Tillbaka efter vår Italien-resa - och den kunde inte varit bättre!! Jo, förresten, klart den varit bättre om jag kunnat köra hela loppet - men eftersom jag är så bra på att ställa in mig på nya förutsättningar så är jag istället riktigt glad för att förkylningen började ge med sig veckan före, så att jag kunde köra 3 träningspass därnere. Och ska sanningen fram, så startade jag faktiskt i Marcialonga... efter konsultation med en kompis som brukar ha hand om orienteringslandslagets hälsa, så startade jag och körde de 2,6 första milen som träning - sedan hoppade jag av. (Jo, jag KUNDE bryta, vilket en av mina syrror inte trodde om mig innan ;-)
A åkte riktigt bra, trots en bruten stav, vilket innebar att han fick köra med bara en stav i 4 km - tur att han tränat så mkt styrka! Och det var samma folkfest som i fjol. KUL alltså!!
A åkte riktigt bra, trots en bruten stav, vilket innebar att han fick köra med bara en stav i 4 km - tur att han tränat så mkt styrka! Och det var samma folkfest som i fjol. KUL alltså!!
Dagen efter tävlingen hyrde vi slalomskidor och njöt i det närmsta liftsystemet. Sol, snö, roliga skidor och god öl! I tisdags åkte vi upp till ett längdskidområde på1800 möh, och gled runt i de fina skidspåren i det fina vädret. Efter spåren fanns en restaurang där vi satt och njöt en Is-the mot en varm vägg, aahh!!
Till all skidåkning kan vi lägga god mat, trevligt sällskap, sovmornar och italienskt vin. Den bästa av semestrar!
Det är bara en sak som jag är lite putt på... När jag brutit loppet skulle det finnas bussar som skulle ta oss stackare som inte orkade runt tillbaka till mål. De lyste med sin frånvaro, så jag o en annan svensk tjej som supportat sin man sa lite kaxigt att - nema problema, vi liftar. Två svenska tjejer i Italien - hur svårt kan det vara?? Svårt, visade det sig - riktigt svårt. Tiden gick och jag blev mer o mer frustrerad. Vad ÄR det här, Italienarna ska ju fullkomligen slåss om att få dra in svenska tjejer i bilen, eller?? Fast min verklighetsförankrade kompis sa, att vi är ju liksom inte två Britt Ekland som står här... Snarare tantvarning, varav en snorig o svettig med nummerlapp och träningskläder - plus ett par skidor. Det är inte alla bilar som får plats med ett par skidor om de inte har takräcke.
Till slut stannade en äldre finne med en minibuss och förbarmade sig över oss. Tack!
Och jag väljer att tro det var mina skidor som gjorde att ingen Italienare stannade ;-)
Till all skidåkning kan vi lägga god mat, trevligt sällskap, sovmornar och italienskt vin. Den bästa av semestrar!
Det är bara en sak som jag är lite putt på... När jag brutit loppet skulle det finnas bussar som skulle ta oss stackare som inte orkade runt tillbaka till mål. De lyste med sin frånvaro, så jag o en annan svensk tjej som supportat sin man sa lite kaxigt att - nema problema, vi liftar. Två svenska tjejer i Italien - hur svårt kan det vara?? Svårt, visade det sig - riktigt svårt. Tiden gick och jag blev mer o mer frustrerad. Vad ÄR det här, Italienarna ska ju fullkomligen slåss om att få dra in svenska tjejer i bilen, eller?? Fast min verklighetsförankrade kompis sa, att vi är ju liksom inte två Britt Ekland som står här... Snarare tantvarning, varav en snorig o svettig med nummerlapp och träningskläder - plus ett par skidor. Det är inte alla bilar som får plats med ett par skidor om de inte har takräcke.
Till slut stannade en äldre finne med en minibuss och förbarmade sig över oss. Tack!
Och jag väljer att tro det var mina skidor som gjorde att ingen Italienare stannade ;-)
4 kommentarer:
Åh, vad härligt det låter. Och din målande beskrivning av liftningen, jag skrattade. Jag är övertygad att det var skidorna som var i vägen. Helt klart. Kanske det gått bättre om du blonderat håret i förväg. Fast det syntes kanske inte under mössan.
Härligt med semester!
Hahaha, klart det var skidorna som avskräckte - vad skulle det annars varit???
kram, Lotta
Ja, jag är helt inne på att det berodde på skidorna, haha...
Skidåkning, mat och vin i Italien, sämre kan man ha det!
Skicka en kommentar