Utförsäljning!

Just nu rear vi ut 3 st barn här i huset, två stycken tvillingar i den förtjusande 4,5-års åldern (den åldern SKA enligt Anna Wahlgren vara förtjusande - fast jag och fru/fröken (?) Wahlgren brukar förstås inte alltid ha samma uppfattning...) och ett stycke ohängd 9-åring.

De är ikväll GRATIS, nej förresten - vi kan även lägga lite emellan :-D

Jeesus, vilket humör de varit på i helgen, puh!! De skriker, gnäller, gråter, bråkar, retas och är allmänt skitjobbiga med varandra - och oss.

Och 9-åringen Trulle som brukar vara så förståndig och snäll med syrrorna - han verkar ha genomgått en total förvandling :-O

Ändå har de fått göra en massa roliga saker i helgen: Badkalas, påhälsning inkl. nattbesök av alla Kiruna-kusinerna och som avslutning Mamma Mu på bio (bio-debut för tjejerna!). Så förmodligen blev det FÖR mycket aktiviteter för våra juveler?!

Om ingen nappat på utförsäljningen till imorgon, så får vi väl hoppas att den tidiga läggningen av iallfall twinsen ska ha gett resultat.

Annars har vi haft en fantastiskt fin vinterhelg :-)

Jag har varit ute och åkt skidor både lördag och söndag och det var SÅ fint i spåren!

Frisk som en nötkärna!

Förra torsdagen var jag till Vårdcentralen för att kolla upp varför jag får ont i halsen så ofta.

Då fick jag ungefär de svar jag förväntat mig: jag behöver INTE penicillin (det är alltså virus) och "snabbsänkan" var ok.

De tog en hel massa andra prover också för att kolla om det är något fel på min blodsammanättning eller om jag har något fel på sköldkörteln.

Läkaren konstaterade också att jag hade virusblåsor i halsen och svullna lymfkörtlar. Det kändes nästa bra att han såg NÅGOT för ibland så börjar jag tro att jag inbillar mig... :-O

Idag fick jag resten av provsvaren - och de visade att JAG ÄR FRISK SOM EN NÖTKÄRNA!!

Och det är ju riktigt bra, och egentligen vad jag trodde - för jag känner mig ju frisk, förutom halsen då och då.

Förmodligen är det som läkaren trodde, att jag är inne i en period då jag råkar på en massa virus som jag inte är immun mot, för såna perioder har man ju då och då - med en massa förkylningar. Även om han tyckte att 2 år var en ganska låååång sådan period.

Jag sa lite käckt att snart borde jag ju vara immun mot ALLA förkylningsvirus, men då sa han eftertänksamt att det finns ju VÄÄLDIGT många olika virus, så tyvärr så har jag nog en hel massa kvar att råka ut för, kul, kul...

Så vi får väl hoppas att jag kan hålla mig ifrån virusarna nu. OCH sova ordentligt, och inte stressa och äta bra. Då ni!

(Nästa steg får väl annars bli Alternativ-Hälsan - där de kan kolla om man har brist på något i kroppen och sedan rekommendera en att köpa en massa piller för att åtgärda det som brister, men det känns som en väldigt dyr lösning... Och jag inbillar mig att man förmodligen kan hitta en massa saker som bör åtgärdas, även om det kanske inte har något med min onda hals att göra...)

Snö är KUL!!

De senaste dagarna har det snöat och snöat och snöat.

Det är så FINT ute!

Jag blir automatiskt på gott humör när snön vräker ner.

TROTS att jag är en villaägare - utan snöslunga.

När jag och tjejerna pulsat oss hem från Dagis (och lekt i varenda snöhög, åkt kana nerför varje liten och stor backe och kastat snöbollar på mammor, barn och systrar) möttes vi av en totalt översnöad gård med en plogvall som hette duga.

Och två glada pojkar som (inne ifrån huset) käckt meddelade mamman att "DET ÄR JÄTTEMYCKET SNÖ PÅ GÅRDEN!!"

"Jaha, och vad gör ni INNE då??"

"?"

"Jamen, ni kan väl SKOTTA, åtminstone liite, när ni kommer hem från skolan?!"

