Imorse vaknade jag i ett inferno. E var så arg, så arg, så AARRGGGG. För hon ville sova bredvid mig, men hon ville ha SITT täcke. Som JAG skulle hämta!
Jag var redan försoven en halvtimme (hade jag bara gått upp när jag tänkt så hade jag hunnit gå till jobbet innan hennes dåliga morgonhumör sabbade mitt morgonhumör, hmm..) och insåg att jag borde gå upp direkt om jag skulle hinna med det jag tänkt innan dagens första möte.
Jag försökte övertala henne att ligga en stund under mitt täcke, innan jag skulle gå upp. Men hon fick helt, totalt frispel. Hon gormade och skrek, så till slut fick jag helt sonika lyfta ner henne till nedervåningen för att hon inte skulle väcka alla andra. (Ha, det hade hon ju förstås redan gjort, men de kanske skulle få en chans att somna om...)
Hon fortsatte vara så arg att hon hoppade. Hon stampade med fötterna i golvet och vrålade. S stod lugnt bredvid och log...
Jag tycker inte om kl 6 på morgonen speciellt mycket. Jag HATAR kl 6 på morgonen tillsammans med en helt galen unge. Då blir jag också galen. (Stackars Storebror, han vaknade av MITT vrålande, informerade han mig om lite surt vid middagen.)
Sen blev vi kompisar. Med lite bus och roliga miner kan man få den mest arga 4-åring på fall. (Synd att jag inte lyckades med det innan jag fick mitt utbrott bara.)
Härlig start på dan...
Nu före middagen var det S:s tur att få spel. Ibland tycker jag det vore bättre om de fick utbrotten samtidigt, det låter ju ändå som f-n då.
Om en halvtimme ska jag jogga bort till mitt Yoga-pass. Det känns som behövligt.
4 kommentarer:
Du måste berätta lite mer om dina yogapass. Du verkar flitig med dom, har hållit på länge nu. Händer det något i kroppen och knoppen. Jo, förmodligen gör det det, eftersom du snart ska byta jobb.
Arga barn. Du kan hälsa dom från mig att de ska vara snälla mot sin mamma.... haha... sorry. Inget bra tips.
Yoga, ja! I höstas var jag riktigt flitig, och jag tror faktiskt att den gjorde så att jag höll mig frisk långa perioder då, trots stress o press. Och säkert också den som gjorde att jag började fundera i nya banor. Sen har det inte hjälpt mig så mkt med hälen, men det har ju absolut inte gjort det sämre iallafall. Under våren har jag haft Yogan på en dum dag, så jag har missat så många gånger+ att jag varit sjuk mkt, så jag har inte kommit in i det lika bra nu - men jag gillar verkligen Yogan!! (Det trodde jag inte...)
Och jag ska hälsa argbiggorna att de ska vara snälla med mig!
Hur arg kan man bli - Det låter som en variant av Linda Bentzings låt i melodifestivalen. När jag läste ditt inlägg så kom jag att tänka på att jag aldrig är arg nu för tiden. När barnen var små så kunde jag bli så arg så det kändes som om huvudet skulle explodera, men nu är jag aldrig arg. På sin höjd lite irriterad. Konstigt...
gis-mormor: ja,jag har faktiskt tänkt som du, fast ilten annan ordning... Alltså INNAN jag fick barn var jag nästan aldrig arg, ochså hade jag ett fantastiskt tålamod... Nu exploderar man titt som tätt och tålamodet har börjat tryta... Men det känns skönt att veta att det kanske kommer en tid sen, då man får vara sådär lugn o balanserad igen ;-)(förhoppningsvis...) Synd bara, om barnen som får uppleva den där explosiva morsan, haha...
Skicka en kommentar