tisdag, mars 11, 2008

Dramatik

Det blev en dramatisk eftermiddag idag :-O

A är i Sthlm, och jag har haft avd-möte hela dagen och vi skulle avsluta med att rida Islandshäst o äta middag ca 2 mil från stan. Vi hade alltså ordnat barnvakt (deras "foster-mormor" B) som skulle hämta tjejerna på Dagis och vara med barnen tills jag kom hem på kvällen.

Just när jag gjort min lilla häst klar för vår ritt, så ringde A. De hade ringt från Dagis och sagt att S hade trillat och slagit ryggen och nu var på väg till Akuten - i ambulans! Hon hade varit medtagen, ville inte stå eller gå, samt fått svårt att andas. Fy sjutton vilka jobbiga mil det var tillbaka till stan...

När jag väl kom fram till Sjukhuset, visade det sig att det inte var så allvarligt som jag hann skrämma upp mig själv med på vägen- hon har lite ont i ryggen och tappade förmodligen luften. De tyckte inte at hon behövde röntgas, men vill att vi är observanta på henne ikväll. Hon har varit hängig o trött nu på kvällen, och klagat på ont i magen - så jag springer och kollar henne hela tiden nu när hon somnat.

Förra gången B var barnvakt blev de magsjuka och nu blev det ambulans till sjukhuset... men hon blev nästan lite besviken när jag inte åkte tillbaka till de andra och fortsatte festligheterna, så hon blir inte avskräckt så lätt ;-) Hon är guld värd! 76 år och pigg som en mört. Någon som också är guld värd är min syrra som släppte det hon hade för händer och kom hit för att vara med de andra barnen tills jag eller B kom från sjukhuset. Och som syrran säger: "Det blir iallafall aldrig långtråkgt hos familjen L..."

Fast jag kan inte låta bli att tänka på vad skört livet är. Och vad många gånger man har turen på sin sida.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ojoj, alltid jobbigt när nära och kära råkar ut för något. Och tänk vad mycket man alltid hinner tänka innan man får veta. Alltid det värsta. Undrar varför det är så.

Pia sa...

Ja, jag brukar ju vara en cooling, men nog sjutton fick jag några riktiga skräckbilder på näthinnan när jag åkte till sjukhuset... Fast då tänkte jag att det brukar faktiskt oftast gå bra - o det gjorde det ju :-)