Så då bestämde vi det (igen), att man skottar iallafall en liten stund när man kommer hem från skolan. Så inte stackars mamman eller pappan måste ta ALLT.

Men jag gillar att skotta! Efter en dag inne på jobbet så är det otroligt skönt att få slita ute med snöplogen. Och idag kom jag på en sak som gjorde det ÄNNU roligare att skotta:

Vi får GRATIS isolering av kommunen, hehe.

All snö som de plogar in på vår uppfart bäddar vi om vårat hus med, så hela grunden och långt upp på väggen blir snötäckt.

De kalla golven är ett minne blott ;-)

För det gör faktiskt stor skillnad med ett varmt snötäcke runt huset för ett gammalt och dragigt trähus.

Men har ni hört något tokigt: På Dagis har de inte varit ute idag, för det var ju så kallt, snöigt och blåsigt!! Våra små tjejer fick alltså inte vara ute i den roliga snön, klättra på snöhögar, gräva snögrottor, åka kana och kasta snöbollar :-( Istället har alla ungarna klättrat på väggarna INNE en hel dag. Inte konstigt att de var som kalvar på grönbete när vi gick hem.

Ibland känns de så MÅNGA

Ibland tycker jag att det känns som att vi har VÄLDIGT många barn. Oftast inte för att de just då är ovanligt stökiga, högljudda eller överallt - utan det handlar mer om de tillfällen då det är fler än en som vill att mamma ska ägna dem sin FULLA uppmärksamhet.

Och det kan jag tycka är ett barns rätt - att ibland få sin mammas (eller pappas) fulla uppmärksamhet. Inte alltid och omedelbart direkt (för så i "givakt" kan man kanske inte kräva att omvärlden står inför en) - men åtminstone ibland, och utan att få höra allt för många "Vänta lite", "Jag ska bara...", "Kommer snart".

När barn nr 1 vill berätta om något viktigt som hänt i skolan, barn nr 2 vill visa hur duktig han blivit på sitt valthorn, barn nr 3 har trillat ner från akrobatsoffan och barn nr 4 ropar "FÄÄÄRDIG!!" - då känns det som att min simultankapacitet inte riktigt är tillräcklig.

Då åtgärdar man det mest akuta först: 1. Blåslaget barn. 2. Bajsigt barn. 3. Valthorn eller Viktig sak på skolan.

Risken är bara att när man kommer till nr 3 har antingen mamma glömt bort eller barn lessnat. Iallafall om denna situation uppstått flera gånger det senaste dygnet.

Att försöka vara en närvarande mamma och samtidigt ta sig lite egen tid (vilket behövs för att iallafall den här mamman ska kunna vara en närvarande mamma) - det är DET som är utmaningen.

Jag tänker på de familjer som har MÅNGA barn:8,10,12 sådär (barn alltså inte år...) - DÄR gäller det att ha simultankapacitet.

Äntligen!

Äntligen - mera SNÖ!! Vi har haft alldelles för lite av den varan, men idag har det snöat nästan hela dagen, yippee!

Även Gällivare verkar har fått snö idag - och vilka tävlingar de har bjudit på!

Jag säger bara - Charlotte Kalla - vilken tjej!! Otroligt, vilken insats hon gjorde idag - och vilken härlig tjej hon verkar vara, man blir så glad av henne! Tala om förebild!

Och så Hellner sen!!

I morgon ska jag ut och åka med mina grabbar - för även de blev peppade av våra stjärnor!

Det är MÖRKT ute

Och det är ju inte så konstigt, för det är ju november i Kiruna.

Men det blir ju inte ljusare direkt för att vår brolampa är trasig.

Sedan förra året. (Fast det har vi ju glömt bort mars-sept.)

Och det hjälper inte att byta glödlampa. Min händige (?) make har förklarat för mig att det är något fel på sockeln...?

Varken han eller jag har åtgärdat "sockelfelet" sedan förra vintern. (Nej, jag kan ju inte skylla på honom, för som den jämställda kvinnan man är så inser jag ju att herr och fru byggnadsingenjör är ungefär lika duktiga på att fixa socklar till lampor.... )

Så det är alltså riktigt MÖRKT utanför vår entré och alltså inte så där riktigt Välkomnande för de som mot förmodan vill hälsa på.

