi började springa ihop ett gäng tjejer. Nu när mörkret faller på och man liksom lätt grottar in sig.
Så idag var andra måndagen i rad som vi samlades vid Klubbis ett gäng (typ 4-5 st) tjejer och lufsade (och pratade) ihop en sväng i yrvädret.
Kankse kör vi lite intervaller ibland eller fartlek eller snöpulsning och kanske till och med hugade killar får hänga på! Självklart, bara de kan springa och prata samtidigt ;-)
Nej, nu dusch och Fika!
Det var någon påhittig närstående som tyckte det skulle vara kul om vi började springa ihop ett gäng tjejer. Nu när mörkret faller på och man liksom lätt grottar in sig.
Så idag var andra måndagen i rad som vi samlades vid Klubbis ett gäng (typ 4-5 st) tjejer och lufsade (och pratade) ihop en sväng i yrvädret.
Kankse kör vi lite intervaller ibland eller fartlek eller snöpulsning och kanske till och med hugade killar får hänga på! Självklart, bara de kan springa och prata samtidigt ;-)
Nej, nu dusch och Fika!
onsdag, oktober 27, 2010
Veckans Onsdagsplanering
I mitt inlägg här framstod det som att jag är väldigt duktig på att planera och förbereda omsdagsmiddagarna för att undvika onsdagskaoset. Vilket inte riktigt är sannt.
Snabb-nudlar har undvikit flera onsdagskaoser.
Sen har det blvit onsdagskaos ett antal gånger eftersom middagsplaneringen totalt har glömts bort.
Fast den HÄR onsdagen hade jag verkligen superplanerat. Ärtor lades i blöt i måndags, ärtsoppa kokades igår (i säkert 5 timmar!!).
Hemma 16.10 - inga tjejer hemma, ingen Lillebror?
Värmde tjejernas ärtsoppa i mikron, klart 16.15 - fortfarande inga tjejer hemma o ingen Lillebror. Lillebror som skulle skjutsas till musiken tillsammans med en kompis, musiken som börjar 16.30??
16.20: Valthornet slängdes in i bagaget, körde till Skolan för att efterlysa mina barn.
16.25: Hittar 3 barn i godan ro traskandes från Fritids.
Lillebror hade glömt att hämta tjejerna i tid.
Mamman och Lillebror hade båda glömt att musiken var inställd. Lillebror verkade ju dessutom ha glömt att han hade musik överhuvudtaget med tanke på hur sölig han var att få tjejerna från Fritids...
Där hade man för att man varit så exemplariskt planerad och fokuserad!
Fast tjejerna var mätta o glada när gympan började - och nu har vi en massa ärtsoppa i frysen, till nästa onsdag kanske!
Snabb-nudlar har undvikit flera onsdagskaoser.
Sen har det blvit onsdagskaos ett antal gånger eftersom middagsplaneringen totalt har glömts bort.
Fast den HÄR onsdagen hade jag verkligen superplanerat. Ärtor lades i blöt i måndags, ärtsoppa kokades igår (i säkert 5 timmar!!).
Hemma 16.10 - inga tjejer hemma, ingen Lillebror?
Värmde tjejernas ärtsoppa i mikron, klart 16.15 - fortfarande inga tjejer hemma o ingen Lillebror. Lillebror som skulle skjutsas till musiken tillsammans med en kompis, musiken som börjar 16.30??
16.20: Valthornet slängdes in i bagaget, körde till Skolan för att efterlysa mina barn.
16.25: Hittar 3 barn i godan ro traskandes från Fritids.
Lillebror hade glömt att hämta tjejerna i tid.
Mamman och Lillebror hade båda glömt att musiken var inställd. Lillebror verkade ju dessutom ha glömt att han hade musik överhuvudtaget med tanke på hur sölig han var att få tjejerna från Fritids...
Där hade man för att man varit så exemplariskt planerad och fokuserad!
Fast tjejerna var mätta o glada när gympan började - och nu har vi en massa ärtsoppa i frysen, till nästa onsdag kanske!
Skor, skor, skor...
Jag har ett lite krångligt förhållande till skor. Egentligen skulle jag vilja ha en massa olika, snygga skor. Finskor, finstövlar, vinterkängor, vandringsskor, vardagsskor, klackeskor...
I verkligheten har jag bara några skor som jag använder nästan jämt, och nästan inga snygga skor alls. Bara praktiska, tråkiga skor och träningsskor och pjäxor.
Jag har jättesvårt för att köpa skor. Om jag hittar några snygga skor som jag blir sugen på så tänker jag alltid att "Nä, är det verkligen SÅNA HÄR skor jag behöver mest, och så är de ju så dyra också, borde jag inte hellre köpa någon annan sort, eller annan färg eller..." Och så blir det inget alls och jag fortsätter tjava runt i mina tråkiga praktiska skor.
Om jag sedan väl bestämmer mig för att köpa ett par skor, så hittar jag nästan aldrig några som passar. Det glappar i hälen eller är för trångt framme i tårna eller så känns de för breda. Eller för smala.
Jag har alltid haft stora fötter, storlek 40-40,5.
Efter att jag haft 4 ungar i magen, varav 2 st samtidigt (= TUNGT) så har ju inte fötterna blivit mindre direkt. Nu är det mer 41:or som gäller. Då börjar det ju dessutom bli svårt att hitta storlekar. Och det finns någon mental spärr i att köpa skor som är STÖRRE än 41:or.
Okej, när jag väl då hittat ett par skor som jag vill köpa så gäller det att INGEN är med mig när jag ska handla - för då stressar jag fram skoköpet så jag nästan alltid kommer hem med fel storlek. Det är som att jag då känner att jag inte kan krångla mer, den här storleken BORDE ju passa - hallå, större skor kan jag ju inte behöva??
De har hänt mer än en gång att jag gjort dyra skoinköp som sedan visar sig vara mindre lyckade. Som ett par Vandrarkängor förra sommaren. Liite för små insåg jag efter ett par dagars fjällvandring (och då är det ju så dax...). Eller längdpjäxorna jag köpte på Vasaloppet ifjol. Det grämer jag mig allra mest över - de har jag använt ca 4 ggr, och jag har insett nu att de är ALLDELES för små. Trots att de är storlek 41. Aj, aj, ont i tårna. (Det måste väl vara något fel på storleken där va??)(Så om det någon med hyfsat stora fötter som vill köpa ett par i princip oanvända Fischer RC7 Classic, så vet ni var de finns... Mycket bra pris kan vi säkert få till ;-)
Så nu gäller det att jag på den stundande Intersportmässan i lugn och ro utan shoppingsällskap viger en bra stund till att prova fram någon bra modell som passar den här krångliga foten, puh...
(Mitt mest lyckade skoinköp på länge är den vintersko jag köpte på Timberland-butiken när jag var i Stockholm sist. Snygga, rätt storlek och MED shopping-sällskap! =)
I verkligheten har jag bara några skor som jag använder nästan jämt, och nästan inga snygga skor alls. Bara praktiska, tråkiga skor och träningsskor och pjäxor.
Jag har jättesvårt för att köpa skor. Om jag hittar några snygga skor som jag blir sugen på så tänker jag alltid att "Nä, är det verkligen SÅNA HÄR skor jag behöver mest, och så är de ju så dyra också, borde jag inte hellre köpa någon annan sort, eller annan färg eller..." Och så blir det inget alls och jag fortsätter tjava runt i mina tråkiga praktiska skor.
Om jag sedan väl bestämmer mig för att köpa ett par skor, så hittar jag nästan aldrig några som passar. Det glappar i hälen eller är för trångt framme i tårna eller så känns de för breda. Eller för smala.
Jag har alltid haft stora fötter, storlek 40-40,5.
Efter att jag haft 4 ungar i magen, varav 2 st samtidigt (= TUNGT) så har ju inte fötterna blivit mindre direkt. Nu är det mer 41:or som gäller. Då börjar det ju dessutom bli svårt att hitta storlekar. Och det finns någon mental spärr i att köpa skor som är STÖRRE än 41:or.
Okej, när jag väl då hittat ett par skor som jag vill köpa så gäller det att INGEN är med mig när jag ska handla - för då stressar jag fram skoköpet så jag nästan alltid kommer hem med fel storlek. Det är som att jag då känner att jag inte kan krångla mer, den här storleken BORDE ju passa - hallå, större skor kan jag ju inte behöva??
De har hänt mer än en gång att jag gjort dyra skoinköp som sedan visar sig vara mindre lyckade. Som ett par Vandrarkängor förra sommaren. Liite för små insåg jag efter ett par dagars fjällvandring (och då är det ju så dax...). Eller längdpjäxorna jag köpte på Vasaloppet ifjol. Det grämer jag mig allra mest över - de har jag använt ca 4 ggr, och jag har insett nu att de är ALLDELES för små. Trots att de är storlek 41. Aj, aj, ont i tårna. (Det måste väl vara något fel på storleken där va??)(Så om det någon med hyfsat stora fötter som vill köpa ett par i princip oanvända Fischer RC7 Classic, så vet ni var de finns... Mycket bra pris kan vi säkert få till ;-)
Så nu gäller det att jag på den stundande Intersportmässan i lugn och ro utan shoppingsällskap viger en bra stund till att prova fram någon bra modell som passar den här krångliga foten, puh...
(Mitt mest lyckade skoinköp på länge är den vintersko jag köpte på Timberland-butiken när jag var i Stockholm sist. Snygga, rätt storlek och MED shopping-sällskap! =)
lördag, oktober 23, 2010
Veckornas framfart
Nu har även brorsorna insett att det är något fel på tiden nu för tiden. Båda konstaterar att VECKORNA bara RUSAR förbi!! Svisch! Det är inte klokt!
Måndag, Fredag, Helg!
Måndag, Fredag, Helg!
Tur att Tiden inte hoppar över helgen iallafall.
Nu för tiden har jag på min befattningsbeskrivning att sköta ruljansen på em/kvällar på vardagarna. Det är ju som ett heltidsjobb bara det vissa dagar, puh! Även om jag insett att vi eg har ganska lugna vardagkvällar jmf med andra med ett gäng barn.
Hemligheten är väl att bo så att de kan gå själva till sina träningar ;-)
Och att inte uppmuntra till allt för många aktiviteter allt för tidigt kanske... Missförstå mig rätt - klart de ska få testa det de vill - men jag tror inte riktigt på fullbokade veckor för 6-åringar.
Måndag - rätt lugn dag men det går inte riktigt att tappa farten - middag ska fixas i tid innan Lillebrors träning på Sporthallen kl 17.30. Som han går själv till =)
Tisdag - Ingen aktivitet för någon än så länge, en kväll utan tider att passa, aaah! Snart startar dock brorsornas skidträning kl 18 (som de tar sig själva till). Mat i tid innan dess är ju inte allt för svårt att hinna med.
Onsdag - veckans prövning!
16.00 Jag kommer hem från jobbet (Lillebrors dag att hämta tjejerna)
16.15 Lillebror och kompis ska skjutsas till Musikskolan (STORT Valthorn förhindrar egen transport). Hämtas av kompisens mamma/pappa.
Innan det ska jag ha fixat middag som tjejerna ska äta medan jag skjutsar Lillebror.
16.45 Skjuts av tjejerna till gymnastiken. Här passar jag på att springa medan de gympar.
18.30 Lillebror träning på Sporthallen. Nu måste han ha ätit innan, vilket han gör medan vi är på tjejernas gympa.
Onsdagarna funkar rätt bra under förutsättning att vi tänkt och planerat och helst gjort middagen innan. Annars blir det kaos. Sedan krånglar det till det lite om någon ytterligare ingrediens ska in i soppan. Som tandläkartid kl 15 och 15.30 för tjejerna - som de hade i onsdags...
Torsdag - lugn dag igen. Skidträning för grabbarna kl 18 - bara att se till att maten blir klar i tid. Från mitten av nov ska nog även jag o tjejerna dit men det ska nog gå bra.
Och så FREDAG!! Enda måstet är fredagsfikat vi infört - jag o barnen efter att jag slutat jobbet. DET är fredagskänsla det! Pappan får skylla sig själv som valt de sena (låånga) arbetsskiften - då blir man utan fredagsfika.
HELG! En helg med sovmorgon, träning, allmänt hemmapyssel, godmiddag och mys är den bästa återhämtning man kan ha. Eller kanske en tur till fjällen med hela familjen, det är inte helt fel det heller.
Helgerna är heliga - jag har SÅ svårt att boka upp dem med tex idrottsledarkurser eller annat möteslikt även om jag vet att det vore nyttigt för mig utifrån klubbperspektivet. Men jag har blivit väldans duktig på att säga NEJ. Det är jag faktiskt riktigt stolt över =)
Ha en fortsatt trevlig helg gott folk!
(Själv är jag så lycklig för idag gjorde jag skiddebut - härliga Jägarmilen i blek oktobersol - DÅ har man laddat upp för ännu en hektiskt onsdag... ;-)
Måndag, Fredag, Helg!
Måndag, Fredag, Helg!
Tur att Tiden inte hoppar över helgen iallafall.
Nu för tiden har jag på min befattningsbeskrivning att sköta ruljansen på em/kvällar på vardagarna. Det är ju som ett heltidsjobb bara det vissa dagar, puh! Även om jag insett att vi eg har ganska lugna vardagkvällar jmf med andra med ett gäng barn.
Hemligheten är väl att bo så att de kan gå själva till sina träningar ;-)
Och att inte uppmuntra till allt för många aktiviteter allt för tidigt kanske... Missförstå mig rätt - klart de ska få testa det de vill - men jag tror inte riktigt på fullbokade veckor för 6-åringar.
