Nätverk...

Jag tycker jag är ganska hyfsad på att skapa goda relationer med folk. Och jag gillar ju dessutom folk, för det mesta :)

Att få kontakt med nya människor i sammanhang där jag naturligt befinner mig är ju berikande, roligt och intressant.

Men när jag blir uppmanad att "nätverka" då slår hela jag bakut. Man kan nog säga att jag då blir väldigt mycket släkt med min far.

Och jag vet att jag är på gränsen till löjlig. Varför hänga upp sig på ett ord som ju egentligen bara innebär att jag ska ut och träffa folk? Som jag ju faktiskt för det mesta gillar att göra.

Att träffa folk i samband med att jag gör saker i jobbet eller på fritiden det känns naturligt.

Att göra något för att träffa folk som kan vara nyttiga för mig i framtiden känns bara krystat.

I fredags hängde jag med som gäst till ett sådant sammanhang, sammanslutning som syftar till att skapa kontakter med nyttiga människor. Det var inget fel på någon av dessa människor, bra föredrag och god lunch. Men min största insats där var att jag lyckades säga till en person att jag varit ihop med hennes man. Vilket jag inte menade och inte har varit. Hahaha, kanske inte det bästa om man ska skapa goda relationer!

Sedan pratade jag istället med några andra personer, någon som jag redan känner lite genom skidåkningen och några andra.

Och insåg att min magkänsla vad gäller mig och "nätverkande" nog varit helt rätt. Jag nätverkar bäst i skidspåret, på konferenser, resor o möten med jobbet, på tävlingar och i diverse föreningar där jag gör sånt jag gillar.

Och jag tänker att det är tur vi alla är olika, annars skulle det ju bli väldigt trångt på "Nätverkar-luncherna"... :)