Trots gårdagens magsjuka så blev det en bra dag idag! Lilla S vaknade pigg och glad och har kunnat vara ute i solen flera timmar och lekt i snön. Jag vågade inte mig på några större utsvävningar så de fick leka i snöhögarna här i kvarteret.
Det har känts som den första vårdagen idag! Strålande sol som till och med har värmt - åååhh, vad mysigt!
Och tack vare vår fina, snälla Storebror (som höll ställningarna här hemma) så kunde jag ut och åka skidor en timme i vårsolen. Jag säger som kronprinsessan: "JA,JA,JA!!".
Man kan inte vara annat än lycklig en sån här dag!
Nu väntar Thai-mat, Melodifestivalen (Lillebrors favoritprogram) och Brottskod försvunnen (mitt och Storebrors favoritprogram) - en bra kväll alltså.
lördag, februari 28, 2009
fredag, februari 27, 2009
Restpunkter
Hahaha - snacka om att aldrig få tummen ur...
Hittade en gammal "Att-göra-lista" i ett blogginlägg från oktober 2006 - och det är ungefär samma status på dom punkterna fortfarande - 2,5 år senare... TUR att jag inte visste det då;-)
1. Boka om klipptiden som jag var tvungen att avbeställa 11 september - det är inte lätt att få klipptid i den här stan, så jag fattar inte att jag inte gjorde det direkt - jag börjar likna ett troll i håret... KVARSTÅR! Fast ett antal klippningar senare.
2. Kontakta en arkitekt som ska hjälpa oss att rita på den planerade utbyggnaden som vi tänkt göra nästa sommar... det börjar brinna i knutarna... PÅBÖRJAT! Arkitekt kontaktad, men mer än så har det inte blivit..
3. Leka tandfé o förvandla Storebrors tand (som nu hunnit bli TVÅ :-O, skärpning tandfén!) till 2 ggr 10-kronor (Och tänk: tandfén skärpte till sig o nu ligger det 2 guldpengar i glaset :-) KLART!! Lillebrors tand som legat där en vecka har blivit en peng, men pengen har HAN inte tagit rätt på på sådär en vecka så den åker nog snart tillbaks till Tandfén...
4. Posta brevet till Försäkringskassan ang senaste VAB-dagen. KVARSTÅR! Fast det är ett annat brev, ett intyg från Dagis som ligger och väntar på att postas.
5. Sätta upp 3 glashyllor i köket som jag lovade för TRE år sedan! KVARSTÅR!
6. Rama in 3-4 tavlor som ligger under vår säng sedan många år tillbaks... KVARSTÅR!
7. Rensa vinden från alla gamla flyttlådor o annat skräp, så vi kan börja snickra 2 rum däruppe. PÅBÖRJAT! Vinden är utrensad, men rummen är inte snickrade...
Men förhoppningsvis så har vi väl fått några andra saker gjorda på de här åren??
Och så kan man ju konstatera att vi klarat oss riktigt bra ändå, trots restpunkterna ;-)
Hittade en gammal "Att-göra-lista" i ett blogginlägg från oktober 2006 - och det är ungefär samma status på dom punkterna fortfarande - 2,5 år senare... TUR att jag inte visste det då;-)
1. Boka om klipptiden som jag var tvungen att avbeställa 11 september - det är inte lätt att få klipptid i den här stan, så jag fattar inte att jag inte gjorde det direkt - jag börjar likna ett troll i håret... KVARSTÅR! Fast ett antal klippningar senare.
2. Kontakta en arkitekt som ska hjälpa oss att rita på den planerade utbyggnaden som vi tänkt göra nästa sommar... det börjar brinna i knutarna... PÅBÖRJAT! Arkitekt kontaktad, men mer än så har det inte blivit..
3. Leka tandfé o förvandla Storebrors tand (som nu hunnit bli TVÅ :-O, skärpning tandfén!) till 2 ggr 10-kronor (Och tänk: tandfén skärpte till sig o nu ligger det 2 guldpengar i glaset :-) KLART!! Lillebrors tand som legat där en vecka har blivit en peng, men pengen har HAN inte tagit rätt på på sådär en vecka så den åker nog snart tillbaks till Tandfén...
4. Posta brevet till Försäkringskassan ang senaste VAB-dagen. KVARSTÅR! Fast det är ett annat brev, ett intyg från Dagis som ligger och väntar på att postas.
5. Sätta upp 3 glashyllor i köket som jag lovade för TRE år sedan! KVARSTÅR!
6. Rama in 3-4 tavlor som ligger under vår säng sedan många år tillbaks... KVARSTÅR!
7. Rensa vinden från alla gamla flyttlådor o annat skräp, så vi kan börja snickra 2 rum däruppe. PÅBÖRJAT! Vinden är utrensad, men rummen är inte snickrade...
