En sons önskelista

Tjocksockar

Astro a40 audio system

corsair vengance k70 (svart)

Razer deathadder 2013

Call of duty ghosts (ps3)

rocksmith 2014

Grand theft auto 5 (ps3)

V-moda crossfade lp

Steve jobs- en biografi

borderlands 2 (PC)

Hm...?! Tjocksockarna är nog det enda jag helt säkert förstår vad det är.

Det får helt enkelt bli det :) (Jo, en bok ser jag också att det finns där, o den råkar mannen redan ha och skänker gärna vidare.)

Så bra, då var 1/4 klart!

Tyfoner och äpplen

Mannen är på resa på andra sidan jorden. Tyfon i Hongkong och flodfärd i Shanghai.

Medan jag kokar äppelmos av 12 kg äpplen från barnens äppelträd hos farmor o farfar. Jag vill inte byta med mannen, jag trivs bra bland äppel-lukt, förkylda barn och vardag. Trivs bra med regnig innehelg där vi mest skrotat runt.

När man är borta hemifrån märker man att det händer en del en vanlig vecka.

Denna vecka har mannen missat att Lillasyster slutat på gymnastiken. Det blev rätt seriöst i år, träning 3 ggr/v, 2 tim/ gång . Passar säkert andra men inte vår Lillasyster. Hon har sett rätt sammanbiten ut i samband med träningarna, inte vanliga glada tjejen. När vi frågar hur det är har hon sagt att det är ganska hårt, men "jag vänjer mig nog"... I söndags brast det o nu har vi meddelat gympaklubben att de är en gymnast mindre. Lilla gumman, det ska vara kul med idrott... Så nu vill hon testa JuJutsu, som syrran o brorsan. Och få lite mer fritid, inte så dumt det heller för en 9-åring. Snarare väldigt bra.

Nej, nu är det nog dags att släcka ljuset o försöka sova bort en diffus förkylning - bredvid en liten småsjuk flicka som krupit ner i pappas lediga säng. Mysigt!

På resa

Jag är på konferens. Intressant, roligt och god mat :) Min utsikt från hotellet är Stockholms Stadshus och Globen, häftigt tycker en som i vanliga fall tittar på Kebnekaise i fjärran från frukostbordet.

Förra veckan var jag på kurs i tre dagar. Bodde på ett Slott, träffade intressanta o trevliga människor, lyssnade på fd politiker o div verbala o karismatiska chefer. 

Jag är nog inte riktigt skapt för att vara på tjänsteresa så här mycket. Tycker om hemma o vardag. Även om detta ger mkt energi och är jättekul o trevligt. 

Och jag kommer på mig att inombords fnissa åt att alla ser likadana ut i affärsvärlden. Själv försöker jag också passa in, det går väl ok men jag fnissar även åt mig själv och att jag ska fundera så mkt över om jag valt kläder efter vad som förväntas eller efter vad jag tycker är snyggt. Jag inser (återigen) att jag är rätt lik min far :) 

Ett tungt besked denna vecka gör att jag funderar över om det finns någon rättvisa i livet och att jag tänker att man har så kort minne när det gäller att glädjas över nuet o de man tycker om och har omkring sig. Men inser att det är mänskligt att falla in i den vanliga trallen och att det kanske är det som är att leva i nuet?

Vårvinter, tjohoo!

Just nu vet jag precis varför jag bor där jag bor.

Jag vill inte vara någon annanstans dessa vackra och soliga dagar i april och maj!

 

(Och när jag minns att vi ifjol kånkade och bar och flyttade från ett hus till ett annat just de allra vackraste vårdagarna, så njuter jag ännu mer...)

 

 

Fast vissa andra dagar i april och maj så skulle jag nog kunna tänka mig att vara på en massa andra ställen, haha!



Spaghetti-rassel, igen!

"Lägg inte spaghetti-paketen med den öppnade änden utåt!" ropar just min man något irriterad från köket efter att jag hört ett rasslande ljud från köksregionen.

Nej det borde man ju inte göra, det är ju tydligen dumt. Inte första gången de små spaghettisarna rasslat ut på golvet för att någon tex jag lagt paketet med öppningen utåt.

Just öppnade-spaghetti-pakets-hantering verkar vara en av mina svaga sidor. Men är det inte värre än så får vi väl vara ganska nöjda :)

Tack o Gonatt!

Vårtecken?

Jag tror det är ett vårtecken (eller två?) när våra små pysselproffs planterar frön?

Efter inspiration från morfar fixades egna såkrukor:

I en plåtburk vackert omklädd i gult papper huserar nu ett solrosfrö, med namnet Bärtil.

I en uppklippt yoghurt-förpackning bor några ärtor och lite blomfrön av okänd art. Jag tror de har samlingsnamnet Svante.

Nu väntar vi bara på skörden :)

 

Det kunde nästan inte bli bättre

Tack SMHI - det BLEV sol och finväder!

 

 

En skidtävlingsdag när den är som bäst!

