Swisch - så var julen över. Vi har haft en bra jul, men lika fort som den kom var den över igen känns det som. Och idag är det Nyårsafton.
På Julafton var vi hemma hos oss tillsammans med en av mina systrar. Samma schema som vanligt - så ska det ju vara. Morgonpaket vid sängen (från hustomten "Klimpen"), skidtur hela familjen med de minsta i pulka, risgrynsgröt-lunch, fika till Kalle Anka, tomte med klappar, julmiddag, Monopol-spel när de små somnat, TV-tittande, choklad, choklad, choklad...
Lite reflektioner:
Skidturen
Lite för lång i år både för stora o små barn. Man lär så länge man lever. Ungefär halva turen satt tjejerna i pulkan o grät: "Åka Björkliden, åka Björkliden"... För i deras värld sitter man i pulkan när man är i fjällen o de trodde ju förstås glada i hågen att vi skulle till Björkliden när de sattes i pulkan. När vi sedan sa att "Nu åker vi hem!", blev de alldelels förtvivlade. Så A lurade dem o sa till slut att "Nu åker vi till tomten i Björkliden!" för att de skulle lugna ner sig - mycket opsykologiskt - men det är rätt tungt att dra Fjellpulkens Tvillingpulka med 2 ggr 14 kg barn i tunga uppförsbackar, och då säger man tydligen vad som helst för att få tyst på gastande barn... Det blev inte roligt när de insåg att det var hem vi var på väg... Men med lock om att vi ju måste hem för att tomten skulle hitta oss när han skulle lämna paket blev det lugnt till slut.
Julklapparna
För många, för hysteriskt...
Jag har trott att vi är rätt sansade när det gäller julklappar... Det är inte sannt, det fanns inget sansat över julklappsutdelningen överhuvudtaget. Paket från mamma, pappa, mostrar, farbröder, morbröder, mormor, morfar, farmor, farfar, övriga bekanta... Om jag bara kunnat skylla på alla andra, men det kan jag inte. Jag har under hösten hittat den ena boken efter den andra som jag köpt som julklappar och om man lägger till alla klappar vi köpte sista veckan blev det en hysterisk hög. Och det är klart många klappar till 4 barn blir MÅNGA klappar. Jämfört med många andra tror jag inte vi har speciellt överdrivet många klappar/barn - men det hör inte hit. VI tyckte det blev för hystriskt och ska fundera ut hur vi gör till nästa år. Nr 1 (o det har vi redan pratat ihop oss om) är inga klappar kusiner emellan. Sen kanske man skulle dela upp utdelningen i flera omgångar - o dra ner på antalet... (vi kan ju iallafall styra upp våra egna inköp...)
Jultomten
Storebror var jultomte i år - och han gjorde det så bra! Han gick verkligen in för det, planerade allt så bra och har redan tänkt ut förbättringar till nästa år. Tjejerna genomskådade honom inte, det gjorde däremot Lillebror, men det är nog svårt att lura en 7-åring.
Juldagen är en skön dag.
söndag, december 31, 2006
J***a DATOR!
Jag har inte lyckats logga in på Bloggen sen före jul, ända sen de bytte Inloggningssida, så det har inte blivit mycket skrivet inte! Jag tror det beror på vår j***a dator som är full av skit trots återupprepade virusgenomkörningar, GAAHH! Nu lyckades jag logga in när jag skrev en kommentar på Tvillingmammans blogg - så ni Bloggare får nog förvänta er många kommentarer framöver om jag ska kunna skriva något i min egen Blogg :-D!
Rapport om julen kommer...
Rapport om julen kommer...
fredag, december 22, 2006
Genom en snårskog av lögner
Nu har han lyckats trassla till det för sig igen vår Lillebror, GAAHH! Eller i söndags rättare sagt, men man ligger ju lite efter så här i jultider... Glad i hågen hann han bara konstatera i söndagskväll, att nu var kompisförbudet över - innan nästa incident uppdagades, hmm.
Vi satt och myste tillsammans i soffan när jag kände att han hade någon pryl i fickan. Jag frågade vad det var - och det var då det började...
Genom en snårskog av lögner kom vi till slut fram till Sanningen. Och den hade väl inte varit så farlig (men lite), om han bara inte börjat snärja in sig i snårskogen...
Jag ser direkt när mina barn ljuger. (Tror jag iallafall, hm.) Jag såg direkt att han inte talade sanning, och jag kunde bara se på hur han drog ner sig själv längre och längre i lögnens träsk.
Attans grabb!
Sanningen var att en liten fin ask från 20-talet tillhörande morfar hade slunkit ner i hans ficka (för den hade ju så fint tyg innuti...) när han varit hos mormor o morfar, men ni skulle hört hans förklaringar till var han hittat den (ändrades 3 gånger), vem som tvingat honom att ta den (:-O), och varför den hamnat i fickan - ojojoj...
