lördag, januari 31, 2009

Svacka

Jag är inne i en svacka. Inte en livs-svacka - jag mår bra och trivs riktigt förträffligt med tillvaron just nu (förutom min lilla idrottsskada jag fått i höger hand pga överdriven stakning, haha).

Nej - en "Blogg - och Facebook-svacka".

Ingen inspiration och en smula ifrågasättande till formen av kommunikation.

Vad säger ni om följande konversation:

"Hur hade ni det i helgen då?"
"Va - har du inte LÄST på FACEBOOK???!!!"

Då insåg jag att jag är är på väg ut ur FB igen... Anledningen till att jag trillade in var ju för att hålla kontakten med en syster på andra sidan jordklotet - men nu när hon finns någon km bort känns det argumentet överspelat. För visst är det en komisk form av komunikation med sina vänner. Och är man med så förutsätts det liksom att man är uppdaterad med vad alla gör. Och gör fräcka, käcka, och roliga inlägg.

Nej, det får de sköta utan mig (igen). Och vill mina vänner berätta något för mig så får de ringa, maila eller hälsa på :-)

Bloggen gillar jag. Jag tycker om att skriva om min tillvaro här och nu. Om någon läser och t.o.m kommenterar känns det kul, men det är i första hand för min egen skull. Det känns som min egen lilla skatt när jag går tillbaka och läser om mina tankar om tillvaron för kanske ett år sedan.

Men jag funderar ibland över varför jag inte bara skriver dagbok för mig själv? Och då måste jag ju erkänna att den kontakt och respons som man får av andra är viktig. Det blir ju en mer levande dagbok då. Sedan finns det så många olika sätt att blogga på, och olika nivåer av utlämnanden i Bloggar. Jag har hittat en nivå jag är bekväm med. Men så fort jag känner att jag BORDE blogga - DÅ drar jag öronen åt mig. Det får INTE bli ett måste, eller något man måste prestera. Det är BARA för mig - min lilla ego-sida. Så därför blir det ibland lite glest mellan inläggen.

Ja, egentligen vet jag inte alls var jag vill komma med det här inlägget. Mer än att jag dissar FB och gillar Bloggen. Vilket jag sagt förr.

onsdag, januari 28, 2009

Vi kom iväg - och i mål!

Efter en vecka fylld av magsjuke-hot (magsjukan härjade både på Dagis o skolan, huuu...) och hypokondri-anfall (jag hade både halsböld o vinterkräksjuka) kom vi till slut iväg.

Medan våra tre barnvakts-team hade barnvakts-stafett, tog vi flyget till München för vidare bilfärd till Val di Fiemme i Italien.

Som vanligt hade vi tur med vädret, det brukar vi ju ha.

I söndags gick startskottet för ett av träningsårets stora mål - Marcialonga! Och i mål kom vi, både jag och maken. En längre rapport ska jag försöka mig på en annan dag, men jag kan väl konstatera att av 7 mil så var minst 6 av dem stakning - och det var nog åtminstone ett par för många för mig som är bergsget. Varje uppförsbacke var till slut som en befrielse, SÅ skönt att få lite omväxling till stakandet.

Jag är inte helt nöjd med tiden, men den är helt ok. Jag hade en skamgräns på 5.30 och ett drömmål på under 5 timmar. 5.15 blev det och med tanke på min förkylda höst och januariförkylning så är jag ganska nöjd ändå. (Fast jag har ju ett minne som en fiskmås, så när jag åkte hade jag glömt att jag varit sjuk ;-)

Annars så bara njöt vi där nere, sol, skidåkning, god mat, gott vin och mycket sömn. Men OJ vad härligt att komma hem igen och träffa barnen idag efter jobbet, åååh vad jag saknade dem de sista dagarna! (En mer kaosartad dagishämtning än vanligt tog mig dock raskt tillbaka till verkligheten - den med arga små Lilla My-kopior och falukorv till middag, men det är inte så dumt det heller ;-)

söndag, januari 18, 2009

Ännu en frisör i familjen

Kära förskole-personal, som ännu inte lärt er att se skillnad på våra små änglar och som blev SÅ glada när E hade friserat till sig lite:

Nu har S också hittat saxen, hehe...

