Ibland tycker jag att det känns som att vi har VÄLDIGT många barn. Oftast inte för att de just då är ovanligt stökiga, högljudda eller överallt - utan det handlar mer om de tillfällen då det är fler än en som vill att mamma ska ägna dem sin FULLA uppmärksamhet.
Och det kan jag tycka är ett barns rätt - att ibland få sin mammas (eller pappas) fulla uppmärksamhet. Inte alltid och omedelbart direkt (för så i "givakt" kan man kanske inte kräva att omvärlden står inför en) - men åtminstone ibland, och utan att få höra allt för många "Vänta lite", "Jag ska bara...", "Kommer snart".
När barn nr 1 vill berätta om något viktigt som hänt i skolan, barn nr 2 vill visa hur duktig han blivit på sitt valthorn, barn nr 3 har trillat ner från akrobatsoffan och barn nr 4 ropar "FÄÄÄRDIG!!" - då känns det som att min simultankapacitet inte riktigt är tillräcklig.
Då åtgärdar man det mest akuta först: 1. Blåslaget barn. 2. Bajsigt barn. 3. Valthorn eller Viktig sak på skolan.
Risken är bara att när man kommer till nr 3 har antingen mamma glömt bort eller barn lessnat. Iallafall om denna situation uppstått flera gånger det senaste dygnet.
Att försöka vara en närvarande mamma och samtidigt ta sig lite egen tid (vilket behövs för att iallafall den här mamman ska kunna vara en närvarande mamma) - det är DET som är utmaningen.
Jag tänker på de familjer som har MÅNGA barn:8,10,12 sådär (barn alltså inte år...) - DÄR gäller det att ha simultankapacitet.
3 kommentarer:
Men fördelen med att de känns som fler än de är - är ju..
Det blir himla många kramar
För att inte tala om alla busiga upptåg (som uppskattas av den här mamman ialafall när hon är på det humöret ;-)
Och att man ALDRIG behöverkänna sig ensam isängen, inte ens när maken är borta, haha
(Fast ibland kanske jag o maken hade velat känna oss lite mer ensamma i sängen än vi vanligtvis är ;-)
Vad fint skrivet!
Nog är de lyckliga stunderna fler i en stor familj! Jag försöker titta in i Tvillingmammans blogg då och då mest för att få mig själv att njuta mer... Att uppskatta de och det som finns omkring mig. Även allt kaotiskt...
Ja du det där med att ha många barn kräver ycket av en. jag önskar mig ändå ett 5 och 6 men min man vill inte ställa upp på det. Å andra sidan så är jag ju som ´hans mamma oxå;)
Skicka en kommentar