Allt-i-allo-rummet

Som information till blivande köpare av vårt Villavillekullahus: förutom att köket kan användas som kök, vallabod, cykelverkstad, kontor och syrum så är det också förträffligt som målarverkstad.

Och, ja, det är de sista listerna som ska sättas upp efter 10 års frånvaro.

God Jul!

En riktigt God Jul önskar vi er med en bild på två glada skidåkare på Julaftons-skidtur!

Julfrid

Tjejerna är ivägskickade till skolans utedag med varm saft, bullar och en bit korv i ryggsäckarna och skidor, stjärtlappar och åkmadrass i ett långt tåg efter sig.

Jag njuter av jullov, sippar på en kopp kaffe, njuter av pepparkaks-doften från den nygjorda degen och gör mig reda för förmiddagens uppdrag:

- Slå in några klappar
- Hjälpa hustomten Klimpen att hitta några fler klappar (ser mest fram vårt besök på Kirunas nyöppnade bokhandel :-)
-Hämta Sundsvalls-tomtens paket på Bussgods

Känns som ett helt överkompligt uppdrag.



Storebror som har sovmorgon till kl 10 kom just nersläntrande, på gott humör - och snart med hela långa jullovet framför sig.

Lillebror har jobbat in den här dagen på en Föräldrakväll och njuter i sin säng av att redan ha fått Jullov.

Vi fortsätter med traditionen DELEGERA o Delat Ansvar vad gäller julförberedelserna och alla tar sina uppdrag på fullaste allvar.

Efter förmiddagens uppdrag tänkte jag ha lite familjeråd och planera upp eftermiddagen. Kanske lite knäck o kola-fixande står på programmet? En liten gran finns ju också som väntar på att få på sig något snyggt.

Julfriden har sänkt sig över vårt lilla Kråkslott som nu får fira den sista julen med familjen Lindholm. Jag väljer att se det vi redan hunnit fixa i julstöket o inte det som inte blev gjort (som julkort, det får bli en annan gång - kanske i mellandagarna, kanske en elektonisk julhälsing eller kanske till julen 2012).

Förresten lever vi alla här i Kiruna just nu i det vackraste Julkortet - snön har äntligen kommit och träden står snötyngda i det vackra vinterlandskapet. Temperaturen är perfekt (-6 grader) och det är alldeles vindstilla. Njutning!

DET Julkortet skickar jag till er alla - och önskar er fina, ostressiga dagar så här dan före dan före Dopparedan!

Frid i Stugan!

Oj, så det kan gå!

Idag har vi grubblat klart - och skrivit kontrakt på ett STORT hus ett stenkast (typ 50 m) från Skidstadion.

Ingen kan beskylla oss för att vara sega till beslut iallafall. Snarare så att även vi själva undrar vad som egentligen hände?

Men nu är det bara att kavla upp ärmarna och förbereda Kråkslottet för försäljning. För det räcker nog att ha ETT hus tror jag.

Och som en klok person sa: Det som gör ett hus charmigt är dess invånare, och dem tar vi ju med oss :)

En önskelista

Til tåmten

Hej tåmten

ja tror at de er föset at je sina usklistor men ja kan je den nu:

Jag unskar ett gosdjur som er en isbjörn som heter Rufus.

Vadens besta julaftån.

Vadens frukås.

En stor kram av tåmten.

Jag unskar mej ett pusel.

Jag unskar mej sososopes.

Jag mej selskap spel.

Lillasyster, 7 år


Dåså, då vet vi PRECIS vad hon vill ha :) Det är bara några små detaljer vi inte riktigt har kläm på (som en "sososopes" ?) men om hon får världens bästa Julafton och Världens Bästa Julaftonsfrukost så blir det nog bra :-)

Ett smakprov på opraktisk charm

Ett litet smakprov på vårt charmiga kök som igår fick vara både cykelverkstad och vallabod. Perfekt som julpynt dessutom :)! Fast det är klart, lite svårt att öppna kylskåpet var det ju.

Charmigt eller praktiskt?

Önskas:

Stort,praktiskt hus, minst 7 r.o.k. Stort kök, rymlig hall och soligt läge. Gärna fjällutsikt. Rejäl tvättstuga, bastu och utrymme för vallning och cykelrep. Carport/Garage är bonus men inget måste. Inga renoveringsbehov. Gångavstånd till skidstadion.