Men förhoppningsvis så har vi väl fått några andra saker gjorda på de här åren??
Och så kan man ju konstatera att vi klarat oss riktigt bra ändå, trots restpunkterna ;-)
Magensjuka
Den pappa-fria helgen inleddes med - magensjuka, som vissa kallar det.
Precis när vi skulle ner på stan och fika för att fira in sportlovet blev S grön i ansiktet och dekorerade en snödriva med sitt maginnehåll.
Det blev hemma-fika (för oss andra) och ompyssling av liten ynklig dam. Våra barn verkar dock tycka att det är mycket trevligt att få vara sjuka, tyckas synd om och tempas minst en gång i timmen (vill de alltså...) så mitt i sin ynklighet så njöt hon av att få vara liten och ynklig och ompysslad. Och det kan man ju få göra när man är sjuk.
Så helgen blir nog inte riktigt som jag planerat, men det är inte mer med det. Bara att hoppas att inte hela gänget ska gå igenom magensjukan. Och tur för A att den bröt ut efter att han åkt till Vasaloppet.
Förresten så har han, A alltså, lyckats få tag på MIN pjäxa nere i Mora. Jag har sökt med ljus och lykta efter ett par Madshus i min stora storlek (jag har lite krångliga fötter, så de är de enda pjäxorna som sitter bra) men inte lyckats så jag hade nästan gett upp. Men på Stadium i Mora - där har de grejer!
Precis när vi skulle ner på stan och fika för att fira in sportlovet blev S grön i ansiktet och dekorerade en snödriva med sitt maginnehåll.
Det blev hemma-fika (för oss andra) och ompyssling av liten ynklig dam. Våra barn verkar dock tycka att det är mycket trevligt att få vara sjuka, tyckas synd om och tempas minst en gång i timmen (vill de alltså...) så mitt i sin ynklighet så njöt hon av att få vara liten och ynklig och ompysslad. Och det kan man ju få göra när man är sjuk.
Så helgen blir nog inte riktigt som jag planerat, men det är inte mer med det. Bara att hoppas att inte hela gänget ska gå igenom magensjukan. Och tur för A att den bröt ut efter att han åkt till Vasaloppet.
Förresten så har han, A alltså, lyckats få tag på MIN pjäxa nere i Mora. Jag har sökt med ljus och lykta efter ett par Madshus i min stora storlek (jag har lite krångliga fötter, så de är de enda pjäxorna som sitter bra) men inte lyckats så jag hade nästan gett upp. Men på Stadium i Mora - där har de grejer!
torsdag, februari 26, 2009
Vasalopps-helg
Ikväll har A satt sig på bussen för en lång färd söderut till Mora. På söndag står han på startlinjen på Vasaloppet - gissa vilka som kommer sitta bänkade i soffan halva söndag ;-) Inte för att vi har någon större förhoppning att få se pappa (han ville inte ha en rosa strut på sig, som vi föreslog för att vi skulle se honom i folkvimlet, konstigt) men Vasalopps-söndag framför TVn är ju en av årets TV-höjdpunkter.
A har sett till att jag får hans resultat SMS:at till mig vid varje vätskekontroll, vi kommer att full koll på honom, haha.
Så här har vi pappa-fria dagar till på måndag kväll - och jag kan tycka det är ganska mysigt att bara vara jag och barnen ibland :-)
Fast efter några sådana dagar brukar han vara rätt så efterlängtad.
A har sett till att jag får hans resultat SMS:at till mig vid varje vätskekontroll, vi kommer att full koll på honom, haha.
Så här har vi pappa-fria dagar till på måndag kväll - och jag kan tycka det är ganska mysigt att bara vara jag och barnen ibland :-)
Fast efter några sådana dagar brukar han vara rätt så efterlängtad.
onsdag, februari 25, 2009
Tänk att så många vet vad som är rätt sätt...
Jag är så fascinerad över alla människor som så bestämt vet vad som är rätt.
Som tex nu när det fltigt debateras om detta med att ha många barn. Alltså inte typ 4 barn, utan MÅÅÅNGA barn.
Från vissa med lite färre barn skriks det att storfamiljerna lever på bidrag, inte hinner med sina barn, tvingar storasyskonen att vara barnvakter och förvägrar barnen den pedagogiskt riktiga och viktiga förskolan.
En del med måånga barn hävdar att föräldrar med färre barn och där dessutom båda arbetar (hemska tanke!) är stora egoister som inte har tid med sina barn och använder förskolan som förvaring.
Vad enkelt livet måste vara om man är sådär kategorisk. Det här är rätt och det där är fel. Punkt slut.
Själv har jag alltid varit den där "Å ena sidan, men å andra sidan..." På gott och ont.