 

Tänk vad alla blir glada när solen gassar från en klarblå himmel, spåren är perfekta och tävlingen flyter på som den ska.

 

Då blir t.o.m den allra värsta sortens idrottsföräldrar hanterbara.

 

Dagens uppgift var bl a att hålla föräldrar borta från deras adepter i växlingsfållan. Ibland gick det så där (och jag funderar hur en del är funtade) men oftast gick det kanon - det finns som tur är fler förnuftiga föräldrar än knasiga.

 

Väldigt många fina och glada skidbarn finns det i alla fall.

 

Och en och annan elit - som det här gänget som står och väntar på att få ge sig ut på sista sträckan i herrseniorernas stafett.

 

Heja tjejer :-)!

 

 

 

 Och tack för att ni var så fina och delade ut kramar och autografer på löpande band till våra små och mellanstora skidåkare!

 

 

Skidyra!

En av årets bästa skidhelger är här! Vi har "Öppna Total-DM" i skidor här i stan tillsammans med grannklubben. Sprint på fredag, distans på lördag och stafett söndag. Mer än 500 startande per dag, norrmän, svenska och finnar.

Jag och/eller mannen är i starten hela helgen - mitt i händelsernas centrum. Det är SÅ kul! Det är sådan härlig stämning o vi bor 100 meter från skidstadium så bara det gör att vi lever i skidrus fre-sön :-)

Barnen ser jag knappt - mannens uppgift är att se till att de har vallade skidor, jag startar dem - o resultatet får vi veta sedan. De har fått pengar på fickan och ordnar mat-intaget via tävlingskaféet eller grillen.

Efter tävlingarna yrar ungarna omkring som de vill, de små leker snöbollskrig, klättrar på staketen - eller gå hem och softar i soffan. Tonåringen spanar tjejer, snackar skit med allehanda skidkompisar och glassar (spexar ;-) runt.

Prisutdelning i mäktiga Stadhushallen, med världselit som prisutdelare till ungdomarna, där alla får pris. Vilken succé! Att tonåringen sedan lyckades få en kram av fina Magdalena Pajala gjorde ju inte saken sämre ;-)

 

Själv har jag kommit på mig (igen!) med världens sämsta minne. Iklädd nya tävlingsdräkten och nummerlapp så glömde jag tydligen helt bort mitt 11 veckors förkylnings-träningsuppehåll i vinter (mitt minne är tydligen 3 veckor långt). Frisk och med 3 veckors träning i kroppen ställer man självklart upp på DM. Världens sämsta minne kombinerat med felvallning (bakhalt i jättebackigt spår) gjorde att jag var flera minuter efter såna jag t y c k e r att jag borde slå. Skit-irriterad blir jag då. Och peppad att tävla mer :-) Och träna mer :-) Men - alla vi (tre) Norrbottens-tanter slog alla (tre) norrmän. Visst är vi bra?! Och om man får brons på DM (fast man är sist av alla Norrbottens-tanter) så slår man väl alla tanter som inte var med ?! ;-)

 

Imorgon är det stafetter - yngsta tonåringen och pappan ska åka, äldsta tonåringen och jag ska vara startpersonal - och tjejerna ska heja på brorsan och pappan.

 

Och SMHI lovar SOL o finväder :-)

 

Och jag är FRISK!!

En Påsk hemma i stan...

...är inte det sämsta, i alla fall inte om stan ligger på kanten av fjället. Om det nu är en Skid- o Fjäll-Påsk man vill ha - och det är det ju :-)

 

 

 

Vi har gått på toppturer, besökt fikastugor, åkt skidor på älven och åkt runt ett fjäll!

 

Även om vi pga diverse sjuka barn inte kom till Kebnekaise Fjällstation som tanken var, och även om de flesta av oss (utom pappan i huset som vanligt, han med Super-immunförsvaret) haft både feber o diverse magåkommor har vi lyckats ha en riktigt fin Påsk!

 

Och även om äldsta tonåringen lite yrvaket tittade på oss i dag o förvånat undrade varför de skulle vara lediga imorgon? Påsklov?? Han hade tydligen inte märkt att det varit Påsk - Påskägg, Påskkärringar, Påskris, Påskturer och Påskmiddag till trots. Men det är en annan historia, den om de förvirrade tonåringarnas förvirrade beteenden.

Rekord som man inte vill slå

Fördelen med att slå något slags rekord jättemycket är ju att rekordet förhoppningsvis ska stå sig ett tag. Kanske kan bli ett sådant där oslagbart rekord som man aldrig kommer i närheten av igen. Och det kan ju kännas tråkigt om det är ett roligt rekord. Om det är ett "mitt-livs-längsta-förkylnings-rekord" så vore det väldigt roligt om jag aldrig mer kommer ens i närheten av halva rekordet.

För 9,5 veckors förkylning är minst 8,5 veckor för länge.

Hela min långlopps-säsong är helt körd. Ja, snart har hela vintern gått medan jag snorat, hostat och haft ont i halsen.