Måndag - rätt lugn dag men det går inte riktigt att tappa farten - middag ska fixas i tid innan Lillebrors träning på Sporthallen kl 17.30. Som han går själv till =)
Tisdag - Ingen aktivitet för någon än så länge, en kväll utan tider att passa, aaah! Snart startar dock brorsornas skidträning kl 18 (som de tar sig själva till). Mat i tid innan dess är ju inte allt för svårt att hinna med.
Onsdag - veckans prövning!
16.00 Jag kommer hem från jobbet (Lillebrors dag att hämta tjejerna)
16.15 Lillebror och kompis ska skjutsas till Musikskolan (STORT Valthorn förhindrar egen transport). Hämtas av kompisens mamma/pappa.
Innan det ska jag ha fixat middag som tjejerna ska äta medan jag skjutsar Lillebror.
16.45 Skjuts av tjejerna till gymnastiken. Här passar jag på att springa medan de gympar.
18.30 Lillebror träning på Sporthallen. Nu måste han ha ätit innan, vilket han gör medan vi är på tjejernas gympa.
Onsdagarna funkar rätt bra under förutsättning att vi tänkt och planerat och helst gjort middagen innan. Annars blir det kaos. Sedan krånglar det till det lite om någon ytterligare ingrediens ska in i soppan. Som tandläkartid kl 15 och 15.30 för tjejerna - som de hade i onsdags...
Torsdag - lugn dag igen. Skidträning för grabbarna kl 18 - bara att se till att maten blir klar i tid. Från mitten av nov ska nog även jag o tjejerna dit men det ska nog gå bra.
Och så FREDAG!! Enda måstet är fredagsfikat vi infört - jag o barnen efter att jag slutat jobbet. DET är fredagskänsla det! Pappan får skylla sig själv som valt de sena (låånga) arbetsskiften - då blir man utan fredagsfika.
HELG! En helg med sovmorgon, träning, allmänt hemmapyssel, godmiddag och mys är den bästa återhämtning man kan ha. Eller kanske en tur till fjällen med hela familjen, det är inte helt fel det heller.
Helgerna är heliga - jag har SÅ svårt att boka upp dem med tex idrottsledarkurser eller annat möteslikt även om jag vet att det vore nyttigt för mig utifrån klubbperspektivet. Men jag har blivit väldans duktig på att säga NEJ. Det är jag faktiskt riktigt stolt över =)
Ha en fortsatt trevlig helg gott folk!
(Själv är jag så lycklig för idag gjorde jag skiddebut - härliga Jägarmilen i blek oktobersol - DÅ har man laddat upp för ännu en hektiskt onsdag... ;-)
torsdag, september 30, 2010
Ledigt
Imorgon ska jag ta ledigt från jobbet halva dagen. Och sedan ska jag ta ledigt från familjen i 2 dygn.
Man behöver nog lite ledigt ibland, både från det ena och det andra.
För man blir nog ännu bättre i sin tjänst (både här och där ;-) om man tar ledigt någon gång då och då.
(www.yasuragi.se med två fina, gamla vänner är inte dåligt att ta ledigt för =)
Man behöver nog lite ledigt ibland, både från det ena och det andra.
För man blir nog ännu bättre i sin tjänst (både här och där ;-) om man tar ledigt någon gång då och då.
(www.yasuragi.se med två fina, gamla vänner är inte dåligt att ta ledigt för =)
lördag, september 25, 2010
Och det där livet rullar på
Tiden rusar på, vi har det bra, jobbar, går i skolan, träningarna har börjat och musiken (fast musikläraren är ju sjuk förresten, så musiken har ju inte alls börjat...) och utvecklingssamtal och en konferens har jag också hunnit med (jag som nästan inte vill resa någonstans med jobbet, hade det jättetrevligt på miljökonferens i den blivande gruvmetropolen Pajala).
Tjejerna har blivit så stora med ens, sedan de började skolan. Nu går de hem själva en dag i veckan på eget initiativ (VI ÄR STORA!!) och med Lilla Storebror en dag. Så jag behöver bara rusa hem 3 dagar i veckan för att passa en tid på pricken på Fritids. Och den tiden är en halvtimme senare än jag hämtade på Dagis, för de vill vara kvar på Fritids till kl 16. Så min tillvaro på jobbet har blivit så mycket lugnare.
Och just nu går de små damerna själv till Konsum för att köpa lördagsgodis och ägg! Alldeles nyss kunde vi ju inte vända ryggen till utan att de antingen smitit ut från gården, klättrat upp i brandstegen eller tömt ut hela flingpaktetet på golvet.
Vändingarna i livet kommer så smygande att man nästan inte märker det.
Vi var på fjälltur förra helgen med två andra familjer. Som vanligt (!) hade vi tur som tok med vädret - helt enkelt fantasiskt väder på lördagen och bra väder på söndag. Det blev övernattning på fjällstation, bastu, 3-rättersmiddag och mys.
Sedan har första snön kommit, vissa av oss hann ut och bygga en liten snögubbe och testa nya vinterjackorna innan snön försvann igen.
Nu är det en strålande höstdag, på programmet står:
- sanering av diverse barnrum (mamman har hotat med att överta minst ett av rummen för egen räkning - vad skönt med en egen vrå! - eftersom det just nu är så stökigt därinne så rumsinvånaren ändå aldrig använder rummet mer än till att sova eftersom han knappt inte kommer in där...)
- nedmontering av studsmatta
- marängbakning (?! det är inte jag som bestämt den punkten)
- förväntansfull bevakning av diverse släktingars framfart på Lidingöloppet
Åtminstone Lidingöloppsbevakning och marängbakning ska vi väl klara av... ;-)
Tjejerna har blivit så stora med ens, sedan de började skolan. Nu går de hem själva en dag i veckan på eget initiativ (VI ÄR STORA!!) och med Lilla Storebror en dag. Så jag behöver bara rusa hem 3 dagar i veckan för att passa en tid på pricken på Fritids. Och den tiden är en halvtimme senare än jag hämtade på Dagis, för de vill vara kvar på Fritids till kl 16. Så min tillvaro på jobbet har blivit så mycket lugnare.
Och just nu går de små damerna själv till Konsum för att köpa lördagsgodis och ägg! Alldeles nyss kunde vi ju inte vända ryggen till utan att de antingen smitit ut från gården, klättrat upp i brandstegen eller tömt ut hela flingpaktetet på golvet.
Vändingarna i livet kommer så smygande att man nästan inte märker det.
Vi var på fjälltur förra helgen med två andra familjer. Som vanligt (!) hade vi tur som tok med vädret - helt enkelt fantasiskt väder på lördagen och bra väder på söndag. Det blev övernattning på fjällstation, bastu, 3-rättersmiddag och mys.
Sedan har första snön kommit, vissa av oss hann ut och bygga en liten snögubbe och testa nya vinterjackorna innan snön försvann igen.
Nu är det en strålande höstdag, på programmet står:
- sanering av diverse barnrum (mamman har hotat med att överta minst ett av rummen för egen räkning - vad skönt med en egen vrå! - eftersom det just nu är så stökigt därinne så rumsinvånaren ändå aldrig använder rummet mer än till att sova eftersom han knappt inte kommer in där...)
- nedmontering av studsmatta
- marängbakning (?! det är inte jag som bestämt den punkten)
- förväntansfull bevakning av diverse släktingars framfart på Lidingöloppet
Åtminstone Lidingöloppsbevakning och marängbakning ska vi väl klara av... ;-)
söndag, september 12, 2010
Höstbad
Det beställdes Utflykt i fredags. Närmare bestämt så skulle det bli Badutflykt på lördag bestämde en av tjejerna efter att vi gått förbi en liten fin sjö på orienteringsavslutningen i torsdags. Dit skulle vi!
Jag var lite tveksam över badandet, så badkläderna lämnades hemma - men jag lovade att om någon var badsugen så var det fritt fram att hoppa i, med eller utan baddräkt ;-).
(September, +10 grader och småmulet kändes inte som helt rätt badväder.)
Det kanske inte blev helkroppsbad, men halvbadade gjorde iallafall en av oss... ;-)
När vi ledsnat på badandet njöt vi av höstskogen, både på hög och låg nivå.
Bilderna får tala för sig själva! En fin dag i skogen hade vi iallafall!
Jag var lite tveksam över badandet, så badkläderna lämnades hemma - men jag lovade att om någon var badsugen så var det fritt fram att hoppa i, med eller utan baddräkt ;-).
(September, +10 grader och småmulet kändes inte som helt rätt badväder.)
Det kanske inte blev helkroppsbad, men halvbadade gjorde iallafall en av oss... ;-)När vi ledsnat på badandet njöt vi av höstskogen, både på hög och låg nivå.
Bilderna får tala för sig själva! En fin dag i skogen hade vi iallafall!
tisdag, september 07, 2010
Höstkänslor!
Vi bor som i den vackraste tavla just nu! Strålande sol, höstklar luft och sprakande färger! Blicken trånar längtansfullt mot väster där Kebnemassivet med flera vackra fjälltoppar avtecknar sig i horisonten som inbjudande bakelser...
JIPPEEEE!!!
Idag hade jag förmånen att vara ute i det vackra vädret flera timmar på jobbet, SÅ härligt! Inte alltid man får ha byggmöte i en vacker tavla!
Lilla tjejen är frisk som en nötkärna - övriga barn med, mina senaste löppass har jag kännt mig i kanonform och i helgen har jag kommit en liten bit närmare en färdigmålad vind!
Vad gör det då att min planerade hemmakväll med barnen, helt utan planer, förvandlades till en kväll med 2 olika möten... ;-) En liten kalendermiss kan man säga... speciellt som pappan är på vift o inte kunde täcka upp på något håll. TUR då att man har såna klippor till storebröder som täcker upp hemma!
Och imorgon lovar de fortsatt strålande SOL...
Njut av hösten gott folk!
JIPPEEEE!!!
Idag hade jag förmånen att vara ute i det vackra vädret flera timmar på jobbet, SÅ härligt! Inte alltid man får ha byggmöte i en vacker tavla!
Lilla tjejen är frisk som en nötkärna - övriga barn med, mina senaste löppass har jag kännt mig i kanonform och i helgen har jag kommit en liten bit närmare en färdigmålad vind!
Vad gör det då att min planerade hemmakväll med barnen, helt utan planer, förvandlades till en kväll med 2 olika möten... ;-) En liten kalendermiss kan man säga... speciellt som pappan är på vift o inte kunde täcka upp på något håll. TUR då att man har såna klippor till storebröder som täcker upp hemma!
Och imorgon lovar de fortsatt strålande SOL...
Njut av hösten gott folk!
torsdag, september 02, 2010
VAB- o JOBBpusslet
Vi har en liten tjej här hemma som är sjuk. Hon har varit hemma från skolan sedan i måndags o vi ser inte riktigt något slut på det. Stackars liten tjej. Och lite stackars mig.
Just nu känns det som om jag är ensamstående fyrbarnsmamma. Pappan i den här familjen har inte så stora möjligheter att vara hemma med liten tjej nu. Det är utrikesministrar och viktiga möten och tjänsteresor och annat som helst inte bör ruckas på, inte ens pga sjuka små barn. Och det är faktiskt därför också lite stackars om pappan också. För man kan nog milt sagt säga att han har dåligt samvete för att han inte kunnat vara hemma med sin lilla tjej och för att hans fru får ta allt just nu.
Jag försöker pussla ihop tillvaron så gott det går. Och går gör det ju, men kanske inte riktigt så som jag tänkt mig på jobbet.
Vad är det för konst att driva projekt och lösa problem när man får vara på jobbet de timmar man tänkt sig? Konststycket är att lyckas föra jobben framåt hjälpligt när man inte är där så speciellt mycket. Man lär sig att prioritera helt enkelt. (Jag tror att småbarnsföräldrar faktiskt är Guld värda på jobbet - de är så OTROLIGT duktiga på att pussla o trixa o prioritera...)
Och jag kan återigen inte låta bli att beundra alla ensamstående föräldrar som alltid ska rådda runt Företaget Familjen själv. Jag som beklagar mig över en kort period som s.k ensamstående.
Fast nu är pappan hemkommen från Luleå, kom som en räddande ängel och återställde lite ordning i kvällskaoset som uppstått eftersom mamman naturligtvis just denna dag skulle lägga träningsorientering... Dessutom finns det lite tillfriskningshopp för den lilla tjejen - kanske det blir skolan imorgon. Och om inte - så tar pappan första VAB-passet =)
Just nu känns det som om jag är ensamstående fyrbarnsmamma. Pappan i den här familjen har inte så stora möjligheter att vara hemma med liten tjej nu. Det är utrikesministrar och viktiga möten och tjänsteresor och annat som helst inte bör ruckas på, inte ens pga sjuka små barn. Och det är faktiskt därför också lite stackars om pappan också. För man kan nog milt sagt säga att han har dåligt samvete för att han inte kunnat vara hemma med sin lilla tjej och för att hans fru får ta allt just nu.
Jag försöker pussla ihop tillvaron så gott det går. Och går gör det ju, men kanske inte riktigt så som jag tänkt mig på jobbet.
Vad är det för konst att driva projekt och lösa problem när man får vara på jobbet de timmar man tänkt sig? Konststycket är att lyckas föra jobben framåt hjälpligt när man inte är där så speciellt mycket. Man lär sig att prioritera helt enkelt. (Jag tror att småbarnsföräldrar faktiskt är Guld värda på jobbet - de är så OTROLIGT duktiga på att pussla o trixa o prioritera...)
Och jag kan återigen inte låta bli att beundra alla ensamstående föräldrar som alltid ska rådda runt Företaget Familjen själv. Jag som beklagar mig över en kort period som s.k ensamstående.
