lördag, februari 21, 2009

Att planera en skolresa...

Att samla pengar och planera en skolresa för en mellanstadieklass är en intressant historia.

Följande föräldratyper har jag under de snaste 2 åren identifierat:

1. Den som brinner för skolresan, tar på sig alla uppdrag (fast påpekar med jämna mellanrum att han/hon får göra det mesta). Av den här sorten finns det inte många.

2. Den som är engagerad och intreserad, men håller rätt låg profil för att inte bli allt för indragen pga upplevd tidsbrist. Tar på sig uppdrag då och då. Det finns ganska många av den här sorten, men inte nog många för att de ur grupp 1 ska slippa vara inblandade i allt.

3. Den som aldrig kommer med några egna förslag men är negativ till det mesta som föreslås. Kommer sporadiskt på mötena men är mycket flitig på att skicka sura mail eller ringa och klaga efteråt. Av den här sorten finns det heller inte så många, som tur är.

4. De som inte visar något intresse alls, kommer sällan på möten, tar aldrig på sig något uppdrag, men protesterar inte mot vad som bestäms heller. Av den här sorten finns det också en hel del.

Själva så tillhör vi nog grupp 2. I början så försökte jag hålla väldigt låg profil, kändes som att jag hade nog med att hålla i möten på jobbet - ville inte bli sammankallande och protokollförande även här... men som projektledare är det väldigt svårt att INTE till slut vilja få någon slags ordning på saker och ting - och VIPS så är man snart i grupp 1 (fast förhoppningsvis utan att med jämna mellan rum klaga på att man måste göra för mycket...)

Nu är äntligen boende i Stockholm bokat och tågbiljetter beställda - får se hur många som inte var på senaste mötet som kommer ha synpunkter på allt från boende, resesätt, vald tidpunkt och t.o.m ort - som nu varit bestämd i ett antal månader...

Nästa år börjar vi om igen - med Lillebror som börjar fyran, haha...

3 kommentarer:

Kiruna sa...

Ja, herregud, det där stämmer! Nu är ju inte våra så stora ännu, men man ser redan mönstren från förskolan!

AnnaPanna sa...

Intressant med din analys. Och det gäller nog för allt möjligt i livet. Man är som man är. Jag är helt klart i grupp 2 vad gäller orienteringsklubben och där lär jag hålla mig, är väldigt duktig på att hålla låg profil... :-)

Pia sa...

Ja, grupp 2 är vi också i allt möjligt. Jag är inte så intresserad av att engagera mig i typ föreningsliv allt för mycket - men stötvisa insatser med sånt jag tycker är kul blir det.

Och jag håller med dig Anna, man är nog som man är. De enda jag retar mig på är gnällspikarna - för om man själv inte orkar engagera sig så tycker jag inte man ska gnälla. Då får man köpa läget.