Resultatet blev ytterligare kompisförbud, inget dataspelande och förlåt-samtal till morfar.
Och en fullständigt förkrossad, rödgråten son som varit rätt dämpad denna vecka.
Det är INTE lätt att vara förälder alla gånger. Inte barn heller.
Nu är det bara att hoppas att hans karrär som snattare nu är över.
Vi satt och myste tillsammans i soffan när jag kände att han hade någon pryl i fickan. Jag frågade vad det var - och det var då det började...
Genom en snårskog av lögner kom vi till slut fram till Sanningen. Och den hade väl inte varit så farlig (men lite), om han bara inte börjat snärja in sig i snårskogen...
Jag ser direkt när mina barn ljuger. (Tror jag iallafall, hm.) Jag såg direkt att han inte talade sanning, och jag kunde bara se på hur han drog ner sig själv längre och längre i lögnens träsk.
Attans grabb!
Sanningen var att en liten fin ask från 20-talet tillhörande morfar hade slunkit ner i hans ficka (för den hade ju så fint tyg innuti...) när han varit hos mormor o morfar, men ni skulle hört hans förklaringar till var han hittat den (ändrades 3 gånger), vem som tvingat honom att ta den (:-O), och varför den hamnat i fickan - ojojoj...
Resultatet blev ytterligare kompisförbud, inget dataspelande och förlåt-samtal till morfar.
Och en fullständigt förkrossad, rödgråten son som varit rätt dämpad denna vecka.
Det är INTE lätt att vara förälder alla gånger. Inte barn heller.
Nu är det bara att hoppas att hans karrär som snattare nu är över.
Jullov!
NU är det jullov! Det har som varit lite körigt på jobbet de senaste veckorna. Tänk att det alltid blir så kaotiskt just före semestern och julen och påsken- ja, jämt när man ska vara ledig.
Det som totalt havererat de senaste veckorna är 400 brev som jag gått igenom innan de skulle skickas ut. Eller kvalitetssäkrat som det så fint heter. 400 brev är väldigt många brev rent fysiskt. Det insåg man inte när man bara såg listan på alla namn som skulle ha breven. 400 brev är väldigt många brev när man ska kvalitetssäkra innehållet på kvällarna (eftersom dagarna ju är fyllda med allt annat som ska göras på jobbet) veckan före jul - när man vanligtvis har rätt mycket annat som man borde göra. Som att slå in paket, baka pepparkakor, skriva julkort (sent som vanligt) och kanske julstäda.
Nu är breven utskickade och jag loggade ut mig från jobb-datorn igårkväll för en välbehövlig julledighet.
Så nu är det bara kvar att slå in paket, julstäda, baka, julhandla och klä granen. Tur att vi har ribban ganska lågt :-D!
Men om man ser det från den positiva sidan så har vi ju faktiskt redan:
Det som totalt havererat de senaste veckorna är 400 brev som jag gått igenom innan de skulle skickas ut. Eller kvalitetssäkrat som det så fint heter. 400 brev är väldigt många brev rent fysiskt. Det insåg man inte när man bara såg listan på alla namn som skulle ha breven. 400 brev är väldigt många brev när man ska kvalitetssäkra innehållet på kvällarna (eftersom dagarna ju är fyllda med allt annat som ska göras på jobbet) veckan före jul - när man vanligtvis har rätt mycket annat som man borde göra. Som att slå in paket, baka pepparkakor, skriva julkort (sent som vanligt) och kanske julstäda.
Nu är breven utskickade och jag loggade ut mig från jobb-datorn igårkväll för en välbehövlig julledighet.
Så nu är det bara kvar att slå in paket, julstäda, baka, julhandla och klä granen. Tur att vi har ribban ganska lågt :-D!
Men om man ser det från den positiva sidan så har vi ju faktiskt redan:
- införskaffat alla julklappar
- skickat paket till farmor o farfar o kusiner
- slagit in en hel del paket
- köpt lite julmat
- fått iväg julkorten
- hämtat gran
- satt igång pepparkaksdegen för eftermiddagens bak
Julen, here we comes!
tisdag, december 19, 2006
Minnet av en gammal mormor
A:s mormor har gått bort... Hon var 92 år och har tacklat av mkt sista året, sista tiden var hon inte kontaktbar, så det var väl "barmhärtigt" eller vad man ska säga... men jag SAKNAR henne så...
Jag minns henne som hon var när jag o A träffades, en glad, rolig krutgumma, mycket glimten i ögat och en massa att berätta.
Jag minns alla våra barnvagns-promenader när Storebror var bebis, vi "Gick Runt" som hon kallade det när vi gick runt halva hennes ö. En runda på ca 5 km och hon surrade om allt mellan himmel och jord...
Jag minns dagarna då jag bodde ute hos henne på somrarna med barnen när A jobbade. Vad vi hade det mysigt ihop...