Fast nu är pappan hemkommen från Luleå, kom som en räddande ängel och återställde lite ordning i kvällskaoset som uppstått eftersom mamman naturligtvis just denna dag skulle lägga träningsorientering... Dessutom finns det lite tillfriskningshopp för den lilla tjejen - kanske det blir skolan imorgon. Och om inte - så tar pappan första VAB-passet =)
måndag, augusti 30, 2010
Lyckliga stunder och andra stunder
Sommarlovet är slut, semestern över och sommaren också sedan länge, känns det som. Det blev aldrig riktigt någon sommar här i år - tur att vi åkte iväg och fick en massa sommar iallafall - på annat håll!
Innan skolan började hann vi med att arrangera BAMM - bästa helgen på året, enligt Lillebror.
Jag o Storebror knatade ner till fjorden, där vi tältade och satt kontrollkontrollanter (vilket ord!) första dagen. Fint! (Men lite blött om fossingarna, tyckte en del... ;-)
Andra dagen hjälpte hela familjen till vid målet. Söta funktionärer, eller hur? (Fast lite svårt att urskilja vem av de tre som egentligen är grabben i gänget... ;-)
Sedan började skolan! Två lyckliga och glada tjejer trivs som fisken i vattnet - "Kan du inte hämta oss seeenare, mamma??" Då är det nog ganska bra! Två lite mindre euforiska grabbar, som ändå erkänner att det nog iallafall inte är så dumt att skolan börjat.
I fredags hade jag en sån där lycklig dag, som man har ibland. Jag kände mig så glad - ja Allt kändes bara så BRA! Och jag tänkte att man ska njuta av sådana där stunder, det är så lätt att de annars bara liksom glider en förbi utan att man hinner fånga dem.
Sedan hände lite saker som inte är så roliga och lyckoruskänslan dämpades, och idag blev det VAB med litet hängigt barn och i em blev bilen underkänd på Bilbesiktningen (på 6 punkter!!). Det sista känns ju trist, men alldeles världsligt - så det är väl inte en så stor sak egentligen.
Men det slår mig iallafall så rätt jag hade där i fredags. Om man tar vara på det som känns bra, så är man nog lite mer rustad för de stunder som inte är riktigt lika på topp.
Ikväll har jag o Storebror varit ut en kort sväng och rekat på Luossavaaras sluttningar inför torsdagens tränings-orientering. Ååååh, vad fint det var - sjöarna långt där nere låg spegelblanka och träden har börjat växla mot gult/orange.
Så nu klarar vi lite mer hängighet o rishögar till bilar!
(Förresten så förlorade jag kampen "Vem har viktigaste mötet på jobbet" idag och fick vara hemma heldag med liten hängig tjej. Och det är ju i och för sig inte det sämsta. Förstår bara inte varför "Guidning av Utrikesminister" slår "Intern projektgenomgång av anbud"... ;-) Där låg man lite i lä.)
Innan skolan började hann vi med att arrangera BAMM - bästa helgen på året, enligt Lillebror.
Jag o Storebror knatade ner till fjorden, där vi tältade och satt kontrollkontrollanter (vilket ord!) första dagen. Fint! (Men lite blött om fossingarna, tyckte en del... ;-)
Andra dagen hjälpte hela familjen till vid målet. Söta funktionärer, eller hur? (Fast lite svårt att urskilja vem av de tre som egentligen är grabben i gänget... ;-)
Sedan började skolan! Två lyckliga och glada tjejer trivs som fisken i vattnet - "Kan du inte hämta oss seeenare, mamma??" Då är det nog ganska bra! Två lite mindre euforiska grabbar, som ändå erkänner att det nog iallafall inte är så dumt att skolan börjat.
I fredags hade jag en sån där lycklig dag, som man har ibland. Jag kände mig så glad - ja Allt kändes bara så BRA! Och jag tänkte att man ska njuta av sådana där stunder, det är så lätt att de annars bara liksom glider en förbi utan att man hinner fånga dem.
Sedan hände lite saker som inte är så roliga och lyckoruskänslan dämpades, och idag blev det VAB med litet hängigt barn och i em blev bilen underkänd på Bilbesiktningen (på 6 punkter!!). Det sista känns ju trist, men alldeles världsligt - så det är väl inte en så stor sak egentligen.
Men det slår mig iallafall så rätt jag hade där i fredags. Om man tar vara på det som känns bra, så är man nog lite mer rustad för de stunder som inte är riktigt lika på topp.
Ikväll har jag o Storebror varit ut en kort sväng och rekat på Luossavaaras sluttningar inför torsdagens tränings-orientering. Ååååh, vad fint det var - sjöarna långt där nere låg spegelblanka och träden har börjat växla mot gult/orange.
Så nu klarar vi lite mer hängighet o rishögar till bilar!
(Förresten så förlorade jag kampen "Vem har viktigaste mötet på jobbet" idag och fick vara hemma heldag med liten hängig tjej. Och det är ju i och för sig inte det sämsta. Förstår bara inte varför "Guidning av Utrikesminister" slår "Intern projektgenomgång av anbud"... ;-) Där låg man lite i lä.)
måndag, augusti 16, 2010
Sista sommarlovsveckan
+10 grader, soligt och höst i luften. Så är det här, den här sista sommarlovsveckan. Jag går omkring i fleecetröja och jacka, medan de minsta damerna har kjol, t-shirt och bara ben och tycker att en isglass passar perfekt som fika i Järnvägsparken.
Jag har semester och vi fortsätter att göra inte så mycket alls. Eller helt sannt är det ju inte, igår sprang jag på fjället med mannen i 5,5 timmar i blåsten och satte ut kontroller till BAMM. Jag är lite trött och seg i kroppen idag - då måste man ju få ta det lite lugnt?
Tjejerna har rit-picknick på filten i gräset, Barbie-ute-Dagis och snickrar på den risiga gamla ofärdigställda brädkojan. Så några här i huset gör en massa saker iallafall ;-)
Även Storebror gör mer än vanligt, han ringde just från Låkta Fjällstation dit han och 2 kompisar vandrat. Det hade gått bra och imorgon går de vidare till Kårsavagge-stugan och sedan "hem" till mormor o morfar i Abisko. Jag blir varm i hjärtat över de tre 14-åringarnas entutiasm över den här fjällturen som de planerat helt själva =) Storkillar!
Nej, nu är det dags att iallafall se till att vi har någon mat hemma. Äta bör man annars dör man!
Jag har semester och vi fortsätter att göra inte så mycket alls. Eller helt sannt är det ju inte, igår sprang jag på fjället med mannen i 5,5 timmar i blåsten och satte ut kontroller till BAMM. Jag är lite trött och seg i kroppen idag - då måste man ju få ta det lite lugnt?
Tjejerna har rit-picknick på filten i gräset, Barbie-ute-Dagis och snickrar på den risiga gamla ofärdigställda brädkojan. Så några här i huset gör en massa saker iallafall ;-)
Även Storebror gör mer än vanligt, han ringde just från Låkta Fjällstation dit han och 2 kompisar vandrat. Det hade gått bra och imorgon går de vidare till Kårsavagge-stugan och sedan "hem" till mormor o morfar i Abisko. Jag blir varm i hjärtat över de tre 14-åringarnas entutiasm över den här fjällturen som de planerat helt själva =) Storkillar!
Nej, nu är det dags att iallafall se till att vi har någon mat hemma. Äta bör man annars dör man!
lördag, augusti 14, 2010
Inställningen ger upplevelsen
Förra året hade jag 8 veckors semester, och jag funderade över hur det skulle kunna gå att återgå till helt vanliga 4-5 v semestrar efter den härliga lååångsemestern...
I år hade jag 4 veckors semester innan jag jobbade 2 veckor och nu har yterligare en vecka ledigt (hehe, så skulle man alltid ha det - semester var 3:e vecka...).
Det märkliga är att jag efter årets 4 sammanhängande veckor har kännt mig mer avkopplad och mer fylld med energi än efter fjolårets 8 veckor...?!
Har det att göra med inställning, hur upplevelsen blir?
Ifjol var jag inställd på en oändlig semester, som i planerna fylldes med en massa olika ledighets-aktiviteter (varav vissa genomfördes, andra inte).
I år krånglade det så mycket på jobbet månaden innan semestern och jag var helt inställd på att få ägna delar av semestern i telefon för att lösa det olösbara problemet. Nu löste det sig som genom ett trollslag mina sista arbetsdagar och jag har knappt haft ett jobbtelefonsamtal på hela semestern.
Våra 3 veckor söderut fylldes av värmebölja, bad, sol och allmän njutning och när vi sedan kom hem o spenderade en vecka hemma med att göra ingenting speciellt förutom att vara lediga och göra det som föll oss in för dagen - så blev det en perfekt avslutning på den mest lyckade, sköna och avkopplande semestern på länge. Trots halva tiden ledigt jämfört med ifjol...
Så allt är relativt, som man brukar säga.
Förresten tror jag att jag är världsmästare på att varva ner snabbt... Från att huvudet varit knökafullt och gick på högvarv fredag-em när jag checkade ut från jobbet och drog på semester - till att jag nästan glömt bort var och med vad jag jobbade några dagar senare.. ;-) Total cyber - o mobiltelefonskugga någon vecka, så verkar min skalle vara urrensad och "fit-for-fight" igen.
I år hade jag 4 veckors semester innan jag jobbade 2 veckor och nu har yterligare en vecka ledigt (hehe, så skulle man alltid ha det - semester var 3:e vecka...).
Det märkliga är att jag efter årets 4 sammanhängande veckor har kännt mig mer avkopplad och mer fylld med energi än efter fjolårets 8 veckor...?!
Har det att göra med inställning, hur upplevelsen blir?
Ifjol var jag inställd på en oändlig semester, som i planerna fylldes med en massa olika ledighets-aktiviteter (varav vissa genomfördes, andra inte).
I år krånglade det så mycket på jobbet månaden innan semestern och jag var helt inställd på att få ägna delar av semestern i telefon för att lösa det olösbara problemet. Nu löste det sig som genom ett trollslag mina sista arbetsdagar och jag har knappt haft ett jobbtelefonsamtal på hela semestern.
Våra 3 veckor söderut fylldes av värmebölja, bad, sol och allmän njutning och när vi sedan kom hem o spenderade en vecka hemma med att göra ingenting speciellt förutom att vara lediga och göra det som föll oss in för dagen - så blev det en perfekt avslutning på den mest lyckade, sköna och avkopplande semestern på länge. Trots halva tiden ledigt jämfört med ifjol...
Så allt är relativt, som man brukar säga.
Förresten tror jag att jag är världsmästare på att varva ner snabbt... Från att huvudet varit knökafullt och gick på högvarv fredag-em när jag checkade ut från jobbet och drog på semester - till att jag nästan glömt bort var och med vad jag jobbade några dagar senare.. ;-) Total cyber - o mobiltelefonskugga någon vecka, så verkar min skalle vara urrensad och "fit-for-fight" igen.
fredag, augusti 13, 2010
Jag - en cyklist?!
Ja, alltså en sån där cyklist som ligger på rulle, cyklar belgisk kedja, snackar kadens, kan cykla utan att hålla i styret och dricka i farten.
Och - svaret är: Nej - jag är ingen cyklist - än.
Men:
Jag cyklar på en snygg blå landsvägscykel.
Jag har cykelskor som jag klickar fast i tramporna. (Och har bara vält EN gång, haha!)
Jag har löstagbara ärmar och knäskydd (för så ska man ha, har jag lärt mig av min helt egen "Bicycle-repairman").
Jag har en cykelhandskar, cykelbyxor, cykeltröja, cykeljacka och cykelregnjacka. (Som jag fått av min "Bicycle-repairman".)
Jag har cyklat 36 mil i sommar. Även om jag måste stanna när jag ska dricka, och inte vågar ligga närmare en annan cyklist än ett par meter... (ingen direkt rulle där inte).
Och jag tycker faktiskt att det är roligt! (Jag var lite skeptisk först, måste jag erkänna.)
Men planen att cykla Vättern har jag nog skjutit på några år framåt. Jag behöver lite tid på mig bara att få flyt i växlingen, dricka i farten, ligga på rulle och vänja mig vid att ha en massa andra cyklister runt omkring.
Så till dess så nöjer jag mig med att cykla på min snygga blåa landsvägscykel, cyklist eller inte.
Och - svaret är: Nej - jag är ingen cyklist - än.
Men:
Jag cyklar på en snygg blå landsvägscykel.
Jag har cykelskor som jag klickar fast i tramporna. (Och har bara vält EN gång, haha!)
Jag har löstagbara ärmar och knäskydd (för så ska man ha, har jag lärt mig av min helt egen "Bicycle-repairman").
Jag har en cykelhandskar, cykelbyxor, cykeltröja, cykeljacka och cykelregnjacka. (Som jag fått av min "Bicycle-repairman".)
Jag har cyklat 36 mil i sommar. Även om jag måste stanna när jag ska dricka, och inte vågar ligga närmare en annan cyklist än ett par meter... (ingen direkt rulle där inte).
Och jag tycker faktiskt att det är roligt! (Jag var lite skeptisk först, måste jag erkänna.)
Men planen att cykla Vättern har jag nog skjutit på några år framåt. Jag behöver lite tid på mig bara att få flyt i växlingen, dricka i farten, ligga på rulle och vänja mig vid att ha en massa andra cyklister runt omkring.
Så till dess så nöjer jag mig med att cykla på min snygga blåa landsvägscykel, cyklist eller inte.
onsdag, juli 28, 2010
Härligt ledigt var det här!
Här har varit ledigt från det mesta: jobb, datorer, telefoner, måsten och annat som man ibland måste ta ledigt från.
Vi har haft en fantastisk sommar. Tre veckor på vift med värmebölja, sol, bad, släkt, vänner, Gatufest, löpning, cykling, orientering, simning, slappning och allmän ledighet.