Fokusera!

Man måste vara VÄLDIGT fokuserad på sin uppgift om man ska få våra dubbel-huliganer att arbeta mot samma mål som en själv.

Det gällde när de var 1 år, när de var 2 år och det gäller än - när de snart är 5. (Tur man inte visste det när de var 1 år...)

Man kan alltså inte sitta och läsa, surfa eller se på TV, samtidigt som man säger åt sina två änglar att de ska klä på sig och gå ut.

Efter en halvtimme sådär tittar mamman förvånat upp från sin bok, dator eller TV och konstarerar att småmonsten fortfarande far omkring i pyjamas och leker hund.

"Men HALLÅ - KLÄDER var det! Upp på rummet och hämta kläderna!"

"Men MAMMA, vi håller ju på att leka HUND!! Vi HATAR att gå ut!!"

"HÄMTA KLÄDER - vi ska ju gå ner på stan, då kan man ju inte ha pyjamas!!"

Barnen kilar upp, det blir lugnt i huset och mamman sjunker in i vad det nu var hon pysslade med... Sköönt med lördagförmiddag!

Efter ännu en halvtimme är huliganerna NAKNA, och nu är det BABRIE de leker...

Nu inser mamman att hennes insats måste bli lite mer offensiv. Hon måste FOKUSERA på uppgiften - inga halvdana försök biter på de här envisa småhuliganerna.

Med fokus, koncentration och en jädrans envishet kan man uträtta stordåd med Svinto-sisters. Utan fokus, koncentration och en jädrans envishet har de pyjamas hela dagen.

fredag, januari 16, 2009

Och den skickas vidare till...

Tack för den Kiruna! Nu gäller det att skicka "mamma-awarden" vidare till fler mamma-bloggare, hmm...


Jag tror jag ska köra Kiruna-tema den här gången - jag fortsätter att skicka runt den till bloggande mammor i vår lilla stad!


Mamman i huset - vars blogg strålar av energi (ja, det gör "Mamman i huset" också ;-), fylld av smarta lösningar och fina bilder. En "glad-blogg"!

Listoplisto - en rolig bloggare som skriver om sitt liv med ett gäng barn, rakt på, utan försköning - kul, helt enkelt!

tisdag, januari 13, 2009

Det ljusnar!

Inte bara för att solen börjat visa sig här i polartrakterna, utan också för att min förkylning håller på att släppa :-)

Det känns riktigt hoppfullt - jag känner mig så bra nu så jag tror att det kan bli ett lugnt träningspass inom några dagar. Jag är SÅ glad!

Annars så har jag (okej - VI) nu på kvällen fått ägna mig (oss) åt ett mindre roligt efterspel till min helkväll i köket igår:-O

Det har som blivit "nästan-stopp" i slasken... kan det vara små, små köttslamsor från köttkvarnen som fastnat på fel ställe i någon krök, kanske...

Rensband, propplösare, hinkar och allmän gegga - en perfekt avslutning på en helkväll som klassförälder i Lillebrors klass där vi myst i en grillkåta, åkt pulka och ätit korv.

måndag, januari 12, 2009

Kött, kött, kött

Ibland kan jag tycka att jag ha en förmåga att överdriva saker.

(OBS - om du är vegeterian, köttgourmée eller proffsslaktare så kanske du ska sluta läsa nu.)

Mellan kl 15.45 och 21.15 idag har jag stått i köket och skurit renkött, malt renkött, rensat köttkvarnen, skurit renkött, malt renkött, rensat köttkvarnen (osv...), stekt köttfärs, kokat köttfärssås (MASSOR!), skurit mer renkött, stekt grytbitar, kokat köttgryta (MASSOR!), diskat, torkat bort renkött-skvätt från halva köket och diskat och diskat och diskat.