Min strategi är att köpa en helt NY brolampa, för den (trasiga) vi har är riktigt trist.

Det har jag tänkt göra sedan i .... mars. Nu är det november.

Jag är HELT, totaly HOPELESS när det gäller att få arslet ur och fixa (vissa) saker. FAST jag jobbar deltid och trodde att jag skulle få SÅ mycket luft under dagarna att jag skulle hinna åka på stan och shoppa brolampor på lunchen.

Kanske nästa vecka. För det är faktiskt VÄLDIGT mörkt ute vid vår entré.

(Finns det NÅGON annan där ute som är lika dålig som jag (och min man) på att fixa vissa saker som borde fixas?!)

Trallalla, nu vet jag vad det kostar!

Haha! NU vet jag vad det kostar!!

I senaste Helgbilagan till vår dagstidning finns en krönika som avslöjar att det kostar - över 4000 kr/år!!

Och det vet jag nu UTAN att ha gått på rådgivning - HA! (Tack Lina, det var en av dina bättre krönikor.)

Jag tror jag måste upplysa skribenten om att det finns lösningar på hennes problem - på med gympadojorna och spring ute GRATIS. Eller så kan hon ju få boka in sig på makens vardagsrumspass till en human peng ;-)

Moment 22

I morse skulle jag lägga in ett meddelande i telefonen att jag var sjuk. I vanliga fall fixar jag alla telefonmeddelanden via datorn, så jag visste faktiskt inte hur man gjorde...

På vårt lilla kontor har vi ingen växel, så dit kunde jag ju inte ringa - men när jag meddelade min chef att jag skulle vara hemma idag så sa han att jag kunde ringa Röstbrevlådan och begära Växeln, så skulle jag komma rätt.

"Vilket nummer vill du ringa?"
"VÄXELN!"
"Du vill ringa till Växeln. Du kopplas nu till Växeln. Numret är okänt. Kontakta VÄXELN!"
"Öööhh..."

Och vilket nummer har den förb-e VÄXELN då??

Nytt försök:

"Vilket nummer vill du ringa?"
"Företaget NN:s VÄXEL!"
"Du vill ringa till NN NN. NN NN har semester"
"Gaah..."


Efter kl 8 gick det bra, Röstbrevlådan klarar inte av att meddela att "Växelns öppettider är mellan kl 8 - 17"...

Teknikens under!

(Men nu har jag numret till VÄXELN! Som såklart ligger Sthlm.)

Btw: jag har idag ringt Vårdcentralen och fått en tid hos farbror/tant Doktorn på torsdag.

Ynklig

Jag blev sjuk under natten, med lite feber och ont i halsen och öronen, så jag är hemma från jobbet idag.

Jag minns inte när det hände sist?

När jag har feber (det räker att det stiger liite över 36,7) - DÅ är jag sjuk, svimningsbenägen över 37,5 - så ni förstår att jag är lite ynklig nu.

Nu ska jag gå och lägga mig i soffan och slötitta på en film.

Suck!

Ja, det är som en följetong det här...

Förra söndagen fick jag ont i halsen, igen. Känningar halva veckan, dvs träningsvila. Sedan vila utan ont i halsen halva veckan - allt för att jag inte skulle börja träna för tidigt.

I söndags tog jag ett LUGNT skidpass, nästan promenadtakt, och det kändes bra :-)

Idag har jag... ont ihalsen OCH örat, grrr!

Nu LOVAR jag mig själv att jag ska kolla upp vad som saknas mig. Något fel på immunsystemet måste det ju vara. Sedan 1 juli har jag haft 30 förkylningsdagar (ja, jag för träningsdagbok nörd som jag är ;-)

Igår surfade jag runt och sökte på Stärka sitt immunförsvar. Jag fick många bra tips... som att:

• Röra på mig
• Helst UTE
• Äta mindre chips och godis
• Fortsätta vara KVINNA, för vi har bättre immunförsvar än de stackars männen

Jättebra, det måste jag börja med - nu ordnar sig nog allt ;-) (för jag är ju verkligen en sån som helst sitter stilla inne och äter chips och godis samt önskar jag vore man)

Sedan stod det förstås också en massa om att äta nyttigt, vitaminer och tillskott, inte stressa och sova bra. Vilket jag verkligen jobbar på - men inte nog bra tydligen.