Finnes:

Charmig 20-tals villa i 3 plan, 5 r.o.k. Ingen tvättstuga, obefintlig hall. Stort ljust kök, mysig upppvuxen rel stor tomt med många charmiga björkar, som nu lever på övertid. Inget garage/carport. Gångavstånd till centrum och skidstadion. Men framförallt - ingen vallabod o cykelverkstad... Totalt sett ett otroligt mysigt hus o läge, men liite för trångt o en aning opraktiskt...

Kravspecen är alltså inte riktigt uppfylld i nuläget.

Vi har väl insett att eftersom varje helgkväll på vintern (i princip) ägnas åt vallning och en hel del tid barmarksåret ägnas till cykelfixning - så fungerar det inte i längden att vi gör det i vårt charmiga kök. Det finns ju lite andra saker man bör göra i ett kök också... Dessutom jäser hallen över och vi hänger tvätten i vårt sovrum.

Plan A är att bygga ut - planeras att göras till hösten för en hel massa pengar, huuu. Men i den utbyggnaden ryms ingen vallabod/cykelverkstad - så det får bli ytterligare någon annan utbyggnad - typ friggebod?

Inser också att även om det mesta av utbyggnaden lejs bort så blir det en hel del arbete för de just nu renoverings-skygga föräldrarna i det här huset. Vi vill umgås med våra barn, vara på utflykt, träna, tävla, resa och vara i fjällen. Eller bara vara. Blir helt slut bara av tanken att ha ett bygge här i 3-4 månader.

Så smått har tanken formats att ett hus är bara ett hus. Hur charmigt, mysigt och trivsamt huset än är - så är det bara ett hus - som kan ersättas. Det blir inte dyrare om vi istället köper ett annat hus, som redan uppfyller våra minimikrav. Det finns inga krav på flådiga ytskikt eller exklusiva vitvaror. Ett rum till alla barn, ett arbetsrum, tvättstuga, vallabod/cykelverkstad och bastu. Det vill vi ha. Fjälutsikten och det ljusa läget kanske man måste tumma på, eller?

Ååååh, vad svårt det är! Bygga, bygga, bygga ut vårt charmiga hus till priset av helt slutkörda föräldrar och boende på en byggarbetsplats eller köpa ett praktiskt tråkigt hus som vi inte behöver göra så mkt åt? Om det nu finns några sådana förstås. Just nu har vi sett ett som vi k a n s k e ska titta på, även om det inte är fjällutsikt och soligt läge. Ågren!!

Det känns som någon av alla personlighetstest som man gjort via jobbet:

Praktiskt - eller mysigt?
Realistisk - eller känsla?

Fast just nu känns det som att den mysiga känslan äts upp av känslan att inte ha någonstans at ta vägen, varken för vallare, föräldrar, kläder eller skor.

Eller så är jag just nu bara lite down pga av en förkylning som däckat mig. I takt med att förkylningen lättat så återkommer kanske renoveringsivern i mig ;-) Eller inte...

Om att styra upp saker

Ibland tappar man som greppet trots stora ambitioner och goda intentioner. Jag har liksom haft för mig att vi har det rätt uppstyrt kring det där med TV-tittandet - men insåg häromveckan att det totalt gått överstyr.

Man ska ju aldrig skylla på något/någon - men det är ju rätt skönt att göra det ändå, så då gör jag det ;) För någon månad sedan kopplade vi in TV via nätet och Vips hade vi 1000 kanaler, alla tider på dygnet.

Många braiga kanaler tyckte tjejerna, på morgonen, efter Fritids, ja typ hela kvällen om man inte har något annat för sig. Och när man ser på TV då får man ju inget annat för sig om man inte ska iväg på tex gymnastik el kör.

Och det blir ju väldigt lugnt för mamman el pappan när middagen ska lagas om alla busfrön ligger i soffan o tittar på TV...

Men det kändes ju inte alls bra, alla tidigare regler var ju som bortblåsta o de reglerna hade ju något slags syfte...

Så förra veckan drog vi tillsammans upp nya regler för TV- tittandet ( jorå, demokratiskt värre :)

TV på morgonen en stund, en stund efter Fritids tills mamma kommer hem och efter middagen ca kl 18. Så inte direkt några hårda regler men ändå regler :)

Och helt otroligt vad fort dåliga vanor kan brytas! Och helt otroligt vad TV-fri tid främjar fantasin!