Sedan gjorde jag lite middag också mellan köttslamsorna. Nej, det blev inte renkött, det blev KORV.

Varje höst blir vi övertalade av en nära vän att köpa en halv ren (av hans kompis).

Redan här vill jag poängtera att vi INTE är Jägare eller Renägare, dvs vi är inte uppvuxna i älg/renskogen med allt det innebär (tex kunskapen vad gäller att ta hand om kött...)

Det blir alltid likadant. Renhalvan anländer grovstyckad i en svart plastsäck, oftast när A är bortrest. Eftersom finstyckning inte är min specialité så tänker jag oftast att den säkert bara mår bra av att hänga i bodan några dagar. Till helgen eller så - åtminstone så länge att A hinner komma hem.

När A kommer hem blir han alltid lika glad när jag käckt meddelar honom plastsäckarnas existens. Till saken hör att finstyckning inte heller är A:s specialité.

Helgen kommer och A tar en sen eftermiddag sig an renstackarn med instruktionsboken i ena näven och en nyvässad kniv i den andra.

Efter många timmar och en ansenlig mängd svordomar senare ligger renstackarn (okej halva renstackarn) finfödelad i vår frys. I bästa fall har vi plitat dit vad för slags rendel som finns i påsen - eller rättare sagt vad vi TROR finns i påsen. De rätta benämningarna ska säkert vara file/bog, kotlett/grytbit, renfot/stek eller några andra märkliga blandningar. Jag är iallafall helt säker på att det inte alltid är stek som vi lagar stek av, eller filén som bli vår festliga renfilé middag. Filéerna har däremot säkert förgyllt våra rengrytor både en och två gånger.

Nu finns det bara omärkta påsar kvar i vår frys...

Alla i huset har desssutom nu blivit rejält trötta på våra olika renmiddagar. På slutet har jag nästan bara gjort renskav av våra oidentifierbara köttstycken, det blir hemskt gott (skav på filé borde ju bli det, hahaha...) men igår kände jag att jag dels ville förnya renmatsedeln plus att det skulle vara väldigt skönt att lämna plats för något annat i frysen än KÖTT! Därför plockades x antal köttpåsar ut ur frysen för långsam upptining i kylen.

Måndag-eftermiddag: Uppdrag KÖTTFÄRS.

Hur svårt kan det vara??!! Man tar de tinade köttbitarna, skär dem och pluttar ner dem i matberedaren som omvandlats till köttkvarn - och så VIPS - Köttfärs!! Eller, varför går det så SAKTA?? Det måste vara stopp någonstans!! Montera isär hela faderullan - och hela köttkvarnen är igensatt av hinnor, senor och annat som jag trodde bara skulle malas ner som smäck. Därav rensningen av köttkvarnen, typ 10 ggr. ÄVEN om jag tyckte jag putsat rent de små köttbitarna så fint, så fint.

Till slut gav jag upp - resten av renköttet fick bli grytbitar.

Så nu blir snart frysen fylld av köttfärs och köttgryta istället. Jag bytte ut KÖTT mot lite mer förädlat KÖTT, helt enkelt.

(Min man trodde jag blivit galen när han kom hem - där jag stod i köttröran, själv tror jag att det är överskottsenergi pga utebliven träning.)

Till hösten ska vi INTE köpa en halv ren. När vi blir rensugna ska vi istället gå ner till den närbelägna ren-delikatess-affären och köpa någon delikat väldefinierad renköttsbit.

lördag, januari 10, 2009

När Tomten tappat huvudet...

... är nog Julen slut.

Så idag har vi ersatt julpyntet med...
...tulpaner!För övrigt så är det mycket Atjoo och Snörvel kring Pia Plupp just nu, och det tolkar vi som att förkylningen rör på sig - förhoppningsvis åt rätt håll.

torsdag, januari 08, 2009

Dagisbarn, tvättmedel och vila...

Appropå det här med dagisbarn och tävlingssatsningar..

Mattias Fredriksson har förstått problematiken:

"Bara att inse att det inte är lätt att vara elitidrottare och ha dagisbarn i dessa sjukdomstider." (Citat ur MF:s hemsida.)

