En tur ner på stan

"Jag vill vara först - JAG VILL VARA FÖÖÖRST..." (Lilla E som alltid ska vara först)
"A, vänta på E - låt henne gå före!!" (Lillebror till Storebror)
"Ja, vänta då A, annars kommer vi aldrig ner på stan!!" (Trött o sur mamma till Storebror)
"Men mamma - det är inte bra om hon alltid får som hon vill!!" (Klok Storebror)
"DET VET JAG VÄL, MEN VILL DU NER PÅ STAN ELLER INTE??!!" (Mamma i upplösningstillstånd)
"Jag är inte arg :-) " (Lilla S mycket nöjd över att det är E och inte S som skriker just nu)
"Nej, slicka inte på isen - den är smutsig!"
"Nej, inte äta snö heller - jag har ju sagt det 1000 ggr - man kan få ont i magen!!" (Det trodde jag ALDRIG att jag skulle säga till mina barn...men vis av erfarnehet vet jag nu att det finns vissa saker i snön som man inte vill att barnen ska få i sig...typ springmask..)
"Om ni håller på så här kommer jag ALDRIG mer gå på stan med er, det är ju helt HOPPLÖST!!" (Jag beter mig precis så som man fasat över när jag sett andra arga föräldrar på stan)
"JAG VILL TRYCKA, JAG VILL TRYCKA!! (E vid rödljuset)
"Det är MIIN tuuur!!" (S jättearg)
"Men T, varför tryckte DUU??!!" (mamma till lillebror)
"Det var min tur!" (Säger Lillebror glatt medan syrrorna ligger på marken o gastar)

Efter denna hopplösa färd ner på stan lyckades vi faktiskt fika under relativt lugna förhållanden, gå på systemet utan att någon flaska gick i krasch, kättra upp i klockan på torget utan att slå ihjäl oss - men hemfärden var ännu hopplösare än nerfärden, alla säkringar brann på den lilla mamman och barnen lämnades över till den lilla pappan medan mamman flydde till jobbet (finns det något skönare än en lugn skärtorsdagseftermiddag på jobbet?)