När jag kommer hem studsar två tjejer upp från soffan och börjar leka. De leker "musar", bergsklättrare och bowlar med gosedjuret Lammet. Och brorsan hänger ofta på och flera gånger har det blivit så intensivt lekt att de inte alls haft tid att se på TV mer den dagen.

Så om det nu var så lätt att bryta dåliga vanor funderar jag på om det är något mer vi ska styra upp när vi ändå håller på, men kanske man ska nöja sig med ett litet steg i taget... ;)

Och när man inte ser på TV kan man ju leka bergsklättrare i trappen istället!

En fredag!

Vissa dagar på jobbet känns det som att inget går på spåret, frustration helt enkelt.

Andra dagar så är det hole-in-one på löpande band. De dagarna är inte så många. Snarare är det väl blandad kompott för det mesta :)

Idag lyckades jag få två viktiga hole-in-one - redan före kl 11! DÅ tog jag helg :)!!

Jag är otroligt dålig på att flexa ut tidigt, men idag kändes det som att jag fick sommarlov när jag traskade ut från kontoret före lunch, otrolig ledighetskänsla :)! Because I'm worth it!

Lång-lunch på stan med syster, sedan gick jag upp till Fritids och hälsade på. Film-mys för barnen innebar att jag fick en lång stund med Fritidspersonalen i lugn o ro. Vilka hjältar o kämpar de är! Vi konstaterade att de barn som innebär att resurser måste tillsättas i skolan inte får med dem till Fritids, om inte behovet är av fysisk karaktär. Dvs en orolig själv som behöver stöd, för sin o andras skull, på skolan - förväntas klara sig själv o bete sig ok i stora barngrupper på Fritids. Så tillsammans med ett antal andra oroliga själar är det inte så konstigt att det blir latjo-lajbans o tråkigheter på Fritids...

Nästa vecka har jag blivit inbjuden att vara med på Skolinspektionsintervju ang Fritids. Ser fram emot det :)

Sedan tog jag mina fina 7-åringar i handen och traskade hem o värmde blåbärspaj till fredagsfika som vi bjöd Älgbrorsorna på.

Kvällen har sedan bjudit på Fredagsmysmiddag bestående av Crêpe som jag o tjejerna fixat, en man som nästan aldrig kom hem pga budgetarbete, Världens Barn på TV o allmänt mys.

Och så tänker jag att man ska mysa, njuta och uppskatta alla fina vi har omkring oss, ingen av oss ska tas för givet och även om det låter som en klyscha så är det aktuellare än någonsin för mig just nu.

Nu väntar en skön hemmahelg i glada vänners lag, kors i taket - vi har bjudit hem ett "gäng" på sopp-middag imorgon :-)

Ha det gott!

Saker man gör på hösten

Två strålande fina höstdagar fick vi...

...innan regnet kom igen.

Det har regnat sedan mitten av augusti - och efter en kort solglimt strilar det igen. Det går inge vidare att bygga dammar just nu kan jag ju säga. (Tur då att en del dammar redan blivit klara för säsongen.)

Men då passar vi på att inviga Friluftsleder och hålla informationskvällar istället.

När vi inte är på utvecklingsamtal eller föräldramöten. Eller skjutsar små flickor till olika aktiviteter. Och suckar lättat över att grabbarna kan gå själv till sina. Och om vi inte gör allt det där, så är vi säkert hos frisören. Tre vildvuxna tjejtroll och ett gubbtroll klipps denna vecka. Tur att åtminstone inte gubbtrollet behöver passa en klipptid utan har en helt egen frisör.

Och tur i oturen då att jag haft från-och-till-förkylning sedan 20 augusti - det blir ju så mycket tid över när man inte tränar.

Å andra sidan så tror jag att jag på lördag tycker att det hade varit skönt om jag hade kunnat träna ordentligt senaste månaden. För på lördag tänkte jag mig att springa 30 km Lidingölopp. Om jag är frisk.

Men om jag inte är frisk för att springa 30 km Lidingölopp, så kommer jag helt säkert ha en helt underbar Stockholms-helg med syster.... Coacha syster, bo på hotell, flyga ner mitt på dagen på fredag o hem söndag em - och bara ha det bra :-) Och kanske förhoppningsvis springa 30 km. Och som mina kloka Facebook-kompisar säger:

- 30 km är inte för långt, det är lagom!
- 30 km är inte så långt. Det är ju bara 5 km som du springer 6 gånger ;)
- Jag har ju 1,5 års rutin o erfarenhet per km!
- När har en liten förkylning stoppat en kvinna i sin absolut bästa ålder att genomföra ett Lidingölopp??
-Träning är överreklamerat. Jag kan inte komma ihåg en enda gång då jag känt mig piggare efteråt...

