Sanningar

Idag sa en son att han tyckte att det aldrig händer något i det här huset, vi kommer aldrig till skott med någonting.

Sekunden efter att han sagt det, förstod han att jag förstod preciiis vad han tänkte på.

Han insåg också att det kanske inte var helt rätt tillfälle att säga det till sin mor som kvällen före fått världens psykbryt på sina söner som blandat m3 med smutstvätt med fina vikta högar (vikta av mamman!!) av ren tvätt på golvet i sina rum. Ren tvätt som JAG (nåja, eller hans far då...) står och viker vid kl 23 varje kväll för att få plats med nästa omgång som ska hängas, ren tvätt som läggs i trappen för att sönerna, som avtalat, ska bära upp på sina rum och lägga in i sina lådor.

Jag fick sånt totalt psykbryt igår att jag mycket tydligt förklarade för sönerna att det kändes så ORÄTTVIST att JAG (okej, pappan också då..)ska springa omkring och försöka upprätthålla någon slags ordning i detta kaos-hus, medan de softar i sina rum, spelar dator eller läser böcker - och blandar upp mina fina rentvätatde klädhögar med smutstvättshögar på golvet, GAAAHHH!! Jag vill också softa, läsa och lyssna på musik - INTE vika tvätt varenda kväll när man är så trött att ögonen blöder...

Martyr, martyr... Men ibland måste man få psykbryt.

Det sonen tänkte på var att vi aldrig kommer till skott med att lämna in den trasiga datorn på lagning - så att han kan sitta uppe i allrummet och surfa och spela spel och slipper slåss om den andra datorn som alla vi andra använder.

Han tänkte också på att vi aldrig kommer till skott med att dra upp en antennsladd till allrummet på vinden så att det går att se på TV där och inte bara spela TV-spel. (För han hade just blivit bortkörd från den enda fungerande TV:n - det var ju Bollipomba-dax!)

Och han har ju helt rätt!! Vi kommer aldrig till skott med någonting, slutför ingenting och påbörjar ännu mindre. Vi pratar, planerar, sen ska vi...

Och kanske just för att han har helt rätt blev jag kanonsur. Och han såg ju direkt hur svart jag blev i synen. För just nu känns det som att en TV till och en trasig dator inte har högsta prioritet i detta kaos.

Sedan hade vi ett bra samtal om det här med att hjälpas åt och att vi nog tyvärr just nu inte har så mycket mer ork än att just vika tvätt och hålla huset beboligt (och så jobba och träna och hänga med i diverse andra aktiviteter... ;-). Och att om han och hans syskon hjälper till med det de kan, så finns det ju kanske lite mer ork kvar till att tex åka och lämna in datorn på lagning...

Till sonens (och de andras) försvar kan ju sägas att de faktiskt är rätt bra på att ta ansvar (även om vissa saker förtängs och glöms bort - men vi måste ju komma ihåg vem de är släkt med... ;-)

Och sedan städade vi allrummet tillsammans, han monterade isär datorn och dammsög den för att underlätta ett livräddningsförsök och vi t ä n k t e bära ner den till bilen, men SÅ långt kom vi inte...

Vårtecken

Man vet att det är vår när...

...Lammet och Hunden häckar i häcken...

...Storebror med kompisar monterar ihop studsmattan... (härligt med barnarbete...)

...gungbrädan Vilda Hilda dragits fram och krattning är en rolig lek... (härligt med barnarbete...)

...det blir grillat till middag...

...och de första blommorna (maskrosor...) pryder köksbordet.

Men vet också att det är vår när huset gror igen, den ena aktiviteten avlöser den andra och man knappt hinner andas.

Men andas gör vi - samtidigt som vi gör allt vad vi kan för att njuta av den begynnande sommaren. Ikväll har vi lyckats bra och njuter av glada cyklande och studsande barn, god middag och nu Forrest Gump på TV!

Ledighet och körighet

Askmolnen höll sig i schack så vi både kom iväg och kunde landa på rätt ställe - vilken tur!

Vi har haft en så skön, varm, solig, vågig, badig, god, springig och vilsam vecka! Att vi sedan dessutom kom hem när vi skulle (och dit vi skulle) gjorde ju inte veckan sämre... ;-)

Nu har vi hunnit jobba snart en vecka och kan väl konstatera att det tar mer än en vecka att vända dygnsrytmen, speciellt för 6-åringar som tillåtits nattsudda alldeles för många dagar.

Sen kan jag också konstatera att jag (som vanligt) lyckats bli indragen i alldeles för mycket klubb-grejer. Att jag aldrig lär mig??!! Fast sedan (för att skylla på någon annan än mig själv... ;-) måste jag säga att det är väldigt svårt att balansera det där. Räcker man fram lillfingret så VIPS! så har hela handen slukats upp.

Måste träna på det lilla enkla ordet "NEJ". Och det är jag ju så jättebra på att säga till barnen, så det ska väl inte vara så himlans svårt?

Fast något som är kul, det är ju att ha ungdomsträningen (som jag hade i tisdags) - och att springa orientering (som jag gjorde idag)!

Och till helgen åker jag och grabbarna till Haparanda på tävling - såg just att jag ska tävla med flera av mina gamla junior-konkurrenter, hahaha! Nostalgi =)

Valborg i Fjällen!

Förra helgen var det Valborg - det känns som en evighet sedan.

Vi hade haft lyckan att få rum i "Jobbets" stuga i Björkliden - så det blev traditionsenligt Valborgsfirande i fjällen.

Först fackeltåg upp till Hotellet som vanligt- vissa av oss tyckte det var helkul, andra tyckte att det var lite otäckt med elden.


Det var mysig brasa nedanför hotellet, och bjöds på varm saft och kaffe efter att vi sjungit tillsammans med Björkis fina personalkör och hört på "Talet till våren". Tack Björkliden för ett Fint Valborgsfirande!!


På lördagen var det ok väder, snöigt och dålig sikt men ingen blåst - så det blev slalom i backen hela dagen.

På söndag blåste det upp till nästan storm - så då kände vi att vårt slalom o skidbehov var ganska mättat. Det blev tidig hemfärd med lunch hos mormor o morfar på hemvägen istället för utflykt över isen vid Tornehamn.

Nu ser vi fram emot sol, bad och varma vindar!

Tvära kast!

En massa saker

Vi pysslar, tränar (jorå =), jobbar, får "Mera Självkänsla", går på utvecklingssamtal, tänker att vi borde packa, får massage, fixar cyklar, dammsuger grus, tvättar, planerar träningar, är i fjällen i snöglopp, gör inget speciellt, spelar Memory, fyller år, lägger oss för sent och tar semester.

Vi bara inte bloggar så mycket.