Nej, doktorn nästa - om jag bara kommer mig för att boka tid... DET är jag inte heller bra på.

(Det känns som att jag skrivit om detta ämne förut, hm..)

Bloggens fantastiska värld

Vilken konstig värld Bloggvärlden är egentligen. Eller kanske inte just Bloggvärlden, utan cybervärlden generellt.

När våra minsta tvillingknoddar var nykläckta, eller på gång att kläckas, så hamnade jag på några olika tvilling-sighter. Där har jag "lärt känna" flera trevliga tvillingmammor, varav jag träffat några av dem irl. Vilken möjlighet för en tvilling-kunskapstörstande blivande tvillingmamma i en lite stad i norr att få lära känna andra i samma situation - de växte ju inte på träd direkt hemma.

Men bland dessa tvilling- och trillingmammor visade det sig ju att några av dem liksom inte riktigt fanns. Egentligen. Blåögda Pia har åkt på mer än en nit, haha. Det jag har lärt mig är väl att när något börjar bli bara lite för unikt, lite för extremt, och lite för fantastiskt - då finns risken att det inte är rikigt "på riktigt".

Vilken möjlighet Bloggens värld är. Man skulle kunna kliva in i ett helt annat liv, en helt annan roll, ålder, kön - you name it.

Undrar hur många Bloggar bland alla Bloggar som är en fantasivärld? För mig börjar varningsklockarna att ringa när ett "vanligt" liv blir lite för extremt, hemskt, fantastiskt eller unikt. Om ni förstår hur jag menar. Lite trist kanske, för egentligen spelar det ju ingen roll. Om någon Bloggare är en bra, rolig eller intressant skribent så spelar det ju inte så stor roll om det är "på riktigt" eller en uppdiktad historia. För hur mycket av skönlitteraturen är "på riktigt"?

Fast när man, som med de påhittade tvilling-trillingmammorna, börjat få en kontakt (om än bara cybervärld-kontakt) det är väl då man känner sig lite blåst.

Nej, jag har inte blivit "blåst" av någon Bloggare än (vad jag vet, haha!), men varningsklockan har ringt någon gång.

Och vem vet - jag kanske inte är på riktigt, hehe.... (fast, när jag tänker efter, lite dålig fantasi måste jag ju säga att jag har om detta skulle vara min fantasivärld ;-)

Vårat kök... och andra pysselhörnor

Vårat kök är det bästa rummet i hela huset. Där gör vi ALLT (i brist på andra lämpliga utrymmen ;-)

Vi lagar så klart mat, äter, bakar och fikar.

Vi "datar", jobbar och pysslar.

Vi gör läxan, syr (nja, ibland iallafall...) och vallar.

Fast ibland blir det ju konkurrens om utrymmet. Det är ibland lite svårt att fika, pyssla och jobba samtidigt, typ.

Framförallt är det ju trist att alltid måste plocka undan det man håller på med för att tråkiga mamma eller pappa (eller brorsan) ska duka, då blir man SUR!

Vi har därför fixat en ny pyssel-läx-sy-data-hörna i vardagsrummet - perfekt!

I lördagskväll fick jag ett ryck och hämtade ett för tillfället utrancherat bord hos en av systrarna (som morfar snickrat ihop av ett gäng återvunna bräder - tungt som tusan.)

Pappan i huset låg utslagen i soffan och var inte direkt lika entusiastisk som jag vad gäller flyttkörning av tunga bord, så jag tog saken i egna händer mha syster och Storebror.

När det väl var på plats var A inte helt förtjust över arrangemanget - men jag tyckte det blev perfekt! Perfekt ställe för småtjejerna att sitta och pyssla, ska bara rensa i bokhyllan intill så att de kan ha alla sina papper, färger och pennor etc, etc, där. Och var sin låda att ha egna pysselsaker i.

I söndags medgav pappa A att det kanske inte blev så tokigt iallafall ;-)

Och det är ju kanske inte så dumt att sprida aktiviteterna i huset till fler än ett rum.