Speciellt vad gäller barnen och jobbet så har sanningarna om vad som är rätt och fel förändrats under hela min tid som förälder. Och det är nog inte så konstigt eftersom alla våra barn är olika, har olika behov i olika åldrar, jag och pappan förändras, jobbet förändras och det som funkade bra förra månaden kanske inte alls känns rätt imorgon.
Och hur kan de tvärsäkra veta:
att alla barn mår bäst av att inte gå på dagis/fritids
eller
att alla barn mår bäst av att vara på dagis/fritids?
Det jag inte förstår är att man inte bara kan acceptera att alla är olika (den gamla klyschan ;-) och att man ju faktiskt inte behöver bry sig så mycket om vad de andra (alltså de som gör fel ;-) gör?
Och vet ni vad - vi låter våra äldre barn passa de yngre, ja - t.o.m hämta dem på Dagis när vi blir sena! DET kan nog kallas barnarbete ;-)
Som tex nu när det fltigt debateras om detta med att ha många barn. Alltså inte typ 4 barn, utan MÅÅÅNGA barn.
Från vissa med lite färre barn skriks det att storfamiljerna lever på bidrag, inte hinner med sina barn, tvingar storasyskonen att vara barnvakter och förvägrar barnen den pedagogiskt riktiga och viktiga förskolan.
En del med måånga barn hävdar att föräldrar med färre barn och där dessutom båda arbetar (hemska tanke!) är stora egoister som inte har tid med sina barn och använder förskolan som förvaring.
Vad enkelt livet måste vara om man är sådär kategorisk. Det här är rätt och det där är fel. Punkt slut.
Själv har jag alltid varit den där "Å ena sidan, men å andra sidan..." På gott och ont.
Speciellt vad gäller barnen och jobbet så har sanningarna om vad som är rätt och fel förändrats under hela min tid som förälder. Och det är nog inte så konstigt eftersom alla våra barn är olika, har olika behov i olika åldrar, jag och pappan förändras, jobbet förändras och det som funkade bra förra månaden kanske inte alls känns rätt imorgon.
Och hur kan de tvärsäkra veta:
att alla barn mår bäst av att inte gå på dagis/fritids
eller
att alla barn mår bäst av att vara på dagis/fritids?
Det jag inte förstår är att man inte bara kan acceptera att alla är olika (den gamla klyschan ;-) och att man ju faktiskt inte behöver bry sig så mycket om vad de andra (alltså de som gör fel ;-) gör?
Och vet ni vad - vi låter våra äldre barn passa de yngre, ja - t.o.m hämta dem på Dagis när vi blir sena! DET kan nog kallas barnarbete ;-)
lördag, februari 21, 2009
Att planera en skolresa...
Att samla pengar och planera en skolresa för en mellanstadieklass är en intressant historia.
Följande föräldratyper har jag under de snaste 2 åren identifierat:
1. Den som brinner för skolresan, tar på sig alla uppdrag (fast påpekar med jämna mellanrum att han/hon får göra det mesta). Av den här sorten finns det inte många.
2. Den som är engagerad och intreserad, men håller rätt låg profil för att inte bli allt för indragen pga upplevd tidsbrist. Tar på sig uppdrag då och då. Det finns ganska många av den här sorten, men inte nog många för att de ur grupp 1 ska slippa vara inblandade i allt.
3. Den som aldrig kommer med några egna förslag men är negativ till det mesta som föreslås. Kommer sporadiskt på mötena men är mycket flitig på att skicka sura mail eller ringa och klaga efteråt. Av den här sorten finns det heller inte så många, som tur är.
4. De som inte visar något intresse alls, kommer sällan på möten, tar aldrig på sig något uppdrag, men protesterar inte mot vad som bestäms heller. Av den här sorten finns det också en hel del.
Själva så tillhör vi nog grupp 2. I början så försökte jag hålla väldigt låg profil, kändes som att jag hade nog med att hålla i möten på jobbet - ville inte bli sammankallande och protokollförande även här... men som projektledare är det väldigt svårt att INTE till slut vilja få någon slags ordning på saker och ting - och VIPS så är man snart i grupp 1 (fast förhoppningsvis utan att med jämna mellan rum klaga på att man måste göra för mycket...)
Nu är äntligen boende i Stockholm bokat och tågbiljetter beställda - får se hur många som inte var på senaste mötet som kommer ha synpunkter på allt från boende, resesätt, vald tidpunkt och t.o.m ort - som nu varit bestämd i ett antal månader...
Nästa år börjar vi om igen - med Lillebror som börjar fyran, haha...
Följande föräldratyper har jag under de snaste 2 åren identifierat:
1. Den som brinner för skolresan, tar på sig alla uppdrag (fast påpekar med jämna mellanrum att han/hon får göra det mesta). Av den här sorten finns det inte många.