Med såna koka vänner och min gedigna erfarenhet kommer det nog att gå som en dans!

Fast jag lovar att inte springa om jag inte är frisk!

Ljus

Det är inte som förr det här med lampor har jag insett.

Att byta glödlampa förr var ju ingen konst - lite skruvande så satt den där som en smäck!

Det är annat nu. Först måste man komma på hur 17 man kommer in i till den där rackarns glödlampan. Det gäller att inte demontera för mkt - har man lärt sig... Sedan gäller det att få dit lampan - OCH sedan sätta tillbaka det som håller lampan på plats, om ni fattar.

Att hänga upp en lampa är heller inte alltid lätt som en plätt. Ibland känns det som att man skulle behöva göra sig miniliten o krypa in i själva plastkåpan där kroken o lampkontakten finns för att få allt på plats. Alternativt ha röntgensyn.

Inte konstigt att folk tycker att de har för lite tid nu för tiden. När något så banalt som att byta en glödlampa tar en hel kväll. Typ.

Jag är inne i ett lamp-stim. Stackars Svinto-Sisters som fått så fint nytapetserat rum i juni börjar klaga nu på att de inte kan ligga o läsa på kvällen. För de har inga sänglampor. Dessutom så saknades en lampa på vinden o en annan skulle flyttas till Sisters rum. Sedan hade en lampa ovanför diskbänken slocknat o en av lamporna i badrummet.

Igår inhandlades 4 lampor o 2 st glödlampor. Bara att hitta rätt typ av glödlampa är ju en utmaning förresten.

Jag har sedan ägnat två kvällar åt att sätta upp lampor och byta glödlampor. Tur jag har ont i halsen så jag inte kan träna, TID ÖVER, hehe!

När operation lampflytt skulle slutföras gav jag dock upp o delegerade till den långe mannen. Jag kände att det inte riktigt ingick i min befattningsbeskrivning när det inte längre fanns en färdig kontakt att sätta in lampan i, utan proppar skulle skruvas ur och olika färgglada ledningar skulle skruvas in i kopplingsdosor.

Men det är ju inte klokt vad mycket ljus jag har spridit de senaste dagarna :-)

(Dessutom har jag sytt gardiner till Svinto-Sisters 2 fönster - kan det vara överskottsenergin från utebliven träning som skapar dessa mirakel?)

Berörd

Ibland berör livet mer än andra gånger.

En vän berättade före sommaren att hans fru blivit sjuk, men att prognosen var god.

I veckan träffades vi igen och nu var inte prognosen god längre. Från operationsbart på ett ställe till spridning men ännu operationsbart till icke operationsbart - allt på bara några veckor.

2 mån till 10 år. Så ser prognosen ut.

Hur lever man med det? Vad säger man till barnen?

Han berättade att han nu lever med två parallella scenarier - det måste han. Medan det i fruns, den tappra kämpens, värld bara finns ett alternativ - det här fixar hon!

- - -

Helt plötsligt stannade världen, där i rummet. Och när vi gick därifrån var det som att min syn på allt runt omkring var förändrad.

Våra jobb-bekymmer (som är viktiga att lösa, jomenvisst) sågs från en annan dager - och allt grus som ju finns i livet, i vardagen, som kanske gnager o irriterar emellanåt blev som len sand.

Jag vet, jag har upplevt samma sak förr, att händelser som berör får en att inse vad som är viktigt i livet. Ändå blir det som ett totalt uppvaknande varje gång.

När våra pojkar var små hade jag en period då jag var helt säker på att jag hade någon sjukdom som innebar att jag inte skulle få se mina barn växa upp. (Det är tydligen inte helt ovanligt har jag fått veta sedan, att man när man får barn, får den här skräcken att man ska dö ifrån dessa små liv som är så helt beroende av en).

Nej, jag trodde förresten att jag hade alla möjliga sjukdomar, så min kropp blev noggrannt genomgången - och frisk var jag kunde man konstatera. (Vet ni förresten att om man minituöst börjar undersöka en kropp så hittar man en massa avvikelser som i de flesta fall är HELT NORMALA. Fast tiden mellan att avvikelserna upptäcktes tills noggrannare undersökningar visade att det för mig var helt normalt var ju inte så himla rolig förstås...)