Jag minns hennes karltokiga sida, hon flörtade med allt i karl-väg, unga som gamla, och gjorde det på ett sånt härligt sätt :-D...
Det är så jag kommer bevara henne i mitt hjärta, hon blev min bonus-mormor då mina far-o morföräldrar sedan länge gått bort - och jag är så tacksam att jag fick lära känna henne.
Jag minns henne som hon var när jag o A träffades, en glad, rolig krutgumma, mycket glimten i ögat och en massa att berätta.
Jag minns alla våra barnvagns-promenader när Storebror var bebis, vi "Gick Runt" som hon kallade det när vi gick runt halva hennes ö. En runda på ca 5 km och hon surrade om allt mellan himmel och jord...
Jag minns dagarna då jag bodde ute hos henne på somrarna med barnen när A jobbade. Vad vi hade det mysigt ihop...
Jag minns hennes karltokiga sida, hon flörtade med allt i karl-väg, unga som gamla, och gjorde det på ett sånt härligt sätt :-D...
Det är så jag kommer bevara henne i mitt hjärta, hon blev min bonus-mormor då mina far-o morföräldrar sedan länge gått bort - och jag är så tacksam att jag fick lära känna henne.
fredag, december 15, 2006
När alla säkringar brinner
Jag är en ganska tålmodig person, sansad och lugn - för det mesta... Men ibland brinner alla säkringar på en gång, och jag beter mig i helt motsatt riktning än vad man som pedagogisk förälder borde ...
Det senaste i den vägen var när jag häromkvällen blev fullkomligt GALEN på våra allra minsta små monster, som krånglade som f-n vid läggningen, så då sa (eller kanske vrålade...) jag åt dem att "SKA DET VARA PÅ DET VISET SÅ FÅR NI NTE SOVA, GÅ NER OMEDELBART OCH SÅ STANNAR NI DÄR!!!" och de blev ju såklart ledsna och ville sova, men jag stod fast vid att de verkade minsan inte trötta utan nu skulle vi vara uppe hela natten om det nu var det de ville...
Efter någon minut smälte mamma-hjärtat och jag bar upp de förtvivlade tjejerna som ju ville soova, och de somnade strax i sina sängar... Jag kände mig inte som världens bästa mamma efter det kan jag säga...
Det senaste i den vägen var när jag häromkvällen blev fullkomligt GALEN på våra allra minsta små monster, som krånglade som f-n vid läggningen, så då sa (eller kanske vrålade...) jag åt dem att "SKA DET VARA PÅ DET VISET SÅ FÅR NI NTE SOVA, GÅ NER OMEDELBART OCH SÅ STANNAR NI DÄR!!!" och de blev ju såklart ledsna och ville sova, men jag stod fast vid att de verkade minsan inte trötta utan nu skulle vi vara uppe hela natten om det nu var det de ville...
Efter någon minut smälte mamma-hjärtat och jag bar upp de förtvivlade tjejerna som ju ville soova, och de somnade strax i sina sängar... Jag kände mig inte som världens bästa mamma efter det kan jag säga...
torsdag, december 14, 2006
Det går bara för runt...
Nu snurrar livet lite väl fort, jag hinner inte med... Eller, rättare sagt, de flesta av vardagens "måsten" hinns väl med, men inget mer.
Det jag önskar mest av allt just nu är en (eller två eller tre...) helt egna dagar, där jag fick göra precis vad jag ville utan någon att ta hänsyn till och ingen tid att passa. Kanske något att önska sig i julklapp?
Det jag önskar mest av allt just nu är en (eller två eller tre...) helt egna dagar, där jag fick göra precis vad jag ville utan någon att ta hänsyn till och ingen tid att passa. Kanske något att önska sig i julklapp?
tisdag, december 12, 2006
måndag, december 11, 2006
Besviken
Ikväll fick vi ett tråkigt samtal. Det var T:s kompis mamma som ringde och berättade att T, hennes pojke och en pojke till varit dumma med en pojke i skolan. Riktigt dumma :-(...
Enda ljuspunkten är att T berättade precis vad som hänt, utan försköningar. Hans kompis hade urskuldat sig med att pojken de slagit hade kastat snöklumpar på dem först tillsammans med några andra barn. Men så var det inte. De hade bara blivit så irriterade på honom för att han alltid vill att de ska jaga honom...
Vi har ringt upp pojken. Jag har pratat med hans pappa. T har pratat med pojken och bett om ursäkt. Vi har pratat länge om vad han gjort och varför det var så fel och dumt. Han fick lägga sig tidigt utan kvällsmat eller godnattläsning. Kompis-förbud hela veckan. I morgon ska han själv be om ursäkt en gång till i skolan (hans egen idé).
Det var en riktigt ynklig liten pojke med ruskigt dåligt samvete som somnade ikväll.
