Trådlöst, GAAHH!!!!

Vi försöker installera trådlöst nätverk härhemma. Det går helt åt helsicke. På vår bärbara lyckas vi inte ens hitta det trådlösa nätverket. På pojkarnas stationära hittar datorn åtminstone nätverket, men där har vi hittills inte haft internet - så då krånglar det när vi ska försöka fixa till det.

Varför ska det vara så svårt?? Man tycker att två civilingenjörer skulle ha nog hjärnceller för att fixa detta - men inte då.

Så nu sitter jag här uppkopplad via kabel, och grabbarna är fortfarande utan internet.

Några smarta tips?

Piller!

Egentligen är jag ju inte mycket för piller o medicin - men jag har just insett att mitt dagliga piller- intag nuförtiden börjar likna en gamlings på ålderdomshemmet... I mitt piller-skafferi finns nu:

• Aktiv Vitamineral (alltid bra med vitamin-tillskott på vintern...)
• Vitlökskapslar (kanske biter det på förkylningen...)
• Esberitox (Naturläkemedel, som lindrar förkylningssymptom)
• Sinova Fortre (Naturläkemedel för lindring av symtom i näsan o dess bihålor vid förkylning)
• C-vitamin-brus (Jag försöker C-vitamin-bomba mig, så jag kompletterar apelsinerna med lite piller...)
• Bio-Marin (Fiskolja - ett MÅSTE om jag ska få bort mina hälproblem enl syrran, hennes hälseneproblem försvann tack vare fiskolja - hm...)

Enligt syster så saknas det dessutom en sak i mitt piller-lager, för att jag ska få bukt med förkylningarna: ANTIOXIDANTER!

Jaa, vad säger man... Jag kan nog kasta hela skiten och trycka i mig ännu mer frukt och grönsaker istället - men det har kanske någon slags placeboeffekt..

Hals-amputation nästa

Varför får en del (typ jag) alltid ont i halsen, när andra (typ min man) aldrig får det? Jag skulle nog behöva amputera halsen från hakan ner till axlarna. Skulle nog se lite konstigt ut, men vad gör man inte för att kunna träna som man vill. Lite får man väl offra.

Annars är (var?) jag på gång inför långloppet på söndag, ett 3-mila-pass har jag hunnit med och ett snabbhetspass också i veckan, 60 mil i benen och laddad till tänderna.

Närmsta dagarna får väl visa om man blir en supporter även denna gång, suck...

Vilken Påsk!

Får man fresta med lite Påskbilder från vår otroligt fina Påsk :-)
Det har varit soligt och kallt (-15 till -20 grader), men inte så kallt att vi inte kunnat göra det vi velat. Vårsolen har börjat värma rejält på dagarna nu.
Vi har åkt backe i Björkliden och Riksgränsen och åkt på fjälltur till Låkta med grabbarna (med tjejerna i tryggt förvar hos mormor o morfar i Abisko, där de fick måla ägg, äta påskgodis och ha det bra) - och den turen var nog påskens höjdpunkt.
Så otroligt skönt att komma upp på fjället, långt från liftar och pister, och kul att grabbarna orkade utan allt för mycket tappade sugar (även om de var lite less på vägen upp till Låkta, men det var snabbt bortglömt på nervägen efter en våffla, tjohoo vad det går - många vurpor blev det för en del, men humöret var ändå på topp).
Idag avslutade vi med en kort utflykt över isen, vi grillade korv och hade det bra - även om både E o S fick rejäla utbrott när de inte fick vara först hela tiden - de kan liksom inte fatta att stora barn åker fortare än småtjejer...
Det var som vanligt himla trevligt i stugan: afterski och bastu, god mat, gott vin och trevligt sällskap. Och det var länge sedan jag sovit så mycket. En kväll sov hela familjen 21.30 :-O , det händer inte direkt varje dag... Men fjäll-luften suger väl.

Hoppas ni haft en lika fin Påsk!

På våran gata i stan...

...är det massor av snö nu. Det var lite magert med snö i början av vintern, men de senaste veckorna har himlen öppnat sig.
Grannarna spottar och svär över snön som ska plogas bort, men vi skottar och ler.
Nu kan vi förhoppningsvis se fram emot en lång snörik vårvinter, det finns inget värre än april-maj i Kiruna UTAN snö. Och vad mycket kul man kan ha i en snöhög sen ;-)

Träningsplaneringen går åt skogen, som vanligt

Hm, det börjar likna ett skämt det här med min träning... Något fel är det ju, jag lyckas max vara frisk 2 veckor på raken, sen är det kört igen. I veckan har det börjat kännas riktigt bra i kroppen, så i onsdags började jag våga se fram emot långloppet jag vill åka 30 mars.

Men såklart, i torsdags började jag känna mig småhängig igen, lite svullen i halsen o trött. Ingen riktig förkylning har brutit ut än, så jag har försökt kurera mig med sömn. Inatt har jag sovit 11 timmar (!) och nu känns det faktiskt som hopp om livet. Jag ska ut och glida lugnt med grabbarna idag och hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll så jag kan ta ett lätt träningspass imorgon.

Målet har varit två riktigt långa pass i helgen, men det är ju bara att glömma.

