Vi och bilar är inte riktigt kompatibla. 8 månader efter den senaste dyra reparationen så är vi där igen.
Den här gången kan vi inte ens skylla på någon annan (dvs skitbilen) för nu är vi själva helt ansvariga för att bilens underrede fick markkontakt under Valborgshelgen.
(Fast mannen svor en del över svärföräldrarnas mindre väglika väg in till deras hus...)
Vi tog oss tillbaka till stan med oljan RINNANDE ur bilen (inte miljövänligt, jag vet).
Domen: Någon packning som måste bytas ut (det låter ju BILLIGT!!) men hela växellådan måste plockas ut för att det ska kunna göras (dvs DYYYRT!!).
Och det finns inte någon tid på verkstan förrän efter Kristi Himmelfärd.
Tur att man kan sätta de delar av familjen som inte får plats i lillbilen på tåget när man ska till Björkliden nästa vecka.
Jag_hatar_bilar.
5 kommentarer:
Förra året skrev du "Men VARFÖR tog vi oss inte i kragen och bytte bil i somras när vi började prata om det?".
Hur kommer det sig att ni fortfarande har kvar den bilen...?? ;-)
Lugn, jag förstår... Bilköp är inte det roligaste man kan hålla på med. Och hur man än vrider och vänder på det så känner man sig alltid lurad.
Jamen, vi hade ju kommit fram till att vi skulle köra slut på den här istället... och hoppades att den inte skulle krångla så mkt ;-)
Och det var väl en himla tur att det inte var en sprillans ny bil vi hade markkontakt med, haha!
Och det är ju så trist att köpa bilar som du säger, spec som vi nu tömmer börsen på vidsombyggnaden ;-)
Bilar ska fungera. Så är det. För att de ska fungera måste de vara relativt nya. Så är det. Det har min F lärt mig.
Men vägen fram till att jag förstod det var lång, krokig och fylld med verkstadsbesök...
Kloka ord "mamman i huset".
Ja, vi har nog inte blivit så kloka än då tydligen.
För så lite som vi kör så känns det som att vår kära vän får hänga med ett tag till. (och bita i det sura äpplet när det blir verkstadstider...)
Skicka en kommentar