Undrar om vi agerade rätt? Men vi reagerade och agerade iallafall.
Usch, vad jag känner mig besviken på lille T just nu.
Enda ljuspunkten är att T berättade precis vad som hänt, utan försköningar. Hans kompis hade urskuldat sig med att pojken de slagit hade kastat snöklumpar på dem först tillsammans med några andra barn. Men så var det inte. De hade bara blivit så irriterade på honom för att han alltid vill att de ska jaga honom...
Vi har ringt upp pojken. Jag har pratat med hans pappa. T har pratat med pojken och bett om ursäkt. Vi har pratat länge om vad han gjort och varför det var så fel och dumt. Han fick lägga sig tidigt utan kvällsmat eller godnattläsning. Kompis-förbud hela veckan. I morgon ska han själv be om ursäkt en gång till i skolan (hans egen idé).
Det var en riktigt ynklig liten pojke med ruskigt dåligt samvete som somnade ikväll.
Undrar om vi agerade rätt? Men vi reagerade och agerade iallafall.
Usch, vad jag känner mig besviken på lille T just nu.
lördag, december 09, 2006
Intryck från en tjänsteresa
Vi bor i ett långt land... Jag har varit i Halmstad o Göteborg to-fre. Vi flög kl 6 hemifrån och åt lunch kl 12 i Halmstad! Så även om landet är långt, så är det inte längre än så - att lunchen kan intas 200 mil söderut.
Några reflektioner från min trip...
Vintern gör sig bäst snötäckt
Gröna ängar och gräsmattor , +10 grader, blåst och hällregn... Nej, hur mörkt det än blir häruppe så föredrar jag vårt 60 cm tjocka snötäcke, rimfrost i träden och fina skidpår. Även om vi får skotta och skotta och skotta... Och inte känns det ljusare i Göteborg på vintern. I love snow!
7-rätters-middag med Stora Vinpaketet
på en av Göteborgs godaste restauranger gör en mätt, glad, surrig och... bakis dagen efter, fy...
Synen på otrohet
bland mina 5 bordskavaljerer gör en mörkrädd :-O... Det blev en mkt intressant diskussion om otrohet och jag blev alldeles mörkrädd när jag insåg att 4 av 5 herrar i åldrarna 35-60 år tyckte att otrohet var helt OK - så länge den andra inte vet något. "Det man inte vet lider man inte av!" och "Om någon du känner dör blir du ju inte lessen förrän du vet om det!" Herregud, inte konstigt att det är så många som hoppar över skaklarna :-(... Oj, vad jag var upprörd... Tack, Claes, snart nybliven 2-barns-far, för att du var på min sida!
Borta bra men hemma bäst
Åh, vad skönt det var att komma hem igen, till min trogne man (fortsätter jag att tro iallafall, blåögd o naiv som jag fått höra att jag är...) och mina bedårande barn (som jag helt glömt att jag totalt tappat tålamodet med i onsdags, hur kunde jag göra det...?).
Några reflektioner från min trip...
Vintern gör sig bäst snötäckt
Gröna ängar och gräsmattor , +10 grader, blåst och hällregn... Nej, hur mörkt det än blir häruppe så föredrar jag vårt 60 cm tjocka snötäcke, rimfrost i träden och fina skidpår. Även om vi får skotta och skotta och skotta... Och inte känns det ljusare i Göteborg på vintern. I love snow!
7-rätters-middag med Stora Vinpaketet
på en av Göteborgs godaste restauranger gör en mätt, glad, surrig och... bakis dagen efter, fy...
Synen på otrohet
bland mina 5 bordskavaljerer gör en mörkrädd :-O... Det blev en mkt intressant diskussion om otrohet och jag blev alldeles mörkrädd när jag insåg att 4 av 5 herrar i åldrarna 35-60 år tyckte att otrohet var helt OK - så länge den andra inte vet något. "Det man inte vet lider man inte av!" och "Om någon du känner dör blir du ju inte lessen förrän du vet om det!" Herregud, inte konstigt att det är så många som hoppar över skaklarna :-(... Oj, vad jag var upprörd... Tack, Claes, snart nybliven 2-barns-far, för att du var på min sida!
Borta bra men hemma bäst
Åh, vad skönt det var att komma hem igen, till min trogne man (fortsätter jag att tro iallafall, blåögd o naiv som jag fått höra att jag är...) och mina bedårande barn (som jag helt glömt att jag totalt tappat tålamodet med i onsdags, hur kunde jag göra det...?).
onsdag, december 06, 2006
Slut och färdig...
Usch, jag är helt slut nu :-(... Tjejerna har krånglat sen jag hämtade dem från dagis och det kulminerade vid läggningen, GAAHH! De gör aldrig det de ska o när jag väl fått dem i säng, så hittar de på en massa ursäkter för att få komma upp. Det ska drickas vatten o kissas o det är fel napp och fel färg på lakanet :-O och de ska inte ha pyjamas utan T-shirt o trosor o när de har bytt är det fel trosor...