Festligt

Det blev ett riktigt Party :-)

God mat, trevligt folk, rolig underhållning, fri lejd i baren (liite mosig var jag igår ;-) - en är ju inte så van att dricka Gin o Tonic på natt-kröken...) och dans!

Och jag konstaterar (som jag alltid gör efter en kväll med dans tillsammans med min man) att det är tur att huvudsysslan jag och min man ska göra tillsammans inte är att DANSA :-O

Vi är kompatibla i det mesta: barnuppfostran, varadagsbestyr, resor, träning, renovering, diskussioner (alltså vi är inte alltid överens men vi kan diskutera;-) - men när det gäller att DANSA, då är vi som från olika universum.

JAG tycker att han tar något konstigt extrasteg som inte går att förutse.
HAN tycker att jag försöker att styra honom.

Med ALLA andra går det bra - så jag är helt övertygad att det INTE är mitt fel ;-)

Fest på gång

Ikväll ska vi på FEST! Det är Bolaget som bjuder alla anställda med respektive på hejdundrande Party för att fira att de nya Verken är klara. Själv tillhör jag ju inte Bolaget längre, men det gör min man så jag får festa till ändå, hihi!

Som barnvakt har vi lejt in vår trogna "Foster-mormor", som ställer upp i vått och torrt. Det brukar dock ofta hända saker när hon är inkopplad (som absolut INTE beror på henne!), som ambulansfärder för småflickor, magsjuka eller dödsfall på våra tillställningar (jo, förra Bolagsfesten vi var på så dog faktiskt en man :-( ...)

Så nu håller vi tummarna för att det ska bli en trevlig kväll, både här hemma och för oss!

Barnen ser iallafall fram emot att få vara mamma- och pappa-fria!

Hemma-gym(pa)

Igår bestämde jag och tjejerna att vi skulle ha Styrketräning/Gympa/Yoga hemma efter jobbet/dagis idag.

Vi har sett fram emot det alla tre, verkar det som.

Jag behöver verkligen köra lite styrketräning, och peppad av mannen i huset (som kör hårda styrkepass hemma flera gånger i veckan) så tyckte jag det var PERFEKT när tjejerna igår efterfrågade lite gympa-yoga hemma.

De förberedde träningspasset redan igår: de fina "gympakläderna" plockades fram, dvs linnen och guld-resp pepparkaks-kjolar. Själv nöjde jag mig med mina vanliga träningskläder (fast lite festligt hade det ju varit om även jag hade haft guldkjol).

Vi har kört sit-ups, armhävningar, ryggövningar, stretcing mm (jag).

Vi har gjort "Hunden som tittar upp" och "Hunden som tittar ner" (alla). (Yoga-övningar för er som inte vet ;-)

Vi har såklart fyllt på med vätska under träningen (småbrudarna).
Vi har dansat, haft redskapsgympa och "balettat" (småbrudarna).

Och allt detta har vi gjort till sound-tracket till "Mamma Mia"! (Världens sämsta film enligt en kollega till mig (karl), men vi tycker det är perfekt Gympa/Yoga/Dans-musik ;-)

Vilket perfekt träningspass!

Allvarligt talat så var det jättekul, det ska vi försöka göra om minst en gång i veckan - då kanske jag lyckas få lite styrka i min kropp till slut.

Far blev firad

Igår var det Fars dag - och vi glömde INTE bort det ;-) (Det blev inte heller som för 2 år sedan då jag TRODDE vi glömt bort det, men var några veckor för tidiga istället, haha)

Sovmorgon till Far och nybakade muffins till fukost var planen. Så blev det också, men pga av en lite trött fru och lite saknade ingredienser så blev det en stressig morgon för vissa av oss (typ för mig ;-) som fick göra en blixtutryckning för att leta upp någon mack som eventuellt kunde ha bakpulver och russin på sin meny. (Tur att mackarna inte har så mycket bildelar längre utan mer russin och bakpulver...)

Men kl 9.30 kunde pappan väckas upp med nybakade morotsmuffins, teckningar från barnen och en heminredningstidning (och en svettig fru)...

