En EGEN fredagkväll!

Jag är helt SJÄLV hemma ikväll :-O

Jag minns inte när det hände sist. Känns som att det aldrig inträffat förut.

Tjejerna sover över hos en av mostrarna. Grabbarna i familjen är på bio.

Och jag sitter i soffan och surfar, slötittar på TV o äter chips (o dricker whisky - för min hals ;-)

SÅ HÄRLIGT!!

Reseskildring

Jag har varit ute och rest med två små änglar. Det var knappt så jag trodde att det var mina barn - de har varit som ljus hela helgen. Ja, förra helgen alltså - vi har hunnit komma hem och jobba oss igenom en vecka redan, shit vad tiden går :-O ...

Så det är ett bra tips - om era barn börjar bli riktigt tjuriga, trotsiga o bråkiga hemma - åk ut och res, så blir de till små änglar :-)

Resan ner gick över förväntan. Vi fick åka liggvagn, alltså dela kuppe med några andra damer, och mina damer uppförde sig exemplariskt.

Väl framme i Sthlm, mötte vi våra kompisar vid "ringen" och tog oss sedan ut mot Djurgården för att gå på Junibacken. Jag kan väl säga att det märktes att vi var från landet och att tjejerna varit instängda på ett tåg i 16 timmar... Den vanligtvis coola mamman höll på att få hjärtslag flera gånger eftersom de små damerna inte förstod att som barn i en storstad så ska man hålla sig till mamma... INTE springa som yra höns hit och dit - för då hittar man kanske inte tillbaks till SIN mamma igen bland alla andra mammor o pappor o brandbilar o bussar o affärer... Riktigt hjärtstillestånd höll det på att bli när jag helt plötsligt inte såg Ebba på bussen ut mot Junibacken utan trodde att hon hoppat av bussen ... Men hon var bara skymd av en tant... Jag insåg iallafall att ett telefonnr till min mobil skrivet på deras armar var rätt bra - om det skulle gå snett någonstans... (Men jag vidhåller iallafall att de var små änglar, för även änglar kan ha spring i benen ;-)

Junibacken var en succé, vi åkte sagotåg TVÅ ggr, red på Lilla gubben och såg Pippi-teater.

Sedan tog vi oss med tåg vidare till Mariefred, där vi har lekt, fikat, promenerat, klättrat i äppelträd (för mina små fjäll-änglar var det en riktig happening, med äppelträd istället för fjällbjörk, och som dessutom hade LÖV, haha...), tittat på ångtåg och pratat, pratat, pratat (mammorna...)Söndagen avslutades med fika på Kulturhuset och middag på McDonalds. Tyvärr orsakade en (trasig) McDonalds-ballong en viss tragedi för en av änglarna vid avfärden från Stockholm, men en snäll syster och några nya böcker höjde humöret igen.

Sedan började jag känna igen mina småmonster så smått på förmiddagen innan vi anlände Kiruna igen - men hur lätt är det att vara en ängel när man vaknar kl 6 och har 5 timmar att slå ihjäl på ett natt-tåg? Lite får väl de trötta mammorna o tanterna o gubbarna tåla ;-)

Resa på gång

I morgon kväll sätter jag och småtjejerna oss på tåget för färd mot Mariefred! Vi ska hälsa på våra kompisar där, M&M, och vi ser så mycket fram emot det!

Både tågresan (sovtåg är ju ett Äventyr!) och påhälsandet. Vi träffar dem i Sthlm på fredag, så ska vi först hitta på något kul där.

Gissa om det är några små människor här hemma som är förväntansfulla ;-)

Frusen, långsam stadspromenad

Vi var på stan en sväng efter jobbet idag, jag och de tre yngsta trollen. Presenter till hemvändande kusiner o moster skulle inhandlas.

Det var länge sedan jag frös så mycket! Barnen är man alltid så noga med att de har på sig rätt mängd kläder - men jag verkar totalt ha glömt vilken årstid vi har :-O Utan mössa och varken långkalsonger eller överdragsbyxor, burr.....

Man kan vara ute i 30 graders kyla och tycka att det är helt OK, men felklädd på stan i någon minusgrad - då håller man på att frysa sönder.