2. Den som är engagerad och intreserad, men håller rätt låg profil för att inte bli allt för indragen pga upplevd tidsbrist. Tar på sig uppdrag då och då. Det finns ganska många av den här sorten, men inte nog många för att de ur grupp 1 ska slippa vara inblandade i allt.
3. Den som aldrig kommer med några egna förslag men är negativ till det mesta som föreslås. Kommer sporadiskt på mötena men är mycket flitig på att skicka sura mail eller ringa och klaga efteråt. Av den här sorten finns det heller inte så många, som tur är.
4. De som inte visar något intresse alls, kommer sällan på möten, tar aldrig på sig något uppdrag, men protesterar inte mot vad som bestäms heller. Av den här sorten finns det också en hel del.
Själva så tillhör vi nog grupp 2. I början så försökte jag hålla väldigt låg profil, kändes som att jag hade nog med att hålla i möten på jobbet - ville inte bli sammankallande och protokollförande även här... men som projektledare är det väldigt svårt att INTE till slut vilja få någon slags ordning på saker och ting - och VIPS så är man snart i grupp 1 (fast förhoppningsvis utan att med jämna mellan rum klaga på att man måste göra för mycket...)
Nu är äntligen boende i Stockholm bokat och tågbiljetter beställda - får se hur många som inte var på senaste mötet som kommer ha synpunkter på allt från boende, resesätt, vald tidpunkt och t.o.m ort - som nu varit bestämd i ett antal månader...
Nästa år börjar vi om igen - med Lillebror som börjar fyran, haha...
torsdag, februari 19, 2009
Det börjar röra på sig
Äntligen ett (ja, TVÅ!) steg i rätt riktning när det gäller vår vindsrenovering!
(det har ju "bara" gått snart 10 måndarer sedan vi trodde vi kom igång efter ca 2 års stiltje.)
Vi insåg ju här efter jul att man kanske behövde bygglov - men man ska aldrig fråga såna saker...
Klart man behövde det, dessutom visade det sig att det stred mot detaljplanen att inreda mer än 1/3 av vinden, suck... Ut på remiss till berörda intressenter.
Då kom vi liksom av oss i ambitionen att handla upp snickare...
Men NU händer det saker!
-Idag fick hem ett beviljat bygglov, tjohoo!
-Imorgon kommer en byggentreprenör hit och tittar på vinden för att kunna lämna pris.
Vi är på gång - kanske vi har en nyrenoverad vind innan sommaren?!
(det har ju "bara" gått snart 10 måndarer sedan vi trodde vi kom igång efter ca 2 års stiltje.)
Vi insåg ju här efter jul att man kanske behövde bygglov - men man ska aldrig fråga såna saker...
Klart man behövde det, dessutom visade det sig att det stred mot detaljplanen att inreda mer än 1/3 av vinden, suck... Ut på remiss till berörda intressenter.
Då kom vi liksom av oss i ambitionen att handla upp snickare...
Men NU händer det saker!
-Idag fick hem ett beviljat bygglov, tjohoo!
-Imorgon kommer en byggentreprenör hit och tittar på vinden för att kunna lämna pris.
Vi är på gång - kanske vi har en nyrenoverad vind innan sommaren?!
tisdag, februari 17, 2009
Skidkul är kul!
Idag var det "Skidkul" igen - och det är så häftigt, trots en rätt bister kväll (brrr... jag vågar inte skriva hur kallt det var ;-) ) var vi över 60 pers som åkte Skidkul-banan på 3 km. Första Skidkul-kvällen för 2 veckor sedan var det över 120 personer som åkte - tänk vad kul att det finns så många som tycker det är roligt att åka skidor!
Det är inte TÄVLING, alla åker i sin takt, men med gemensam start har den här mamma-tanten lite svårt för att hålla igen - och Jeesus vad slut jag blev. Som vanligt hade jag glömt både ålder, form och hur länge sedan det var jag körde tävlings-tempo (långloppen går ju liksom inte i 3-km-tempo) så efter halva loppet hade jag mjölksyran uppe vid öronen, haha.
Det var jag o Lillebror som försvarade familjens färger, Storebror var sjuk och pappan ville inte äventyra Vasaloppsstarten. Lillebror tyckte det var JÄTTE-KUL!! Att han desutom på lott-dragning vann en maskot och en lott gjorde ju inte saken sämre.
Nu funderar jag vad för slags orienterings-arrangemang man ska hitta på för att locka lika mycket folk, hmm... Det borde ju gå.
Det är inte TÄVLING, alla åker i sin takt, men med gemensam start har den här mamma-tanten lite svårt för att hålla igen - och Jeesus vad slut jag blev. Som vanligt hade jag glömt både ålder, form och hur länge sedan det var jag körde tävlings-tempo (långloppen går ju liksom inte i 3-km-tempo) så efter halva loppet hade jag mjölksyran uppe vid öronen, haha.
