Jag tror att jag har knut-dyslexi. Eller knop-dyslexi, som vana knop-fixare skulle kalla det. (Eller är jag kanske knut-och knop-analfabet, hihi...)
Jag är helt, fullkomligt hopplös att komma ihåg olika knutar (jaja, knopar, då!). Det kanske är därför som det där med klättring inte riktigt blev min grej, att det stannade vid en klätterkusrs och några ytterligare tafatta försök. När man klättrar - DÅ måste man kunna knopar.
Det måste vara något i min hjärna som inte riktigt är skapt för att få ihop dessa snörens vindlingar. Helt klart är det en medfödd defekt.
Vi håller på att renovera på vinden. Vi har en trappa som är smal och lång. Långa golvbräder måste alltså hissas upp genom fönstret.
För några veckor sedan skulle vi skicka upp 10 golvbrädor. Jag där nere (och förväntades alltså knyta fast repet i brädan, huu!) och maken i fönstret på vinden.
"Hur ska jag knyta, då!?"
"Kör ett dubbelt halvslag!"
"??"
"Men, det har jag ju visat dig en massa gånger!!"
"Kom ner och visa...." (Inte vill jag ha en bräda i skallen, bara för att jag inte minns hur man gjorde dubbelt halvslag...)
Maken visade, och jag tränade några gånger - och Vips, lätt som en plätt! De 10 bräderna hissades upp med perfekta dubbla halvslag. YES!!
Igår skulle vi skicka up 45 golvbräder till vinden. Jag där nere, maken i fönstret.
"Jag är redo, du kan skicka upp första nu!"
"Hm... hur var det nu...??"
"Dubbelt halvslag!!!"
"... jag minns inte..."
Maken visade, igen, men en annan variant - och jag blev helt förvirrad. Efter 10 träningsknutar fick jag till det igen - och 45 bräder skickades lätt som en plätt upp till vinden.
Men hur kan man vara en så fullkomlig idiot på knopar?? Det känns SÅ frustrerande, i somras skulle jag och barnen gå till bron på Åstön och meta... Jag var tvungen att ringa dit maken för att knyta fast reven i kroken :-O
Jag som är van att klara av allt (det mesta ;-) själv - men när det gäller att knyta ett snöre så det håller - då måste maken komma... fast det är väl bra i och för sig att de är oumbärliga NÅGON gång ;-)
3 kommentarer:
Vore kul att se hur arbetet fortskrider där på vinden! Kaotiskt eller snart färdiga?
Det mysiga med inomhusarbeten är ju att man kan hålla på även när kylan kommer. Det är ju lite stressigare med att gräva stubbar och måla altanräcken...
En vecka semester kvar för oss och det är mycket man ska hinna med, och dessutom flyr vi sta'n på fredag morgon eftersom man ska hinna njuta lite också!
Ha det gott!
Ja, vinden, ja... I maj så hade jag ett inlägg om det. Tanken var att rapportera eftersom hur det artade sig...
Inte har det artat sig någe värst bra sedan dess, som vanligt. MEN nu är elen fixad, och golvplankorna på "g" - så man kan väl säga att vi är på gång ialafall ;-)Målet är 2 inflyttningsbara rum för grabbarna till jul (vilken jul, frågar de sig, höhö...)
Men som du säger, perfekt med inomhusprojekt, man kan bortse från dåligt väder och mörker!
Hej! Kul att hitta hit! Ska kika mer när jag har fått tillbaka min dator!
Skicka en kommentar