Nu hemma en ledig vecka till då vi gör inte så speciellt mycket. Härligt! Lite packning och fixning, träning, släkt, vänner och allmänt skönt ledigt liv!
Nej, nu ska jag fortsätta göra inte så mycket innan förberedelse av kvällens grillmiddag ska påbörjas. På min lott har fallit en sallad vars recept hittats av den förnärvarande cyklande mannen i tidningen Runners World!
Många hälsningar från ledighetskommitén!
Vi har haft en fantastisk sommar. Tre veckor på vift med värmebölja, sol, bad, släkt, vänner, Gatufest, löpning, cykling, orientering, simning, slappning och allmän ledighet.
Nu hemma en ledig vecka till då vi gör inte så speciellt mycket. Härligt! Lite packning och fixning, träning, släkt, vänner och allmänt skönt ledigt liv!
Nej, nu ska jag fortsätta göra inte så mycket innan förberedelse av kvällens grillmiddag ska påbörjas. På min lott har fallit en sallad vars recept hittats av den förnärvarande cyklande mannen i tidningen Runners World!
Många hälsningar från ledighetskommitén!
tisdag, juni 29, 2010
Den blomstertid nu kommer...
För att det ska bli någon blomstertid den här sommaren gäller det att man hjälper blomprakten lite på traven. + 8 grader och isande vindar lockar ju inte direkt upp de små blomstackarna ur jorden, så för att få någon blomster alls i vår trädgård har vi planterat färdiga små blomplantor.
Stolta små blomplantöser bland blomsterprakten.
En vacker ampel, som sedan i vinter kan fungera som prydnad i vår vinterträdgård ;-).
Förutom färdiga blommor har tjejerna drivit upp solroser på Dagis som vi hoppas överlever vid lekstugeväggen.
Idag har vi dessutom lite övermodigt (och lite sent påtänkt...) sått små blomfrön i krukor - alldeles säkert kommer de små tjejerna redan imorgon vara besvikna över att blommorna inte kommit upp ur jorden.
Sedan satte vi potatis igår, och idag har jag köpt lite olika salladsfrön som jag tänkte sätta imorgon. Ett ösregn kom ivägen idag.
Får se nu till hösten om mina gröna fingrar kommer att vara lite grönare i år än de brukar?
(Förresten så har det varit hela +16 idag och lite solglimtar, så det artar sig med sommaren även här =)
Stolta små blomplantöser bland blomsterprakten.
En vacker ampel, som sedan i vinter kan fungera som prydnad i vår vinterträdgård ;-).
Förutom färdiga blommor har tjejerna drivit upp solroser på Dagis som vi hoppas överlever vid lekstugeväggen.
Idag har vi dessutom lite övermodigt (och lite sent påtänkt...) sått små blomfrön i krukor - alldeles säkert kommer de små tjejerna redan imorgon vara besvikna över att blommorna inte kommit upp ur jorden.
Sedan satte vi potatis igår, och idag har jag köpt lite olika salladsfrön som jag tänkte sätta imorgon. Ett ösregn kom ivägen idag.
Får se nu till hösten om mina gröna fingrar kommer att vara lite grönare i år än de brukar?
(Förresten så har det varit hela +16 idag och lite solglimtar, så det artar sig med sommaren även här =)
lördag, juni 19, 2010
Cykeltramp och Hallandsåsar
Skön lördag! Regnigt och kallt men ändå SKÖÖN lördag! Pappan är på vift, trampar just nu runt Vättern - undrar hur många tramp det blir? Han som aldrig är förkyld fick ju förstås min konstanta vår/sommar-förkylning för ett par veckor sedan - så det är en aningen snorig man som trampar därute. Målet är bara att ta sig runt, det är ju Klassikern i sikte!
Jag som brukar vara "ont-i halsen" typen när det gäller förkylningar har den här våren utvecklat en annan variant: "täppt-i-näsan-och-rossel" typen. Från Vasaloppet och till nu har jag konstant gått omkring och kännt det som att jag håller på att drunkna, förutom en månad i maj/juni då jag var frisk. Nu är det snörvel och krax igen sedan 3 veckor. Men jag tar det med jämnmod - såg tex ett program häromkvällen om barn med en sjukdom som innebar för tidigt åldrande. Små solstrålar dömda till ett kort och kankse ibland smärtsamt liv. Sånt gör att man ganska lätt får distans till täppta och snoriga näsor.
Det är ju märkligt att om något på jobbet ska katastrof-krisa, då ska det göra det strax före semestern. Just nu har jag haft/har ett par riktigt skakiga veckor på jobbet. Projekt brukar/ska ju inte gå som på räls, och småkriser hanterar man ju för jämnan. Nu har det liksom varit en annan dignitet på krisandet - och i de mest tröstlösa stunderna har vi lugnat oss med att ingen av oss hittills varit med om att något projekt helt har gått åt skogen, det brukar ju ordna sig till slut... Men då var det något ljushuvud som sa... "Hallandsåsen...". Igårkväll fick jag ett något lite positivt besked, så nu tar jag helg med lugnt sinne och kopplar bort allt som har med jobb att göra.
Förresten är gården krattad nu, det gjorde jag och Storebror förra söndagen, 2 st stora fina amplar hänger vid våra två brokvistar och ett gäng blomplantor är inköpta igår för att kankse möjligtvis sättas i jorden idag. Om det slutar regna.
I eftermiddag åker vi till mormor och morfar för att umgås med dem och njuta av Abisko i försommarskrud.
Ha en skön helg!
Jag som brukar vara "ont-i halsen" typen när det gäller förkylningar har den här våren utvecklat en annan variant: "täppt-i-näsan-och-rossel" typen. Från Vasaloppet och till nu har jag konstant gått omkring och kännt det som att jag håller på att drunkna, förutom en månad i maj/juni då jag var frisk. Nu är det snörvel och krax igen sedan 3 veckor. Men jag tar det med jämnmod - såg tex ett program häromkvällen om barn med en sjukdom som innebar för tidigt åldrande. Små solstrålar dömda till ett kort och kankse ibland smärtsamt liv. Sånt gör att man ganska lätt får distans till täppta och snoriga näsor.
Det är ju märkligt att om något på jobbet ska katastrof-krisa, då ska det göra det strax före semestern. Just nu har jag haft/har ett par riktigt skakiga veckor på jobbet. Projekt brukar/ska ju inte gå som på räls, och småkriser hanterar man ju för jämnan. Nu har det liksom varit en annan dignitet på krisandet - och i de mest tröstlösa stunderna har vi lugnat oss med att ingen av oss hittills varit med om att något projekt helt har gått åt skogen, det brukar ju ordna sig till slut... Men då var det något ljushuvud som sa... "Hallandsåsen...". Igårkväll fick jag ett något lite positivt besked, så nu tar jag helg med lugnt sinne och kopplar bort allt som har med jobb att göra.
Förresten är gården krattad nu, det gjorde jag och Storebror förra söndagen, 2 st stora fina amplar hänger vid våra två brokvistar och ett gäng blomplantor är inköpta igår för att kankse möjligtvis sättas i jorden idag. Om det slutar regna.
I eftermiddag åker vi till mormor och morfar för att umgås med dem och njuta av Abisko i försommarskrud.
Ha en skön helg!
lördag, juni 12, 2010
Kulmen är nådd
Den mest hektiska tiden på hela året har nått sin kulmen - vi hade skolavslutning igår!
Storebror (som gick ut 7:an) har tidigt meddelat att det inte alls var aktuellt att vi föräldrar skulle med på hans avslutning (sannt eller inte, men vi gick på hans ord) - så för första gången på 5 år hade vi bara en avslutning att gå på.
Uppklädda i klänningar (även jag till de yngre damernas förtjusning) och finskjorta fick vi lyssna på en massa fina sånguppträdanden på Lillebrors avslutning, rektorns tal och frökens "hej då i klassrummet".
(Enda plumpen var väl att vi på väg till skolan började erinra oss om att vi nog inte kände igen att det varit någon blominsamling till fröken :-O ... iallfall inte någon som vi varit med på... och så var det ju, ingen kollektiv insamling hade det varit, utan de som hade lite koll hade ju förstås ordnat egna presenter till fröken (inte vi alltså...) Fast sån tur var visade det sig att klassen ska få ha kvar sin vikarie-lärare ett år till, så vi får ju möjlighet att skärpa till oss till nästa år...)
Lunch o mjukglass på stan innan tjejerna fick tillbringa eftermiddagen på Dagis medan jag gjorde lite nytta på jobbet några timmar.
(Storebror hade avböjt den traditionella avslutingslunchen på stan med mamma o syskonen - ett litet utbrytningsförsök pågår kanske? Nya vindar blåser och man får väl se det som ett sundhetstecken för en tonåring.)
Maj/Juni har varit lika hektisk (mer hektisk!) som vanligt. Jag inser ju att det är samma visa varje år och känns lite tjatigt att beklaga sig. Det är ju så det blir när det finns barn med i bilden som går i skolan och har aktiviteter för sig och man samtidigt har ett jobb där mycket ska fram, planeras och förberedas innan semestern. Det är så livet är - och egentligen inget som jag vill ändra på.
Sedan kan man ju kanske tänka att det är att ta sig lite vatten över huvudet när man anmäler barnen till simskola i maj/juni, 3 gånger i veckan i 3 veckor kl 17.10. PUH!
Eller när man tar på sig att hålla i ungdomsträningen varje tisdag som innebär ett visst engagemang iallafall 3 kvällar per vecka.
Men å andra sidan så är det ju roliga saker! Hellre engagemang i roliga saker någon gång för mycket än tvärt om.
Nu känns det som att livet är ett vilohem när simskolan är över, skolan slutat, många av barnens övriga aktiviteter tagit slut och dagens orienteringstävling (som krävt visst engagemang) är över. Nu är det bara jobb, dagis och ungdomsträning som ska hanteras. Känns nästan som sommarlov även för mig - även om det är 3 hektiska jobbveckor kvar innan jag riktigt stämplar ut.
Annars håller vi här på att slutgiltgt växla årstid: Skidor ut - Grill och cyklar in!
Sedan är vi väldigt bra på att prioritera våra husliga insatser - vilket innebär att trädgården ännu inte är färdigkrattad (kanske imorgon?), att våra trädgårsland växer hejvilt
och att vi insett att det här trädgårdslandet med perenner
passar oss perfekt eftersom det alltid ser välvårdat ut trots noll insats.
Imorgon har vi en söndag utan större planer och det känns riktigt bra! (Kanske kratta lite ;-)
Storebror (som gick ut 7:an) har tidigt meddelat att det inte alls var aktuellt att vi föräldrar skulle med på hans avslutning (sannt eller inte, men vi gick på hans ord) - så för första gången på 5 år hade vi bara en avslutning att gå på.
Uppklädda i klänningar (även jag till de yngre damernas förtjusning) och finskjorta fick vi lyssna på en massa fina sånguppträdanden på Lillebrors avslutning, rektorns tal och frökens "hej då i klassrummet".
(Enda plumpen var väl att vi på väg till skolan började erinra oss om att vi nog inte kände igen att det varit någon blominsamling till fröken :-O ... iallfall inte någon som vi varit med på... och så var det ju, ingen kollektiv insamling hade det varit, utan de som hade lite koll hade ju förstås ordnat egna presenter till fröken (inte vi alltså...) Fast sån tur var visade det sig att klassen ska få ha kvar sin vikarie-lärare ett år till, så vi får ju möjlighet att skärpa till oss till nästa år...)
Lunch o mjukglass på stan innan tjejerna fick tillbringa eftermiddagen på Dagis medan jag gjorde lite nytta på jobbet några timmar.
(Storebror hade avböjt den traditionella avslutingslunchen på stan med mamma o syskonen - ett litet utbrytningsförsök pågår kanske? Nya vindar blåser och man får väl se det som ett sundhetstecken för en tonåring.)
Maj/Juni har varit lika hektisk (mer hektisk!) som vanligt. Jag inser ju att det är samma visa varje år och känns lite tjatigt att beklaga sig. Det är ju så det blir när det finns barn med i bilden som går i skolan och har aktiviteter för sig och man samtidigt har ett jobb där mycket ska fram, planeras och förberedas innan semestern. Det är så livet är - och egentligen inget som jag vill ändra på.
Sedan kan man ju kanske tänka att det är att ta sig lite vatten över huvudet när man anmäler barnen till simskola i maj/juni, 3 gånger i veckan i 3 veckor kl 17.10. PUH!
Eller när man tar på sig att hålla i ungdomsträningen varje tisdag som innebär ett visst engagemang iallafall 3 kvällar per vecka.
Men å andra sidan så är det ju roliga saker! Hellre engagemang i roliga saker någon gång för mycket än tvärt om.
Nu känns det som att livet är ett vilohem när simskolan är över, skolan slutat, många av barnens övriga aktiviteter tagit slut och dagens orienteringstävling (som krävt visst engagemang) är över. Nu är det bara jobb, dagis och ungdomsträning som ska hanteras. Känns nästan som sommarlov även för mig - även om det är 3 hektiska jobbveckor kvar innan jag riktigt stämplar ut.
Annars håller vi här på att slutgiltgt växla årstid: Skidor ut - Grill och cyklar in!
Sedan är vi väldigt bra på att prioritera våra husliga insatser - vilket innebär att trädgården ännu inte är färdigkrattad (kanske imorgon?), att våra trädgårsland växer hejvilt 
och att vi insett att det här trädgårdslandet med perenner
passar oss perfekt eftersom det alltid ser välvårdat ut trots noll insats.
Imorgon har vi en söndag utan större planer och det känns riktigt bra! (Kanske kratta lite ;-)
onsdag, juni 02, 2010
Besvikelse
När man är liten, ledsen och sjuk så är det bra att ha en liten syster som försöker muntra upp en med en fin teckning.
