Vi var på 4-års kontroll i fredags, och vi fick reda på att de äter, växer, hör, ser, kan hoppa på ett ben, hoppa jämfota och räkna till 5. Så det var väl bra. E kan desutom rita fina huvudfotingar, MED armar och ben. S kan rita trassliga garnnystan, UTAN armar och ben.
Den snälla BVC-tanten började genast lugna mig med att barn utvecklas olika och att om bara S tränar mer på att rita huvudfotingar, så kommer hon nog snart också kunna göra det ;-)
Vad skönt att höra, hur skulle det gå för henne annars i livet?
Sedan gick vi på café för att fira att de blev godkända även denna gång. Tänka sig.
(Nej, jag menar inte att raljera med BVC-kontrollerna, det är jättebra att de finns och om man kan upptäcka något som barnen kan behöva hjälp och stöd med tidigt, så är det mkt bra. Fast ibland så kan jag inte låta bli att bli full i skratt.)
2 kommentarer:
Vad är huvudfotingar...??? Fick jag aldrig träna på att rita när jag var liten. Kanske därför det gick som det gick... ;-). Det är säkert jättebra med alla kontroller nu för tiden. Jag fick göra skolmognadsprov när jag var 6 år, eftersom jag är född i januari tyckte mamma och pappa att jag skulle börja skolan tidigare. Men jag var inte mogen, haha. Jag tror inte man ska stressa på de små, saker och ting kommer när man är mogen. Så du ska inte vara orolig att S inte kan rita huvudfotingar. Men det förstår jag att du inte är. Snarare tvärtom. Vad är det för ribba dom lagt? Att kunna rita huvudfotingar. Men visst är det bra att kunna fånga upp problem i ett tidigt skede, om det finns något problem.
Huvudfotingar är första typen av gubbe som de flesta barn ritar, dvs ett jätterhuvud med armar o ben direkt från huvudet oftast, väldigt gulliga gubbar :-) Och det brukar man ju inte träna fram, det kommer av sig själv - eller så kommer det inte, jag vet inte riktigt vad avsaknaden av att producera huvudfotningar betyder, får nog studera Storebror, för han ritade heller inga huvudfotingar - och det har väl blivit en helt ok kille av hhonom ändå - ingen konstnär, men det kan ju inte alla vara...
Håller helt med dig om attt inte stressa på knattarna, tids nog kan de läsa, skriva och knäppa knappar ;-)
Men klart man ska stötta o hjälpa till när det behövs.
Skicka en kommentar