Det blir ju inte bättre av att de små trollen ibland kan gå SÅ sakta, så sakta... Det är inte klokt hur sakta man egentligen kan gå, om man är på det humöret, utan att stå stilla. (Fast stilla stod de också, och låg stilla med när jag tänker efter.)

Jag kan bli så otroligt irriterad när man måste gå med myrsteg hem. Speciellt när man fryser. Fast mest irriterad blir jag på mig själv - för vad GÖR det att det går sakta, egentligen?? Vi har väl ingen brådska. Men jag längtar iallafall tills man kan promenera på i helt normal takt till och från stan, och till den dagen då det inte är så många utbrott, typ "Jag vill gå först" och "Jag vill trycka först" och "Jag vill INTE gå!" och "Jag vill ha tugg-gummi" och "Varför får VI aldrig någonting" och "Varför får JAG aldrig bestämma!".

Men den dagen, då vill de väl inte gå på stan med mamma, förstås.

Trollungar

Kände bara att jag var tvungen att visa lite kort på mina trollungar - fast det äldsta trollet slipper den här gången.

Ibland, när de är på sitt alldeles värsta humör - retas med varandra, trilskas och tjurar (små damerna mest) - så glömmer man liksom bort vilka bedårande barn man har (visst får man vara partisk ;-)
De yngsta trollens dagiskort togs samma dag som en av trollen klippte sig själv, men FÖRE snaggningen :-D Men det hade ju blivit lika fint ändå, som någon sa - Allt klär en skönhet! Som synes är kortet avfotat (här finns ingen scanner inte), men jag hoppas att vår käre skolfotograf inte tar illa upp för det.

Första skidpasset!

Knät bättrade på sig under natten, stelt och lite ont på morgonen - men stort hopp om livet.

Så stort så att jag vågade mig på att ta min sämsta skidor och bege mig till Varggropen där jag hört att det skulle finnas några s.k. skidspår.

Det fanns det, och det var SÅ härligt att få åka skidor i solskenet. Och knäet gjorde nästan inte ont alls.

Första passet för säsongen är alltid lite speciellt. Spåren var väl sisådär, lite grus här och där, men med skidor som man inte behöver vara rädd om var det helt OK. Mycket mer OK än första passet förra året :-). Idag var det nästan ingen nörd-varning alls. Nästan.

Nu är det lite synd om mig

Idag när jag var bilmekare (eller så heter det nog inte när man byter däck, haha) så skulle jag in i våran cykelboda och hämta något. På vägen ut snubblade jag på en cykelpedal och föll handlöst - med knäet rakt på en sten (det är alltså ett uthus utan golv, om ni undrar varför vi har stenar i uthuset ;-)

Det gjorde för piip ont, trodde jag skulle kolavippa först, men efter ett tag var det helt ok.

Nu på kvällen har det börjat göra ondare och ondare, så nu haltar jag omkring här hemma och tycker riktigt synd om mig själv.

(Men det värsta av allt är att det knappt syns något alls på knät,så jag har lite svårt att få de sympatier jag är värd här hemma, haha...)

Dagens tips!

Om muttrarna sitter för hårt fast när du ska byta däck, förläng fällkorset med ett 1-meters rör - då kan man besegra vilka muttrar som helst!

Ja, jag har alltså bytt till vinterdäck på vår nya bil idag - ett trevligt litet lördagsnöje. Nu är det ju så att A bytte till vinterdäck på den andra bilen och att den här står i mitt namn, så jag kände mig rätt manad att fixa det. Men jag höll på att gå bet - hur mkt jag än slet så fick jag inte lös några av muttrarna - men det var då jag fick lära mig TRICKET! Lätt som en plätt!

Mera bilar

De senaste 9 åren har vi haft EN bil, före det krävde jobben att vi hade 2 st. Det har kännts SÅ bra att bara ha en bil i familjen, vi har alltid lyckats samordna så det har flutit på bra.