Imorgon är det "Hajk" på Dagis för våra tjejer - med restaurangbesök, skattjakt och översovning . Gissa om det har längtats och tjatats om denna Hajk...
Idag kom en storgråtande flicka springande mot mig på Dagis. Hon hade längtat efter mig... Ledsen, trött och hängig var hon - trots att de haft utflykt till Jukkasjärvi hela dagen och haft hur kul som helst. Fast vår ena dotter lade sig för att vila i gräset medan de andra rusade runt...
Frisk, njae - inte direkt.
Nu ligger hon i soffan med 40 graders feber och är så ynklig, så ynklig.
Och en gång i kvarten när hon är vaken börjar hon storgråta, för då kommer hon på att om man är sjuk så kan man inte gå på Hajk..... Ååh, vilken Besvikelse!!
Stackars, stackars liten, besviken flicka.... Det gör riktigt ont i mamma-hjärtat... Vilken otur - de som varit friska i princip hela våren!
Dagens simskola blev av naturliga skäl inställd för den lilla flickan. Hennes syster ville också stanna hemma, kände sig trött - så då fick det bli så.
Jag måste erkänna att det blev en lugn och skön em/kväll. Nog för att det är riktigt kul med simskola, men 3 ggr i veckan i 3 veckor gör en lite trött. Speciellt i kombination med allt annat som ska koordineras ihop... Vi behövde nog en vilokväll hela gänget.
Imorgon är det "Hajk" på Dagis för våra tjejer - med restaurangbesök, skattjakt och översovning . Gissa om det har längtats och tjatats om denna Hajk...
Idag kom en storgråtande flicka springande mot mig på Dagis. Hon hade längtat efter mig... Ledsen, trött och hängig var hon - trots att de haft utflykt till Jukkasjärvi hela dagen och haft hur kul som helst. Fast vår ena dotter lade sig för att vila i gräset medan de andra rusade runt...
Frisk, njae - inte direkt.
Nu ligger hon i soffan med 40 graders feber och är så ynklig, så ynklig.
Och en gång i kvarten när hon är vaken börjar hon storgråta, för då kommer hon på att om man är sjuk så kan man inte gå på Hajk..... Ååh, vilken Besvikelse!!
Stackars, stackars liten, besviken flicka.... Det gör riktigt ont i mamma-hjärtat... Vilken otur - de som varit friska i princip hela våren!
Dagens simskola blev av naturliga skäl inställd för den lilla flickan. Hennes syster ville också stanna hemma, kände sig trött - så då fick det bli så.
Jag måste erkänna att det blev en lugn och skön em/kväll. Nog för att det är riktigt kul med simskola, men 3 ggr i veckan i 3 veckor gör en lite trött. Speciellt i kombination med allt annat som ska koordineras ihop... Vi behövde nog en vilokväll hela gänget.
måndag, maj 31, 2010
Sanningar
Idag sa en son att han tyckte att det aldrig händer något i det här huset, vi kommer aldrig till skott med någonting.
Sekunden efter att han sagt det, förstod han att jag förstod preciiis vad han tänkte på.
Han insåg också att det kanske inte var helt rätt tillfälle att säga det till sin mor som kvällen före fått världens psykbryt på sina söner som blandat m3 med smutstvätt med fina vikta högar (vikta av mamman!!) av ren tvätt på golvet i sina rum. Ren tvätt som JAG (nåja, eller hans far då...) står och viker vid kl 23 varje kväll för att få plats med nästa omgång som ska hängas, ren tvätt som läggs i trappen för att sönerna, som avtalat, ska bära upp på sina rum och lägga in i sina lådor.
Jag fick sånt totalt psykbryt igår att jag mycket tydligt förklarade för sönerna att det kändes så ORÄTTVIST att JAG (okej, pappan också då..)ska springa omkring och försöka upprätthålla någon slags ordning i detta kaos-hus, medan de softar i sina rum, spelar dator eller läser böcker - och blandar upp mina fina rentvätatde klädhögar med smutstvättshögar på golvet, GAAAHHH!! Jag vill också softa, läsa och lyssna på musik - INTE vika tvätt varenda kväll när man är så trött att ögonen blöder...
Martyr, martyr... Men ibland måste man få psykbryt.
Det sonen tänkte på var att vi aldrig kommer till skott med att lämna in den trasiga datorn på lagning - så att han kan sitta uppe i allrummet och surfa och spela spel och slipper slåss om den andra datorn som alla vi andra använder.
Han tänkte också på att vi aldrig kommer till skott med att dra upp en antennsladd till allrummet på vinden så att det går att se på TV där och inte bara spela TV-spel. (För han hade just blivit bortkörd från den enda fungerande TV:n - det var ju Bollipomba-dax!)
Och han har ju helt rätt!! Vi kommer aldrig till skott med någonting, slutför ingenting och påbörjar ännu mindre. Vi pratar, planerar, sen ska vi...
Och kanske just för att han har helt rätt blev jag kanonsur. Och han såg ju direkt hur svart jag blev i synen. För just nu känns det som att en TV till och en trasig dator inte har högsta prioritet i detta kaos.
Sedan hade vi ett bra samtal om det här med att hjälpas åt och att vi nog tyvärr just nu inte har så mycket mer ork än att just vika tvätt och hålla huset beboligt (och så jobba och träna och hänga med i diverse andra aktiviteter... ;-). Och att om han och hans syskon hjälper till med det de kan, så finns det ju kanske lite mer ork kvar till att tex åka och lämna in datorn på lagning...
Till sonens (och de andras) försvar kan ju sägas att de faktiskt är rätt bra på att ta ansvar (även om vissa saker förtängs och glöms bort - men vi måste ju komma ihåg vem de är släkt med... ;-)
Och sedan städade vi allrummet tillsammans, han monterade isär datorn och dammsög den för att underlätta ett livräddningsförsök och vi t ä n k t e bära ner den till bilen, men SÅ långt kom vi inte...
Sekunden efter att han sagt det, förstod han att jag förstod preciiis vad han tänkte på.
Han insåg också att det kanske inte var helt rätt tillfälle att säga det till sin mor som kvällen före fått världens psykbryt på sina söner som blandat m3 med smutstvätt med fina vikta högar (vikta av mamman!!) av ren tvätt på golvet i sina rum. Ren tvätt som JAG (nåja, eller hans far då...) står och viker vid kl 23 varje kväll för att få plats med nästa omgång som ska hängas, ren tvätt som läggs i trappen för att sönerna, som avtalat, ska bära upp på sina rum och lägga in i sina lådor.
Jag fick sånt totalt psykbryt igår att jag mycket tydligt förklarade för sönerna att det kändes så ORÄTTVIST att JAG (okej, pappan också då..)ska springa omkring och försöka upprätthålla någon slags ordning i detta kaos-hus, medan de softar i sina rum, spelar dator eller läser böcker - och blandar upp mina fina rentvätatde klädhögar med smutstvättshögar på golvet, GAAAHHH!! Jag vill också softa, läsa och lyssna på musik - INTE vika tvätt varenda kväll när man är så trött att ögonen blöder...
Martyr, martyr... Men ibland måste man få psykbryt.
Det sonen tänkte på var att vi aldrig kommer till skott med att lämna in den trasiga datorn på lagning - så att han kan sitta uppe i allrummet och surfa och spela spel och slipper slåss om den andra datorn som alla vi andra använder.
Han tänkte också på att vi aldrig kommer till skott med att dra upp en antennsladd till allrummet på vinden så att det går att se på TV där och inte bara spela TV-spel. (För han hade just blivit bortkörd från den enda fungerande TV:n - det var ju Bollipomba-dax!)
Och han har ju helt rätt!! Vi kommer aldrig till skott med någonting, slutför ingenting och påbörjar ännu mindre. Vi pratar, planerar, sen ska vi...
Och kanske just för att han har helt rätt blev jag kanonsur. Och han såg ju direkt hur svart jag blev i synen. För just nu känns det som att en TV till och en trasig dator inte har högsta prioritet i detta kaos.
Sedan hade vi ett bra samtal om det här med att hjälpas åt och att vi nog tyvärr just nu inte har så mycket mer ork än att just vika tvätt och hålla huset beboligt (och så jobba och träna och hänga med i diverse andra aktiviteter... ;-). Och att om han och hans syskon hjälper till med det de kan, så finns det ju kanske lite mer ork kvar till att tex åka och lämna in datorn på lagning...
Till sonens (och de andras) försvar kan ju sägas att de faktiskt är rätt bra på att ta ansvar (även om vissa saker förtängs och glöms bort - men vi måste ju komma ihåg vem de är släkt med... ;-)
Och sedan städade vi allrummet tillsammans, han monterade isär datorn och dammsög den för att underlätta ett livräddningsförsök och vi t ä n k t e bära ner den till bilen, men SÅ långt kom vi inte...
lördag, maj 29, 2010
Vårtecken
Man vet att det är vår när...
...Lammet och Hunden häckar i häcken...
...Storebror med kompisar monterar ihop studsmattan... (härligt med barnarbete...)
...gungbrädan Vilda Hilda dragits fram och krattning är en rolig lek... (härligt med barnarbete...)
...det blir grillat till middag...
...och de första blommorna (maskrosor...) pryder köksbordet.
Men vet också att det är vår när huset gror igen, den ena aktiviteten avlöser den andra och man knappt hinner andas.
Men andas gör vi - samtidigt som vi gör allt vad vi kan för att njuta av den begynnande sommaren. Ikväll har vi lyckats bra och njuter av glada cyklande och studsande barn, god middag och nu Forrest Gump på TV!
...Lammet och Hunden häckar i häcken...
...Storebror med kompisar monterar ihop studsmattan... (härligt med barnarbete...)
...gungbrädan Vilda Hilda dragits fram och krattning är en rolig lek... (härligt med barnarbete...)
...det blir grillat till middag...
...och de första blommorna (maskrosor...) pryder köksbordet.Men vet också att det är vår när huset gror igen, den ena aktiviteten avlöser den andra och man knappt hinner andas.
Men andas gör vi - samtidigt som vi gör allt vad vi kan för att njuta av den begynnande sommaren. Ikväll har vi lyckats bra och njuter av glada cyklande och studsande barn, god middag och nu Forrest Gump på TV!
torsdag, maj 20, 2010
Ledighet och körighet
Askmolnen höll sig i schack så vi både kom iväg och kunde landa på rätt ställe - vilken tur!
Vi har haft en så skön, varm, solig, vågig, badig, god, springig och vilsam vecka! Att vi sedan dessutom kom hem när vi skulle (och dit vi skulle) gjorde ju inte veckan sämre... ;-)
Nu har vi hunnit jobba snart en vecka och kan väl konstatera att det tar mer än en vecka att vända dygnsrytmen, speciellt för 6-åringar som tillåtits nattsudda alldeles för många dagar.
Sen kan jag också konstatera att jag (som vanligt) lyckats bli indragen i alldeles för mycket klubb-grejer. Att jag aldrig lär mig??!! Fast sedan (för att skylla på någon annan än mig själv... ;-) måste jag säga att det är väldigt svårt att balansera det där. Räcker man fram lillfingret så VIPS! så har hela handen slukats upp.
Måste träna på det lilla enkla ordet "NEJ". Och det är jag ju så jättebra på att säga till barnen, så det ska väl inte vara så himlans svårt?
Fast något som är kul, det är ju att ha ungdomsträningen (som jag hade i tisdags) - och att springa orientering (som jag gjorde idag)!
Och till helgen åker jag och grabbarna till Haparanda på tävling - såg just att jag ska tävla med flera av mina gamla junior-konkurrenter, hahaha! Nostalgi =)
Vi har haft en så skön, varm, solig, vågig, badig, god, springig och vilsam vecka! Att vi sedan dessutom kom hem när vi skulle (och dit vi skulle) gjorde ju inte veckan sämre... ;-)
Nu har vi hunnit jobba snart en vecka och kan väl konstatera att det tar mer än en vecka att vända dygnsrytmen, speciellt för 6-åringar som tillåtits nattsudda alldeles för många dagar.
Sen kan jag också konstatera att jag (som vanligt) lyckats bli indragen i alldeles för mycket klubb-grejer. Att jag aldrig lär mig??!! Fast sedan (för att skylla på någon annan än mig själv... ;-) måste jag säga att det är väldigt svårt att balansera det där. Räcker man fram lillfingret så VIPS! så har hela handen slukats upp.
Måste träna på det lilla enkla ordet "NEJ". Och det är jag ju så jättebra på att säga till barnen, så det ska väl inte vara så himlans svårt?
Fast något som är kul, det är ju att ha ungdomsträningen (som jag hade i tisdags) - och att springa orientering (som jag gjorde idag)!
Och till helgen åker jag och grabbarna till Haparanda på tävling - såg just att jag ska tävla med flera av mina gamla junior-konkurrenter, hahaha! Nostalgi =)
lördag, maj 08, 2010
Valborg i Fjällen!
Förra helgen var det Valborg - det känns som en evighet sedan.
Vi hade haft lyckan att få rum i "Jobbets" stuga i Björkliden - så det blev traditionsenligt Valborgsfirande i fjällen.
Först fackeltåg upp till Hotellet som vanligt- vissa av oss tyckte det var helkul, andra tyckte att det var lite otäckt med elden.
Det var mysig brasa nedanför hotellet, och bjöds på varm saft och kaffe efter att vi sjungit tillsammans med Björkis fina personalkör och hört på "Talet till våren". Tack Björkliden för ett Fint Valborgsfirande!!
På lördagen var det ok väder, snöigt och dålig sikt men ingen blåst - så det blev slalom i backen hela dagen.
På söndag blåste det upp till nästan storm - så då kände vi att vårt slalom o skidbehov var ganska mättat. Det blev tidig hemfärd med lunch hos mormor o morfar på hemvägen istället för utflykt över isen vid Tornehamn.