När väl alla barn var i säng så hela huset ut som F-N o pappa ska komma hit i morgon, så lite vill jag röja iallafall - men jag är SÅ trött. Tvätt ska hängas, disk ska diskas och jag ska bort med jobbet i morgon 2 dagar så jag måste packa lite. Taxin kommer 5.15...
Och A är på julbord (kul för honom...).
Egentligen behöver jag jobba lite, men jag orkar inte!
Till råga på eländet fick jag en sur kommentar av en av våra grannar idag (inte barnens extra-farfar utan en annan (sur)gubbe) när jag kämpade med att ploga bort den plogvall som blockerade vår infart hård som cement. Han tyckte jag la för mycket snö på hans sida, som plogbilen sen plogar in i hans infart till en släpvagn som står bakom hans hus. Och, han har ju lite rätt, egentligen får man inte lägga snön på vägkanten, utan den ska upp på den egna tomten - men det var så J-LA mycket och tungt och vår uppfart lutar uppåt. Men jag blev så SUR (kände mig träffad kanske ;-) så jag plogade arg som ett bi bort all snö jag lagt på "hans sida" och körde upp på våran tomt, puh... Sen kan jag bli irriterad för snön som hamnar i plogvallen framför vår infart kommer faktiskt från gatan, så den snön kan de gott få tillbaka... (Jag känner mig som en riktig "Svensson" som bråkar med grannen om plogningen :-D, det var första gången - lite vuxenpoäng kanske, haha...)
Nej, det här duger inte - måste göra lite nytta så jag kommer in säng någon gång. Fakirplanet, blää..
När väl alla barn var i säng så hela huset ut som F-N o pappa ska komma hit i morgon, så lite vill jag röja iallafall - men jag är SÅ trött. Tvätt ska hängas, disk ska diskas och jag ska bort med jobbet i morgon 2 dagar så jag måste packa lite. Taxin kommer 5.15...
Och A är på julbord (kul för honom...).
Egentligen behöver jag jobba lite, men jag orkar inte!
Till råga på eländet fick jag en sur kommentar av en av våra grannar idag (inte barnens extra-farfar utan en annan (sur)gubbe) när jag kämpade med att ploga bort den plogvall som blockerade vår infart hård som cement. Han tyckte jag la för mycket snö på hans sida, som plogbilen sen plogar in i hans infart till en släpvagn som står bakom hans hus. Och, han har ju lite rätt, egentligen får man inte lägga snön på vägkanten, utan den ska upp på den egna tomten - men det var så J-LA mycket och tungt och vår uppfart lutar uppåt. Men jag blev så SUR (kände mig träffad kanske ;-) så jag plogade arg som ett bi bort all snö jag lagt på "hans sida" och körde upp på våran tomt, puh... Sen kan jag bli irriterad för snön som hamnar i plogvallen framför vår infart kommer faktiskt från gatan, så den snön kan de gott få tillbaka... (Jag känner mig som en riktig "Svensson" som bråkar med grannen om plogningen :-D, det var första gången - lite vuxenpoäng kanske, haha...)
Nej, det här duger inte - måste göra lite nytta så jag kommer in säng någon gång. Fakirplanet, blää..
måndag, december 04, 2006
Detta trodde jag aldrig jag skulle behöva säga (innan jag fick barn):
- Inga händer i glaset!
- Inga fötter i glaset!
- Sitt inte på bordet!
- Inte suga på tummen när du spelar dataspel (du dregglar på tangentbordet)!
- Man kan inte vara naken ute när det är -10 grader!
- Klättra inte på TV:n!
- Klättra inte i kylskåpet!
- Micra inte dockan Lina!
- Ät inte snö!
- Ät inte pinnar!
- Ät inte blomman!
- Slicka inte på gatan!
Men nu är det väl ungefär det enda man säger (om och om igen) hela dagarna. I alla fall hemma, inte på jobbet - som tur var... Det är en av fördelarna med att vara ingenjör - man träffar inte på så många tumsugande, dataspelande nudister som ska slicka på allt, bita på allt och klättra upp på allt de ser.
Träningsdagbok December v 49
10/12: 49 dagar kvar till dagen D
Måndag: Skidor 1 tim 15 min. Med Mia. Snöfall, inga spår, slit.
Sen blev det inget mer v 49 pga resa och förkyld helg.
December (3 pass)
Skidor: 3 tim och 50 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Måndag: Skidor 1 tim 15 min. Med Mia. Snöfall, inga spår, slit.
Sen blev det inget mer v 49 pga resa och förkyld helg.
December (3 pass)
Skidor: 3 tim och 50 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
söndag, december 03, 2006
Överraskad av julen!
Men hallå! Hur gick det här till, nyss var det höst och nu är det december?! Jag har inte alls hängt med i år.
