Den här veckan, och förra, har gått i turbofart. Jag är inte riktigt bekväm med det, vill ha mer tid för att bara vara.
Vi har hunnit arrangera BAMM (http://www.bamm.nu/), de stora barnen har börjat skolan, de små har börjat på sitt nygamla dagis (flytt till ny lokal) och jag har varit i Norge med jobbet, igår hade jag 4 olika möten och imorgon ska jag på jobbresa till Dalarna 2 dagar. Och vi har en dead-line på måndag.
Återigen börjar jag fundera över livstempot. Skillnaden mot för ett år sedan är att jobbet känns kul - men inte är det lätt att hinna med hela ruljangsen med jobb, barn, hem, träning, socialt umgänge, renovering... puh... när båda jobbar heltid, utan att vi springer som torra skinn.
Som tur är har vi en hög toleranströskel vad gäller röra ;-)
Fast det är inte kul när man känner att ett sjukt litet barn knappt får plats på agendan...
Det som är bra med mitt jobb nu, är att det faktiskt funkar att jobba mindre - man får ta på sig färre uppdrag helt enkelt.
Det finns en höstplan...
Nej, nu är det dax att packa lite för snart kommer flygtaxin. Kanske är det lite sommar i Dalarna till och med?
4 kommentarer:
För det första förstår jag inte hur du pallar och för det andra förstår jag inte varför du sätter dig i denna situation. Jo, jag förstår, man är duktig, man presterar, man levererar, bättre än många, många andra. Det är förmodligen spännande och ger välbefinnande. Det är en hiskeligt svår balansgång. Jag hoppas du hittar en balans som passar både jobb och familj! Och jag fattar att det är supersvårt. Jag tror man måste väga "vem tackar mig för detta?" mot "vad ger detta mig?"
Jag håller med föregående skrivare...
När jag blev uppsagd i grundskolan blev jag erbjuden en tjänst på gymnasieskolan men då insåg jag att jag nog skulle arbeta ihjäl mig. Jag började fundera på vem som skulle tacka mig för slitet och insåg att ingen skulle göra det.
Däremot inser jag barnen nog är och kommer att vara tacksamma över att jag valde att arbeta hemma och kvällstid istället.
Gå ner i arbetstid och njut av dina fina barn i lugn och ro så länge de finns där i huset. Du vet tiden går snabbt, snart kommer de bara hem för att äta och sova! Kram!
Så sannt, det ni säger!
Men det är nog tyvärr så att hektiska perioder kommer man nog inte ifrån, oavsett om man jobbar hel- eller deltid, iallafall i den typ av jobb jag har. Sen gäller det ju att försöka undvika dem så gott det går.
Det måste vara roligt på jobbet, men det finns mkt, mkt viktigare saker i livet. Så är det.
mera funderingar i ämnet...
Jag är helt övertygad om att det går att ha ett jobb som är roligt o stimulerande kombinerat med ett bra liv med familj/barn. Det viktiga är ju att hitta balansen, och i mitt fall är det att gå ner i arbetstid (igen ;-).... under mitt arbetsliv med barn har jag jobbat 75%, 85%, 100%, 85%, 80%, 100% - och nu igen ner till någon procent jag inte bestämt...
Jag tror också att jag är en mycket bätte mamma när jag har ett jobb jag tycker är roligt - och då handlar det inte om att prestera, utan att trivas!
Som en bordsherre häromdagen sa till mig: "Vi har dem bara till låns, och snart har lånetiden gått ut..." Klok karl.
Skicka en kommentar