Ända tills nu. Förut jobbade vi på samma jobb, nu har vi några km mellan oss. Det BLIR lite krångligt att få ihop det. A måste helst ha bilen när han lämnar på Dagis, vilket han oftast gör. Jag kan gärna gå och hämta dem efter jobbet - men när det sedan krävs att jag skjutsar, handlar eller gör något annat ärende innan A kommit hem från jobbet blir det krångel.

Så vi har nu valt den enkla vägen... Igår köpte vi en bil till... En mindre, bensinsnål, hyfsat billig sak, med helt ok krocksäkerhet. Ibland måste man frångå ens principer för att få vardagen att bli enklare...

När vi väl bestämt oss för något så är vi rätt snabba. Vi hade spanat in en bil på nätet, åkte dit och provkörde - och lyckades pruta ner på det redan sänktapriset (DET är jag stolt över, det är liksom inte vår starka sida..) - så då slog vi till.

Så nu står det TVÅ bilar härute. En annan fördel med det är ju att om en av bilarna går sönder, så har vi en back-up... (våra bilar brukar ju göra det...)

12-åringen blev lite förskräckt när vi kom hem med den lilla nya blåa bilen... Han frågade lite oroligt hur vi hade tänkt att vi skulle få plats ALLIHOP, för han trodde vi tänkt sälja den STORA röda... Och det är klart, lite svårt skulle det väl bli - men med några i takboxen så går det säkert ;-)

Lugn eftermiddag

Jag har ju börjat jobba deltid, med målet att hämta tjejerna senast kl 14.30. Det lyckas oftast.

Idag lyckades det.

Och här sitter jag nu strax före kl 16 HELT ensam i huset. Känns det iallafall, 12-åringen är uppe på sitt rum och inte direkt kontaktbar, vad han nu pysslar med.

9-åringen är hos en kompis och tjejerna är inne hos grannen. Jag har varit ute i det vackra vädret och krattat en stund och nu sitter jag här vid datorn och slappar med en kopp thé.

Hm, det känns som att största anledningen att jag gått ner i arbetstid är att träffa mina barn mer - men de har inte tid med mig, haha!

Fast å andra sidan så hade ju inte tjejerna fått umgås med favoritgrannen en stund, om vi inte kommit hem tidigare. Och jag hade inte fått den här sköna, lugna stunden innan middagsbestyren ska dra igång.

Så - det känns inte helt fel att jobba mindre, aaahhhh...

Det där med styrketräning...

Ibland är jag väldigt lik min far. Det är bara att erkänna det.

Jag har lite strul med min rygg och skulle nog må bra av att köra lite styrketräning för mage och rygg.

Jag tycker styrketräning är riktigt tråkigt. Min man kör egna styrkepas hemma kanske 2 gånger/vecka - men jag kommer mig inte alls för att göra det.

Jag tycker också att det är rätt trist att träna inne. Fast jag inser ju att för att komma igång med rygg- och magträning så vore det nog bra att gå på någon organiserad träning.

På ett av stans tränings-ställen har de flera rygg- o mag-pass per vecka, så det vore kanske något för mig. Jag gick därför förbi och frågade lite vad som gällde, om man kunde gå på enstaka pass och vad det kostade.

Jo, i och för sig så kunde man ju gå på enstaka pass, men det blir ju VÄLDIGT dyrt...
-Jaha...??
Så det bästa är ju att jag blir medlem för då kan jag ju träna hur mycket jag vill, för de har ju ett SÅ stort utbud...
-Men jag vill ju bara gå på ett 30-min pass/vecka, så då verkar det ju lite dumt att bli medlem för en säkert rätt rejäl kostnad - vad kostar det?
-Det kan vi inte säga...
-Nähä..??
-Men om du bokar in ett möte med en rådgivare kan du få reda på vad det kostar...
-Men, alltså, kostar det 1000, 2000 eller 3000 kr/halvår - det måste du väl kuna säga??
-Nej, det får vi inte säga...


Jag blev så överrumplad att jag bokade in ett möte där de skulle vara så snälla att berätta för mig vad det kostar att bli medlem.


Men väl hemma - det var då jag blev som min far. Obstinat! Så, jag avbokade tiden och tänker inte gå på ryggträning på det stället. Ska det vara så himla besvärligt att få komma dit o gå på enstaka pass om man inte vill bli medlem i deras klubb - då får det vara.