Jag kanske är allergisk mot tävlingar? Så fort det börjar närma sig så blir jag sjuk. Men det tror jag inte på för jag älskar att tävla, har alltid gjort. Jag har i och för sig alltid haft lätt att få ont i halsen, men på den gamla goda tiden så lyckades jag ju hålla mig såpass frisk att jag ju tränade o tävlade frekvent. Egentligen vet jag nog orsaken, hela jag är rätt nerkörd nu pga jobbet och konstant lite för lite sömn. Det får bli ändring på det.

Här är iallafall fantastiskt vackert väder! Vi har en skön hemma helg, ska vara ute en del i friska luften och städa i kaoshuset.

Ha en bra helg!

Dramatik

Det blev en dramatisk eftermiddag idag :-O

A är i Sthlm, och jag har haft avd-möte hela dagen och vi skulle avsluta med att rida Islandshäst o äta middag ca 2 mil från stan. Vi hade alltså ordnat barnvakt (deras "foster-mormor" B) som skulle hämta tjejerna på Dagis och vara med barnen tills jag kom hem på kvällen.

Just när jag gjort min lilla häst klar för vår ritt, så ringde A. De hade ringt från Dagis och sagt att S hade trillat och slagit ryggen och nu var på väg till Akuten - i ambulans! Hon hade varit medtagen, ville inte stå eller gå, samt fått svårt att andas. Fy sjutton vilka jobbiga mil det var tillbaka till stan...

När jag väl kom fram till Sjukhuset, visade det sig att det inte var så allvarligt som jag hann skrämma upp mig själv med på vägen- hon har lite ont i ryggen och tappade förmodligen luften. De tyckte inte at hon behövde röntgas, men vill att vi är observanta på henne ikväll. Hon har varit hängig o trött nu på kvällen, och klagat på ont i magen - så jag springer och kollar henne hela tiden nu när hon somnat.

Förra gången B var barnvakt blev de magsjuka och nu blev det ambulans till sjukhuset... men hon blev nästan lite besviken när jag inte åkte tillbaka till de andra och fortsatte festligheterna, så hon blir inte avskräckt så lätt ;-) Hon är guld värd! 76 år och pigg som en mört. Någon som också är guld värd är min syrra som släppte det hon hade för händer och kom hit för att vara med de andra barnen tills jag eller B kom från sjukhuset. Och som syrran säger: "Det blir iallafall aldrig långtråkgt hos familjen L..."

Fast jag kan inte låta bli att tänka på vad skört livet är. Och vad många gånger man har turen på sin sida.

Småtjejer blir stora

Detta skulle egentligen vara ett långt och bildrikt inlägg om hur en liten bulle i magen helt plötsligt blev TVÅ små gryn och grynens väg till att bli stora 4-åriga tjejer- men ett dubbelt 4-årskalas kombinerat med slalomtävling för Trullebull och en man på rymmen i huvudstan blev lite mycket. Det är en trött tvillingmamma ikväll - och ett väldigt rörigt "efter-kalaset"hus, som imorgon ska besökas av barnens "foster-mormor" som ska vara barnvakt då tvillingmamman ska på avdelningsmöte med middag - och mannen fortfarande är på rymmen.

Våra små tjejer fyller alltså 4 år idag. De små grynen har, som över en natt, blivit stora. Dagen före 4-års-dan lärde de sig både åka slalom själv (utan mor eller far som bromsar med selen) och åka lift själv. DÅ är man STOR :-) (Och väldigt stolt, de sken som små solar - vi också då vi inser att nu behöver inte både mor o far hänga i lilla, lilla barnbacken - utan en av oss får röja med de stora grabbarna i svarta pisten, tjohoo!)
Nu ska trötta mamman röja klart (i huset, inte i svarta pisten tyvärr, haha), sedan pussa de små sovande grynen, och gå och knoppa.

En annorlunda upplevelse

Igår kväll gjorde jag något jag ALDRIG trodde jag skulle göra. Jag var på Melodifestivalen - live! Jaja, Genrepet då - men ändå. Jag och 8-åriga Schlager-Trulle insöp Schlager-Yra tillsammans med syrran och henne kompis och en massa andra Kiruna-bor (men lite synd var det att så många stolar gapade tomma, trots att det varit fullt länge?!).

Det var en riktig Happening, faktiskt riktigt kul. Rätt fascinerande att se hur allt fungerar runt omkring, hur kameramännen jobbar - och Luuk är ju alltid Luuk :-D. Och det viktigaste av allt - Trulle gick däreifrån med ett STORT leende på läpparna - även om Ola i den fejkade tävlingen inte gick vidare.

Och Kiruna kommer att visa upp sig från sin allra bästa sida ikväll, det har varit strålande väder under veckan (förutom en riktig snöfallsdag) så många vackra sol- och snöbilder kommer ni att se.

Men ikväll får Melodifestivalen klara sig utan oss live - vi åker till Björkis snart för vårens traditionella Taco-helg. Och skidåkning såklart!

Dåligt drag härinne

Det är lite dålig fart härinne nu. Finns massor att skriva men ingen inspiration. Tror all energi används till att hantera de sista 7 veckorna på jobbet.

Har iallafall varit ute och tränat ett sent skidpass ikväll, och det kändes bättre än på länge, kul, kul, kul! Antingen håller jag på att bli sjuk igen (nej, så negativ får man bara inte vara) eller så är jag äntligen frisk från den seega förkylningen :-D