torsdag, juli 12, 2007

Aj, min häl!

I vintras kom jag igång så bra med träningen, men efter Marcialonga i slutet av januari har det bara krånglat. För det första har jag varit förkyld i princip hela våren, antingen "bara" ont i halsen eller så kombinerat med ont i kroppen, på alla möjliga och omöjliga ställen. Det har tydligen gått såna "ont-i-kroppen"-förkylningar här under våren.

Det var i samband med en sådan förkylning som jag en kväll i slutet av maj tror jag det var kände mig kall om foten - och nästa morgon hade jag ont i hälen, under foten. Jag tänkte inte så mycket på det, utom att det går väl över när förkylningen släpper. Men det gav sig aldrig, så när jag var frisk igen kunde jag ändå inte träna pga hälen. Efter några veckor gick jag till vår sjukgymnast som sa att jag nog fått en inflammation i hälsenefästet?! Hur kan man få det när man inte tränar något? Dessutom konstaterade han att jag är väldigt plattfot, så jag fick beställa sulor som skulle komma på ca 3 veckor - som ännu inte kommit. Sulorna plus några stretchövningar skulle få det att ge sig, men utan sulor så verkar inte övningarna hjälpa desto mer.

Jag har försökt mig på att träna lite lugnt, har sprungit med Storebror kanske 25 min 2 ggr i veckan i lugnt tempo - och det har funkat hyfsat. I söndags utökade jag vår runda med kanske 2 km och sprang på lite fortare (men fortfarande väldigt lugnt) och det kändes som att det fanns hopp om livet! Men på kvällen svullnade hälen och dagen efter kunde jag nästan inte gå, buhuu.

Jag kände mig lite deppig över det här igår, man inser ju vad viktigt det är att få röra på sig. Jag älskar att springa på stigar i skogen, och det känns så trist att inte kunna göra det. Fast sedan tänkte jag att jag är ju faktiskt frisk i övrigt, många skulle nog jubla om de bara hade ont i en liten häl - och jag kan ju faktiskt röra på mig på annat sätt. Så idag ska det blir stakning med rullskidor (vad bra att A skaffade sig ett par såna ;-) och så kan jag ju faktiskt cykla också.

Sedan har jag lovat mig att börja på Yoga till hösten, det har syrran tjatat på mig om i flera år, och jag har testat några gånger men inte riktigt kommit in i det. Men det är nog ett bra sätt att försöka bli lite mindre stel (sjukgymnasten menar att mycket av de problem jag får kommer från min enorma stelhet :-O ) och dessutom ett bra sätt att få egen tid och samla kraft.

Förresten ska jag på Floating idag efter mitt rullskidpass! Jag fick ett presentkort på det av syrran när jag fyllde år - ska bli intressant att se hur det är!

5 kommentarer:

Tvillingmamma Lotta sa...

Usch då, låter inget roligt.
Men som sagt, du kan ju göra så mycket annat så länge!

Önskar jag varit som du, alltså haft vilja och ork att ge mig ut och motionera...

Kram

Jonna sa...

Ajdå, hoppas verkligen att det går över snart.

Är djupt imponerad av all din träning. Jag kan knappt stava till ordet.

Kram Jonna

Pia sa...

Ja, fast just nu är det inte så mkt att vara imponerad över, tyvärr. Jag är istället grymt imponerad över alla er "Scrappare", vilken flit och kretaivitet NI har! Det är väl den tiden jag istället gärna lägger på att vara ute o träna. Vi blir alla saliga på vårt eget sätt ;-)

Anonym sa...

Om det är något du ska satsa på så är det yogan. Jag vet, det är svårt att komma igång, det gör ont, det är jättejobbigt, men jag lovar, du kommer att få en friskare kropp. Lycka till! Har ju själv en syrra som tjatat och tjatat och tjatat.

Nemi sa...

Visst är det jobbigt när hälsan inte tillåter en att göra det man vill göra!

Jag håller tummarna för att du snart blir bättre!