Nästa söndag är det dags!
9 mil, det är ju ganska långt kan man tänka. Det har jag tänkt flera gånger när jag åkt ett RIKTIGT långt pass på 3 timmar och inte ens åkt hälften av 9 mil.
Men man kan också tänka som Matematikprofessorn i Luleå som åker 2 st Öppet Spår + Vasaloppet nästa vecka. 27 mil, det är ju inte bara GANSKA långt utan RIKTIGT långt.
Han tänkte så här när han började köra 2 och 3 Vasalopp på en vecka: "Jag kör ju Öppet Spår på 6 timmar och de finns de som åker Vasaloppet på 12 timmar. Då kan jag ju köra två Öppet Spår á 6 timmar och då får jag ju vila emellan!"
Så helt plötsligt känns ETT Vasalopp på 9 mil och kanske 7 timmar inte alls så väldigt långt och länge =)
Här har kylan släpt sitt grepp för en stund, bara -13 grader ute nu. Vi har två febriga flickor, men håller oss än så länge kuranta och tänkte fortsätta med det.
I helgen blir det nog två lugna skidpass och sedan vilar vi oss i form för det långa äventyret!
Väl på plats har vi den stora förmånen att få bli ompysslade av en god vän som bjudit in oss att bo i deras stuga i Sälen! Åh, vad det ska bli roligt!
lördag, februari 27, 2010
onsdag, februari 24, 2010
Jag är Blå
Ja, jag menar alltså inte politiskt blå, utan en BLÅ tjej. En tjej som gillar blått.
Det har jag alltid gjort. Förresten hade jag nog en rosa period något år på gymnasiet, men annars är det blått för hela slanten.
Eftersom jag vuxit upp med den sanningen att det inte är någon större skillnad på killar och tjejer i vad man kan göra eller vad man gillar så har jag nog aldrig reflekterat över att det skulle vara en KILL-färg.
När sedan Storebrors favvo-färg var rött och Lillebrors gult så började jag tro att om man bara inte påverkar barnen i vilka färger som är tjejiga och vilka som är killiga, så väjer de fritt från hjärtat.
Nu har jag insett att riktigt så enkelt är det inte.
Eller så är våra tjejers helt spontana opåverkade val av favoritfärg - ROSA! Som av en ren tillfälighet precis den färg som småflickor förväntas älska. (Kan det vara så att det påverkas från fler håll än hemma??)
Iallafall - när tjejerna ÄNTLIGEN fick eget rum lovade mamman storsint att rummet skulle göras om efter deras önskemål.
Önskemålet ROSA tapeter och ROSA gardiner kom som ett brev på posten.
Eftersom varken mamma eller pappan var speciellt sugna på att tapetsera om det 25 m2 stora rummet med hyftsat fräscha gula tapeter med Björnebård förvägrades döttrarna denna önskan.
Men tänk vad man kan göra med lite rosa tyg och en farmor som bättre förstår småflickors önskan och väver rosa trasmattor!
Rosa draperi och rosa matta till en nöjd flicka!
Rosa sänghimmel och rosa matta till en annan nöjd flicka!
Mamman är också ganska nöjd - för det är inte BARA rosa som gäller. Svart tröja med tuffa dödskallar är inte heller helt fel tycker en liten tjej! Men hennes syrra föredrar förstås rosa - kan det bero på att hon alltid var den som fick ha rosa tröja på sig som liten bebis om det fanns någon sådan - i färgkodningens tecken?? (Vilket hennes syster upptäckt på foton av sig själv och syrran som småbebisar - "Varför fick aldrig JAG ha ROSA!!!!! Det är ORÄTTVIST!!!!")
Men tjejerna har iallfall konstaterat att deras mamma är en BLÅ tjej, och det går ju bra det med.
Det har jag alltid gjort. Förresten hade jag nog en rosa period något år på gymnasiet, men annars är det blått för hela slanten.
Eftersom jag vuxit upp med den sanningen att det inte är någon större skillnad på killar och tjejer i vad man kan göra eller vad man gillar så har jag nog aldrig reflekterat över att det skulle vara en KILL-färg.
När sedan Storebrors favvo-färg var rött och Lillebrors gult så började jag tro att om man bara inte påverkar barnen i vilka färger som är tjejiga och vilka som är killiga, så väjer de fritt från hjärtat.
Nu har jag insett att riktigt så enkelt är det inte.
Eller så är våra tjejers helt spontana opåverkade val av favoritfärg - ROSA! Som av en ren tillfälighet precis den färg som småflickor förväntas älska. (Kan det vara så att det påverkas från fler håll än hemma??)
Iallafall - när tjejerna ÄNTLIGEN fick eget rum lovade mamman storsint att rummet skulle göras om efter deras önskemål.
Önskemålet ROSA tapeter och ROSA gardiner kom som ett brev på posten.