Nu ser vi fram emot sol, bad och varma vindar!
Tvära kast!
Vi hade haft lyckan att få rum i "Jobbets" stuga i Björkliden - så det blev traditionsenligt Valborgsfirande i fjällen.
Först fackeltåg upp till Hotellet som vanligt- vissa av oss tyckte det var helkul, andra tyckte att det var lite otäckt med elden.
Det var mysig brasa nedanför hotellet, och bjöds på varm saft och kaffe efter att vi sjungit tillsammans med Björkis fina personalkör och hört på "Talet till våren". Tack Björkliden för ett Fint Valborgsfirande!!
På lördagen var det ok väder, snöigt och dålig sikt men ingen blåst - så det blev slalom i backen hela dagen.
På söndag blåste det upp till nästan storm - så då kände vi att vårt slalom o skidbehov var ganska mättat. Det blev tidig hemfärd med lunch hos mormor o morfar på hemvägen istället för utflykt över isen vid Tornehamn.
Nu ser vi fram emot sol, bad och varma vindar!
Tvära kast!
fredag, maj 07, 2010
En massa saker
Vi pysslar, tränar (jorå =), jobbar, får "Mera Självkänsla", går på utvecklingssamtal, tänker att vi borde packa, får massage, fixar cyklar, dammsuger grus, tvättar, planerar träningar, är i fjällen i snöglopp, gör inget speciellt, spelar Memory, fyller år, lägger oss för sent och tar semester.
Vi bara inte bloggar så mycket.
Vi bara inte bloggar så mycket.
lördag, april 24, 2010
Kvällens pyssel
Temat för kvällens pysselinsats var..... hattar! Eller var det båtar?
Här är iallafall Hattparaden, eller om det nu var en Båtflotta.
Hur som helst börjar Pysselpappren att tryta, dax att köpa fler - fast vi håller oss nog borta från den dyra Pysselaffären.
Här är iallafall Hattparaden, eller om det nu var en Båtflotta.
Hur som helst börjar Pysselpappren att tryta, dax att köpa fler - fast vi håller oss nog borta från den dyra Pysselaffären.
fredag, april 23, 2010
Tid över
Häromdagen frågade fina svågern som har frun på vift om han inte kunde få låna 3 av våra 4 barn kvällen/natten mot lördag så att jag och min andra hälft kunde få lite egen tid utan småttingar och drälliga 10-åringar.
Så ikväll har svågern haft 6 barn mellan 6 och 10 år hemma hos sig medan jag, min man och vår äldste son gått på restaurang och sedan tittat på film hemma =)
Vilken lugn kväll det har varit och vad mycket tid som blev
över :-O
Om vår äldste son varit vår enda juvel skulle vi om ca 5 år haft oändligt med tid för oss själva. Nu har vi ju lyckats förskjuta den tidpunkten med ca 8 år pga diverse småsyskon, men vad märkligt det kommer att kännas!
Fast jag tror att man fyller tiden utifrån hur mycket tid man har. Sedan kanske man tillåter sig sjäv att bara vara mer än man gör nu. Inte för att man inte tillåter sig själv det nu, utan för att den tiden fylls med andras behov än sina egna.
Nu njuter jag av lugnet samtidigt som jag saknar att jag inte kan gå in och snusa på de små innan jag ska sova.... Får göra det ordentligt imorgon istället.
Uppdatering: Svågern fick en tuff natt - en av hans telningar fick kräksjukan som höll honom o sjuklingen vakna till kl 5, kl 6 vaknade mina minsta juveler.... Så det kan gå - det känns som att han har en innestående...
Så ikväll har svågern haft 6 barn mellan 6 och 10 år hemma hos sig medan jag, min man och vår äldste son gått på restaurang och sedan tittat på film hemma =)
Vilken lugn kväll det har varit och vad mycket tid som blev
över :-O
Om vår äldste son varit vår enda juvel skulle vi om ca 5 år haft oändligt med tid för oss själva. Nu har vi ju lyckats förskjuta den tidpunkten med ca 8 år pga diverse småsyskon, men vad märkligt det kommer att kännas!
Fast jag tror att man fyller tiden utifrån hur mycket tid man har. Sedan kanske man tillåter sig sjäv att bara vara mer än man gör nu. Inte för att man inte tillåter sig själv det nu, utan för att den tiden fylls med andras behov än sina egna.
Nu njuter jag av lugnet samtidigt som jag saknar att jag inte kan gå in och snusa på de små innan jag ska sova.... Får göra det ordentligt imorgon istället.
Uppdatering: Svågern fick en tuff natt - en av hans telningar fick kräksjukan som höll honom o sjuklingen vakna till kl 5, kl 6 vaknade mina minsta juveler.... Så det kan gå - det känns som att han har en innestående...
Färskvara
Träning är färskvara har jag hört någon gång. Jag kan nu intyga att det är sannt.
Från att ha kännt mig som en ganska vältränad dam i sina bästa
år ;-) den 7 mars så känner jag mig nu som en medelålders otränad madamm utan lungkapacitet och utan muskler.
Sedan 7 mars har jag tränat 2 (två) gånger. En fredag för att känna efter om jag verkligen var frisk nog att åka skidor i någolunda tempo efter drygt 2 veckors förkylning. En lördag (dagen efter) då jag åkte en 2,5 km lång skidtävling i motionsklass. Sedan blev jag sjuk - igen.
Den där skidtävlingen känns ju (såhär ytterligare ca 4 sjukveckor senare) som ganska onödig. Det var ju inte direkt så att det var speciellt många som skulle märkt om jag inte kom till start. Inte som Anna Haag på OS direkt. Fast å andra sidan så tycker jag ju själv att det är så kul så det kändes väl viktigt just då. Och jag kände mig ju frisk.
Nu har jag ätit penicillin i 9 dagar och idag är första dagen som jag inte behövt ta en värktablett efter lunch pga bultande bihålor. Det får väl ses som ett steg i rätt riktning. Det finns ju hopp om att jag kan börja träna innan sommarsäsongen är över =)
Idag vågade jag mig på att cykla till jobbet, jag har inte riktigt varit i form för det senaste månaden. Helt slut blev jag. Det var då jag insåg att träning är färskvara.
Jag vet ju också att med en bra grund så tränar man upp sig ganska fort, och det är ju en tröst. Nu gäller det bara att vara klok när jag väl är helt kurant. Det är jag väl i och för sig inte känd för att vara alla gånger.
Från att ha kännt mig som en ganska vältränad dam i sina bästa
år ;-) den 7 mars så känner jag mig nu som en medelålders otränad madamm utan lungkapacitet och utan muskler.
Sedan 7 mars har jag tränat 2 (två) gånger. En fredag för att känna efter om jag verkligen var frisk nog att åka skidor i någolunda tempo efter drygt 2 veckors förkylning. En lördag (dagen efter) då jag åkte en 2,5 km lång skidtävling i motionsklass. Sedan blev jag sjuk - igen.
Den där skidtävlingen känns ju (såhär ytterligare ca 4 sjukveckor senare) som ganska onödig. Det var ju inte direkt så att det var speciellt många som skulle märkt om jag inte kom till start. Inte som Anna Haag på OS direkt. Fast å andra sidan så tycker jag ju själv att det är så kul så det kändes väl viktigt just då. Och jag kände mig ju frisk.
Nu har jag ätit penicillin i 9 dagar och idag är första dagen som jag inte behövt ta en värktablett efter lunch pga bultande bihålor. Det får väl ses som ett steg i rätt riktning. Det finns ju hopp om att jag kan börja träna innan sommarsäsongen är över =)
Idag vågade jag mig på att cykla till jobbet, jag har inte riktigt varit i form för det senaste månaden. Helt slut blev jag. Det var då jag insåg att träning är färskvara.
Jag vet ju också att med en bra grund så tränar man upp sig ganska fort, och det är ju en tröst. Nu gäller det bara att vara klok när jag väl är helt kurant. Det är jag väl i och för sig inte känd för att vara alla gånger.
onsdag, april 21, 2010
I nuet - och Livets Hårda Skola
Jag försöker leva efter mina nya ledord "Nu är Nu och Sedan är Sedan", iallafall här hemma. Det går faktiskt ganska bra - jag har inte sagt "det gör vi sedan" en enda gång de sista dagarna tror jag.
Jag satt och pusslade med tjejerna i flera timmar igår efter middagen - vi glömde tid och rum så läggdax glömde vi också bort. (Eller jag sa nog faktiskt att "vi går och lägger er se´n..." ;-)
Vi har gått ner på stan och köpt nya gympadojjor - nå´t jag många gånger sagt att "vi gör det en annan dag...".
Jag har suttit och pratat länge med ett lesset barn före middagen idag, så vi fick hitta på någon annan middag än planerat eftersom vi glömde bort tiden.
Det känns bra att landa i nuet - men jag tror att "Nu"-tänket måste nötas och övas in hos en som fått lite för lätt att säga Sedan - så jag jobbar hårt på det NU.
Sedan tänker jag att det inte är lätt att vara barn. Man ska passa in och vara rätt, inte sticka ut och inte reta upp. Alla ska vi ta oss igenom Livets Hårda Skola. Som förälder måste man vara lyhörd och förstå när något gått över gränsen och man ska gripa in, och när barnet måste lösa problemen på egen hand - när det jobbiga är inom ramarna för vad som kan förväntas för ett barn i dagens skola. För lite ska man väl tåla? Eller ska man behöva det? Vuxna på jobbet behöver inte stå ut med det som är vardagsmat för många barn i skolan.
Nej, NU ska jag dricka upp mitt té (varför blir det alltid en kall slatt kvar?), gå och snusa på mina barn och krypa ner under täcket!
God Natt!
Jag satt och pusslade med tjejerna i flera timmar igår efter middagen - vi glömde tid och rum så läggdax glömde vi också bort. (Eller jag sa nog faktiskt att "vi går och lägger er se´n..." ;-)
Vi har gått ner på stan och köpt nya gympadojjor - nå´t jag många gånger sagt att "vi gör det en annan dag...".
Jag har suttit och pratat länge med ett lesset barn före middagen idag, så vi fick hitta på någon annan middag än planerat eftersom vi glömde bort tiden.
Det känns bra att landa i nuet - men jag tror att "Nu"-tänket måste nötas och övas in hos en som fått lite för lätt att säga Sedan - så jag jobbar hårt på det NU.
Sedan tänker jag att det inte är lätt att vara barn. Man ska passa in och vara rätt, inte sticka ut och inte reta upp. Alla ska vi ta oss igenom Livets Hårda Skola. Som förälder måste man vara lyhörd och förstå när något gått över gränsen och man ska gripa in, och när barnet måste lösa problemen på egen hand - när det jobbiga är inom ramarna för vad som kan förväntas för ett barn i dagens skola. För lite ska man väl tåla? Eller ska man behöva det? Vuxna på jobbet behöver inte stå ut med det som är vardagsmat för många barn i skolan.
Nej, NU ska jag dricka upp mitt té (varför blir det alltid en kall slatt kvar?), gå och snusa på mina barn och krypa ner under täcket!
God Natt!
lördag, april 17, 2010
Krafter
Vilka OTROLIGA kraftet det finns i naturen, och vad sårbara vi har sett till att vara, vi människor.
En vulkan får utbrott långt bort och flygtrafiken lamslås. En massa människor befinner sig just nu på fel plats och kan inte komma hem.
Jag funderar över vad det här kan innebära om vulkanen behagar spruta lava länge - veckor, månader, år? Hur kommer vi att påverkas?
Det stora problemet jag kan se är transport av donationsorgan och akuta sjuktransporter.
Annars så tycker jag att detta är lite spännande. Vi måste ändra våra resvanor både på jobbet och privat, vi kan inte förvänta oss att få tillgång till alla varor som idag går med fraktflyg (vad nu det är - det mesta kanske går på bil, tåg, båt?), vi kan inte åka på Charter med flyg.
Vi insåg igår att vår planerade Turkietresa i mitten av maj nog är i farozonen - men det känns konstigt nog inte så jobbigt. Det känns som ett ganska litet problem i det stora hela (jmf sjuktranpsorter). Till och med barnen, som sett så fram emot att för en gångs skull få åka på charter (annars så är det ju det egna resebolaget "AP-resor" som arrangerar resorna med flygstolar och eget hyrda lägenheter) verkar ta det med ro. Är det vulkanutbrott så är det! (Det bästa scenariot är ju att vi kommer iväg och sedan inte kommer hem när vi ska ;-) - förlängd semester känns ju inte så jobbigt, iallafall inte när hela familjen är med.... säger jag nu...)
Jag tror att det här vulkanutbrottet faktiskt för något gott med sig - vi börjar fundera över vår livsstil och blir bättre på distans-kommunikation. Det kanske blir ett steg i rätt riktning vad gäller vår miljö här på Jorden?
---
Annars har det varit en händelserik dag med skidtävling, begravning och jätteonda bihålor.
Begravningen var sorglig (jag gråter alltid oavsett hur nära jag stod huvudpersonen), jättefin och varm! Jag tar med mig en massa saker - men talet som poängterade vikten att leva i nuet och inte se´n berörde mkt (spec som jag vet att jag ofta säger till mina barn att det gör vi se´n, jag kommer se´n...)
Nu är Nu och Sedan är Sedan!
Nu Wild-Kids!
En vulkan får utbrott långt bort och flygtrafiken lamslås. En massa människor befinner sig just nu på fel plats och kan inte komma hem.
Jag funderar över vad det här kan innebära om vulkanen behagar spruta lava länge - veckor, månader, år? Hur kommer vi att påverkas?
Det stora problemet jag kan se är transport av donationsorgan och akuta sjuktransporter.
