Nappar...

När vi fick vårt första barn var min inställning att nappar, det är helt onödigt! Om barnen hade sugbehov tog de väl till tummen. Vår äldste sög inte på något, förutom mig då och det dygnet runt i princip första månaderna... Efter ett par månader försökte vi med napp, men han vägrade. Vårt andra barn hade tummen i mun redan i magen - och den sitter där än, vid 7 års ålder :-O !

När tjejerna föddes, var nog ändå min inställning att några nappar ska vi inte truga på dem... Men efter några veckor (någon månad?) när vi som vanligt satt med flickorna i soffan på kvällen, med varsitt finger i munnen på dem ( och de sög, och sög...) så frågade min man stilla om det kanske inte varit lite enklare med napp? ÅK OCH KÖP!! sa jag. Sedan infann sig lugnet i huset... Två små nöjda gummor som sög och sög på sina små nappar, och två föräldrar som inte hade russinfingrar, haha!

Vid ca 10-11 mån ålder bestämde sig mamman att nu skulle napparna bort. Flickorna hade precis börjat sova hela nätter utan mat o somna själv. Då tog mamman bort napparna - och kaoset infann sig... En kväll o natt genomled vi, och halva nästa kväll... sen satte jag i propparna igen! Och flickorna somnade sött o sov hela natten... Det hade säkert gått om vi kämpat på någon natt/kvälll till, men just då fanns inte den orken.

Nu är flickorna 2,5 år, och vi har nappar överallt :-O! De har napp dygnet runt, utompå dagis och när vi är ute. De slåss om napparna, det tappas nappar på nätterna, det räcker inte med en napp i munnen utan helst en i var hand också - och det ska vara RÄTT napp... Vi införde att tag napp-förbud på dagen, men det räcker med att vi glömt framme en napp så är eländet igång. Vi har det precis sådär som jag alltid sagt (tänkt - innan jag fick twinsen) att så där ska vi aldrig ha det, stora barn som springer omkring med napp hela dagarna...

Det där med principer är ju rätt kul... man omprövar dem utifrån vilken situation man är i...

Men, nu snart, ska napparna bort, vi ska bara ladda lite först!