Nu har jag hittat ett annat ställe, där man gärna får komma och träna någon gång nu och då - UTAN att bli medlem... Så det får det bli! (Fast min man säger att för halva kostanden/pass så kan jag få vara med på hans, haha...)

Bilen är klar!

För nästan exakt en månad sedan pajjade bilen. Idag är den hel och hemma igen, efter 30 dagar...

Jag är inte förvånad, det brukar bli så när våra bilar går sönder. Jag minns en Kristi Himmelfärd när bilen stannade precis när vi kommit tillbaka till stan efter en helg i fjällen. Precis till semestern i juli var den lagad igen...

Den här gången tog det först en vecka att få in den på verkstan, sedan 2,5 vecka att få hem reservdelarna. De måste ha skickat efter dem från Yttre Rymden eller nåt.

När delarna väl var på plats och bilen isärplockad på billyften så upptäckte de att någon liten detalj saknades... så där fick bilen stå några dagar... När allt väl var klart och leverantören av reservdelarna skickade notan till Verkstan visade det sig att den prisuppgift Verkstan först fått var fel. Det skulle bli 3000 kr dyrare... Men Verkstan tyckte att vi varit tålmodiga nog, så de tar den smällen - TACK!

Så i en månad har vi förflyttat oss med cykel och till fots. Många vändor till affären har det blivit. Berget med återvinningsförpackningar har vuxit sig STOORT här hemma.

Men ändå tycker jag att det gått över förväntan. Det går ju att klara sig utan bil, även om man blir lite begränsad. Man kanske skulle ta en bilfri månad varje år helt frivilligt ;-) Det skulle väl ge oss miljö-plus-poäng...

(Med tanke på hur våra bilar brukar bete sig, så kan vi nog ordna bilfria månader lite nu o då, utan att det behöver ske på frivillig basis, haha...)

En kort vinter i år

Här parkerade våra tjejer sina kälkar i söndags... jag tycker de ser lite övergivna och felplacerade ut, haha!
Blommorna blommar ännu för full hals i våra blomlådor, så nu känns det som att vintern är rätt långt borta.

Min man är lite knäckt, för i Bruksvallarna finns (eller fanns iallafall i söndags) 2 mil skidspår på natursnö... och här är det varmt och snöfritt igen.

Vi vill ha vinter nu!

Första skidpasset VAR inte långt borta!

Vissa av oss kunde ju inte hålla sig - skidor på!
Lite sura var de för att det inte gick så fort - men i Vattentornsbacken lyckades de faktiskt få up lite fart på det snöpudrade gräset ;-)

Överumplade, som vanligt

Även om man vet att den kan komma när som helst (speciellt som den var och hälsade på oss förra lördagen redan) så blir man alltid lika överrumplad.

Snön har fallit under natten...
Som ni ser var vi inte riktigt förberedda, haha! Vi hade räknat med en solig, kall dag även idag. Igår började vi kratta ihop alla våra löv, men vi har väl knappt hälften kvar... Studsmattan är inte nedmonterad (det skulle vi göra idag!) och tvätten hänger ute (den skulle frystorka tänkte vi). Vi får väl göra så gott vi kan i den snötäckta trädgården idag - och glädja oss åt att första skidpasset kanske inte är långt borta!

Vi verkar ha en blivande frisör i familjen

I går kväll när pappan i huset höll på att röja i vardagsrummet, ropade han till mig och frågade vilken docka det var som blivit snaggad nu?! Handen hade han full av ljusa lockar som han hittat under soffan...

Jag kände på lockarna och insåg direkt att så där tunnt, ljust och mjukt hår har ingen docka... Jag hade varit på ett föräldramöte på kvällen så det var pappan som hade lagt de små juvelerna. "Såg du inte om någon var snaggad när du la dem??!!" "Njaa, nää, det tror jag inte..."

Vi gick in till dem och kikade först på S... nej, där verkade alla lockarna vara kvar. Till E:s säng, och där låg hon - med en BUFF på huvudet!!

