Rekord som man inte vill slå

Fördelen med att slå något slags rekord jättemycket är ju att rekordet förhoppningsvis ska stå sig ett tag. Kanske kan bli ett sådant där oslagbart rekord som man aldrig kommer i närheten av igen. Och det kan ju kännas tråkigt om det är ett roligt rekord. Om det är ett "mitt-livs-längsta-förkylnings-rekord" så vore det väldigt roligt om jag aldrig mer kommer ens i närheten av halva rekordet.

För 9,5 veckors förkylning är minst 8,5 veckor för länge.

Hela min långlopps-säsong är helt körd. Ja, snart har hela vintern gått medan jag snorat, hostat och haft ont i halsen.

Kronanloppet i Luleå 5 januari. Men vad trist, jag har fått ont i halsen! Jag som behöver seedningslopp till Vasaloppet! Men nu ska jag vara klok, om jag vilar en vecka så är jag snart på banan igen!

König Ludwig Lauf i Tyskland 3 februari. 2 veckor före loppet börjar jag känna mig träningsfrisk! Härligt, några långpass hinner jag nog köra innan det är dax! Nej, men vad trist, nu råkar jag visst toppa min 3-veckors-förkylning med INFLUENSA! Feber, mer ont i halsen o eländes, elände. Åker med till Tyskland som coach, håller humöret uppe trots en kropp o knopp som bara skriker att JAG VILL OCKSÅ TÄVLA!! Men coach är också ok, skidresa med mannen är fint även om det inte blir någon tävling för mig.

Fantastisk finvädershelg i mitten av februari. Är ute och GLIIDER lugnt på Hundmilen. Jag tränar inte, nej då. Men jag är ute i solen och mår bra med Lillebror och Mannen. Känner mig nästan frisk, men ska vara klok.

Några dagar senare har jag ... ont i huvudet och svullen hals. Dagarna går och jag inser att det inte blir något Vasalopp för mig. Säljer startplatsen till glad norrman. Känner mig riktigt ledsen fredagen då mannen flyger till Stockholm för vidare tågtransport till Mora. Vill inte följa med och coacha även om resa o boende är betalt och inte går att avboka. Istället åker jag och tre av barnen till Björkliden och åker slalom och har riktigt mysigt. Ett bra val istället för att sitta hemma och trånande titta på Vasaloppet på TV.

Två besök till Vårdcentralen har det blivit. Men jag har tydligen bara något segt virus, sova mer och vila minst 10 dagar sedan jag blivit frisk. Gäller bara att bli frisk först. Fortfarande ond hals o småonda bihålor. Kanske är jag frisk till sommaren?

Men det kunde ju vara värre - jag kan gå och stå och jobba och leva ett helt normalt liv. Fast lite onormalt känns det att inte kunna träna.

Har just läst Martina Haags bok Heja Heja! Om hur hon från att knappt orka stappla 20 meter nu springer Maratonlopp. En rolig bok som gör mig SÅ springsugen! Så nu är det springsäsongen jag satsar på istället. För till sommaren - DÅ är jag frisk!

Och nu frågar mannen (som åkt skidor idag) om jag vill ha en "After-Ski"? Självklart vill jag det denna soliga mars-eftermiddag, fast för mig blir det en "After-Skotta-Balkongen" - det närmsta fysisk träning jag kommer nuförtiden :-)