Men efter att ha hämtat mig från chocken har vi börjat "jula" till det här hemma.
Vi har:
- Bakat pepparkakor (och ätit massor av deg vilket resulterade i minst 3 onda magar och inte så många pepparkakor)
- Druckit glögg 2 gånger redan!
- Satt upp jul-stjärnor och ljusstake i fönster (till E & S förtjusning, de tycker det är SÅ vackert)
- Tagit fram advents-ljusstaken
- Köpt 2 luciakronor till E & S
- Köpt adventskalenderns dataspel
- Börjat planera julklappsinköpen
- Beställt (o fått) julkorten
Däremot så har vi INTE:
- Gjort iordning paket-kalendern med tillhörande tomtesäck (eftersom jag kom ihåg att den existerade den 1 dec, och då var det lite sent påtänkt...) Men - pojkarna får väl anses som för stora för den, o flickorna för små... Nästa år då, kanske...
- Köpt TV:s avdentskalendrar, får se om det finns några kvar...
- Bakat lussebullar (men köpt ingredienser!)
- Komma ihåg att köpa gran i tid - i den här stan tar de slut typ den 10 dec, och de som växer i skogen är så taaniga...
- Köpa lucialinnen till E & S. Jag tycker iochförsig de kan vara tomtar, men A vill att de ska få vara lucior... Och det ska de ju få om de vill.
lördag, december 02, 2006
"Wild and Crazy"
Jag gjorde något "busigt" igår kväll: JAG HÄNGDE INTE UPP TVÄTTEN! Ungefär så mkt rebell orkar jag vara nu... Den dagliga tvätten som hängs varje kväll, för att nästa kväll vikas o stoppas in i skåp för att nästa omgång ska kunna hängas, för att vikas nästa kväll, osv, osv...
Så idag är tvättkorgen fullare än det är roligt att se den, men vi ska nog kunna kämpa ikapp...
I mitt gamla liv - för sisådär 100 år sedan - var jag "Wild and Crazy" lite då och då - och då handlade det inte om att inte hänga upp tvätten, det var mer av typen klättra upp på Silja Lines skorsten med pumps, typ. (Det var inte bra, jag vet, men det gick bra - men NÅDE dem av mina barn som gör något sådant!)
Men nu är alltså mina "Wild and Crazy"-infall inom tvättbranschen, hm. Jag kan inte säga att det känns riktigt bra. Fast kanske mer moget, och det kanske är bra?
Fast jag tror det skulle kännas bättre om det hamnade någonstans mellan att inte hänga upp tvätten och klättra upp i skorstenar på Finlandsfärjor, kanske lite närmare tvätten, lite mogen kan man ju försöka vara.
Så idag är tvättkorgen fullare än det är roligt att se den, men vi ska nog kunna kämpa ikapp...
I mitt gamla liv - för sisådär 100 år sedan - var jag "Wild and Crazy" lite då och då - och då handlade det inte om att inte hänga upp tvätten, det var mer av typen klättra upp på Silja Lines skorsten med pumps, typ. (Det var inte bra, jag vet, men det gick bra - men NÅDE dem av mina barn som gör något sådant!)
Men nu är alltså mina "Wild and Crazy"-infall inom tvättbranschen, hm. Jag kan inte säga att det känns riktigt bra. Fast kanske mer moget, och det kanske är bra?
Fast jag tror det skulle kännas bättre om det hamnade någonstans mellan att inte hänga upp tvätten och klättra upp i skorstenar på Finlandsfärjor, kanske lite närmare tvätten, lite mogen kan man ju försöka vara.
fredag, december 01, 2006
Några glimtar från veckan som gått
Nackspärr, njaa...
Det är tur att man är sån bra amatör-läkare att man kan ställa egna diagnoser, hm...
En kompis till mig från Gbg är här och "stafettar" som läkare 2 veckor. När jag nämnde T:s nackspärr för henne inkl hans "muskel-knutor" på halsen såg hon lite skeptisk ut o ville titta på honom. Hon kunde raskt konstatera att hela halsen är full av uppsvälda lymfkörtlar och att hans ena halsmandel är som en pingisboll... Så det var det som utlöste hans "nackspärr". Tur att vi inte gjorde somVårdcentralen sa o gick till sjukgymnasten med honom. Nu har han fått penicillin och är redan bättre, skönt.
Sömn
Det här med sömn o små barn är ju ett kapitel för sig. Det enda jag lärt mig är att det underlättar att vara konsekvent och att inget är bestående... Vi har det oftast rätt smidigt på kvällarna, har fått tjejerna att somna själv efter saga och sång. De "enkla" perioderna kan man nästan vara lite mallig över hur lätt det går, o tänka lite kaxigt när kompisar ojar sig över deras sov-krångel att om man bara är konsekvent så ÄR det inga problem med att få små barn att somna själv på kvällarna. Men, minnet är tydligen kort - för rätt var det är så är man själv mitt inne i en sov-krångel-period... och då är det inte alltid så lätt att vara konsekvent...