Det var jag o Lillebror som försvarade familjens färger, Storebror var sjuk och pappan ville inte äventyra Vasaloppsstarten. Lillebror tyckte det var JÄTTE-KUL!! Att han desutom på lott-dragning vann en maskot och en lott gjorde ju inte saken sämre.
Nu funderar jag vad för slags orienterings-arrangemang man ska hitta på för att locka lika mycket folk, hmm... Det borde ju gå.
Storfamilj för några dagar
Den här veckan är vi en riktig STORfamilj. Inte så stor som de flesta familjerna Annorlunda i TV-programmet, men större än vi är vana med.
Syster och hennes man är på resa och vi tar hand om deras två äldsta barn. Så här är nu 6 barn mellan snart 5 och 13 år.
Det funkar riktigt bra, det är lättsamma tjejer och de funkar bra ihop med våra huliganer. Men nog innebär 6 barn ett visst mått logiskt tänkande och organisation om det ska flyta på.
Igår fick 7-åriga kusinen vara i skolan med "kliiga" (stavas det så??) fleecebyxor istället för vanliga byxor för påsen med kläder var borttrollad.
Idag lyckades vi komma ihåg att båda kusinerna skulle ha skridskor på skolan, men en av matsäckarna hade vi inte koll på.
Men annars tycker jag nog att syster kan vara helt lugn - det går som på räls! Precis lika bra som när hon ensam hade hand om 7 barn några av dagarna när jag o A var i Italien :-O... Så 6 barn på 2 vuxna är ingenting ;-)
Syster och hennes man är på resa och vi tar hand om deras två äldsta barn. Så här är nu 6 barn mellan snart 5 och 13 år.
Det funkar riktigt bra, det är lättsamma tjejer och de funkar bra ihop med våra huliganer. Men nog innebär 6 barn ett visst mått logiskt tänkande och organisation om det ska flyta på.
Igår fick 7-åriga kusinen vara i skolan med "kliiga" (stavas det så??) fleecebyxor istället för vanliga byxor för påsen med kläder var borttrollad.
Idag lyckades vi komma ihåg att båda kusinerna skulle ha skridskor på skolan, men en av matsäckarna hade vi inte koll på.
Men annars tycker jag nog att syster kan vara helt lugn - det går som på räls! Precis lika bra som när hon ensam hade hand om 7 barn några av dagarna när jag o A var i Italien :-O... Så 6 barn på 2 vuxna är ingenting ;-)
söndag, februari 15, 2009
Träningskompisarna sviker
Mina trogna träningskompisar har svikit mig..
I torsdags, mitt under ett träningspass, dog min Garmin Forerunner 405. Urladdat batteri tänkte jag, men icke sa nicke. Det spelar ingen roll hur mycket jag laddar, den visar inte livstecken ändå. Buuhuu.
Så nu får jag träna utan att veta hur fort och långt jag kör, eller hur fort hjärtat slår. Och det går nog bra, det har ju gått förr.
Den får nog skickas in på rep, hoppas maken hittar garantipappret bara...
Nästa svikare är mina älskade Madshus-pjäxor.
De är nu så utslitna bak så jag idag fick avbryta mitt träningspass mitt i pga ett rejält ont skavsår på ena hälen :-(
Jag var så laddad för långpass och kroppen kändes så pigg så det blev ett riktigt antiklimax när jag insåg att det bara var att ta kortaste vägen hem.
Så nu gäller det att snabbt köpa nya pjäxor, måste hinna åka in dem ordentligt innan nästa säsongsmål Birkebeiner om drygt en månad.
Fast det lite kul är det ju att man nuförtiden SLITER UT pjäxorna, det innebär ju att man använder dem rejält iallfall ;-)
I torsdags, mitt under ett träningspass, dog min Garmin Forerunner 405. Urladdat batteri tänkte jag, men icke sa nicke. Det spelar ingen roll hur mycket jag laddar, den visar inte livstecken ändå. Buuhuu.
Så nu får jag träna utan att veta hur fort och långt jag kör, eller hur fort hjärtat slår. Och det går nog bra, det har ju gått förr.
Den får nog skickas in på rep, hoppas maken hittar garantipappret bara...
Nästa svikare är mina älskade Madshus-pjäxor.
De är nu så utslitna bak så jag idag fick avbryta mitt träningspass mitt i pga ett rejält ont skavsår på ena hälen :-(
Jag var så laddad för långpass och kroppen kändes så pigg så det blev ett riktigt antiklimax när jag insåg att det bara var att ta kortaste vägen hem.
Så nu gäller det att snabbt köpa nya pjäxor, måste hinna åka in dem ordentligt innan nästa säsongsmål Birkebeiner om drygt en månad.
Fast det lite kul är det ju att man nuförtiden SLITER UT pjäxorna, det innebär ju att man använder dem rejält iallfall ;-)
Cocktail!