Eftersom varken mamma eller pappan var speciellt sugna på att tapetsera om det 25 m2 stora rummet med hyftsat fräscha gula tapeter med Björnebård förvägrades döttrarna denna önskan.
Men tänk vad man kan göra med lite rosa tyg och en farmor som bättre förstår småflickors önskan och väver rosa trasmattor!
Rosa draperi och rosa matta till en nöjd flicka!
Rosa sänghimmel och rosa matta till en annan nöjd flicka!
Mamman är också ganska nöjd - för det är inte BARA rosa som gäller. Svart tröja med tuffa dödskallar är inte heller helt fel tycker en liten tjej! Men hennes syrra föredrar förstås rosa - kan det bero på att hon alltid var den som fick ha rosa tröja på sig som liten bebis om det fanns någon sådan - i färgkodningens tecken?? (Vilket hennes syster upptäckt på foton av sig själv och syrran som småbebisar - "Varför fick aldrig JAG ha ROSA!!!!! Det är ORÄTTVIST!!!!")
Men tjejerna har iallfall konstaterat att deras mamma är en BLÅ tjej, och det går ju bra det med.
söndag, februari 21, 2010
I huvudet på en skidåkare
När jag åker skidor tänker jag en massa saker.
När jag åker skidor skapas en massa olika blogginlägg i mitt huvud. Det verkar vara ett bra sätt för mig att sortera upp tankarna - att strukturera dem som om jag skulle skriva ner dem. Märkligt egentligen.
Oftast är det någonstans mitt i passet som blogginläggen skapas, i början är tankarna mer på praktiska problem som ska lösas, som logistiken hemma eller något med jobbet. I slutet av passet, spec om det är ett riktigt långt pass, så svävar tankarna i sin egen värld.
Eftersom det är lite glest mellan blogginläggen här så kan man ju tänka att jag verkar träna väldigt lite. Men så är det inte. Jag har faktiskt lyckats träna precis som jag tänkt de sista två måndarena (förutom att jag blir lite störd av kylan...) Frisk som en nötkärna har jag varit! Kanske beror det på de olika hälsokost-vitaminerna jag trattar i mig (speciellt de "med intressanta egenskaper" tror jag mycket på ;-) eller så är jag helt enkelt inne i en "friskperiod".
Det är tiden för att sätta mig vid datorn med rätt inspiration som saknas. Förr hade jag oftast tidiga helg-mornar eller vardagkvällar som min egen skapar-tid. Nu är det så lyxigt att våra tjejer sköter sig själva till framåt kl 8 på helgmornarna, så då snusar och sover jag tills dess - om jag inte har riktig sovmorgon o pappan utfordrar morgon-hungriga barn =)
På kvällarna (efter läggning av de tre yngsta) så försöker jag träffa trulig tonåring och make. Rätt trevligt det också.
Så de flesta blogginläggen blir kvar i mitt huvud, men jag kan ju informera er om att de är riktigt bra ;-) Och jag tror de gör viss nytta för mitt oftast osorterade huvud ;-)
Ha det gott alla! Vi möts när inspirationen och tiden faller på!
När jag åker skidor skapas en massa olika blogginlägg i mitt huvud. Det verkar vara ett bra sätt för mig att sortera upp tankarna - att strukturera dem som om jag skulle skriva ner dem. Märkligt egentligen.
Oftast är det någonstans mitt i passet som blogginläggen skapas, i början är tankarna mer på praktiska problem som ska lösas, som logistiken hemma eller något med jobbet. I slutet av passet, spec om det är ett riktigt långt pass, så svävar tankarna i sin egen värld.
Eftersom det är lite glest mellan blogginläggen här så kan man ju tänka att jag verkar träna väldigt lite. Men så är det inte. Jag har faktiskt lyckats träna precis som jag tänkt de sista två måndarena (förutom att jag blir lite störd av kylan...) Frisk som en nötkärna har jag varit! Kanske beror det på de olika hälsokost-vitaminerna jag trattar i mig (speciellt de "med intressanta egenskaper" tror jag mycket på ;-) eller så är jag helt enkelt inne i en "friskperiod".
Det är tiden för att sätta mig vid datorn med rätt inspiration som saknas. Förr hade jag oftast tidiga helg-mornar eller vardagkvällar som min egen skapar-tid. Nu är det så lyxigt att våra tjejer sköter sig själva till framåt kl 8 på helgmornarna, så då snusar och sover jag tills dess - om jag inte har riktig sovmorgon o pappan utfordrar morgon-hungriga barn =)
På kvällarna (efter läggning av de tre yngsta) så försöker jag träffa trulig tonåring och make. Rätt trevligt det också.
Så de flesta blogginläggen blir kvar i mitt huvud, men jag kan ju informera er om att de är riktigt bra ;-) Och jag tror de gör viss nytta för mitt oftast osorterade huvud ;-)
Ha det gott alla! Vi möts när inspirationen och tiden faller på!
torsdag, februari 11, 2010
Om föredrag och ambitioner
Tonåringen glatt: "Jag höll föredrag idag på Svenskan!"