För att göra en lång historia kort, så kom jag till slut till insikt att detta ju inte var riktigt klokt! (Med hjälp av några kloka läkare o min egna till slut kloka hjärna.) Vilket slöseri med livet!

För det första så tänkte jag igenom det värtsa scenariet som kunde hända, att jag faktiskt inte fanns mer för min familj. Och kom fram till att det ju skulle vara katastrof både för mig o min familj, men att vi runt omkring oss har en fantastisk släkt o att barnen har en fantastisk pappa - så de skulle klara sig!

Sedan insåg jag ju att man aldrig vet vad framtiden har att vänta en, och att det är bättre att försöka leva i nuet o njuta av det man har medan man har det - och deala med katastrofen den dag den kommer, om den kommer. Dumt att svärta ner livet med katastroftankar i onödan.

Och allt detta kan ju låta som klichéer o självklart, men hjärnan är ju inte alltid rationell har jag insett.

Dessa år då jag hade de här svarta tankarna var nyttiga för en som annars varit ganska befriad från oro och tunga tankar. Och jag kom ur det med ett helt annat lugn, o förmåga att inte oroa mig för framtida eventuella katastrofer.

För min vän är katastrofen här, och han konstaterade att vi aldrig kan vara förberedda för en sådan här situation.


Så nu fösöker jag omigen påminna mig om att...

Njut av livet och det som verkligen är viktigt - här och nu!

Och jag håller alla mina tummar och tår för en tapper kämpe!

Hej där, det har blivit Sommar!

Det är sommar i Kiruna. +23 vid middagstid, grillning och utemiddag. Jag och maken, på tu man hand i trädgården, konstigt! Grabbarna på vift på olika håll några dagar och tjejerna på heldagsutflykt hos en kompis på landet. En försmak på hur det kommer att vara när hela gänget flyttat hemifrån? Konstigt som sagt var, tur vi har sådär 12-13 år på oss att vänja oss.

Jag har haft en veckas semester. Pappan i huset har jobbat o jag o barnen har varit sommarlediga.

Först var det stora planer för den här veckan. Fjällvandring med hela gänget, det gällde bara att hitta en lämplig rutt för gänget 7-15 år med mor. Sedan insåg jag att 15-åringen var lite tveksam till aktiviteten. Eller kanske inte till aktiviteten utan till sällskapet. Hellre fjällvandring med kompisarna i augusti än med mamma och 3 småsyskon i juli.

Dröm-målet var att hälsa på Stugvärds-kusinerna som tillbringar sommaren i STF-stuga långt in i fjällvärden. Enda kruxet var att få dit 2 st 7-åringar, minst 2 st långa dagsmarscher på ca 2 mil per dag kändes lite väl tufft för våra tjejer vars dagsform brukar variera mellan mkt trötta till väldigt piggelina. Hm, kändes som en utmaning.

Lösningen var tydlig men tråkig. En krånglande rygg hos undertecknad innebar att all form av bärande aktivitet fick läggas på is. Jag ha insett att det är väldigt kort mellan succé och platt fall. Ena dagen känner man sig odödlig på en orienteringstävling och nästa dag ha man så ont att man inte kan sova. Det var någon vecka där jag insåg vilket fruktansvärt elände de som lever med ständig smärta har. Tänk att inte kunna få sova utan att ha ont! Jag ska aldrig klaga över ont i halsen eller liknande mer, bara jag kan få sova! Nu är jag helt ok i ryggen, kan sova o träna o bara vara utan att ha ont - lycka! Fast fjälltur vågade jag mig inte på.

Nej, istället blev det en ledig vecka hemma. Rätt skönt det också. Tänk så mycket man hinner göra hemma en hel ledig vecka! Eller, nej. Inte speciellt mycket nyttigt när jag tänker efter. En tur till soptippen, klippt gräset ett varv, hmm... Och åkt på fiskeutflykt, ätit glass, tagit sovmorgon, köpt solstolar, varit lycklig för att jag kunnat träna igen och ...

Men det behövdes nog vara lite ineffektiv. På måndag ska jag till jobbet o försöka reda upp en massa saker som såklart alltid oredar sig inför semestern - men SEDAN tar vi en månads ineffektiv semester hela familjen. Känns bra!