Igår var vi bjudna på Cocktail-party! Det händer ju inte varje dag, så - festsugen eller inte kan man ju bara inte tacka nej till en sådan inbjudan.
Festen gick av stapeln några 100 m från oss, och för att inte nöta ut våra barnvakter så fick storebröderna för första gången vara barnvakt till de små änglarna.
Och det gick ju hur bra som helst. Änglarna var Änglar och krånglade inget alls när Storebror skulle lägga dem (Lillebror var fullt upptagen med Melodifestivalen, så han fick dispens från läggningen) och när vi kom hem vid 22.30 sov alla utom Storebror som satt uppe och tittade film och förvånat undrade varför vi redan var hemma?
Ja, party hela natten blev det alltså inte - men vi tyckte att det var ganska skönt att skylla på avsaknaden av vuxen barnvakt och smita hem innan Storebror gick och la sig. Inte för att det var en tråkig fest - nej inte alls. Det var jättetrevligt, en fest med en hel del människor som vi inte kände och några vi kände (tänk att det finns så många i en sådan här lite stad som man aldrig träffat!) och ett trevligt värdpar som bjöd på spännande drinkar närhelst man ville.
Det är roligt att hamna i helt andra kretsar än man är van vid. Vi blev inbjuden via en av mina systrars vänner och festen var full av fotografer och folk i turistbranschen. Vi var ett lite udda inslag - "Är det ni som är "Ingenjörerna"?" frågade en nyfiken gäst ;-)
När vi gick hem hade vi blivit inbjudna till en kille i sommar som har stuga 1,5 mil norr om Torne Träsk. Han tyckte vi skulle komma upp med hela familjen, och få vara med på renskiljning och fiska i vatten som annars är förbjudna för oss ;-)
Klart vi kommer!
Festen gick av stapeln några 100 m från oss, och för att inte nöta ut våra barnvakter så fick storebröderna för första gången vara barnvakt till de små änglarna.
Och det gick ju hur bra som helst. Änglarna var Änglar och krånglade inget alls när Storebror skulle lägga dem (Lillebror var fullt upptagen med Melodifestivalen, så han fick dispens från läggningen) och när vi kom hem vid 22.30 sov alla utom Storebror som satt uppe och tittade film och förvånat undrade varför vi redan var hemma?
Ja, party hela natten blev det alltså inte - men vi tyckte att det var ganska skönt att skylla på avsaknaden av vuxen barnvakt och smita hem innan Storebror gick och la sig. Inte för att det var en tråkig fest - nej inte alls. Det var jättetrevligt, en fest med en hel del människor som vi inte kände och några vi kände (tänk att det finns så många i en sådan här lite stad som man aldrig träffat!) och ett trevligt värdpar som bjöd på spännande drinkar närhelst man ville.
Det är roligt att hamna i helt andra kretsar än man är van vid. Vi blev inbjuden via en av mina systrars vänner och festen var full av fotografer och folk i turistbranschen. Vi var ett lite udda inslag - "Är det ni som är "Ingenjörerna"?" frågade en nyfiken gäst ;-)
När vi gick hem hade vi blivit inbjudna till en kille i sommar som har stuga 1,5 mil norr om Torne Träsk. Han tyckte vi skulle komma upp med hela familjen, och få vara med på renskiljning och fiska i vatten som annars är förbjudna för oss ;-)
Klart vi kommer!
Man lär sig något nytt varje dag
Om maskindiskmedlet är slut ska man inte ta vanligt diskmedel istället. Då blir det väldigt skummit och blött i köket till vissas förtjusning, och andras förtvivlan.
Men fördelen med det är att alla skåpsocklar i köket nu är bortplockade och det är skinande rent under skåpen - det var det inte innan. Och det hade det ju inte blivit en söndagmorgon kl 6.30 under andra omständigheter.
Men fördelen med det är att alla skåpsocklar i köket nu är bortplockade och det är skinande rent under skåpen - det var det inte innan. Och det hade det ju inte blivit en söndagmorgon kl 6.30 under andra omständigheter.
onsdag, februari 11, 2009
DÖD fisk till middag
Idag efter Dagis åkte vi och handlade middag. (Vad trist det är när man inte har storhandlat inför veckan utan måste komma på middagen o handla den samma dag...)
Jag hade tänkt mig favoriten blodpudding - men helt plötsligt hör jag en hög och arg Stina-röst som ropade: "VARFÖR FÅR VI ALDRIG ÄTA DÖÖD FISK?!"
(Som om hon i vanliga fall får LEVANDE fisk till middag...)
Det var fler än jag som drog på munnen där inne i affären.
Den döda fisken hon ville äta var en hel varmrökt sik som låg inplastad i kyldisken. Eftersom jag är fiskälskare, så hakade jag på direkt. Till middag blev det varmrökt sik med potatis och kall sås, GOTT tyckte hela gänget. Och imorgon blir det blodpudding.
