I lokaltidningen lördag före jul fick 5 personer frågan om de kände sig julstressade. INGEN av dem hade känt av någon julstress. Jag tror det var så att alla hade fixat allt så i god tid så inget stressande här inte. Sedan är det alla dom som absolut inte lider av någon som helst julstress, för att de har avdramatiserat julen så mycket så det finns inget att stressa för. Jo, jul har de ju och på något sätt så fixar de ihop mat o klappar, men liksom sådär i förbifarten. Och sådär lagom och balanserat.
Så det är helt klart inte inne att känna av någon som helst stress över julen.
Jag måste nu bekänna en sak. Jag har varit julstressad. Vi har som vanligt inte haft framförhållning och som vanligt skenade antalet klappar till barnen iväg, trots ambitionen att vara måttlig. Sista veckan blev, som vanligt, lite snärjsig.
Men på något sätt så lugnade allt ner sig
dagen före julafton, som blev en ovanligt lugn och skön dag. Och Julafton kom och gick och blev fin, lugn och glad.
Och all julstress är nu bortglömd, men kommer säkert om ett knappt år igen. För vi kommer säkerligen inte ha någon framförhållning då heller. Som vanligt :)
lördag, december 29, 2012
söndag, december 16, 2012
Nätverk...
Jag tycker jag är ganska hyfsad på att skapa goda relationer med folk. Och jag gillar ju dessutom folk, för det mesta :)
Att få kontakt med nya människor i sammanhang där jag naturligt befinner mig är ju berikande, roligt och intressant.
Men när jag blir uppmanad att "nätverka" då slår hela jag bakut. Man kan nog säga att jag då blir väldigt mycket släkt med min far.
Och jag vet att jag är på gränsen till löjlig. Varför hänga upp sig på ett ord som ju egentligen bara innebär att jag ska ut och träffa folk? Som jag ju faktiskt för det mesta gillar att göra.
Att träffa folk i samband med att jag gör saker i jobbet eller på fritiden det känns naturligt.
Att göra något för att träffa folk som kan vara nyttiga för mig i framtiden känns bara krystat.
I fredags hängde jag med som gäst till ett sådant sammanhang, sammanslutning som syftar till att skapa kontakter med nyttiga människor. Det var inget fel på någon av dessa människor, bra föredrag och god lunch. Men min största insats där var att jag lyckades säga till en person att jag varit ihop med hennes man. Vilket jag inte menade och inte har varit. Hahaha, kanske inte det bästa om man ska skapa goda relationer!
Sedan pratade jag istället med några andra personer, någon som jag redan känner lite genom skidåkningen och några andra.
Och insåg att min magkänsla vad gäller mig och "nätverkande" nog varit helt rätt. Jag nätverkar bäst i skidspåret, på konferenser, resor o möten med jobbet, på tävlingar och i diverse föreningar där jag gör sånt jag gillar.
Och jag tänker att det är tur vi alla är olika, annars skulle det ju bli väldigt trångt på "Nätverkar-luncherna"... :)
Att få kontakt med nya människor i sammanhang där jag naturligt befinner mig är ju berikande, roligt och intressant.
Men när jag blir uppmanad att "nätverka" då slår hela jag bakut. Man kan nog säga att jag då blir väldigt mycket släkt med min far.
Och jag vet att jag är på gränsen till löjlig. Varför hänga upp sig på ett ord som ju egentligen bara innebär att jag ska ut och träffa folk? Som jag ju faktiskt för det mesta gillar att göra.
Att träffa folk i samband med att jag gör saker i jobbet eller på fritiden det känns naturligt.
Att göra något för att träffa folk som kan vara nyttiga för mig i framtiden känns bara krystat.
I fredags hängde jag med som gäst till ett sådant sammanhang, sammanslutning som syftar till att skapa kontakter med nyttiga människor. Det var inget fel på någon av dessa människor, bra föredrag och god lunch. Men min största insats där var att jag lyckades säga till en person att jag varit ihop med hennes man. Vilket jag inte menade och inte har varit. Hahaha, kanske inte det bästa om man ska skapa goda relationer!
Sedan pratade jag istället med några andra personer, någon som jag redan känner lite genom skidåkningen och några andra.
Och insåg att min magkänsla vad gäller mig och "nätverkande" nog varit helt rätt. Jag nätverkar bäst i skidspåret, på konferenser, resor o möten med jobbet, på tävlingar och i diverse föreningar där jag gör sånt jag gillar.
Och jag tänker att det är tur vi alla är olika, annars skulle det ju bli väldigt trångt på "Nätverkar-luncherna"... :)
Glada tonåringar!
Stora tonåringen fick sent besök på lördagkväll. Skratt och stoj i hallen och en son som kom upp och såg full i sjutton ut och sa att kompisarna ville ha något att dricka.
Hm. Lördagkväll, glada och törstiga 16-åringar...
"Är de lite på pickalurven?" undrade jag. Sonen tittade lite konstigt på mig och sa att det trodde han nog inte...
Sonen kilade ner med två glas läsk och efter en liten stund gick jag ner efter honom för att liksom i förbigående kolla läget på kompisarna och bjuda in dem på fika så de isåfall slapp ranta runt i kylan.
Nere i hallen står två stycken nyktra, rödrosiga, snöiga 16-åringar, fullt påpälsade och med varsit tefat i handen... På min fikafråga avböjde de vänligt eftersom de hade svårt att få av sig ytterskorna eftersom de tejpat fast täckbyxorna i skorna för att inte få in snö...
Så det slutade med att de lyckades lura ut även vår son på tefatsrally nerför backarna i omgivningen.
Hahaha! Det finns hopp för den yngre generationen...
Hm. Lördagkväll, glada och törstiga 16-åringar...
"Är de lite på pickalurven?" undrade jag. Sonen tittade lite konstigt på mig och sa att det trodde han nog inte...
Sonen kilade ner med två glas läsk och efter en liten stund gick jag ner efter honom för att liksom i förbigående kolla läget på kompisarna och bjuda in dem på fika så de isåfall slapp ranta runt i kylan.