"Hade hon buff när hon la sig??"
"Ja, hon sa att hon ville ha nattmössa - och, ja, de brukar ju sova i så mycket konstigt så varför inte nattmössa...?"

Nattmössan åkte av - och där låg den lilla prinsessan och sov - i en ny snaggad frisyr...

Till saken hör att de alltid tjatar om att de vill ha låångt och lockigt hår som moster.

Till saken hör också att E sagt flera gånger (minns jag nu) att hon tycker att hon har för lång lugg och att jag ska klippa henne... Men jag har sagt att jag tror hon blir jättefin i lång lugg - för hon vill ju ha likadant hår som moster...

Så, vi får faktiskt skylla oss själva. Om mamma eller pappa inte klipper en fast man ber om det, så får man väl klippa sig själv.

I morse när hon fick se sig själv i spegeln, sa hon först: "Jag vill ha samma hår som förut!!!"

Men sen tittade hon en stund till, kände på luggen och lyste upp i hela ansiktet: "Precis som pappa!!"

Och så tokigt blev det ju faktiskt inte, vi kanske har en blivande frisör i familjen?

De kommer hem!!

Måste ju också berätta att syster med barn ska komma hem från Pakistan!! Vi är SÅ glada!

Det blir helt perfekt för de avslutar sitt äventyr med en redan inplanerad semester i Thailand några veckor och landar hemma i slutet av oktober.

Vi längtar!

Nu blir det andra bullar (åh, vad vitsigt ;-)

Så här dagen efter rapportinlämnandet började mitt nya liv - 6 timmars arbetsdag, SÅ lägligt!!

Tjejerna var på ett förtjusande humör när jag hämtade dem efter "mellis" (så är det inte alla dagar...) och sen gick vi hem och bakade bullar!

Så jag satte ribban högt, nu kanske det förväntas bullbak VARJE eftermiddag, hmm...

Himla skönt var det iallafall att glida från jobbet vid 2-tiden, aaahh...

Det här med tidsuppfattning

Jag har varit uppslukad av en rapport ett tag.

I början av juli fick vi ett självmordsuppdrag som skulle levereras 30/9. Jag ifrågasatte hela tidplanen innan vi tog på oss uppdraget, men konsult som man blivit så tackar man ju inte nej till ett uppdrag. Hm...

För mig finns det en helig ko - och det är dead-lines på jobbet. Har man lovat ska man leverera.

För att göra en lång historia kort så har det blivit långa kvällar den senaste veckan. Nätter också ska jag erkänna. Jag kan ju också säga att det är väldigt tufft att jobba med personer som totalt saknar tidsuppfattning.

Sent igårkväll saknades fortfarande en ganska fundamental detalj i rapporten. Lugn, lugn, sa mannen med den märkliga tidsuppfattningen - den är på väg... (det hade han i och för sig sagt i ca 1 månads tid - men hoppet är det sista som överger en...)

40 min före midnatt kom ett mail från mannen med den helt obefintliga tidsupfattningen.... DATORKRASCH!!! ALLT BORTA!! Men Lugn.. det tar nog 30 min att återskapa... (Vems 30 min han menade sa han inte, men det visade sig iallafall inte vara den typ av 30 minuter jag brukar mena.)

23.56 kom ett nytt mail - det tar tid, jag hinner inte...

Jag hade ju förberett mig för det scenariet så jag hade förberett ett mail till beställaren med den nästan-färdiga rapporten. Fick bara lägga till några ord om datorkrasch som förklaring till den saknade detaljen som istället skulle kompletteras med idag.

23.59 - en knapptryckning, och så var den iväg. JAAAA, jag klarade leveransdatum 30/9 - YES, YES, YES!! (Om än inte helt komplett, men nästan!)

---

Men, NEEEEJ, vad står det på mailet som skickades iväg.... 2008-10-01, kl 00.01....

Hur f-n kan datorns klocka skilja sig från tiden i mailet??

Den lilla viktiga detaljen är ännu inte klar. Kl 16.45 idag meddelade mannen med en tidsuppfattning som inte är som min att den strax skulle vara klar, och det kändes ju tryggt att veta.

(Den försenade minuten har orsakat viss munterhet hos beställaren, hahaha....)