Okej, vi är inga elitidrottare - och NEJ vi ska inte göra som MF och bara låta barnen gå på Dagis 1 tim/dag för utelek med kompisarna - men jag har ofta funderat över hur elitidrottarna ofta kan vara så friska. Svaret är: de flesta har INTE småbarn.

Och så lite tvättmedelsfunderingar...

Visst är det märkligt att vissa oparfymerade tvättmedel*) luktar mycket mer parfym än andra oparfymerade tvättmedel... Undrar hur dessa*) luktar med parfym i??

Och till sist vila...

Jag har idag, denna feberfria dag på jobbet, varit så otroligt klok att jag tog ledigt 2 timmar på eftermiddagen för att gå hem och VILA innan Bus- och vrålaporna hämtas på Dagis. Jag känner mig SÅ förnuftig och snäll med mig själv :-)

onsdag, januari 07, 2009

Feber-dimma

I går var jag helt säker på att förkylningen nått sin kulmen och var på väg åt rätt håll - Pyttsan...

I natt har jag legat i feber-dimma - och OJ vad hemskt konstiga drömmar man får då :-O!!

Först drömde jag att jag åkte slalom utan skidor (på pjäxorna bara ;-) och flög över kanten på en transportväg och seglade ut över en brant full av stora stenar, där jag var på väg att krascha - då vaknade jag, puh!

Sedan blev jag inkallad till ett antal personalare på mitt gamla jobb som sa att de hört att jag när jag är på expeditioner brukar låta bärarna bära ALLT och vara väldigt egoistisk - så de var lite tveksamma till min personlighet... Och jag förstod ingenting och sa att jag istället brukar få höra att jag är för DÅLIG på att delegera och gör för mycket själv??!!

Herregud, vi behöver väl inte tyda de här drömarna, va?! Jag skyller på febern :-O

Idag är jag alltså hemma från jobbet, sov till 10 och tar det allmänt lugnt (fast fuskar lite med jobb-mailen..)

Och jag TÄNKER POSITIVT, TÄNKER POSITIVT, TÄNKER POSITIVT...

Det där med hur man ska tänka kan ju ses från två håll. Å ena sidan ska man tänka positivt, det är jag helt inne på - negativa tankar är ALDRIG bra.

Å andra sidan så kanske man ska förbereda sig på alternativet, så man inte blir så fruktansvärt besviken... Alltså, OM det här är en riktigt kass influensa som jag inte hinner repa mig från så jag kan åka Marcialonga - så vill jag liksom vara förberedd på det. Jag ska då åka ner och ha sköna dagar i Italienska Dolomiterna - och supporta min man (som förhoppningsvis kan åka.)

Och det är ju faktiskt hela 18 dagar kvar - så än så finns MÅNGA dagar kvar att både bli frisk på och att hinna träna några pass.

Jag TÄNKER POSITIVT, TÄNKER POSITIVT, TÄNKER POSITIVT!

(Och jag kan faktiskt se det komiska i att jag under de senste dagarna PROPPAT i mig diverse frukt, vitaminer, fiskolja, hälsokost-preparat mm - och bli bara hängigare och hängigare, haha...)

måndag, januari 05, 2009

Nu är den här!

Marcialonga-förkylningen, alltså. Precis 3 veckor innan vinterns stora happening, bryter den ut - den rejäla "ont-i-halsen-förkylningen". Ingen småsvidande eller småkraxig hals (ni vet en sån där förkylning som man ibland kan tro bara är hypokondrisk inbillning), nej en riktigt rejäl svullen hals och tungt huvud.

Den enda trösten är att maken också trillat dit, mohaha...

(Skadeglädjen är den enda sanna glädjen...)

Men tre veckor är ju iallafall tre veckor, så än finns det många dagar att hinna bli frisk på, iallfall exakt 20 idag.

söndag, januari 04, 2009

Monstermamman is back again

Den här dan började inte bra. Långpass på skidor ersattes med städning av kaosrum pga en ond hals (just det, ja...)