Nere i hallen står två stycken nyktra, rödrosiga, snöiga 16-åringar, fullt påpälsade och med varsit tefat i handen... På min fikafråga avböjde de vänligt eftersom de hade svårt att få av sig ytterskorna eftersom de tejpat fast täckbyxorna i skorna för att inte få in snö...
Så det slutade med att de lyckades lura ut även vår son på tefatsrally nerför backarna i omgivningen.
Hahaha! Det finns hopp för den yngre generationen...
måndag, december 10, 2012
Inte så mycket klokare, men lite
Inte vet jag om jag tog med mig så mycket klokhet från sommaren in i den här hösten. Tycker det varit mer intensivt än någonsin. Eller så är det de hysteriska flyttmånaderna mars-april som liksom hängt med mig ända in på hösten.
Jag behöver luft i tillvaron. Den luften finns som inte alla gånger, men jag jobbar på det.
För lite klok har jag blivit trots allt. Kloka beslut som faktiskt gett lite mer luft omkring mig. Jag ger mig själv en klapp på axeln o struntar i dåligt samvete och vad andra möjligtvis har för åsikter om det ena och det andra.
Och jag konstaterar att oplanerade händelser i livet kan innebära ett kanske nyttigt avbrott i livet som annars rullar på i ett rasande tempo. Som tex 4 dagar på Sunderby Sjukhus utan jobbdator. Eller ett extra dygn i Munchen pga snö- och flygkaos. Händelser som gör att all tidigare planering raseras - och man helt enkelt får finna sig i att bara vara. När allt i slutändan gått bra, så inser jag att dessa dagar gjorde mig gott. Och att allt flöt på som smort hemma med en pappa som ju faktiskt fick prioritera om hela sin tillvaro också.
Snart är det jul, och vi kör väl som vanligt - och delegerar matbestyren till diverse barn ;-). Det är väl klokt?!
Jag behöver luft i tillvaron. Den luften finns som inte alla gånger, men jag jobbar på det.
För lite klok har jag blivit trots allt. Kloka beslut som faktiskt gett lite mer luft omkring mig. Jag ger mig själv en klapp på axeln o struntar i dåligt samvete och vad andra möjligtvis har för åsikter om det ena och det andra.
Och jag konstaterar att oplanerade händelser i livet kan innebära ett kanske nyttigt avbrott i livet som annars rullar på i ett rasande tempo. Som tex 4 dagar på Sunderby Sjukhus utan jobbdator. Eller ett extra dygn i Munchen pga snö- och flygkaos. Händelser som gör att all tidigare planering raseras - och man helt enkelt får finna sig i att bara vara. När allt i slutändan gått bra, så inser jag att dessa dagar gjorde mig gott. Och att allt flöt på som smort hemma med en pappa som ju faktiskt fick prioritera om hela sin tillvaro också.
Snart är det jul, och vi kör väl som vanligt - och delegerar matbestyren till diverse barn ;-). Det är väl klokt?!
torsdag, november 22, 2012
Dagen efter-känsla
Har varit hel slut i hela mig idag. Lillebror har varit hemma från skolan även idag. FSS. För Säkerhets Skull. Jag på jobbet, men gjorde inte många knop. Ringde hem på förmiddagen för att kolla läget. Inget svar på någon telefon. Coola jag helt o-cool. Åkte hem med hemska syner framför ögonen. Och hemma satt sonen på övervåningen och gjorde NO-läxa i godan ro :)
Vi som var friska orkade inte gå på någon träning ikväll, vi åt glass istället.
Jag tror vårt äventyr tärt mer på mig än på huvudpersonen. Och jag tycker att jag är smått löjlig eftersom det inte hände något - det bara KUNDE ha blivit dramatiskt. Men man styr inte över sina känslor. "Berätta-vad-som-hänt-för-alla-terapi" är tydligen mitt sätt att hantera det. Alla sätt är väl bra, utom de dåliga...
Men det bästa av allt idag, vår bleknosiga grabb har fått tillbaka sin humor - och jag blir bara så lycklig och tycker att han är roligast o charmigast i världen :)
(Och visst märker ni att bloggen återuppstått i mitt behov av att få ur mig, så slipper jag tjata sönder min omgivning :))
Vi som var friska orkade inte gå på någon träning ikväll, vi åt glass istället.
Jag tror vårt äventyr tärt mer på mig än på huvudpersonen. Och jag tycker att jag är smått löjlig eftersom det inte hände något - det bara KUNDE ha blivit dramatiskt. Men man styr inte över sina känslor. "Berätta-vad-som-hänt-för-alla-terapi" är tydligen mitt sätt att hantera det. Alla sätt är väl bra, utom de dåliga...
Men det bästa av allt idag, vår bleknosiga grabb har fått tillbaka sin humor - och jag blir bara så lycklig och tycker att han är roligast o charmigast i världen :)
(Och visst märker ni att bloggen återuppstått i mitt behov av att få ur mig, så slipper jag tjata sönder min omgivning :))
tisdag, november 20, 2012
Förlängd "kvalitetstid" med sonen
Det blir ju inte alltid som man tänkt.
Ingen hemfärd idag, för lille patienten behagade både svimma i frukosten och blöda näsblod. Vi sysselsätter ju i alla fall personalen...
Så ett dygn till på vårt dubbelrum med obegränsat med filmer för att jag ska få med mig en lite piggare kompis på tågresan hem till Kiruna. (Och jag har lovat honom att koncentrera mig bättre på filmerna så jag slipper fråga så mycket... :)
Han är redan piggare och har till och med lyckats spöa mig i biljard, det är nog ett gott tecken.
Och jag har unnat mig en rask promenad runt sjukhuset - tänk att efter ett par dagar inomhus kan det göra en nästan lika lycklig som ett långpass på skidor :)
Ingen hemfärd idag, för lille patienten behagade både svimma i frukosten och blöda näsblod. Vi sysselsätter ju i alla fall personalen...
