Genom en snårskog av lögner

Nu har han lyckats trassla till det för sig igen vår Lillebror, GAAHH! Eller i söndags rättare sagt, men man ligger ju lite efter så här i jultider... Glad i hågen hann han bara konstatera i söndagskväll, att nu var kompisförbudet över - innan nästa incident uppdagades, hmm.

Vi satt och myste tillsammans i soffan när jag kände att han hade någon pryl i fickan. Jag frågade vad det var - och det var då det började...

Genom en snårskog av lögner kom vi till slut fram till Sanningen. Och den hade väl inte varit så farlig (men lite), om han bara inte börjat snärja in sig i snårskogen...

Jag ser direkt när mina barn ljuger. (Tror jag iallafall, hm.) Jag såg direkt att han inte talade sanning, och jag kunde bara se på hur han drog ner sig själv längre och längre i lögnens träsk.

Attans grabb!

Sanningen var att en liten fin ask från 20-talet tillhörande morfar hade slunkit ner i hans ficka (för den hade ju så fint tyg innuti...) när han varit hos mormor o morfar, men ni skulle hört hans förklaringar till var han hittat den (ändrades 3 gånger), vem som tvingat honom att ta den (:-O), och varför den hamnat i fickan - ojojoj...

Resultatet blev ytterligare kompisförbud, inget dataspelande och förlåt-samtal till morfar.

Och en fullständigt förkrossad, rödgråten son som varit rätt dämpad denna vecka.

Det är INTE lätt att vara förälder alla gånger. Inte barn heller.

Nu är det bara att hoppas att hans karrär som snattare nu är över.