En onsdag

Idag har vi pulsat på mjuka bottenlösa skoterspår och samlat björkris till 10 st påskris. "5-10 ris per barn" var instruktionen. Så vi nöjde oss med just godkänt, alltså 5 var. Snö i stövlarna, dyblöta sockar o byxor - men solig o varm vårvinterkväll, glada barn o gott samarbete gjorde det till en mysig stund.

Sen har det varit Påsk-skidloppet på Fritids- påskpyntade barn på skidor i solen! Fast ingen av oss hade möjlighet att komma och titta, fika o grilla korv i solen. Bara lite besvikna barn som hade en fin em, trots att mamma eller pappa inte kom. Det är inte lätt att vara en så närvarande förälder i skolan o på fritids som skolan o fritids önskar. Men vi gör vårt bästa - och våffeldagen fixade jag iallafall :-)!

Imorgon är det Solidaritetsdag på skolan, med insamling till förmån för gatubarnen i Bolivia. Storebror ska baka bröd imorgon som ska säljas, Lillebror har kokat marmelad - och tjejerna o jag alltså fixat Påskris till försäljning! Så imorgon köper vi nog tillbaka vårt bröd, marmelad o påskris! (Fast vi tar nog inte 10 st påskris och kanske testar vi någon annans bröd :-)

Ha det gott i vårsolen!

Dagens miljöhjälte!

En av våra 7-åriga damer hade mkt att stå i när jag kom hem från jobbet idag. Det ritades och grejades, och sedan kom hon ner med 11 st A4-blad. På varje blad var ritat olika typer av skräp, tex en burk, och en pil som pekade neråt. Damen tog därefter 11 plastpåsar och silvertejp och marscherade resolut ut i vårkvällen.

Efter ca en timme fanns 11 st skräpuppsamlare uppsatta runt våra kvarter. Dvs en skylt som talade om vilken typ av skräp som ska slängas i medföljande påse.

Jag hade inte mage att säga att det kanske fanns en del som tyckte att hennes skräpinsamlingspåsar var - just skräp...

Nu funderar vi över när vi ska åka runt o leta upp alla påsar och plocka ner dem - utan att såra vår lilla miljöhjälte.

Skidtider

Det har hunnit bli mars. Härliga, soliga, vintriga mars!

Mars är en riktig skidmånad. Vi har gjort fjälldebut förra veckan, Sportlov i Björkliden med 4 fina slalomdagar. Efter februaris kyla och stormar har vi fått njuta av riktigt fint vårvinterväder.

Men mest är det ju längdskidor förstås! En massa tävlingar för de som vill, och det finns ju någon som verligen VILL i den här familjen. En som gärna tävlar varje dag om det skulle gå ;-). En som den senaste tiden fått lära sig den hårda vägen att det gäller att åka rätt, att man inte ska ta något för givet och att man inte ska ge upp förrän man är i mål. Lite deppigt en stund men nu är skidor o skidtävling åter det allra bästa i hans liv - SÅ härligt att se en sådan entutiasm, det borde man lära sig av!

Nu är jag o maken på väg till Birkebeiner i Norge, grabbarna kör Skol-KM idag o Tävling i en grannby på lördag. Världsmästarna i logistik har lyckats få ihop denna intensiva vecka tack vare fantastiska släktingar :-)!

Ha det bra i vårsolen!

Apropå kläder

Ja, apropå kläder så hade en av mina inspiratörer på sig följande i skolan igår:

Rosa linne UTANPÅ en randig gråvit tröja.
Gråa långkalsonger MED gylf.

Punkt.

Så kan man också ha - fast jag tror inte att jag tänker låta mig inspireras av just den kreationen. Iallafall inte vad gäller den nedre delen av kroppen.

Inspiration

Inspirerad av härliga Anna Haags supersnabba galaklänning-inköp och efter tips av fina kollegan dök jag in i en klädaffär idag.

Ut kom jag med 5 st tröjor/koftor och ett par tights! Jag är själv helt chockad, detsamma är min son som var med. "Men Mamma - det här är ju liksom inte DU, du köper ju ALDRIG några kläder!"

Det tog en kvart - inte riktigt lika snabb som Anna Haag (fast hon är nog snabbare än mig på fler saker än att shoppa kläder förstås ;-), men en pallplats räcker det nog till i grenen "Snabbaste inköpet av 6 kläder".

"Vad BRA!" var makens kommentar (det är alltså han som är shopparen i familjen inte jag...)

Så enligt statistiken är nog det här årets klädinköp nu gjorda. Men vad vet man, jag kanske är som förbytt nu - det verkade ju så idag iallafall.