Så ett dygn till på vårt dubbelrum med obegränsat med filmer för att jag ska få med mig en lite piggare kompis på tågresan hem till Kiruna. (Och jag har lovat honom att koncentrera mig bättre på filmerna så jag slipper fråga så mycket... :)
Han är redan piggare och har till och med lyckats spöa mig i biljard, det är nog ett gott tecken.
Och jag har unnat mig en rask promenad runt sjukhuset - tänk att efter ett par dagar inomhus kan det göra en nästan lika lycklig som ett långpass på skidor :)
måndag, november 19, 2012
En oplanerad flygresa
De senaste dagarna har vi fått valuta för skattepengarna - och dessutom varit huvudpersoner i ett avsnitt av "Doktorn kan komma" (minns ni den serien, (den kanske går än förresten?) "Flying doctors" i Australien, satt klistrad framför den på em när jag var barnledig med Storebror :-)
Hursomhelst så är jag helt imponerad av sjukvården just nu, vilka hjältar, vilka resurser som satsas för att inte på minsta sätt riskera någon liten (eller stor) patients hälsa.
Sedan tas det säkert en massa felaktiga beslut emellanåt, men inte i vårt fall nu.
Lillebror, som hunnit bli en stor 13-åring o inte är så liten längre, opererade halsmandlarna för en vecka sedan. Jag har förstått att stora barn får det jobbigare än små barn efter en sådan operation. Och det har han haft, en tuff vecka med mycket ont har det varit. Inte en chans att gå till skolan.
I lördags var han iallafall ganska pigg, kanske höll det på att vända? Men tidigt i söndags morse så gick det helt åt fel håll, kraftig blödning från halsen o en yr o illamående grabb. Väl på akuten slutade det blöda o vi förväntade oss att bli hemskickade för att återkomma om det startade igen.
Men, så blev det inte. I Kiruna, med en massa mil till specialistsjukvård, chansar man inte. Man utgår från det värsta scenariet och handlar efter det. Det innebar ambulansflygplan till Sunderbyn som har Öron-Näsa-Hals-jouren. Ett ambulansflyg från Umeå förstärkt med narkosläkare pga det farliga tillståndet OM det skulle börja blöda igen och OM det inte skulle sluta och OM det skulle ta sig vägen ner i luftstrupen. En FSS-läkare som han själv kallade sig (FörSäkerhetsSkull :). Då är nog hela resan en FSS-resa sa jag... Men Nej det var en prio 1resa.
Det innebar också ett flygfält som skulle öppnas, landningsbanor plogas o flygledare kallas in.
Mäktig o märklig känsla. Vad kostade inte det kalaset liksom? Men en av våra hjältar, FSS-doktorn, konstaterade bara efter att ha sett på den bleka, glåmiga, trötta, småblodige 13-åringen på flygplansbåren, att det kunde han väl vara värd vår lille son? Oh ja!
Först i planet blev jag lite tagen. Jag hade tidigare fått förklarat att det inte var säkert att det var billigare att åka ambulans de 35 milen till länssjukhuset. En av två ambulanser i Kiruna upptagen i 8-9 timmar. Så jag tänkte att flygplanet var det mest ekonomiska alternativet. I planet med FSS-doktorn fick jag ju också klart för mig att sonen var en prio 1 patient med behov av förstärkt bemanning.
Nu gick allt bra, ingen mer blödning, FSS-doktorn, som följde med ända in på akuten i Sunderbyn, behövde inte göra mer än att vara rolig med patienten och lugn o trygg med mamman.
Här i S-byn har det ända till mitt på dagen idag varit en mkt medtagen son - men sedan dess har det bara gått åt rätt håll. I em körde vi 4 biljardmatcher (3-1 till mig, haha!), middag, fika o chokladkaka har slunkit ner och det känns som hopp om livet! Lite färg på kinderna kan till o med skymtas på gossens kinder, kanske penicillinets förtjänst som ska besegra en förmodad infektion i halsen.
Imorgon lutar det åt hemfärd (fast kanske med mer marknära transportmedel ;)) - och vårt äventyr är alltså snart till ända. Jag skojar med sonen o säger att det kanske var dax för oss att ha lite kvalitetstid tillsammans - 2 nätter på hotell med tillgång till hur mycket filmer som helst :)
Och jag tänker på de andra barnen vi mött här, en del på kort visit som vi - men några som har många o svåra matcher kvar att kämpa. Jag tänker på dem o hoppas att de också får alla tänkbara resurser som finns för att de ska bli friska, rödrosiga och glada.
Och som minne från en flygplansresa på bår har sonen nu utökat gosedjurförrådet med denna Bamse från Scandinavian Air Ambulance. Den kommer att göra småsyrrorna gröna av avund.
Hursomhelst så är jag helt imponerad av sjukvården just nu, vilka hjältar, vilka resurser som satsas för att inte på minsta sätt riskera någon liten (eller stor) patients hälsa.
Sedan tas det säkert en massa felaktiga beslut emellanåt, men inte i vårt fall nu.
Lillebror, som hunnit bli en stor 13-åring o inte är så liten längre, opererade halsmandlarna för en vecka sedan. Jag har förstått att stora barn får det jobbigare än små barn efter en sådan operation. Och det har han haft, en tuff vecka med mycket ont har det varit. Inte en chans att gå till skolan.
I lördags var han iallafall ganska pigg, kanske höll det på att vända? Men tidigt i söndags morse så gick det helt åt fel håll, kraftig blödning från halsen o en yr o illamående grabb. Väl på akuten slutade det blöda o vi förväntade oss att bli hemskickade för att återkomma om det startade igen.
Men, så blev det inte. I Kiruna, med en massa mil till specialistsjukvård, chansar man inte. Man utgår från det värsta scenariet och handlar efter det. Det innebar ambulansflygplan till Sunderbyn som har Öron-Näsa-Hals-jouren. Ett ambulansflyg från Umeå förstärkt med narkosläkare pga det farliga tillståndet OM det skulle börja blöda igen och OM det inte skulle sluta och OM det skulle ta sig vägen ner i luftstrupen. En FSS-läkare som han själv kallade sig (FörSäkerhetsSkull :). Då är nog hela resan en FSS-resa sa jag... Men Nej det var en prio 1resa.
