Tots bilhaveri kom vi till fjällen med 4 barn och 4 cyklar! Med en lånad bil (tack syster!) och mha av tåg ena vägen och bussiga kompisar andra vägen kunde vi göra det vi planerat - cykla och äta kräftor!
Men vår fantasiska tur höll på att sluta i katastrof. Vår 12-åring gjorde en cykel-krasch som kunde slutat så illa som det bara går. Det var det värsta jag upplevt i hela mitt liv.
Men vår grabb måste haft en skyddsängel som satt på hans axel den här dagen - han kom undan med rejält svullna knän och armbågar - och har idag t.o.m varit med på gympan.
Ganska snart efter kraschen var han i så god form att han till och med kunde skämta om det hela - men hans mor och far har nog haft det lite tyngre. Många funderingar om vad som kunde hänt och vad vi dragit ut våra barn på har farit genom våra huvuden.
12-åringen verkar iallafall inte allt för tagen för han tyckte att det på det stora hela var en riktigt bra helg, bara man tar bort någon timme där på lördagen: Fin cykeltur, "After Bike" på verandan i Björkis, bastu, kräftfest, Silverfallet på söndag och kanonväder hela helgen.
Och när han tycker så, får man väl bara hålla med.
Men nästa år hoppar vi nog över just den här cykelturen... förra året hade precis samma pojke närkontakt med buskarna, fast den gången i ett getingbo....
5 kommentarer:
Härliga bilder! Har precis skrivit om helgen själv, med det vackra vädret. Hoppas att din pojke mår bra nu, det går så fort när det händer...
Jag vågar knappt fråga VAD som hände... vill nog inte veta. Underbart att det gick bra.
Pust, man blir helt matt över att tänka på vad som kan hända hela tiden, jag är lite av en riskanalytiker... Men, man kan inte sluta att leva så ni får lyssna på kloka sonen och summera helgen som bra.
Helt fantastiska bilder. Jag är stum över vädret vi har nu, och jag som redan VAR en höstmänniska. Nu är jag HELT besatt! Ha en bra vecka!
kiruna: Sonen mår oförskämt bra o ska vara med på fotbolls-KM imorgon, vad gör väl några svullna o blåa knän :-D
mamman i huset: Jag ska berätta vid tillfälle, jag brukar köra med "prat-terapi" så du lär väl inte slippa undan...
Och JA vilket otroligt, fantasiskt, underbart höstväder!! Jag ÄLSKAR hösten! (Jag älskar förresten de flesta årstider har jag kommit på :-)
Usch då, det lät läskigt!
Hu, det har hänt så många läskiga saker (som gått bra) att jag börjar vara nervös för nästa, för då kanske det inte går bra. Men så får man inte tänka. Igår råkade jag se Sam (9-åringen) cykla i full karriär i nerförsbacke från skolan MITT i bilvägen och med två vägar som korsar på höger sida. Där vet jag att skolbussen ibland kommer i full karriär och då blockerar hela gatan. Spelar filmen för mitt inre hur bussen kommer och han inte hinner bromsa. Nu gick det bra, men tanken förföljer mig. Jag har "läxat" upp honom hur han ska cykla, men vad finns det mer som jag inte vet??? Huuuu!!!! VARFÖR skaffade jag barn kan jag tänka då! Men man blir ju luttrad. L är vår olyckskille nr 1. Han har klippkort på akuten.
Helst kanske de skulle låsas in i vadderade rum tills de blev typ..35. Hahaha! Men A är väl en kille som ni i vanliga fall inte behöver våndas över så mycket? Det kanske var bra att det hände honom. Så att han också har någon ruggig historia att berätta för "barnbarnen". ;D
Persilja: Det har du ju rätt i, det finns ju inte så många dramatiska historier om A, så det här blir något han kan berätta om för barnbarnen ;-)
Vi har också ett litet barn här hemma som har klippkort på akuten, den enda i familjen som åkt ambulans, vilket hon ofta påpekar.
Och, JA, det är nog tur att man inte vet allt som händer/kan hända!
Skicka en kommentar