Det rum som jag så rejält röjde upp i, organiserade och städade före jul har återigen förvandlats till en kaos utan dess like. Småsur redan från start kommenderade jag de tre minsta till sitt rum direkt efter frukost för projekt städning. Mycket protetser, gnäll och sölande var det (från de två yngsta - ingen skugga ska falla på Lillebror, för han gjorde en bra insats) innan rummet var klart för dammsugning.

Då kommenderade jag istället UT till alla barnen medan det fortfarande var ljust. Gnäll, söl och protester.

Då fick jag ett av mina monster-mamma-utbrott.

"När JAG var liten, då tyckte vi minsan att det var KUL att vara ute och leka, hela dagarna var vi ute och grävde snögrottor o åkte pulka och skidor, och till slalombacken tog vi sparken om inte mamma eller pappa kunde skjutsa oss! Men dagens barn har tydligen inget driv alls att vara ute och åka pulka, slalom eller skridskor - GAAAHHH!!! Tänk på alla barn som bor söderut och bara har sand o lervälling att leka i på vintrarna, de skulle vara ÖVERLYCKLIGA om de hade all rolig snö som ni har att leka i!"

De två yngsta brydde sig inte alls om mitt utbrott, Lillebror såg lite besvärad ut och Storebror sa sårat att han ju inte haft några slalompjäxor som passat förrän härmodagen, så han har ju inte KUNNAT åka till backen då han velat...

Så sannt.

Jag skämdes sedan för mitt utbrott, för de här barnen ÄR ju ute varje dag, men det jag retar mig på är att det ska vara så svårt att få ut dem... Men till deras försvar ska ju sägas att det finns mycket mer som lockar inne idag, än det fanns när jag var liten.

Sedan skämdes jag för att jag blivit en sån där mamma som refererar till sin barndom och att allt minsann var bättre förr... på stenåldern...

Efter lunchen skjutsade jag ner de tre yngsta till sina kompsiar i Kurravaara. I bilen frågade Lilla S mig om man kunde bli sur för Ingenting? Ja, det kan man - i dag har mamma blivit sur för Ingenting... Och det höll de ju med om alla tre.

Kompisarnas föräldrar verkar ha sett på mig vad jag hade för dag, för de tyckte att barnen skulle stanna kvar där över middagen - så kunde jag få lite egen tid ;-)

Resten av dagen har humöret bara stigit - jag har städat klart övervåningen i lugn och ro, satt upp några krokar i badrummet som saknats i kanske 1 år... (Familjen Senfärdig - det är VI det...) och sett på Tour de Ski. Och nu har Monster-mamman dragit sig tillbaka igen - precis lagom till att de förtjusande småmonstren kommit hem igen :-)

I morgon ska jag och A gästspela på jobbet, och de minsta småmonstren få leka lite med Dagis-kompisarna innan det är dags för nästa lediga dag. Det blir nog bra för alla.

Idag har vi förresten sett SOLEN!

Konkurrens

Det är nuförtiden så hård konkurrens om våra två datorer att min spontana Blogg-tid minskats till minimum. På kvällarna, när de flesta små monster sover, finns tid - men det gäller ju att den tiden sammanfaller med skriv-inspiration. Och det verkar det inte gjort på sista tiden. Ikväll har jag istället färdigställt den foto-almanacka som var tänkt som julklapp till mor- o farföräldrar... Bättre sent än aldrig ;-)

Bovarna i dramat är våra två små Lilla My-kopior, som nu uppptäckt dataspelens underbara värld. De, tillsammans med Lillebror, går i skift på vår köksdator, hmmm...

Och även om de inte spelar några längre stunder, så gör de det oftast när jag har inspiration.

Måste köpa fler datorer, 2 st på 6 personer är tydligen för lite?

torsdag, januari 01, 2009

Gott Nytt År!

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla!



Vi har haft ett gott år 2008 och hoppas på ett riktigt bra 2009 för oss alla!

Sköt om Er!