Det innebar också ett flygfält som skulle öppnas, landningsbanor plogas o flygledare kallas in.
Mäktig o märklig känsla. Vad kostade inte det kalaset liksom? Men en av våra hjältar, FSS-doktorn, konstaterade bara efter att ha sett på den bleka, glåmiga, trötta, småblodige 13-åringen på flygplansbåren, att det kunde han väl vara värd vår lille son? Oh ja!
Först i planet blev jag lite tagen. Jag hade tidigare fått förklarat att det inte var säkert att det var billigare att åka ambulans de 35 milen till länssjukhuset. En av två ambulanser i Kiruna upptagen i 8-9 timmar. Så jag tänkte att flygplanet var det mest ekonomiska alternativet. I planet med FSS-doktorn fick jag ju också klart för mig att sonen var en prio 1 patient med behov av förstärkt bemanning.
Nu gick allt bra, ingen mer blödning, FSS-doktorn, som följde med ända in på akuten i Sunderbyn, behövde inte göra mer än att vara rolig med patienten och lugn o trygg med mamman.
Här i S-byn har det ända till mitt på dagen idag varit en mkt medtagen son - men sedan dess har det bara gått åt rätt håll. I em körde vi 4 biljardmatcher (3-1 till mig, haha!), middag, fika o chokladkaka har slunkit ner och det känns som hopp om livet! Lite färg på kinderna kan till o med skymtas på gossens kinder, kanske penicillinets förtjänst som ska besegra en förmodad infektion i halsen.
Imorgon lutar det åt hemfärd (fast kanske med mer marknära transportmedel ;)) - och vårt äventyr är alltså snart till ända. Jag skojar med sonen o säger att det kanske var dax för oss att ha lite kvalitetstid tillsammans - 2 nätter på hotell med tillgång till hur mycket filmer som helst :)
Och jag tänker på de andra barnen vi mött här, en del på kort visit som vi - men några som har många o svåra matcher kvar att kämpa. Jag tänker på dem o hoppas att de också får alla tänkbara resurser som finns för att de ska bli friska, rödrosiga och glada.
Och som minne från en flygplansresa på bår har sonen nu utökat gosedjurförrådet med denna Bamse från Scandinavian Air Ambulance. Den kommer att göra småsyrrorna gröna av avund.
torsdag, juli 12, 2012
Sommarklok
Mitt i semestern gör att tankarna flyter på lite som de vill, ungefär som en bit in i ett riktigt skönt långpass.
Jag har aldrig varit så bra på nyårslöften o nystarter där kring jul/nyår. Sommaren däremot, är som gjord för bokslut o planering av små el stora riktningsförändringar.
Tänk vad man liksom ser allt klarare när dagarna består av ledighet! Och tänk vad man kan känna sig klok ibland, kul att se om jag kan ta med mig klokheten ända in i hösten :)!
Ha en riktigt skön sommar oavsett regn, sol, stad, bad, skog, hus eller stuga!
Jag har aldrig varit så bra på nyårslöften o nystarter där kring jul/nyår. Sommaren däremot, är som gjord för bokslut o planering av små el stora riktningsförändringar.
Tänk vad man liksom ser allt klarare när dagarna består av ledighet! Och tänk vad man kan känna sig klok ibland, kul att se om jag kan ta med mig klokheten ända in i hösten :)!
Ha en riktigt skön sommar oavsett regn, sol, stad, bad, skog, hus eller stuga!
tisdag, april 17, 2012
VAB på riktigt och ett hängigt gäng
Inget internet, mannen på resa (välförtjänt cykelläger på Mallorca :)) och sjuk liten flicka.
Det innebär VAB på "riktigt", inget hemmajobbande med jobb-jobbet (eftersom det inte går att komma åt det jag behöver) utan helt enkelt VAB och diverse andra hemmajobbande som att bringa reda i flyttkaoset. Minns inte när det var en sån sorts VABBANDE sist? (Fast jag har smitit ner på jobbet en liten sväng, så lägligt att Stora Storebror också var hemma med feber då o kunde vara med liten tjej!)
Och nu kom Lilla Storebroren o klagade på ont i huvudet o småfeber. Vilket hänggäng! Bara Lilla Syster E son fortfarande är på topp!
Och glad är jag för jag fick så goda besked i går kväll ang min väns operation! :-) Nu fortsätter tummarna att hållas för att det blir ett snabbt och så lindrigt återhämtande som bara möjligt!
Nej, nu middag och sedan ännu en sväng till gamla huset för att röja ur ännu en garderob... Att vi hade så många garderober... fyllda med div skräp som inte riktigt orkar rensas denna gång heller...
Det innebär VAB på "riktigt", inget hemmajobbande med jobb-jobbet (eftersom det inte går att komma åt det jag behöver) utan helt enkelt VAB och diverse andra hemmajobbande som att bringa reda i flyttkaoset. Minns inte när det var en sån sorts VABBANDE sist? (Fast jag har smitit ner på jobbet en liten sväng, så lägligt att Stora Storebror också var hemma med feber då o kunde vara med liten tjej!)
Och nu kom Lilla Storebroren o klagade på ont i huvudet o småfeber. Vilket hänggäng! Bara Lilla Syster E son fortfarande är på topp!
Och glad är jag för jag fick så goda besked i går kväll ang min väns operation! :-) Nu fortsätter tummarna att hållas för att det blir ett snabbt och så lindrigt återhämtande som bara möjligt!
Nej, nu middag och sedan ännu en sväng till gamla huset för att röja ur ännu en garderob... Att vi hade så många garderober... fyllda med div skräp som inte riktigt orkar rensas denna gång heller...
söndag, april 15, 2012
Tankar och hållna tummar och tår
Vi kånkar o bär o plockar upp och försöker bringa ordning. Mannen på resa igen o dagarna som går så fort.