Annars så tycker jag att detta är lite spännande. Vi måste ändra våra resvanor både på jobbet och privat, vi kan inte förvänta oss att få tillgång till alla varor som idag går med fraktflyg (vad nu det är - det mesta kanske går på bil, tåg, båt?), vi kan inte åka på Charter med flyg.
Vi insåg igår att vår planerade Turkietresa i mitten av maj nog är i farozonen - men det känns konstigt nog inte så jobbigt. Det känns som ett ganska litet problem i det stora hela (jmf sjuktranpsorter). Till och med barnen, som sett så fram emot att för en gångs skull få åka på charter (annars så är det ju det egna resebolaget "AP-resor" som arrangerar resorna med flygstolar och eget hyrda lägenheter) verkar ta det med ro. Är det vulkanutbrott så är det! (Det bästa scenariot är ju att vi kommer iväg och sedan inte kommer hem när vi ska ;-) - förlängd semester känns ju inte så jobbigt, iallafall inte när hela familjen är med.... säger jag nu...)
Jag tror att det här vulkanutbrottet faktiskt för något gott med sig - vi börjar fundera över vår livsstil och blir bättre på distans-kommunikation. Det kanske blir ett steg i rätt riktning vad gäller vår miljö här på Jorden?
---
Annars har det varit en händelserik dag med skidtävling, begravning och jätteonda bihålor.
Begravningen var sorglig (jag gråter alltid oavsett hur nära jag stod huvudpersonen), jättefin och varm! Jag tar med mig en massa saker - men talet som poängterade vikten att leva i nuet och inte se´n berörde mkt (spec som jag vet att jag ofta säger till mina barn att det gör vi se´n, jag kommer se´n...)
Nu är Nu och Sedan är Sedan!
Nu Wild-Kids!
torsdag, april 15, 2010
Outfit
Ja, det är inte Dagens Outfit utan förrgårdagens Outfit.
Vi var på Stora Mataffären och handlade och passade på att besöka nyöppnade klädaffären intill.
Tanken var att kanske hitta några kläder som passar små damer när vi ska åka på vår planerade tripp till Solen i mitten av maj. Som t-shirts, korta tights/shorts och praktiska kjolar/klänningar som tål lek, bus och smuts.
Hm, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Ut ur affären går vi istället med 2 st finklänningar som tydligen ska användas på färskaste lill-kusinens dop i juli. På mataffären hittade vi även snygga vita skor på extrapris.
Ja, vad säger man?
Jo, att det tydligen går att överatala den här mamman ganska snabbt att det man behöver mest av allt just nu är en festlig klänning att ha på ett dop som ligger 3 månader bort.
Och att damerna utvecklat en helt annan känsla för kläder än mamman. Och det är nog inte så dumt. Snygga blev de iallafall - frågan är ju bara hur vit den vita klänningen kommer att vara i juli?
Annars då? Jo, här har nu det förkylningsvirus som Vårdcentralen övertalade mig om att jag hade i måndags utvecklat sig till rejäl bihåleinflammation - så här knapras nu penicillin och hoppas att det äntligen ska bli en frisk Pia.
Sen fascineras vi över Vulkan-Askan som omkullkastar hela infrastrukturen - Vilka Naturkrafter!
Vi var på Stora Mataffären och handlade och passade på att besöka nyöppnade klädaffären intill.
Tanken var att kanske hitta några kläder som passar små damer när vi ska åka på vår planerade tripp till Solen i mitten av maj. Som t-shirts, korta tights/shorts och praktiska kjolar/klänningar som tål lek, bus och smuts.
Hm, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Ut ur affären går vi istället med 2 st finklänningar som tydligen ska användas på färskaste lill-kusinens dop i juli. På mataffären hittade vi även snygga vita skor på extrapris.
Ja, vad säger man?
Jo, att det tydligen går att överatala den här mamman ganska snabbt att det man behöver mest av allt just nu är en festlig klänning att ha på ett dop som ligger 3 månader bort.
Och att damerna utvecklat en helt annan känsla för kläder än mamman. Och det är nog inte så dumt. Snygga blev de iallafall - frågan är ju bara hur vit den vita klänningen kommer att vara i juli?
Annars då? Jo, här har nu det förkylningsvirus som Vårdcentralen övertalade mig om att jag hade i måndags utvecklat sig till rejäl bihåleinflammation - så här knapras nu penicillin och hoppas att det äntligen ska bli en frisk Pia.
Sen fascineras vi över Vulkan-Askan som omkullkastar hela infrastrukturen - Vilka Naturkrafter!
söndag, april 11, 2010
Rörigt aprilhus
Det känns inte helt bra när det luktar apa ur avloppet i köket och dessutom rinner undan lite för sakta. Propplösare och rensband hjälper inte, så nu låssas vi bara som ingenting och hoppas att det går över.
Det ligger ett lager damm över hela huset (och det syns så VÄL nu?!), men inget slår brorsornas rum - så där är det helrumssanering idag. MED mamma - till brödernas förfäran. (Det innebär ju att det inte går att fösa in saker under sängen, dammsuga runtomkring och gömma kläderna under överkastet.)
Tjejernas rum går nästan inte att komma in i. Vi skyller på Flygplanet som landat där. Hade det funnits en dörr hade vi stängt den och låssats som att det regnar, men det finns det ju inte så vi bara visslar och tittar åt ett annat håll när vi går förbi Busornas rum.
Hallen i april är ÖKEN. Liten hall, vinterkläder, vinterskor, skidkläder, skidpjäxor. OCH vårkläder, vårskor, stövlar, galonisar och galonvantar. Och GRUS. Bara att ignorera, lyfta på fötterna för att undvika platt fall och längta sig bort till den dagen vi "fått" en större hall. Och kanske längta lite tills vinterkläderna kan plockas bort. Men då gäller det ju också att någon plockar bort dem - och det är ju inte alltid helt troligt.
Nej, bara att kavla upp armarna och sätt igång! Och skönt nog är det inte strålande sol idag, så det ska kanske lyckas att fokusera på inomhusarbete en stund?
Det ligger ett lager damm över hela huset (och det syns så VÄL nu?!), men inget slår brorsornas rum - så där är det helrumssanering idag. MED mamma - till brödernas förfäran. (Det innebär ju att det inte går att fösa in saker under sängen, dammsuga runtomkring och gömma kläderna under överkastet.)
Tjejernas rum går nästan inte att komma in i. Vi skyller på Flygplanet som landat där. Hade det funnits en dörr hade vi stängt den och låssats som att det regnar, men det finns det ju inte så vi bara visslar och tittar åt ett annat håll när vi går förbi Busornas rum.
Hallen i april är ÖKEN. Liten hall, vinterkläder, vinterskor, skidkläder, skidpjäxor. OCH vårkläder, vårskor, stövlar, galonisar och galonvantar. Och GRUS. Bara att ignorera, lyfta på fötterna för att undvika platt fall och längta sig bort till den dagen vi "fått" en större hall. Och kanske längta lite tills vinterkläderna kan plockas bort. Men då gäller det ju också att någon plockar bort dem - och det är ju inte alltid helt troligt.
Nej, bara att kavla upp armarna och sätt igång! Och skönt nog är det inte strålande sol idag, så det ska kanske lyckas att fokusera på inomhusarbete en stund?
lördag, april 10, 2010
Nya Träningsmål!
Plupps senaste månad har varit (och är) väldigt förkyld - så det har inte kännts så aktuellt att tänka på nya roliga träningsmål. Snarare har tankarna mer fokuserat på att försöka få in ngn luft alls genom den ständigt totaltäppta näsan eller försöka kommunicera med en röstlös röst.
Maken har haft en plan.
En plan på nästa års långlopp. Två stycken - det har vi varit överens om länge.
Birkebeiner i slutet av mars - det har vi också varit överens om sedan ett bra tag (revansch!)
Men sedan var det det andra loppet. Makens plan var att det skulle vara Transjurasienne i mitten av februari- ett fristilslopp i Frankrike på 76 km. Jag har varit "halvpå". Jag är en klassisk åkare, min skejt-teknik har mycket att önska - och 76 km är långt med en teknik man inte riktigt behärskar. Men jag har sett det som en utmaning. Om jag börjar att slipa på tekniken NU och sedan kör vartannat pass skejt fram till Dagen D så ska det nog gå. Men jag har inte varit HELT övertygad.
Ikväll tog vi ett omtag i vår långtidsplanering.
Transjurasienne skjuts på framtiden (den här damen behöver nog något års skejt-träning till på sig för att känna att ska bli riktigt kul med 76 km skejt - och det är väl kul det ska vara?!).
Nytt "andralopp" för 2011 blir - Tartu Marathon i Estland i slutet av februari! 63 km klassiskt, med en hel del backar - perfekt uppladdning för Birken!
NU är vi laddade igen, NU käns det riktigt KUL! (Jag blir så peppad av långtidsplaner, har jag kommit på!)
Men innan nästa långlopps-säsong har vi en massa annat kul! Orientering, med en flera tävlingar inplanerade (kul!), cykelträning, träning på fjället, rullskidåkning och kanske Lidingöloppet!
Nu gäller det bara att bli av med nästäppan, få tillbaks den normala rösten och börja träna!
Maken har haft en plan.
En plan på nästa års långlopp. Två stycken - det har vi varit överens om länge.
Birkebeiner i slutet av mars - det har vi också varit överens om sedan ett bra tag (revansch!)
Men sedan var det det andra loppet. Makens plan var att det skulle vara Transjurasienne i mitten av februari- ett fristilslopp i Frankrike på 76 km. Jag har varit "halvpå". Jag är en klassisk åkare, min skejt-teknik har mycket att önska - och 76 km är långt med en teknik man inte riktigt behärskar. Men jag har sett det som en utmaning. Om jag börjar att slipa på tekniken NU och sedan kör vartannat pass skejt fram till Dagen D så ska det nog gå. Men jag har inte varit HELT övertygad.
Ikväll tog vi ett omtag i vår långtidsplanering.
Transjurasienne skjuts på framtiden (den här damen behöver nog något års skejt-träning till på sig för att känna att ska bli riktigt kul med 76 km skejt - och det är väl kul det ska vara?!).
Nytt "andralopp" för 2011 blir - Tartu Marathon i Estland i slutet av februari! 63 km klassiskt, med en hel del backar - perfekt uppladdning för Birken!
NU är vi laddade igen, NU käns det riktigt KUL! (Jag blir så peppad av långtidsplaner, har jag kommit på!)
Men innan nästa långlopps-säsong har vi en massa annat kul! Orientering, med en flera tävlingar inplanerade (kul!), cykelträning, träning på fjället, rullskidåkning och kanske Lidingöloppet!
Nu gäller det bara att bli av med nästäppan, få tillbaks den normala rösten och börja träna!
torsdag, april 08, 2010
Cykel-pyssel
Nu är Pyssel-Proffsen igång i vårt hus igen!
Det råder febril aktivitet i köket nu förtiden - om ni inte ser det så är det ett flygplan som håller på att pysslas ihop.
Källan till pysslet är kartongen från min senaste gåva från min man: En blå smäcker racer-cykel!
Själv tyckte jag att min 14 år gamla Mountainbike duger gott, men maken vill tydligen ha med mig på långa landsvägs-cykelpass - och då ska det vara smäckrare grejer.
Och det ska ju bli en intressant upplevelse, när väl snön är borta. Fast kanske lite vinglig till att börja med? Himla smala däck är det iallafall.
Det råder febril aktivitet i köket nu förtiden - om ni inte ser det så är det ett flygplan som håller på att pysslas ihop.
Källan till pysslet är kartongen från min senaste gåva från min man: En blå smäcker racer-cykel!
Själv tyckte jag att min 14 år gamla Mountainbike duger gott, men maken vill tydligen ha med mig på långa landsvägs-cykelpass - och då ska det vara smäckrare grejer.
Och det ska ju bli en intressant upplevelse, när väl snön är borta. Fast kanske lite vinglig till att börja med? Himla smala däck är det iallafall.
måndag, april 05, 2010
Påsk-ledigt!
Pang-Väder!
Det har vi haft hela påskhelgen - helt otroligt fint!
Vi har åkt slalom och gått på tur, After-Ski:at på verandan och bastat, umgåtts med vänner och familj.
En del av oss blev sjuka och fick vila upp sig en dag hos mormor o morfar tillsammans med småsystrar.
En del andra fick det lite körigt med jobbet, så det blev mkt telefonsamtal och även en snabbresa in till stan för den stackarn.
Medan andra den dagen drog till Riksgränsen på tu man hand - och hade det ganska bra!
På det stora hela en fantastiskt fin Påskhelg i Björkliden! Speciellt som vi fick en bonus-dag då vi upptäckte att det jag fått för mig, att vi bara hade rummen till på söndag, var helt fel! Så då kunde vi lugnt stanna en natt till - och få ännu en solig skiddag!
Nu ska 2/3 av familjen börja jobba medan 1/3 fortsätter att ha Påsklov.
Det har vi haft hela påskhelgen - helt otroligt fint!
Vi har åkt slalom och gått på tur, After-Ski:at på verandan och bastat, umgåtts med vänner och familj.
En del av oss blev sjuka och fick vila upp sig en dag hos mormor o morfar tillsammans med småsystrar.
En del andra fick det lite körigt med jobbet, så det blev mkt telefonsamtal och även en snabbresa in till stan för den stackarn.
Medan andra den dagen drog till Riksgränsen på tu man hand - och hade det ganska bra!
På det stora hela en fantastiskt fin Påskhelg i Björkliden! Speciellt som vi fick en bonus-dag då vi upptäckte att det jag fått för mig, att vi bara hade rummen till på söndag, var helt fel! Så då kunde vi lugnt stanna en natt till - och få ännu en solig skiddag!