(Teckningarna fick jag leta upp ur någon påse från Dagis, för det var inget barn som var så intresserade av att rita teckning till far på beställning - och tidningen var egentligen tänkt att vara Utemagasinet, men den hade han redan, så det fick bli en liten annan nisch istället... till följd av att han lite trött konstaterade, efter att ha bläddrat igenom den till frukost, att vilken ENERGI vissa verkar ha när det gäller att fixa i huset... )

Men det var goda muffins och fina teckningar - och Far BLEV glad, trots sin känsla av tillkortakommande vad gäller renoveringstakten!

Och min egen far glömde jag bort (igen)... Jag ÄR inte så bra på såna här dagar, men det är inte han heller - så han blir nog minst lika glad om jag ringer honom idag eller imorgon istället :-)

Det plötsliga och ofattbara

Den senaste veckan har jag fått reda på att två jag känner förlorat sina män plötsligt och ofattbart.

Tvillingmamman jag "lärt känna" via nätet har i veckan hastigt förlorat sin man och pappa till deras två små pojkar. Livet är så oberäkneligt och grymt ibland.

I veckan träffade jag en gammal arbetskamrat till mig och hon berättade att hon förlorat sin man lika plötsligt och oväntat för några månader sedan.

Jag känner så med dem och deras familjer!!

Ju längre jag lever ju mer tacksam lär jag mig att vara för det jag har. Jag vill leva i nuet och glädjas åt allt och alla som finns omkring mig, för det är inte självklart.

Jobba hemma!

Kreativ miljö vid hemma-arbete... ;-)

Långfärds-skridskor!

Idag bytte jag ut det planerade träningspasset på skidor mot en tur med långärdsskridskorna med syrran.

Jag ångrar mig inte - vilken eftermiddag!

Om att försöka träna

Jag VILL träna.

Jag ÄLSKAR att träna.

Men jag får ont i halsen ung en gång/månad.

Det är SÅ trist!!

Sista månaden har jag faktiskt fått ont i halsen oftare än en gång/månad.

Jag har förut analyserat mina förkylningsperioder och kommit fram till att det beror på:

• stress (på jobbet)
• för lite sömn
• för hög intensitet när jag tränar

Jag försöker att ordna jobbet så att jag inte stressar.

Jag försöker få nog mkt sömn (inte alltid så lätt med två små brudar som fortfarande helst vill ligga tätt, tätt intill mamma på nätterna).

ÄNDÅ får jag ont i halsen HELA tiden. Man kan tappa sugen för mindre.

Nu är jag inne på att kontakta läkare för att få lite råd o hjälp. Borde jag operera halsmandlarna? Är det några värden som är åt skogen?

Samtidigt känns det som ett lyxproblem. Jag blir sällan så sjuk att jag inte kan jobba eller ta hand om barnen. Jag är bara så krasslig att jag inte kan träna som jag vill. Och det sänker faktiskt livskvalitén för mig.

Jag ska nog söka hjälp för detta. Ska kolla om det finns någon privatläkare i stan som vill ta sig an mig mig - för jag känner att jag inte vill ta resurser från allmänvården, de har nog med att ta hand om de som verkligen behöver hjälp.

Fast just nu känner jag mig faktiskt riktigt frisk :-)

Halloween-tankar

Jag gillar inte riktigt Halloween. Har aldrig blivit riktigt bekväm med företeelsen. Men jag tycker om den här långhelgen, Allhelgona har alltid varit ett mysigt och fint avbrott i den mörka och ofta speedade hösten.

De första åren som barn började ringa på dörren och säga "Bus eller Godis" tog de oss helt på sängen. Vi hade inget godis hemma och när man sa att det väl fick bli bus då - så blev de rara små barnen inte glada.

Lågvattenmärket var när tre grabbar i undre tonåren ringde på, outklädda, och sa "Godis eller Pengar!!". Då lackade jag ur totalt på de stackars grabbarna. Jag skulle bli GALEN om mina barn gick omkring och tiggde så i husen.

De senaste åren har vi börjat lära oss att ha godis hemma, och förra året så ville en av grabbarna gå runt o "busa" med en av hans kompisar. Först så tänkte vi säga NEJ, men sedan så ändrade vi oss. Om de var utlädda, och snälla, så fick de gå runt. Sån tur var så tyckte han inte att det var roligt, så i år är det ingen av barnen som busar. (Inte den sortens bus iallafall ;-)