Vi bor nu i nya huset och det känns bra. Det gamla huset har vi i 2 veckor till och just nu känns det som att jag bara vill stänga o låsa o glömma allt som finns kvar där. Vi skulle nog klara oss utan det. Men det skulle nog de dom ska flytta in också helst göra - så det är bara att kämpa på ett tag till.
Och hur mkt det än känns som att det är kvar att göra o hur lite tid det än känns som att jag har till mitt förfogande så har jag lite svårt att bli stressad över det. Det ordnar sig.
Istället är mina känslor hos min fina fina vän som imorgon ska genomgå en operation som beskrivs som 2 maraton på raken. Mina tankar är hos henne o hennes familj och mina tummar o tår ska hållas så hårt så hårt imorgon. Det SKA gå bra!
Annars har vi haft en så fin skidhelg här i Kiruna med Total-DM o en massa glada fina skidungdomar o en sol som lyste över oss alla hela helgen! Sådant blir jag glad av!
Sköt om varandra!
Vi bor nu i nya huset och det känns bra. Det gamla huset har vi i 2 veckor till och just nu känns det som att jag bara vill stänga o låsa o glömma allt som finns kvar där. Vi skulle nog klara oss utan det. Men det skulle nog de dom ska flytta in också helst göra - så det är bara att kämpa på ett tag till.
Och hur mkt det än känns som att det är kvar att göra o hur lite tid det än känns som att jag har till mitt förfogande så har jag lite svårt att bli stressad över det. Det ordnar sig.
Istället är mina känslor hos min fina fina vän som imorgon ska genomgå en operation som beskrivs som 2 maraton på raken. Mina tankar är hos henne o hennes familj och mina tummar o tår ska hållas så hårt så hårt imorgon. Det SKA gå bra!
Annars har vi haft en så fin skidhelg här i Kiruna med Total-DM o en massa glada fina skidungdomar o en sol som lyste över oss alla hela helgen! Sådant blir jag glad av!
Sköt om varandra!
lördag, mars 31, 2012
Stora bilar och smala trappor
När jag var och hämtade nycklarna till min "Flytt-lastbil" i igår blev jag lite nervös. Den såg så STOR och HÖG och BRED ut. Jag var tvungen att fråga killen som hyrde ut den om det verkligen räckte med B-körkort och det gjorde det sa han. Så då höll jag god min o lyssnade världsvant till hans tips om hur detta monster skulle köras.
Jo, kvinnor kan - men när jag åkte därifrån med lastbilsnyckeln i fickan tänkte jag att ALLA, man el kvinna, som inte kört en sådan lastbil förr skulle nog bli lite nervös av tanken att backa upp med en sådan jätte från vår trånga gata upp på vår trånga uppfart...
Men vad är det värsta som kan hända, tänkte jag då? Jag skrapar lastbilen, skrapar andras/våra bilar, fastnar i någon korsning, kanar av vägen, blir fast för polisen för oberäknelig körning... Då får jag väl ta det i så fall... ;) Försäkring finns ju, och skämts har jag gjort förr.
Lätt svettig, efter springtur och av nerver, satte jag mig bakom ratten i förmiddags - och jag körde ju som en Gud! För att inte tala om hur fantastisk jag backade! Tror aldrig jag backat så snitsigt någon gång förut :)
Så sedan har vi burit möbler och svettats och ibland tjafsat, hela dagen. Tre våningar och smal trappa har vårt hus. Ingen promenadväg alltså. Men jag och Storebror har baxat och krånglat och fått över en massa stora möbler till nya huset :) Och Lillebror o tjejerna har burit en massa de med, och fiffiga Lillebror med tjej-hjälp har monterat isär och ihop soffor lätt som en plätt!
Vi tog ledigt på kvällen. Jag o tjejerna åkte i väg o firade en 50-åring och sedan hade vi Earth Hour och Monopolspel i stearinljusens sken - mysigt!
Nu ganska tidig kväll för att ladda för ett flyttlass till innan lastbilen ska lämnas tillbaka imorgon före lunch.
Och i morgon kommer pappan i huset hem igen efter en vecka i Canada. Skönt med mer bärhjälp ;) Skönt annars också!
Jo, kvinnor kan - men när jag åkte därifrån med lastbilsnyckeln i fickan tänkte jag att ALLA, man el kvinna, som inte kört en sådan lastbil förr skulle nog bli lite nervös av tanken att backa upp med en sådan jätte från vår trånga gata upp på vår trånga uppfart...
Men vad är det värsta som kan hända, tänkte jag då? Jag skrapar lastbilen, skrapar andras/våra bilar, fastnar i någon korsning, kanar av vägen, blir fast för polisen för oberäknelig körning... Då får jag väl ta det i så fall... ;) Försäkring finns ju, och skämts har jag gjort förr.
Lätt svettig, efter springtur och av nerver, satte jag mig bakom ratten i förmiddags - och jag körde ju som en Gud! För att inte tala om hur fantastisk jag backade! Tror aldrig jag backat så snitsigt någon gång förut :)
Så sedan har vi burit möbler och svettats och ibland tjafsat, hela dagen. Tre våningar och smal trappa har vårt hus. Ingen promenadväg alltså. Men jag och Storebror har baxat och krånglat och fått över en massa stora möbler till nya huset :) Och Lillebror o tjejerna har burit en massa de med, och fiffiga Lillebror med tjej-hjälp har monterat isär och ihop soffor lätt som en plätt!
Vi tog ledigt på kvällen. Jag o tjejerna åkte i väg o firade en 50-åring och sedan hade vi Earth Hour och Monopolspel i stearinljusens sken - mysigt!
Nu ganska tidig kväll för att ladda för ett flyttlass till innan lastbilen ska lämnas tillbaka imorgon före lunch.
Och i morgon kommer pappan i huset hem igen efter en vecka i Canada. Skönt med mer bärhjälp ;) Skönt annars också!
torsdag, mars 29, 2012
Två korta månader...
Två månader känns ju som bra tilltaget när man ska flytta mellan två hus.