Lilla S har mkt mindre sov-behov än E verkar det som. Hon är mkt rastlösare o har svårt att komma till ro. (Jag slutar aldrig upp att förundras över vilka skillnader det ändå kan vara på enäggs-tvillingar, vad beror det på? Jag vet: arv o miljö, men vad är det i miljön som gjort S mer rastlös än E, eller är det den lilla skillnaden i DNA-profilen som gör det? Ja, det här får jag nog återkomma till någon annan gång, nu skulle det handla om sömn.)
S kommer nu upp 100 ggr innan hon somnar (känns det som). Kl har varit över 21 innan hon somnat de senste dagarna, o jag blir GALEN för hela kvällarna blir förryckta. Och det blir lite synd om Lillebror, för hans Godnatt-läsning blir inte direkt harmonisk.
Under nätterna kommer båda tjejerna till oss nu, eller till MIG rättare sagt. Jag känner mig som en MAGNET, jag försöker flytta ut dem så långt från mig som möjligt, men så fort jag flyttat undan dem så sugs de liksom tillbaka intill mig, som om de vore av järn och jag en magnet... Så där ligger jag som i ett skruvstäd o försöker sova, inte konstigt att jag har fått kommentarer på jobbet i veckan om att jag ser lite trött ut..
Men det är snart en ny fas, det kommer det alltid, det är det enda man kan vara säker på.
Jobbet
A har haft en tuff vecka. Allt som kan haverera har havererat, det har varit Murpfhys lag som gällt och han har varit på jobbet från tidiga morgonen till sena kvällen, ibland natten. Men nu verkar det löst, för tillfället iallafall.
Och jag har varit en bitch på jobbet den senaste veckan. Jag har förvånat kollegerna med att vara ilsken på möten o skälla ut folk :-O. Men jag är så LESS på alla människor som inte gör det de ska, lovar o lovar o inget händer, GAAHHH! Efter varje liten episod har jag tänkt att nu får jag skärpa mig, o tänka efter före - men å andra sidan så kände jag ju att det behövdes... Men, jag ska träna på att inte hetsa upp mig så lätt, det går oftast, men inte alltid...
Kompisar
En kompis till mig är alltså här uppe o jobbar på sjukhuset ett par veckor. Vi lärde känna varandra när jag pluggade i Sthlm, hon var ingen av dem jag var mest med men umgicks i samma "orienterar-gäng". Varje gång jag träffar någon från mitt "gamla liv" blir jag lika förvånad över hur lätt man hittar varandra igen! Det är som om vi träffades igår, och jag har mycket mer att prata med henne om än många av dem jag lärt känna sen jag flyttade tillbaka "hem" igen. Undrar vad det beror på? De som jag betraktar som mina bästa vänner bor minst 100 mil bort och vi träffas kanske 1-2 ggr/år och det känns varje gång som att vi inte varit ifrån varandra alls. Undrar varför det är så svårt att lära känna nya bästa vänner när man är vuxen o har familj? Eller är det kanske just därför, man hinner liksom inte riktigt skapa några nya nära relationer, har fullt upp med att vårda de relationer man har inom familjen. Men det låter ju rätt trist, att det inte ska finnas plats för nya människor, om det nu är det som det beror på?
Det är tur att man är sån bra amatör-läkare att man kan ställa egna diagnoser, hm...
En kompis till mig från Gbg är här och "stafettar" som läkare 2 veckor. När jag nämnde T:s nackspärr för henne inkl hans "muskel-knutor" på halsen såg hon lite skeptisk ut o ville titta på honom. Hon kunde raskt konstatera att hela halsen är full av uppsvälda lymfkörtlar och att hans ena halsmandel är som en pingisboll... Så det var det som utlöste hans "nackspärr". Tur att vi inte gjorde somVårdcentralen sa o gick till sjukgymnasten med honom. Nu har han fått penicillin och är redan bättre, skönt.
Sömn
Det här med sömn o små barn är ju ett kapitel för sig. Det enda jag lärt mig är att det underlättar att vara konsekvent och att inget är bestående... Vi har det oftast rätt smidigt på kvällarna, har fått tjejerna att somna själv efter saga och sång. De "enkla" perioderna kan man nästan vara lite mallig över hur lätt det går, o tänka lite kaxigt när kompisar ojar sig över deras sov-krångel att om man bara är konsekvent så ÄR det inga problem med att få små barn att somna själv på kvällarna. Men, minnet är tydligen kort - för rätt var det är så är man själv mitt inne i en sov-krångel-period... och då är det inte alltid så lätt att vara konsekvent...