E o S har förresten en förkärlek för fiskögon till Storebrors fasa. Den varmrökta siken hade stora fina fiskögon... Tur att den hade 2 stycken så de fick varsitt ;-)
Jag hade tänkt mig favoriten blodpudding - men helt plötsligt hör jag en hög och arg Stina-röst som ropade: "VARFÖR FÅR VI ALDRIG ÄTA DÖÖD FISK?!"
(Som om hon i vanliga fall får LEVANDE fisk till middag...)
Det var fler än jag som drog på munnen där inne i affären.
Den döda fisken hon ville äta var en hel varmrökt sik som låg inplastad i kyldisken. Eftersom jag är fiskälskare, så hakade jag på direkt. Till middag blev det varmrökt sik med potatis och kall sås, GOTT tyckte hela gänget. Och imorgon blir det blodpudding.
E o S har förresten en förkärlek för fiskögon till Storebrors fasa. Den varmrökta siken hade stora fina fiskögon... Tur att den hade 2 stycken så de fick varsitt ;-)
Månskenstur
Igår kväll stack jag ut på ett sent träningspass i skidpåren (och min arm gjorde inte ont alls, Yippee!). Planen var att åka Hundspåren som inte har elljus, men när jag vek av elljusspåret fick jag inte igång pannlampan (vilket berodde på handhavandefel och inte alls urladdad batteri, visade det sig :-O). Först blev jag lite irriterad för jag hade ställt in mig på att få "slippa" eljjusspåret, men sedan insåg jag att även utan lampa var det nästan ljust som på dagen!
Jag drog iväg på Hund-femman - och det var helt otroligt vackert!! Månljus är SÅ häftigt!
Där Hundtian vek av blev jag lite tveksam över det förnuftiga att åka så långt bort från civilisationen utan pannlampa, men det var så fina spår så jag kunde inte hålla mig. Efter några 100 meter ångrade jag mig, för jag insåg att där det var "månskugga" så var det faktiskt ganska mörkt - och A visste inte vilket spår jag gett mig ut på. Kul om man skulle ramla och slå sig illa bakom berget i mörkret, hm. Så min förnuftiga sida vann och jag vände och tog den kortare vägen tillbaka till eljjusspåret. (Tänk att jag kan vara förnuftig också ibland ;-)
Men fint var det!
Jag drog iväg på Hund-femman - och det var helt otroligt vackert!! Månljus är SÅ häftigt!
Där Hundtian vek av blev jag lite tveksam över det förnuftiga att åka så långt bort från civilisationen utan pannlampa, men det var så fina spår så jag kunde inte hålla mig. Efter några 100 meter ångrade jag mig, för jag insåg att där det var "månskugga" så var det faktiskt ganska mörkt - och A visste inte vilket spår jag gett mig ut på. Kul om man skulle ramla och slå sig illa bakom berget i mörkret, hm. Så min förnuftiga sida vann och jag vände och tog den kortare vägen tillbaka till eljjusspåret. (Tänk att jag kan vara förnuftig också ibland ;-)
Men fint var det!
söndag, februari 08, 2009
Kyligt men mysigt
Den senaste veckan har den stående frågan varje morgon från småtjejerna varit: "Hur många dagar är det kvar tills vi ska åka till Björkliden egentligen??!!"
Det var alltså inte läge att ställa in trots att väderprognosen såg minst sagt kylig ut. Klart vi skulle på Björkis-premiären - som vanligt!
Man kan väl säga att det inte var direkt trångt i backarna...
Det visade sig att våra småtjejer glömt bort hur man svänger, så den första repan i backen blev minst sagt fartfylld... Efter något åk så satt iallafall svängarna där de skulle - och de tyckte att det var lika kul som ifjol. I lördags höll vi aldrig på att få dem ifrån backen - upp och ner, upp och ner, upp och ner... Kallt, vaddå??!!
Varm choklad med vispgrädde framför brasan på hotellet lockade till slut in slalomfantasterna. Mysigt!
Dagen till ära bjöds det på ansiktsmålning :-)
Sedan blev det familjekamp i Rakkas - jag och grabbarna ställde upp i "Differens-slalom", man skulle alltså försöka åka två lika snabba åk. Det var vi och 2 st tappra till (det var hårdingarnas dag tydligen, vi som inte bangar för lite kyla...). Jag höll ställningarna som snabbast i familjen och lyckades även vara bäst på differensen - 12/100 sek mot Storebrors 16/100 och Lillebrors hela sekund. (Tävlingsmänniska, jag??!!) Än klår jag dem i slalom i portar, men när det gäller störtlopp så får jag stryk...
Sedan tog vi tidig eftermiddag - njöt i stugan med Glühwein, festis, bastu, god middag och Melodifestivalen.