Fast om man under de två månaderna ska trycka in en långhelg på sportlovet i fjällen, en tjänsteresa på 7 dagar till Canada för pappan, en påskhelg som gjord för fjällvistelse och ett 9-dagars cykel-träningsläger på Mallorca för far i huset och så det vanliga livet förstås - då blev det ju helt plötsligt väldigt lite tid till tapetsering och flytt.
Så därför har jag o barnen bestämt att vi flyttar utan pappa i helgen. Ja, han får ju flytta med när han kommer hem igen - men vi tänkte köra så mycket möbler vi bara kan! Liten lastbil (för B-körkort :) är hyrd och alla är taggade till tusen. Kvinnor och Barn Kan!
Jag försökte övertala de minsta juvelerna att de skulle till mormor o morfar i helgen, men de tittade bara oförstående på mig och sa att jag måste ha glömt att vi skulle FLYTTA SAKER i helgen, de måste ju vara hemma o hjälpa till... Bra med entusiastiska barnarbetare. Eller inte.
Annars ser huset ut som jag vet inte vad just nu. Ingen som tycker det är ngn ide att städa verkar det som, vi ska ju ändå snart flytta! Och det är ju sant.
För att få ännu mer press på oss har jag nu begärt flytt av telefon o bredband till den 10 april, så för att inte Älgbrorsorna ska bli tokiga utan kontakt med omvärlden är det väl bara att se till att ha flyttat klart då. Och lyckas vi flytta det mesta till Skärtorsdag så kanske det t.o.m kan bli fjällen i påsk :)
Och flyttstädningen har vi lejt bort :) DET tycker jag var bra av oss!
Fast om man under de två månaderna ska trycka in en långhelg på sportlovet i fjällen, en tjänsteresa på 7 dagar till Canada för pappan, en påskhelg som gjord för fjällvistelse och ett 9-dagars cykel-träningsläger på Mallorca för far i huset och så det vanliga livet förstås - då blev det ju helt plötsligt väldigt lite tid till tapetsering och flytt.
Så därför har jag o barnen bestämt att vi flyttar utan pappa i helgen. Ja, han får ju flytta med när han kommer hem igen - men vi tänkte köra så mycket möbler vi bara kan! Liten lastbil (för B-körkort :) är hyrd och alla är taggade till tusen. Kvinnor och Barn Kan!
Jag försökte övertala de minsta juvelerna att de skulle till mormor o morfar i helgen, men de tittade bara oförstående på mig och sa att jag måste ha glömt att vi skulle FLYTTA SAKER i helgen, de måste ju vara hemma o hjälpa till... Bra med entusiastiska barnarbetare. Eller inte.
Annars ser huset ut som jag vet inte vad just nu. Ingen som tycker det är ngn ide att städa verkar det som, vi ska ju ändå snart flytta! Och det är ju sant.
För att få ännu mer press på oss har jag nu begärt flytt av telefon o bredband till den 10 april, så för att inte Älgbrorsorna ska bli tokiga utan kontakt med omvärlden är det väl bara att se till att ha flyttat klart då. Och lyckas vi flytta det mesta till Skärtorsdag så kanske det t.o.m kan bli fjällen i påsk :)
Och flyttstädningen har vi lejt bort :) DET tycker jag var bra av oss!
onsdag, mars 21, 2012
Snabbversionen feb-mars
Huvudet upp och fötterna ner. I alla fall för det mesta.
Så känns det just nu.
Det var ett tag sedan. Det har säkert hänt en massa som hade varit kul att förmedla. Som...
Att vi haft några sköna sportlovsdagar i Björkliden.
Att jag tappat min Iphone i toaletten.
Att jag fick igång den igen mha okokta risgryn och 72 tim i en plastpåse.
Att jag o två fina vänner varit på Yasuragi.
Att vi varit på ett gäng skidtävlingar o ett par skidorienteringar.
Att vi tapetserar så vi snart ser dubbelt i nya huset.
Att min befarade tandlossning istället var två MJÖLKtänder som börjar lossna sådär 40 år för sent.
Att det känns som att mars-april är en knasig månad att flytta på, men livet är som livet blir.
Att tjejerna ikväll varit clown o sjöman på skolans sång- o dansföreställning, det var SÅ fint!
Nu fick det bli snabbversionen istället.
Bjuder på några bilder från en utflykt på Torne Träsks is. Lågt ovanför oss surrade militärhelikoptrar och ett Herkulesplan som deltog i den stora Nato/FN- övningen. Det var en vecka innan kraschen i Kebnekaise och jag tänker ibland att det kan ha varit det planet. Och då blir en Iphone i toaletten el lite tappade mjölktänder för 20 000 kr styck rätt små problem.
Vi ses när vi råkas, om jag inte fastnar i tapetklister eller så.
Så känns det just nu.
Det var ett tag sedan. Det har säkert hänt en massa som hade varit kul att förmedla. Som...
Att vi haft några sköna sportlovsdagar i Björkliden.
Att jag tappat min Iphone i toaletten.
Att jag fick igång den igen mha okokta risgryn och 72 tim i en plastpåse.
Att jag o två fina vänner varit på Yasuragi.
Att vi varit på ett gäng skidtävlingar o ett par skidorienteringar.
Att vi tapetserar så vi snart ser dubbelt i nya huset.
Att min befarade tandlossning istället var två MJÖLKtänder som börjar lossna sådär 40 år för sent.
Att det känns som att mars-april är en knasig månad att flytta på, men livet är som livet blir.
Att tjejerna ikväll varit clown o sjöman på skolans sång- o dansföreställning, det var SÅ fint!
Nu fick det bli snabbversionen istället.
Bjuder på några bilder från en utflykt på Torne Träsks is. Lågt ovanför oss surrade militärhelikoptrar och ett Herkulesplan som deltog i den stora Nato/FN- övningen. Det var en vecka innan kraschen i Kebnekaise och jag tänker ibland att det kan ha varit det planet. Och då blir en Iphone i toaletten el lite tappade mjölktänder för 20 000 kr styck rätt små problem.
Vi ses när vi råkas, om jag inte fastnar i tapetklister eller så.
tisdag, februari 21, 2012
Skidkul är Skitkul!
