9-åringen tyckte att det var lite konstigt att man först är borta i flera veckor, är hemma en dag och sedan åker iväg igen?? Och det kan han ju ha rätt i. Lilla S undrade hojtandes i bilen om det inte var slut på den här långsemestern snart? Taskigt att föräldrarna har veto.
Andra dagen gick vi på topptur. Gautelifjellet 1250 möh skulle bestigas och tanken var att småtjejerna skulle få gå med så långt de tyckte det var kul - men det tyckte de hela vägen upp! På lätta, springiga, klättriga små 4-årsben nådde de toppen, och jag tror faktiskt inte att det skulle gått mycket fortare om de inte varit med.
Det var lätt vandring på vägen upp, med lite inslag av "klättring" till klätterapornas förtjusning.
Toppen är nådd!!
Från toppen hade vi fin utsikt över Gautelisvatnet och Sverige.
Kvällarna fördrevs med poker i tältet, det var många och hårda duster. Efter pokern var alla trötta, så topptursdagen låg faktiskt hela familjen i sina sovsäckar strax efter kl 20! Det konstiga var att vi ändå sov till kl 7 nästa morgon - 11 tim sömn, det kan inte vara nyttigt... Både jag o A hade iallafall ont i huvudet den dagen, och Nej, det berodde inte på för mycket vin, för något sånt hade vi tyvärr inte med oss ;-)
Nu ska vi vara hemma ett tag.
2 kommentarer:
Oj, imponerande! Inte kanske av barnen eftersom barn orkar så otroligt mycket, men av er vuxna som har så många härliga turer på gång jämt... Vi ska se till att bli inspirerade! Och det nu! Man kan nämligen få nog av allt hemarbete...
Kram på dig!
Min erfarenhet är att små barn orkar mer än lite större barn... Det är som att psyket börjar sätta hinder för dem när de blir lite större. Iallafall på våra grabbar.
Och topp-bestigningen låter nog mer än vad den var med tanke på på vilken höjd startplatsen var ;-)
Den här helgen skulle man har varit ute på tur - vilket väder! Men nman måste ju göra hemarbete också ;-)
Skicka en kommentar