...blev vi föräldrar! Vår nu store 11-åriga drasut har haft bråttom en enda gång hittills i sitt liv, och det var när han föddes!
16 dagar före beräknad ankomst tittade han ut den 10 juli kl 4.23 på Sundsvalls BB, liten, röd och skrynklig. Och såklart - vackrast i världen :-)
2 dagar tidigare hade vi varit på bil- och tältsemester i Norra Jämtland. Jag låg på luftmadrass, stor som en valross (inget liggunderlag klarade av min tyngd inte) och man kan ju inte låta bli att fundera på vilken sjukstuga vi skulle fått föda på om han behagat kika ut några dagar tidigare. Sollefteå hade vi nog hunnit till, och det hade ju gått det med.
Det var en regnig natt och morgon den dagen han föddes. Jag minns att jag tittade ut genom förnstret i gryningen innan han kom och förundrades över att allt såg ut precis som vanligt. Hur kunde det göra det, när ett mirakel just höll på att inträffa?
Efter 4 dagar fick vi lämna BB (ingen stress där inte, stanna så länge ni vill sa de - det är annat än dagens snabbvisiter på förlossning o BB det!) och det var en mkt märklig känsla att gå iväg med den lille krabaten - släpper de bara iväg oss så där, vi som är totalt noviser när det gäller bebisar!! Kändes nästan lite otäckt ansvarsfullt på något sätt.
Men det gick ju bra - och nu är han en 1,63 cm lång historiskt intresserad ung man på 11 år, som utvecklats i sin helt egna riktning - och det är så fascinerande!!
3 kommentarer:
Åhh, vad fint. Du skriver så fint om att vara förälder. Du är så klok. Och det var väldans vad lik pappa han är.
Tack! (Men ibland känner man sig inte så "klok", som idag på stan när jag o Ebba fick psykbryt på varandra och jag fick bära hem en skrikande arg flicka - då känner man sig inte som den mest pedagogiska mamman... men såna dar har vi väl lite till mans)
Och JA han är väldigt lik pappa!
Jag håller med annapanna att du skriver jättefint! Tack för läsningen och grattis till sonen på hans 11-årsdag!
Skicka en kommentar