Skidkul: 4 tisdagar i rad, 3 km skidlopp, ALLA är med - elit, motionär, gammal, ung och ännu yngre. Priser utlottas efter varje lopp och för de som är med alla 4 gångerna blir det specialpris!
Klart förväntningarna var höga ikväll, det sista Skidkul-loppet för i år! 3 i familjen plus moster hade åkt alla gånger, dessutom har tjejerna lurat dit typ halva klassen till Skidkul så det var många förväntansfulla 8-åringar på startlinjen.
Själv fick jag erbjudandet att åka själv ikväll, inte med någon surrig glad 8-åring. Dem tog pappan o mostern hand om. Så då blev det ju helt plötsligt lite jobbiga 3 km... 3 km "skitfort" känns i luftrören när man inte kört något tempopass alls i år. 3 timmars långpass gör som ont på ett annat sätt...
Men alla tyckte det var "Skitkul" med Skidkul ikväll! Familjen kom till slut hem med 10 st presentkort på pizza och ett halsband med snöstjärna - lycka!
Kanske Pizza-Party på fredag?
Och vad glad man blir över alla som lägger ner sin själ ideellt på att arrangera detta fantastiska arrangemang - Tack!
("Varför är det Skidkul bara 4 tisdagar, varför inte VARJE tisdag hela vintern??" undrade en liten skidtjej. Så än har de inte ledsnat iallafall...)
Klart förväntningarna var höga ikväll, det sista Skidkul-loppet för i år! 3 i familjen plus moster hade åkt alla gånger, dessutom har tjejerna lurat dit typ halva klassen till Skidkul så det var många förväntansfulla 8-åringar på startlinjen.
Själv fick jag erbjudandet att åka själv ikväll, inte med någon surrig glad 8-åring. Dem tog pappan o mostern hand om. Så då blev det ju helt plötsligt lite jobbiga 3 km... 3 km "skitfort" känns i luftrören när man inte kört något tempopass alls i år. 3 timmars långpass gör som ont på ett annat sätt...
Men alla tyckte det var "Skitkul" med Skidkul ikväll! Familjen kom till slut hem med 10 st presentkort på pizza och ett halsband med snöstjärna - lycka!
Kanske Pizza-Party på fredag?
Och vad glad man blir över alla som lägger ner sin själ ideellt på att arrangera detta fantastiska arrangemang - Tack!
("Varför är det Skidkul bara 4 tisdagar, varför inte VARJE tisdag hela vintern??" undrade en liten skidtjej. Så än har de inte ledsnat iallafall...)
måndag, februari 20, 2012
Klart!
Nu så är det klart. Skönt! Vi har hittat dem som får köpa vårt hus, och det känns rätt!
De har hittat drömhuset! Kan det bli bättre? Och så kommer det snart finnas en liten nyfödd bebis i huset igen - det känns också bra!
Och Storebror har lättat sagt att NU känner han sig hemma i huset igen, när han får kryssa bland dammråttorna i trappen :)
Och livet rullar på. Jag har varit på resande fot, till Italien på skidäventyr (jag VILL komma med en rapport...), till Stockholm och träffade fina vänner på Yasuragi och till Luleå och avslutat Entreprenadjuridik-kursen jag gått i vinter.
Inte konstigt att det känns som att det hänt mycket hela tiden. Och mitt i allt så har vi köpt o sålt hus.
Så nu ska vi bara flytta då... Hej å Hå!
De har hittat drömhuset! Kan det bli bättre? Och så kommer det snart finnas en liten nyfödd bebis i huset igen - det känns också bra!
Och Storebror har lättat sagt att NU känner han sig hemma i huset igen, när han får kryssa bland dammråttorna i trappen :)
Och livet rullar på. Jag har varit på resande fot, till Italien på skidäventyr (jag VILL komma med en rapport...), till Stockholm och träffade fina vänner på Yasuragi och till Luleå och avslutat Entreprenadjuridik-kursen jag gått i vinter.
Inte konstigt att det känns som att det hänt mycket hela tiden. Och mitt i allt så har vi köpt o sålt hus.
Så nu ska vi bara flytta då... Hej å Hå!
söndag, februari 05, 2012
Kallt och vackert
Så här kallt minns jag inte vi haft här uppe på vår höjd någon gång! När termometern kryper under -30 gr på andra håll i stan, brukar vi ha ganska milt.
Idag har även vi touchat -30 gr- strecket! Ganska bra helg att vara lite förkyld alltså. Vi gör inte många knop och njuter av vackra vintervyer utanför fönstren och på Vinterstudion och har det ganska gott! Strax bio för de yngre och fika hos syster för mig!
Idag har även vi touchat -30 gr- strecket! Ganska bra helg att vara lite förkyld alltså. Vi gör inte många knop och njuter av vackra vintervyer utanför fönstren och på Vinterstudion och har det ganska gott! Strax bio för de yngre och fika hos syster för mig!
lördag, februari 04, 2012
Rent hus
Så här rent har nog vårt hus aldrig varit. Inte på 12 år iallafall. De som bodde här före oss kanske hade en annan nivå på det här med städning?
Två riktiga storstädningar på 3,5 vecka - det är rekord för oss. Sedan undrar vi hur vi eg planerade när vi bokade in husvisning 2 dagar efter att vi kom hem från Italien. En kväll hade vi på oss att få ordning på huset. Det räckte ju inte, vi fick ta ledigt på em innan visningen också för att hinna klart.
Men fint blev det o nästan 40 familjer kom tydligen och tittade på vårt hus. Själva åt vi på hamburger-restaurang och gick på träning.
Nu är de några som tyckte huset var fint och bjuder ikapp med varandra. Och några som sa till Mäklaren att det inte riktigt "passade deras smak". Tur det, synd om 40 familjer vill ha det o bara 1 vinner :)
Konstigt känns det iallafall att så många varit här inne o tyckt o tittat. Och konstigt känns det med alla som håller koll på vad högsta bud ligger på.