Lilla S har mkt mindre sov-behov än E verkar det som. Hon är mkt rastlösare o har svårt att komma till ro. (Jag slutar aldrig upp att förundras över vilka skillnader det ändå kan vara på enäggs-tvillingar, vad beror det på? Jag vet: arv o miljö, men vad är det i miljön som gjort S mer rastlös än E, eller är det den lilla skillnaden i DNA-profilen som gör det? Ja, det här får jag nog återkomma till någon annan gång, nu skulle det handla om sömn.)
S kommer nu upp 100 ggr innan hon somnar (känns det som). Kl har varit över 21 innan hon somnat de senste dagarna, o jag blir GALEN för hela kvällarna blir förryckta. Och det blir lite synd om Lillebror, för hans Godnatt-läsning blir inte direkt harmonisk.
Under nätterna kommer båda tjejerna till oss nu, eller till MIG rättare sagt. Jag känner mig som en MAGNET, jag försöker flytta ut dem så långt från mig som möjligt, men så fort jag flyttat undan dem så sugs de liksom tillbaka intill mig, som om de vore av järn och jag en magnet... Så där ligger jag som i ett skruvstäd o försöker sova, inte konstigt att jag har fått kommentarer på jobbet i veckan om att jag ser lite trött ut..
Men det är snart en ny fas, det kommer det alltid, det är det enda man kan vara säker på.
Jobbet
A har haft en tuff vecka. Allt som kan haverera har havererat, det har varit Murpfhys lag som gällt och han har varit på jobbet från tidiga morgonen till sena kvällen, ibland natten. Men nu verkar det löst, för tillfället iallafall.
Och jag har varit en bitch på jobbet den senaste veckan. Jag har förvånat kollegerna med att vara ilsken på möten o skälla ut folk :-O. Men jag är så LESS på alla människor som inte gör det de ska, lovar o lovar o inget händer, GAAHHH! Efter varje liten episod har jag tänkt att nu får jag skärpa mig, o tänka efter före - men å andra sidan så kände jag ju att det behövdes... Men, jag ska träna på att inte hetsa upp mig så lätt, det går oftast, men inte alltid...
Kompisar
En kompis till mig är alltså här uppe o jobbar på sjukhuset ett par veckor. Vi lärde känna varandra när jag pluggade i Sthlm, hon var ingen av dem jag var mest med men umgicks i samma "orienterar-gäng". Varje gång jag träffar någon från mitt "gamla liv" blir jag lika förvånad över hur lätt man hittar varandra igen! Det är som om vi träffades igår, och jag har mycket mer att prata med henne om än många av dem jag lärt känna sen jag flyttade tillbaka "hem" igen. Undrar vad det beror på? De som jag betraktar som mina bästa vänner bor minst 100 mil bort och vi träffas kanske 1-2 ggr/år och det känns varje gång som att vi inte varit ifrån varandra alls. Undrar varför det är så svårt att lära känna nya bästa vänner när man är vuxen o har familj? Eller är det kanske just därför, man hinner liksom inte riktigt skapa några nya nära relationer, har fullt upp med att vårda de relationer man har inom familjen. Men det låter ju rätt trist, att det inte ska finnas plats för nya människor, om det nu är det som det beror på?
Träningsdagbok Nov/Dec v 48
3/12: 56 dagar till dagen D...
Måndag: Löpning 35 min (Hade ingen klocka o tyckte att jag var ute minst 45 min... så man kan bedra sig ;-)
Onsdag: Skidor 1 tim 30 min (Åkte Milspåret med kompis Mia som hade pannlampa, det var SÅ mysigt)
Lördag: Skidor 55 min. Efter en natt o morgon med lite kass mage repade jag mig så pass att jag orkade ta mig ut i spåren. Fint var det, - 6 grader, nysnö, rimfrost i träden och bra spår.
Söndag: Skidor 1 tim 40 min. Perfekta spår, -3 grader, rosa solsken på fjälltopparna, snö i träden, jag tror jag blir religiös på kuppen - efter ett sånt träningspass kan man ta vilka motgångar som helst...
December (2 pass)
Skidor: 2 tim och 35 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Måndag: Löpning 35 min (Hade ingen klocka o tyckte att jag var ute minst 45 min... så man kan bedra sig ;-)
Onsdag: Skidor 1 tim 30 min (Åkte Milspåret med kompis Mia som hade pannlampa, det var SÅ mysigt)
Lördag: Skidor 55 min. Efter en natt o morgon med lite kass mage repade jag mig så pass att jag orkade ta mig ut i spåren. Fint var det, - 6 grader, nysnö, rimfrost i träden och bra spår.
Söndag: Skidor 1 tim 40 min. Perfekta spår, -3 grader, rosa solsken på fjälltopparna, snö i träden, jag tror jag blir religiös på kuppen - efter ett sånt träningspass kan man ta vilka motgångar som helst...
December (2 pass)
Skidor: 2 tim och 35 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)