Jag är inne i en svacka. Inte en livs-svacka - jag mår bra och trivs riktigt förträffligt med tillvaron just nu (förutom min lilla idrottsskada jag fått i höger hand pga överdriven stakning, haha).
Nej - en "Blogg - och Facebook-svacka".
Ingen inspiration och en smula ifrågasättande till formen av kommunikation.
Vad säger ni om följande konversation:
"Hur hade ni det i helgen då?"
"Va - har du inte LÄST på FACEBOOK???!!!"
Då insåg jag att jag är är på väg ut ur FB igen... Anledningen till att jag trillade in var ju för att hålla kontakten med en syster på andra sidan jordklotet - men nu när hon finns någon km bort känns det argumentet överspelat. För visst är det en komisk form av komunikation med sina vänner. Och är man med så förutsätts det liksom att man är uppdaterad med vad alla gör. Och gör fräcka, käcka, och roliga inlägg.
Nej, det får de sköta utan mig (igen). Och vill mina vänner berätta något för mig så får de ringa, maila eller hälsa på :-)
Bloggen gillar jag. Jag tycker om att skriva om min tillvaro här och nu. Om någon läser och t.o.m kommenterar känns det kul, men det är i första hand för min egen skull. Det känns som min egen lilla skatt när jag går tillbaka och läser om mina tankar om tillvaron för kanske ett år sedan.
Men jag funderar ibland över varför jag inte bara skriver dagbok för mig själv? Och då måste jag ju erkänna att den kontakt och respons som man får av andra är viktig. Det blir ju en mer levande dagbok då. Sedan finns det så många olika sätt att blogga på, och olika nivåer av utlämnanden i Bloggar. Jag har hittat en nivå jag är bekväm med. Men så fort jag känner att jag BORDE blogga - DÅ drar jag öronen åt mig. Det får INTE bli ett måste, eller något man måste prestera. Det är BARA för mig - min lilla ego-sida. Så därför blir det ibland lite glest mellan inläggen.
Ja, egentligen vet jag inte alls var jag vill komma med det här inlägget. Mer än att jag dissar FB och gillar Bloggen. Vilket jag sagt förr.
6 kommentarer:
Det där facebook låter jag ungdomarna hålla på med... Verkar jobbigt.
Bloggvärlden tycker jag är jätterolig, men jag själv gör bara inlägg när jag verkligen vill. Inga krav, inga måsten, bara lust!
Däremot är jag ute och besöker andra bloggar nästan varje dag... Istället för att läsa tidningar/månadsmagasin känns det som!
Ha det gott!
Jag har också en Facebook, mest för att hålla kontakten med gamla brevvänner runt om i världen. Men jag är in sällan och jag håller nog med dig, egentligen känns den ganska onödig.
Bloggarna däremot känns meningsfulla, lite som Mamman i huset säger: att man läser dom istället för tidningar.
KRAM från Eva
Jag håller med. Jag har också ifrågasatt denna typ av kommunikation. Är det så här man kommunicerar, istället för att träffas eller ringa. Men så inser jag att det är bättre än ingen kommunikation alls, och dom man vill ha mer kommunikation med dom har man mer kommunikation med. Men facebook har jag lagt ner för länge sen. Förstod aldrig riktigt vad som var bra med den.
Skönt att höra detta om Facebook. Jag har aldrig gått med, tycker inte att det är något för mig, men har känt mig ganska ute som inte är med.
Jag känner precis som du om bloggen. Att det är för min skull, min egen skatt, men att det är trevligt att få någon kommentar då och då. Tycker också att jag har hittat rätt nivå på min blogg. Min nivå.
Gillar de bloggarna mest, de känns mest ärliga när folk skriver för sig själv och inte för att vara något de kanske inte är.
Kram, N
Jag hoppas ju iallafall du fortsätter att blogga lite då och då, det är ju kul att se hur ni har det däruppe i norr =)
Jag har en utmaning åt dig i min blogg!
Kram Marie
Det verkar som det är fler än jag som inte är Facebook-frälst ;-)
Och fortsätta Blogga kommer jag att göra, det är svårt att hålla sig ifrån... :-)
Skicka en kommentar