Kronanloppet i Luleå 5 januari. Men vad trist, jag har fått ont i halsen! Jag som behöver seedningslopp till Vasaloppet! Men nu ska jag vara klok, om jag vilar en vecka så är jag snart på banan igen!

König Ludwig Lauf i Tyskland 3 februari. 2 veckor före loppet börjar jag känna mig träningsfrisk! Härligt, några långpass hinner jag nog köra innan det är dax! Nej, men vad trist, nu råkar jag visst toppa min 3-veckors-förkylning med INFLUENSA! Feber, mer ont i halsen o eländes, elände. Åker med till Tyskland som coach, håller humöret uppe trots en kropp o knopp som bara skriker att JAG VILL OCKSÅ TÄVLA!! Men coach är också ok, skidresa med mannen är fint även om det inte blir någon tävling för mig.

Fantastisk finvädershelg i mitten av februari. Är ute och GLIIDER lugnt på Hundmilen. Jag tränar inte, nej då. Men jag är ute i solen och mår bra med Lillebror och Mannen. Känner mig nästan frisk, men ska vara klok.

Några dagar senare har jag ... ont i huvudet och svullen hals. Dagarna går och jag inser att det inte blir något Vasalopp för mig. Säljer startplatsen till glad norrman. Känner mig riktigt ledsen fredagen då mannen flyger till Stockholm för vidare tågtransport till Mora. Vill inte följa med och coacha även om resa o boende är betalt och inte går att avboka. Istället åker jag och tre av barnen till Björkliden och åker slalom och har riktigt mysigt. Ett bra val istället för att sitta hemma och trånande titta på Vasaloppet på TV.

Två besök till Vårdcentralen har det blivit. Men jag har tydligen bara något segt virus, sova mer och vila minst 10 dagar sedan jag blivit frisk. Gäller bara att bli frisk först. Fortfarande ond hals o småonda bihålor. Kanske är jag frisk till sommaren?

Men det kunde ju vara värre - jag kan gå och stå och jobba och leva ett helt normalt liv. Fast lite onormalt känns det att inte kunna träna.

Har just läst Martina Haags bok Heja Heja! Om hur hon från att knappt orka stappla 20 meter nu springer Maratonlopp. En rolig bok som gör mig SÅ springsugen! Så nu är det springsäsongen jag satsar på istället. För till sommaren - DÅ är jag frisk!

Och nu frågar mannen (som åkt skidor idag) om jag vill ha en "After-Ski"? Självklart vill jag det denna soliga mars-eftermiddag, fast för mig blir det en "After-Skotta-Balkongen" - det närmsta fysisk träning jag kommer nuförtiden :-)

Tankar i en tvättstuga

Idde Schultz på Spotify. Nostalgi. Är tillbaka till våren 1996. Bussresor Sundsvall - Härnösand till jobbet på Vägverket. Idde i lurarna, liten knodd i magen - den första. Drömmar, förväntan och en massa förutfattade meningar om hur allt är o kommer att bli.

Våren 2013. Lördagkväll i tvättstugan. 4 barn senare, en massa förutfattade meningar har fått stryka på foten - medan vissa av dem visade sig vara helt rätt. Har roat mig med Melodifestivalen tillsammans med de två yngsta knoddarna - och roar mig sedan i tvättstugan med Idde och två tvättmaskiner som ska hängas.

Det slår mig att jag är rik. Och att drömmarna där i bussen faktiskt överträffat sig själv. I sin enkelhet.

Jag får vika o hänga tvätt till två tonåriga grabbar, en lång drasut till man som faktiskt fanns med redan 1991 och två tralliga tjejer på 9 år. Dessutom har vi sedan 1 år tillbaka en TVÄTTSTUGA (okej, sliten o oglamorös - men ändå :-). Och kläderna jag viker är delvis upphängda av en tonårsgrabb som glömt att skaka kläderna innan de hängs dvs kläderna ser ut som skruvar - men vad gör det. De är ju tvättade och hängda av en kille som insåg att han behövde lite rena kläder när mamma o pappa var på vift.

Och jag har idag, efter 6 veckors eländig förkylning, kunnat åka skidor i ett fantastiskt väder.

Och jag blir så glad över att jag har förmågan att inse att lyckan finns i de små tingen. Som att lyssna på nostalgimusik o hänga tvätt, och att åka skidor i lugn takt i vackert väder.

Ska komma ihåg det när jag är sur, trött och hakar upp mig på energislukarna.

Säng, säng, säng, sova, sova, sova

Kommer i säng för sent igen. Inte lätt med en nattsuddare till kompis här hemma, när jag än går till sängs så är jag först. Ingen som direkt påminner mig alltså.

Jag har gett upp 8 timmar för länge sedan. Läste någon gång att 7 timmar är alldeles tillräckligt för de flesta. Så det är min målsättning. Men oftast blir det mindre. I natt finns förutsättningar för 6 timmar - som vanligt. Men 6 timmar är ju bättre än... 5 timmar!? :-)

God Natt Världen, nu ska jag njuta skönhets- o friskhets sömn i... 5 timmar och 50 minuter, sisådär :)