För vad säger ni om de här vyerna tagna med mobilkameran? Inte helt fel att ha framför ögonen när man tränar.
En helt fantastisk träningsdag helt enkelt!
söndag, augusti 31, 2008
Dagens träning i kanonväder
Idag blev dagens träningspass rullskidor efter Nikkavägen. Innan mina första pass ifjol hade jag ju inte rullskidat på kanske... nästan 20 år, och jag hade glömt vilken naturupplevelse det faktiskt kan vara att staka sig efter en väg ... ;-)
För vad säger ni om de här vyerna tagna med mobilkameran? Inte helt fel att ha framför ögonen när man tränar.
En helt fantastisk träningsdag helt enkelt!
För vad säger ni om de här vyerna tagna med mobilkameran? Inte helt fel att ha framför ögonen när man tränar.
En helt fantastisk träningsdag helt enkelt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Läste det som du skrev om balansen mellan hem och arbete. Du har så rätt, det gäller ATT HITTA BALANSEN! Det är ju det som är det viktiga i allt, barnuppfostran exempelvis. Guuuud så jag försöker att balansera i allt, ibland lyckas jag och ibland inte...
Just nu suckar jag mest och bråkar med barnen, kanske borde jag balansera upp allt genom att arbeta lite mer utanför hemmet eftersom det ger mig en hel del energi som jag behöver till allt balanserande.
Ny vecka imorgon, nya krafter, nya utmaningar och nya balansövningar.
Förresten: Vilken underbar dag vi belönades med idag! WOW!
Ja, vi är nog många balanskonstnärer ute i stugorna ;-)
Vissa perioder tycker jag att vi fått till det perfekt, medan tyngdpunkten hamnar snett emellanåt.
Och det som jag tror är viktigt är at man hittar SITT sätt att balansera, det som är rätt för mig är kanske inte rätt för dig eller någon annan - och det som är rätt under en period funkar inte alls under andra förutsättningar.
För förutsätningarna ändras ju hela tiden - attans vad bra man blivit på att vara flexibel ;-)
Och energin måste fyllas på för att vi ska vara bra föräldrar, och det kan ju göras på en massa olika sätt. För mig är det alltså roligt jobb i rätt mängd och träning som gör att jag blir en glad och tålmodig mamma - åtminstone för det mesta... eller ibland iallafall, haha :-)
Helt rätt båda två. Jag insåg att det jag skrev i en tidigare blogg kunde tolkas som kritik, men det var inte alls så jag menade, och förmodligen utgick jag för mycket från mig själv.
Det är tur att vi alla är olika!
Och det är ju bara man själv som verkligen känner sig själv och sina behov.
annapanna: det tolkades inte som kritik, du hade ju rätt ;-) Det var ju så det INTE skulle bli, med "fullt-ös-medvetslös"... Men det är väl bara att inse att där hamnar man (jag) lite då o då, och som sagt var, dessa gånger vill jag minimera!
Skicka en kommentar