Jag kanske brås på mina döttrar iallafall?

Att bli Klar

Jo, jag vet att jag har en Paus, men jag gör ett avbrott i den en liten stund... :-)

Jag har tänkt på en sak.

Man blir ju som nästan aldrig KLAR med något. Eller man och man - JAG menar jag ju.

Och då kom jag att tänka på att det är ju precis så livet är, att man inte blir färdig - förrän det defintivt är färdigt. För alternativet att man är KLAR med livet verkar ju inte så kul. Ungefär samma resonemang som att alternativet till att bli gammal (om man nu inte är så förtjust i den tanken) är att INTE bli gammal, och det verkar ju heller inte speciellt kul - om man nu gillar att leva.

Senaste "inte-bli-klar"-exemplet i min lilla värld är städningen av Tjejligans rum. Det hade VERKLIGEN stökat till sig senaste halvåret (Jo, så illa var det eller är det, eller vad man nu ska säga...) så målet under julen var att röja varje liten vrå, slänga och sortera bort - och kvar skulle bara de saker som de verkligen ville ha och leker med vara. Plus att det ju skulle vara dammtorkat, dammsuget och golvtorkat. Härlig tanke!

Vi började med stor energi och fokusering (även om vi började typ 2 veckor efter att vi TÄNKT börja) - och på 2 dagar hade vi hunnit genom HALVA rummet. Om man väljer att tänka positivt så var det ju bara hälften kvar då. Lätt som en Plätt! Så tex hade den blå byrån, som varit helt belamrad med saker, blivit helt ren både från saker o damm. Fast sedan la jag dit lite andra saker som skulle till andra ställen när jag väl städat klart, det blev som ett slags väntrum innan sakerna skulle slussas vidare ut till andra slutstationer.

Och där tog orken och lusten och energin slut. Och det fanns tydligen annat som lockade mer än att röja klart stökiga rum.

Ikväll så fick vi ett städryck. Så dammsugaren åkte fram och jag tänkte att jag kanske skulle ta och dammsuga Tjejligans rum iallfall. Då insåg jag ju att det som för 1 vecka sedan varit Halv-KLART, nu såg lika oklart ut som INNAN jag städade (även om jag visste att det var mindre damm under alla saker som låg på blå byrån nu än förut, och att det var andra saker som låg där än från början). De leksakslådor som vi sorterat och fixat med var nu nästan lika ihoprörda som från början och alla utklädningskläder låg lika utspridda i rummet nu som förr.

Det var då jag kom till insikt om att det ju är det här som ÄR livet. Hur mycket man än skulle anstränga sig så skulle man aldrig bli riktigt klar och färdig om man inte satte sig rakt upp och ner och liksom slutade leva (och bara ägnade sig åt att göra klart alltså). För om man lever och gör och grejar så slutar det i samma läge tillslut iallfall. Och jag har också insett att jag är ganska nöjd med det, för det går rätt bra det med. Mitt i röran. (Sedan finns det säkert en massa som blir klar med allt mest hela tiden, men vi i den här familjen tillhör inte den arten har vi märkt.)

Fast samtidigt så finns det en stor tillfredsställelse i att någon gång få göra KLART någonting. Jag tror det är därför jag är så förtjust i att jobba i projekt. En Start och ett Slut! Känslan när man färdigställt en Slutrapport efter avslutat projekt är SÅ härlig. (Och märkligt nog är jag väldigt bra på att göra riktiga avslut på jobbet, tro det eller ej!)

Och får jag bara göra slutrapporter på jobbet har jag inga problem alls med att leva in en värld hemma där vi ständigt gör saker oklart ;-)

Åtminstone en Paus

Den här bloggen börjar bli en rätt trist tillställning. För att ingen besviket ska vänta på att något intressant ska inträffa här, så ska jag vara juste och meddela att det nog blir en Paus här. Säkert inget Slut - om jag känner mig själv så återkommer jag förr eller senare. Eller inte.

Det har iallafall varit en bra resa för mig - och väldigt roligt att gå tillbaka och läsa om mitt liv mitt i livet som var då, för 4 år sedan eller i våras. Och det är då jag inser att jag går på tomgång nu - inte samma gajst i skrivandet som förr. Och tydligen inte samma behov.

Jag säger därför På återseende eller Hej då med denna frihetsbild från Abisko!


Lev gott och ta hand om er!