Tankar kommer o tankar går - men inte en enda verkar fastna här.
Jag brukar vara lite för snabb att ta beslut ibland, och tanken att bloggen kanske spelat ut sin roll har slagit mig - men jag gör inget drastiskt utan tänker att den ju också måste få lite egen tid, tid för vila ;-)
Behovet att blogga ligger tydligen nere nu. Jag tänker att det är rätt lustigt att när det varit som mest intensivt i livet så prioriterade jag att blogga. Det var nog ett bra sätt att pysa ut o få vara lite kreativ på sin egna tid.
Nu har livet lugnat ner sig, iallafall på så sätt att vi slipper jaga efter små barn och ha full uppsikt, kan ta sovmornar och till och med lämna barnen själva en stund, och då är det som att blogg-luften pyst ur mig. Och det är väl inget mer med det.
Ta hand om er - och vi hörs när andan faller på!
6 kommentarer:
Kunde ha varit skrivet av mig... Men det är det inte - även om jag alltså tänker och känner likadant. Men jag behåller också bloggen och hittar faktiskt lite inspiration i den när jag tittar tillbaka på exempelvis tidigare jular. Oj, kan vi ha det sååååå fint? Typ.
Annars känner jag mig frisk nu - och då blir det tokkallt. Typiskt. Men kan man inte träna så kan man ju leta fram jullådorna och göra det så där julfint.
Go'kväll.
Ja bloggandet är lite "upp & ner", men som du säger, man kan bara låta den vara så länge och inte ta för snabba beslut. Lusten kan ju återvända, kanske :)
Kram från Eva
Jag är en riktig periodare, allt från en gång per dag till en gång i månaden. Men det spelar ingen roll, tycker jag. Man gör det för sin egen skull, och jag ser det som en jättebra dagbok. Och helt plötsligt får man jättelust att skriva nåt och då vore det ju synd om den var nerlagd.
Precis - jag har nog egenltigen aldrig tänkt att lägga ner helt, bara vila när skrivbehovet är mindre. För det är SÅ roligt att gå tillbaka och läsa, som en liten skatt som redan idag känns värdefull - tänk då hur det ska vara om fler år!
Å så du var här och "smög", jag tycker jag sprang runt hela området sjuttielva varv och ända har jag missat dej.
Men nästa helg springer vi kanske på varandra?
Trevlig 1a advent!
Jag känner igen det där... men ändå har den hitttills alltid återkommit, skrivlusten. Men det är ju det som är det härliga, att det inte är ett krav, ett måste utan mer ett ifall man vill... Kram på dig i alla fall...Vi ses när vi råkas typ...
Skicka en kommentar