Jag har alltid tyckt om växter och odling och när vi bodde i lägenhet längtade jag till en egen trädgård och möjlighet att få odla grönskaker. Även till att ha egna blomrabatter, men just att odla grönsaker tilltalade mig.
Det har tyvärr visat sig att jag har en obesvarad kärlek till odling...
Jag misslyckas alltid. Se själva! Översta bilden är från min lilla täppa. Jag kan inte ens skylla på att vi är utanför alla växtzoner, ja praktiskt taget på kalfjället...
...för den här bilden visar grannens grönsaksland, det ligger ca 3 meter från mitt ynkliga lilla land. Hennes land är prunkande och välmående... Min man säger att det beror på att mitt land inte fått någon gödsel, kan det vara så enkelt tro? (Jag som trodde det räckte att trycka ner fröna i den gamla jorden, vattna, ha lite plast över i början och sådan där vit växtduk, men icke sa nicke :-D!).)
Här ser ni vårt potatisland. Det är istället väldigt välmående och de första små goda potatisarna åt vi igår, mums! Potatislandet har legat i träda 2 somrar (busiga tvillingar tog ut sin rätt, fanns ingen energi till potatisland ;-) och A har vänt ner kompost i det. Så jag kan tyvärr inte ta åt mig alls av potatislandets välmående, utan det är helt A:s förtjänst.
Jag tror jag ska gå i skola hos grannen med gröna fingrar. Och ni vänner med växt-talang (det finns åtminstone en som brukar hälsa på i min Blogg!) - ALLA råd är välkomna...
(Jag tänker inte visa hur våra blomrabatter ser ut, de är rena katastrofen...)
Åh, vad sugen jag blev att vara med nästa år, jag får se till att få ordning på hälen och börja träna.