Mamman: "Jaha, det visste jag inte!" (Här vet man inte mycket inte, om man inte draaar ur det ur tonåringen med våld.)
Tonåringen: "Jag fick toppbetyg på nästan allt!"
Mamman: "Vad kul! Hur då nästan allt?"
Tonåringen: "Jag pratade tydligt, det var intressant, jag tittade inte i pappret, ja, typ så! Han sa att jag skulle fått VG eller MVG!"
Mamman: "Skulle...?"
Tonåringen lätt besvärat: "Ja, om det inte varit för kort alltså - för när jag inte tittade i pappret nå´t så glömde jag ju hälften så det tog ju bara 1.47 när det skulle ta 2 1/2 min... Så nu blev jag underkänd och måste göra om det nästa vecka. Men ANNARS skulle det ha varit MVG!"
=)
Visst är det bra att man kan se det positiva i livet!
Bra också att mamman fann sig och berömde sonen och sa att det här ju var ett kanonbra genrep inför "om-föredraget" och en bra lärdom för framtida föredrag ;-)
Annars har vi en hel del diskussioner här hemma med samme son om det här med ambitioner.
Att man kanske inte ska sitta helnöjd för att man får ett G eller VG på ett prov som man inte tränat alls på ("Jag har ju räknat talen i skolan!").
På samma sätt som att man kan vara helnöjd över ett G man fått när man gjort sitt bästa och kämpat väl.
Jaa, inte är det lätt det här inte - man kan ju samtidigt tycka att det är väldigt skönt med en inställning som sonens, att inte stressa upp sig i onödan och glida fram på en räkmacka och om det blir lite friktion så är man inte så lessen över det.
Fast förälderns lott är väl att hålla ett vakande öga på den lille glidaren så att han inte alldeles surfar iväg åt fel håll - vilket håll som nu är det rätta?!
Mamman: "Jaha, det visste jag inte!" (Här vet man inte mycket inte, om man inte draaar ur det ur tonåringen med våld.)
Tonåringen: "Jag fick toppbetyg på nästan allt!"
Mamman: "Vad kul! Hur då nästan allt?"
Tonåringen: "Jag pratade tydligt, det var intressant, jag tittade inte i pappret, ja, typ så! Han sa att jag skulle fått VG eller MVG!"
Mamman: "Skulle...?"
Tonåringen lätt besvärat: "Ja, om det inte varit för kort alltså - för när jag inte tittade i pappret nå´t så glömde jag ju hälften så det tog ju bara 1.47 när det skulle ta 2 1/2 min... Så nu blev jag underkänd och måste göra om det nästa vecka. Men ANNARS skulle det ha varit MVG!"
=)
Visst är det bra att man kan se det positiva i livet!
Bra också att mamman fann sig och berömde sonen och sa att det här ju var ett kanonbra genrep inför "om-föredraget" och en bra lärdom för framtida föredrag ;-)
Annars har vi en hel del diskussioner här hemma med samme son om det här med ambitioner.
Att man kanske inte ska sitta helnöjd för att man får ett G eller VG på ett prov som man inte tränat alls på ("Jag har ju räknat talen i skolan!").
På samma sätt som att man kan vara helnöjd över ett G man fått när man gjort sitt bästa och kämpat väl.
Jaa, inte är det lätt det här inte - man kan ju samtidigt tycka att det är väldigt skönt med en inställning som sonens, att inte stressa upp sig i onödan och glida fram på en räkmacka och om det blir lite friktion så är man inte så lessen över det.
Fast förälderns lott är väl att hålla ett vakande öga på den lille glidaren så att han inte alldeles surfar iväg åt fel håll - vilket håll som nu är det rätta?!
lördag, februari 06, 2010
Recycling
I det här huset finns det en massa damer utan tänder i munnen och en konstant brist på guldtior. (Ja, brist på kontanter överhuvudtaget, men just guldtiorna är ju en viktig ingrediens i tandfé-branschen.)
Då är det ju en himla tur att de små damerna är väldigt glömska och obrydda i små guldtior efter att glaset med förtjusning vittjats. En enda guldtia kan då nämligen trolla bort väldigt många små tänder i vattenglas. (Bara inte tänderna tappas exakt samtidigt, då blir det svårt - men då kan tandfén räddas av en snäll moster som kommer med en guldtiapengstinn plånbok ;-)
Det kan man kalla Recycling!
Då är det ju en himla tur att de små damerna är väldigt glömska och obrydda i små guldtior efter att glaset med förtjusning vittjats. En enda guldtia kan då nämligen trolla bort väldigt många små tänder i vattenglas. (Bara inte tänderna tappas exakt samtidigt, då blir det svårt - men då kan tandfén räddas av en snäll moster som kommer med en guldtiapengstinn plånbok ;-)
Det kan man kalla Recycling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)