VAB- o JOBBpusslet

Vi har en liten tjej här hemma som är sjuk. Hon har varit hemma från skolan sedan i måndags o vi ser inte riktigt något slut på det. Stackars liten tjej. Och lite stackars mig.

Just nu känns det som om jag är ensamstående fyrbarnsmamma. Pappan i den här familjen har inte så stora möjligheter att vara hemma med liten tjej nu. Det är utrikesministrar och viktiga möten och tjänsteresor och annat som helst inte bör ruckas på, inte ens pga sjuka små barn. Och det är faktiskt därför också lite stackars om pappan också. För man kan nog milt sagt säga att han har dåligt samvete för att han inte kunnat vara hemma med sin lilla tjej och för att hans fru får ta allt just nu.

Jag försöker pussla ihop tillvaron så gott det går. Och går gör det ju, men kanske inte riktigt så som jag tänkt mig på jobbet.

Vad är det för konst att driva projekt och lösa problem när man får vara på jobbet de timmar man tänkt sig? Konststycket är att lyckas föra jobben framåt hjälpligt när man inte är där så speciellt mycket. Man lär sig att prioritera helt enkelt. (Jag tror att småbarnsföräldrar faktiskt är Guld värda på jobbet - de är så OTROLIGT duktiga på att pussla o trixa o prioritera...)

Och jag kan återigen inte låta bli att beundra alla ensamstående föräldrar som alltid ska rådda runt Företaget Familjen själv. Jag som beklagar mig över en kort period som s.k ensamstående.

Fast nu är pappan hemkommen från Luleå, kom som en räddande ängel och återställde lite ordning i kvällskaoset som uppstått eftersom mamman naturligtvis just denna dag skulle lägga träningsorientering... Dessutom finns det lite tillfriskningshopp för den lilla tjejen - kanske det blir skolan imorgon. Och om inte - så tar pappan första VAB-passet =)