Nu ska 2/3 av familjen börja jobba medan 1/3 fortsätter att ha Påsklov.
tisdag, mars 30, 2010
Påsken är på gång
I det här huset är vi sällan ute i god tid med några förberedelser. Speciellt när det gäller högtider så brukar vi fixa till det mesta i sista stund. Typ Jul. Typ Påsk.
På Påsken innebär det ofta att påskriset slår ut ca 2 veckor efter Påsk, eftersom det hämtas in på typ Skärtorsdagen. Och eftersom vi sedan oftast inte är hemma under påskhelgen så skulle vi aldrig hinna njuta av påskriset om det sedan åkte ut på Annandag Påsk eller så.
(Man kan väl säga att det då är tur att vi heller aldrig är snabba med att "Jula av" eller "Påska av", för då hinner vi ju faktiskt få njuta av prydnaderna ett tag iallafall... ;-)
Men det HÄR året liknar inget annat år.
I år har vi tagit in Påskris och påskpyntat redan söndagen INNAN Påsk!
Den allra finaste kycklingen får symbolisera vårt nu Påskfina hem - visst är den charmig!?
Och som om det inte skulle räcka med detta tidiga Påskpyntande - vi har dessutom redan idag Påskhandlat på stora matvaruhuset (ni vet det där med Shop-Express =), gjort lasagne som ska tas med till fjällen och varit på Systemet och inhandlat lite Påskvin. Det är ju sånt vi brukar göra på Skärtorsdag!!
Det är nästan så man undrar vad som tagit åt oss egentligen!?
Men även om det känns lite ovant att vara i god tid, så är det ju en rätt bra känsla måste jag erkänna.
På Påsken innebär det ofta att påskriset slår ut ca 2 veckor efter Påsk, eftersom det hämtas in på typ Skärtorsdagen. Och eftersom vi sedan oftast inte är hemma under påskhelgen så skulle vi aldrig hinna njuta av påskriset om det sedan åkte ut på Annandag Påsk eller så.
(Man kan väl säga att det då är tur att vi heller aldrig är snabba med att "Jula av" eller "Påska av", för då hinner vi ju faktiskt få njuta av prydnaderna ett tag iallafall... ;-)
Men det HÄR året liknar inget annat år.
I år har vi tagit in Påskris och påskpyntat redan söndagen INNAN Påsk!
Den allra finaste kycklingen får symbolisera vårt nu Påskfina hem - visst är den charmig!?
Och som om det inte skulle räcka med detta tidiga Påskpyntande - vi har dessutom redan idag Påskhandlat på stora matvaruhuset (ni vet det där med Shop-Express =), gjort lasagne som ska tas med till fjällen och varit på Systemet och inhandlat lite Påskvin. Det är ju sånt vi brukar göra på Skärtorsdag!!
Det är nästan så man undrar vad som tagit åt oss egentligen!?
Men även om det känns lite ovant att vara i god tid, så är det ju en rätt bra känsla måste jag erkänna.
söndag, mars 28, 2010
Skidor, skidor, skidor
Det är mycket skidor just nu. Tre skidtävlingar på en vecka för delar av barnaskaran - till speciellt en liten ung mans lycka. Eftersom hans tidigare tävlingssäsong i vinter antingen fryst inne eller förstörts av förkylning, så tycker han att säsongen alldeles för snabbt närmar sig sitt slut.
Vad gör man då? Jo, då letar man upp fler tävlingar i tävlingskalendern och hoppas att mamma och pappa tycker att det är en jättebra idé att åka till Tärendö på Annandag Påsk! Och det är väl klart - om grabben vill åka skidtävling så ska han ju få göra det! Speciellt som vi bara har boende i Björkliden fram till Påskdagen, så det passar ju perfekt! Nu går han och drömmer om att idolen Charlotte Kalla ska dyka upp där, för det har han hört ryktas. Vi kan väl hålla tummarna för det!
I lördags åkte 5 av 6 i familjen tävling på hemmastadion.
Vår 6:e man ägnade sig åt vallning och glada heja-rop - och alla var återigen nöjda och glada efter genomförda lopp.
Som ni ser så finns det bland de unga lovande skidåkarna också en lite mindre ung och nu längre kanske inte lika lovande skidåkare (om än lite suddig - det kanske gick för fort för fotografen?!). En person som (som vanligt) lyckades förtränga att hon varit förkyld de senaste 3 veckorna och ställde upp i Motionsklassen, i tron att hon var frisk. Det var väl inte så intelligent kan man tycka så här i efterhand, eftersom förkylningen återigen slagit till med full kraft. Snorig, småfebrig och med onda bihålor har denna måndag tillbringats nerbäddad i sängen.
Men det var roligt att åka skidtävling, det är ju iallafall en tröst!
Roligt var det också att träffa (om än lite snabbt ;-) och få ett ansikte på bloggaren Cloudberrie från grannstaden!
Att träffa Mamman i huset var ju också kul, men det hör ju mer till vanligheterna!
Vad gör man då? Jo, då letar man upp fler tävlingar i tävlingskalendern och hoppas att mamma och pappa tycker att det är en jättebra idé att åka till Tärendö på Annandag Påsk! Och det är väl klart - om grabben vill åka skidtävling så ska han ju få göra det! Speciellt som vi bara har boende i Björkliden fram till Påskdagen, så det passar ju perfekt! Nu går han och drömmer om att idolen Charlotte Kalla ska dyka upp där, för det har han hört ryktas. Vi kan väl hålla tummarna för det!
I lördags åkte 5 av 6 i familjen tävling på hemmastadion.
Vår 6:e man ägnade sig åt vallning och glada heja-rop - och alla var återigen nöjda och glada efter genomförda lopp.
Som ni ser så finns det bland de unga lovande skidåkarna också en lite mindre ung och nu längre kanske inte lika lovande skidåkare (om än lite suddig - det kanske gick för fort för fotografen?!). En person som (som vanligt) lyckades förtränga att hon varit förkyld de senaste 3 veckorna och ställde upp i Motionsklassen, i tron att hon var frisk. Det var väl inte så intelligent kan man tycka så här i efterhand, eftersom förkylningen återigen slagit till med full kraft. Snorig, småfebrig och med onda bihålor har denna måndag tillbringats nerbäddad i sängen.
Men det var roligt att åka skidtävling, det är ju iallafall en tröst!
Roligt var det också att träffa (om än lite snabbt ;-) och få ett ansikte på bloggaren Cloudberrie från grannstaden!
Att träffa Mamman i huset var ju också kul, men det hör ju mer till vanligheterna!
onsdag, mars 24, 2010
Vardags-röra
Igår klippte jag sönder mitt helt fungerande Visa-kort. Istället aktiverade jag ett nytt kort, som hörde ihop med ett konto med 0 kr på. (Ett konto som står på mig men som Storebrors månadspeng gått in på, tills han fyllde 13 år och fick öpppna ett eget konto.) Det var väl smart och genomtänkt?
Idag rusade jag från ett just avslutat möte, lite sådär lagom sen till Dagis, när Projektchefen ringde och frågade var jag tog vägen - vi hade ju en del av mötet kvar? "Kan inte!!" meddelade jag, "ska hämta på Dagis om 10 minuter!" och rusade vidare. På Dagis visade det sig att Lillebror hämtat tjejerna för en halvtimme sedan - precis som avtalat på onsdagar.
Man skulle ju kunna tänka sig att det är lite för mycket just nu - precis som det var för något år sedan när jag hade två närkontakter inom en månad.
Men sanning är att jag trivs alldeles strålande på jobbet och med arbetsbelastningen - helt perfekt! Jag har inte en massa självpåtagna uppdrag på fritiden och känner mig inte det minsta stressad.
Jag tror nog att jag helt enkelt får lära mig att leva med att jag då och då strular till tillvaron lite, kanske rätt mänskligt att man missar lite saker då och då - om man inte gjorde det i den här tillvaron med huliganer, jobb och diverse fritid kanske det skulle vara dax att oroa sig? Min hjärna liksom pyser ut lite itaget för att det inte ska bli skadligt fullt där inne.
Att det sedan finns så fantastiska Storebröder i en sådan här familj underlättar ju tillvaron enormt. En Storebror (Lillebror!) som inte glömmer bort att hämta på Dagis på onsdagar. En annan Storebror som både kan hämta på kalas och lägga små prinsessor medan mamma är borta på Jobb-middag och pappa gör blixtutryckning till jobbet är ju Guld värda. Att han sedan får båda småhuligarna isäng redan kl 19.40 är beundransvärt. Det har inte den här mamman lyckats med på länge.
Idag rusade jag från ett just avslutat möte, lite sådär lagom sen till Dagis, när Projektchefen ringde och frågade var jag tog vägen - vi hade ju en del av mötet kvar? "Kan inte!!" meddelade jag, "ska hämta på Dagis om 10 minuter!" och rusade vidare. På Dagis visade det sig att Lillebror hämtat tjejerna för en halvtimme sedan - precis som avtalat på onsdagar.
Man skulle ju kunna tänka sig att det är lite för mycket just nu - precis som det var för något år sedan när jag hade två närkontakter inom en månad.
Men sanning är att jag trivs alldeles strålande på jobbet och med arbetsbelastningen - helt perfekt! Jag har inte en massa självpåtagna uppdrag på fritiden och känner mig inte det minsta stressad.
Jag tror nog att jag helt enkelt får lära mig att leva med att jag då och då strular till tillvaron lite, kanske rätt mänskligt att man missar lite saker då och då - om man inte gjorde det i den här tillvaron med huliganer, jobb och diverse fritid kanske det skulle vara dax att oroa sig? Min hjärna liksom pyser ut lite itaget för att det inte ska bli skadligt fullt där inne.
Att det sedan finns så fantastiska Storebröder i en sådan här familj underlättar ju tillvaron enormt. En Storebror (Lillebror!) som inte glömmer bort att hämta på Dagis på onsdagar. En annan Storebror som både kan hämta på kalas och lägga små prinsessor medan mamma är borta på Jobb-middag och pappa gör blixtutryckning till jobbet är ju Guld värda. Att han sedan får båda småhuligarna isäng redan kl 19.40 är beundransvärt. Det har inte den här mamman lyckats med på länge.
söndag, mars 21, 2010
Glada skidåkare
Ja, man kan väl inte vara annat än glad när temperaturen är alldeles lagom, solen skiner och skidföret är perfekt!
I helgen har vi ägnat oss skidåkning, speciellt de yngre förmågorna ( de äldre förmågorna har nog tävlat klart för i år, nu är fokus på de små skidåkarna ;-).
Lördagen vigdes åt skidtävling för barnen i en grannby. I år lyckades vi lite bättre med logistiken än ifjol då pappan själv råddade med 4 barn som skulle starta nästan samtidigt på tre olika startplatser. Nu var vi två i service-teamet och då funkade det bättre. (Även om det roddes iland även ifjol ;-)
Här stoltserar hälften av familjens tävlande, glada och nöjda med medalj runt halsen.
Den andra hälften var också glada och nöjda efter sina lopp. Efter att alla små skidåkare kommit i mål fick pappan ut och åka i de fina spåren, mamman vårdade sin förkylning och höll ställningar i fiket o på prisutdelningen. Och pris blev det till alla barnen också, så det var ett glatt men trött gäng som bilade hemåt framåt em.
Även idag blev det skidåkning, fast av annan sort. Efter sovmorgon (för en del av oss) och en lugn och skön hemma-förmiddag åkte mamman o de tre yngsta till backen efter lunch, precis lagom till att molnen sprack upp. Där körde vi så det rykte - det var t.o.m så att mamman blev lite nervös ibland, speciellt när hon kom på att alla barn glömt ta på sig ryggskydden :-O ! Men det gick bra, trots några spektakulära flygvurpor.
De ynge damerna var mycket upprörda i början när mamman envisades med att de skulle åka i den söliga barnliften i den lite snällare backen. TRÅKIGT och SAKTA och TRIST!!! Så efter några åk blev det bygelliften och de RIKTIGA backarna. Och det var där vi körde så det rykte.
Klart man är glad då!!
I helgen har vi ägnat oss skidåkning, speciellt de yngre förmågorna ( de äldre förmågorna har nog tävlat klart för i år, nu är fokus på de små skidåkarna ;-).
Lördagen vigdes åt skidtävling för barnen i en grannby. I år lyckades vi lite bättre med logistiken än ifjol då pappan själv råddade med 4 barn som skulle starta nästan samtidigt på tre olika startplatser. Nu var vi två i service-teamet och då funkade det bättre. (Även om det roddes iland även ifjol ;-)
Här stoltserar hälften av familjens tävlande, glada och nöjda med medalj runt halsen. Den andra hälften var också glada och nöjda efter sina lopp. Efter att alla små skidåkare kommit i mål fick pappan ut och åka i de fina spåren, mamman vårdade sin förkylning och höll ställningar i fiket o på prisutdelningen. Och pris blev det till alla barnen också, så det var ett glatt men trött gäng som bilade hemåt framåt em.
Även idag blev det skidåkning, fast av annan sort. Efter sovmorgon (för en del av oss) och en lugn och skön hemma-förmiddag åkte mamman o de tre yngsta till backen efter lunch, precis lagom till att molnen sprack upp. Där körde vi så det rykte - det var t.o.m så att mamman blev lite nervös ibland, speciellt när hon kom på att alla barn glömt ta på sig ryggskydden :-O ! Men det gick bra, trots några spektakulära flygvurpor.
De ynge damerna var mycket upprörda i början när mamman envisades med att de skulle åka i den söliga barnliften i den lite snällare backen. TRÅKIGT och SAKTA och TRIST!!! Så efter några åk blev det bygelliften och de RIKTIGA backarna. Och det var där vi körde så det rykte.
Klart man är glad då!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)