Och skönt ska det bli när allt är klart o vi vet vem o när och inte behöver hålla sådan ordning o städa så mycket. Fast kanske det är en till som ska komma o titta nästa vecka, bara att bita ihop o fortsätta att hålla ordning lite till då :)
Två riktiga storstädningar på 3,5 vecka - det är rekord för oss. Sedan undrar vi hur vi eg planerade när vi bokade in husvisning 2 dagar efter att vi kom hem från Italien. En kväll hade vi på oss att få ordning på huset. Det räckte ju inte, vi fick ta ledigt på em innan visningen också för att hinna klart.
Men fint blev det o nästan 40 familjer kom tydligen och tittade på vårt hus. Själva åt vi på hamburger-restaurang och gick på träning.
Nu är de några som tyckte huset var fint och bjuder ikapp med varandra. Och några som sa till Mäklaren att det inte riktigt "passade deras smak". Tur det, synd om 40 familjer vill ha det o bara 1 vinner :)
Konstigt känns det iallafall att så många varit här inne o tyckt o tittat. Och konstigt känns det med alla som håller koll på vad högsta bud ligger på.
Och skönt ska det bli när allt är klart o vi vet vem o när och inte behöver hålla sådan ordning o städa så mycket. Fast kanske det är en till som ska komma o titta nästa vecka, bara att bita ihop o fortsätta att hålla ordning lite till då :)
måndag, januari 09, 2012
Snart till salu!
Hus med 20-tals-charm,
en trädgård med björkar och rönnar
och en fin gammal häck perfekt för klätter och kläng!
Fjällutsikt i väster,
höga fönster,
vindsvåning och
toalett-spegeldörrar med fönster!Kommer snart till en Mäklare nära DIG! (Om du bor i Kiruna förstås.)
fredag, januari 06, 2012
3 veckor kvar till ITALIEN!
Vi fortsätter vår egen lilla Långlopps-Tour, jag o mannen i huset.
Om 3 veckor har vi kommit ner till Val d'Fiemme i norra Italien och laddar för ett av de mysigaste loppen som finns: Marcialonga! Jag älskar våra Långlopps-resor! Jag o maken på egna äventyr, tid att prata, äta o dricka gott, träna och TÄVLA! Det där tävlandet är som pricken över i:et, det lilla extra där på vår semester.
I fjol satsade vi på ett nordligare (och kallare) resmål. Tartu Maraton i Estland, -25 grader i starten men en jättefin bana som snirklade sig fram på böljande ängar o i fina skogar. Sedan tog vi även Birkebeiner i Norge i soliga mars. Det är en häftig o tuff tävling, men vi fixade det!
I år är vi alltså tillbaka till Italien, för 4:e gången. Det mysigaste av alla loppen, det är nog allt runt omkring som gör det.
Träningen har gått si och så. Mycket förkylt i höst (men frisk hela sommaren!) o snö som aldrig kom. Jo, i december och senaste veckorna har det VRÄKT ner. Jag klagar inte. Även om mina två riktigt långa pass hittills har inneburit snöpulsning ett antal km innan pistmaskinen vaknat. Som idag... Men jag är SÅ nöjd, för jag gav inte upp. Långpass på 3 tim var planen o det skulle varken ospårade spår eller en helt seg o matt kropp ändra på. Jag tjurade på ända in i kaklet, o även om det gick saktare än sakta så tuffade jag på. Pannben är min styrka har jag kommit på. Fast nu har jag fått lite ont i halsen, så det kanske eg inte var så fiffigt att tjura på med den sega kroppen. Men vad vet man innan, och gjort är gjort.
Om jag blir sjuk nu så har jag iallafall kört två långilångpass och är jag bara frisk den 29 januari så blir det nog en rolig dag :)! Längtar!
Fast innan dess så ska vi storstäda hela huset (pågår nu, puh), ha husbesiktning och husvisningar. Fördelen är att vi nu har en städad o röjd källare, inte dåligt! Nackdelen är att resten av huset också bör städas o röjas... Kanske lägligt med ont i halsen några dagar så det blir lite extra städtid?
Om 3 veckor har vi kommit ner till Val d'Fiemme i norra Italien och laddar för ett av de mysigaste loppen som finns: Marcialonga! Jag älskar våra Långlopps-resor! Jag o maken på egna äventyr, tid att prata, äta o dricka gott, träna och TÄVLA! Det där tävlandet är som pricken över i:et, det lilla extra där på vår semester.
I fjol satsade vi på ett nordligare (och kallare) resmål. Tartu Maraton i Estland, -25 grader i starten men en jättefin bana som snirklade sig fram på böljande ängar o i fina skogar. Sedan tog vi även Birkebeiner i Norge i soliga mars. Det är en häftig o tuff tävling, men vi fixade det!
I år är vi alltså tillbaka till Italien, för 4:e gången. Det mysigaste av alla loppen, det är nog allt runt omkring som gör det.
Träningen har gått si och så. Mycket förkylt i höst (men frisk hela sommaren!) o snö som aldrig kom. Jo, i december och senaste veckorna har det VRÄKT ner. Jag klagar inte. Även om mina två riktigt långa pass hittills har inneburit snöpulsning ett antal km innan pistmaskinen vaknat. Som idag... Men jag är SÅ nöjd, för jag gav inte upp. Långpass på 3 tim var planen o det skulle varken ospårade spår eller en helt seg o matt kropp ändra på. Jag tjurade på ända in i kaklet, o även om det gick saktare än sakta så tuffade jag på. Pannben är min styrka har jag kommit på. Fast nu har jag fått lite ont i halsen, så det kanske eg inte var så fiffigt att tjura på med den sega kroppen. Men vad vet man innan, och gjort är gjort.
Om jag blir sjuk nu så har jag iallafall kört två långilångpass och är jag bara frisk den 29 januari så blir det nog en rolig dag :)! Längtar!
Fast innan dess så ska vi storstäda hela huset (pågår nu, puh), ha husbesiktning och husvisningar. Fördelen är att vi nu har en städad o röjd källare, inte dåligt! Nackdelen är att resten av huset också bör städas o röjas... Kanske lägligt med ont i halsen några dagar så det blir lite extra städtid?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)