Idag var det ännu någon grad kallare och mer vind så vi gav upp efter kanske en timme i backen. Efter lunch, städning av stugan och fika hos mormor o morfar i Abisko var det ett gäng nöjda skidåkare som anlände hem till stan.
Nu är vårsäsongen igång!! (Fast nu inväntar vi lite varmare väder innan nästa fjällhelg.)
Det var alltså inte läge att ställa in trots att väderprognosen såg minst sagt kylig ut. Klart vi skulle på Björkis-premiären - som vanligt!
Man kan väl säga att det inte var direkt trångt i backarna...
Det visade sig att våra småtjejer glömt bort hur man svänger, så den första repan i backen blev minst sagt fartfylld... Efter något åk så satt iallafall svängarna där de skulle - och de tyckte att det var lika kul som ifjol. I lördags höll vi aldrig på att få dem ifrån backen - upp och ner, upp och ner, upp och ner... Kallt, vaddå??!!
Varm choklad med vispgrädde framför brasan på hotellet lockade till slut in slalomfantasterna. Mysigt!
Dagen till ära bjöds det på ansiktsmålning :-)
Sedan blev det familjekamp i Rakkas - jag och grabbarna ställde upp i "Differens-slalom", man skulle alltså försöka åka två lika snabba åk. Det var vi och 2 st tappra till (det var hårdingarnas dag tydligen, vi som inte bangar för lite kyla...). Jag höll ställningarna som snabbast i familjen och lyckades även vara bäst på differensen - 12/100 sek mot Storebrors 16/100 och Lillebrors hela sekund. (Tävlingsmänniska, jag??!!) Än klår jag dem i slalom i portar, men när det gäller störtlopp så får jag stryk...
Sedan tog vi tidig eftermiddag - njöt i stugan med Glühwein, festis, bastu, god middag och Melodifestivalen.
Idag var det ännu någon grad kallare och mer vind så vi gav upp efter kanske en timme i backen. Efter lunch, städning av stugan och fika hos mormor o morfar i Abisko var det ett gäng nöjda skidåkare som anlände hem till stan.
Nu är vårsäsongen igång!! (Fast nu inväntar vi lite varmare väder innan nästa fjällhelg.)
torsdag, februari 05, 2009
Foto-utmaning
Jag har fått en Foto-utmaning av Marie!
Här är reglerna:
- Gå in i mappen Mina bilder (eller My Pictures, eller var ni nu har era foton).
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
(Min sjätte mapp innehöll bara 5 bilder - så jag fick ta första bilden i sjunde mappen istället ;-) )
En januaridag förra året besteg våra yngsta juveler snöhögarna vid Vattentornet - och när man är lite tung i gumpen är det ju bra med en brorsa som kan knuffa på ;-)
Den här utmaningen skickar jag vidare till...
AnnaPanna
Anki
Mamman i huset
Cloudberrie
Tvillingamma Lotta
Jonna
Här är reglerna:
- Gå in i mappen Mina bilder (eller My Pictures, eller var ni nu har era foton).
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
(Min sjätte mapp innehöll bara 5 bilder - så jag fick ta första bilden i sjunde mappen istället ;-) )
En januaridag förra året besteg våra yngsta juveler snöhögarna vid Vattentornet - och när man är lite tung i gumpen är det ju bra med en brorsa som kan knuffa på ;-)
Den här utmaningen skickar jag vidare till...
AnnaPanna
Anki
Mamman i huset
Cloudberrie
Tvillingamma Lotta
Jonna
Sagt sen sist
Jag: "Man måste vara försiktig när man kör bil så man inte kör på någon."
Lilla S: "Ja, någon MÄNNISKA!! Eller någon GRANNE!! För då kan de ta slut. Och vem ska då ta hand om grannens lilla hund??!!"
Och det är ju sannt - synd om grannarna skulle ta slut... och ännu mer synd om deras små hundar...
Lilla E: "Storebror A är ju VUXEN - men vad gör han då HÄR??!!"
Mamma är vuxen, Storebror A är STÖRRE än mamma - då måste han ju vara vuxen. Och mamma har ju sagt att när man är vuxen bor man inte hemma hos mamma och pappa. Logiskt så det förslår.
Lilla S: "Ja, någon MÄNNISKA!! Eller någon GRANNE!! För då kan de ta slut. Och vem ska då ta hand om grannens lilla hund??!!"
Och det är ju sannt - synd om grannarna skulle ta slut... och ännu mer synd om deras små hundar...
Lilla E: "Storebror A är ju VUXEN - men vad gör han då HÄR??!!"
Mamma är vuxen, Storebror A är STÖRRE än mamma - då måste han ju vara vuxen. Och mamma har ju sagt att när man är vuxen bor man inte hemma hos mamma och pappa. Logiskt så det förslår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)