Juligt som aldrig förr (vid den här tiden)

I vanliga fall är vi inte så snabba med julpyntandet i det här huset. Någon stjärna och adventsstake till första advent - sedan brukar det nog vara ganska stiltje till dagarna före jul.

Nu blåser det andra vindar i kråkslottet - Svinto Sisters ryter till!

"Vad FUUUSKIGT det är - ALLA andra har JÄTTEMYCKET julpynt i sina HUUUUS!!!" vrålade en av Vrålaporna när vi traskade hem från affären i lördags och hon såg hur det såg ut i "alla" fönster. Vi hade satt upp en julstjärna i deras fönster på fredagkväll - sedan sa jag att vi kunde ta fram mer senare.

Senare - det blev lördag-em.

Så nu har vi:

Stjärnor i köksfönstren, vardagsrummet, Svinto Sisters rum, Övre vardagsrummet och pojkarnas rum.

Julblommor i tre fönster (åsså en liten Smurfa ser jag ;-)

Adventsljusstake OCH röd julduk på köksbordet.


Det är inte klokt vad Juligt det blivit, t.o.m Vrålaporna är nöjda. "TACK snälla mamma!" belönade de mig med efteråt. (Inte mycket krävs för att tillfredställa pyntsvältande barn.)

Så jag var rätt nöjd och jul-lugn idag så här inför 1:a december. Jag och Lillebror hade t.o.m varit förutseende och köpt TV-adventskalendern flera veckor i förväg (vis av erfarenhet när vi blivit utan..)

Men när jag hämtade tjejerna idag på Dagis så togs jag bryskt ner på jorden.

Där höll nämligen en av damerna på att berätta för en av personalen att "Imorgon så är det 1:a december och då har Klimpen (vår hustomte) satt en tygkalender på en krok i köket och på varje siffra hänger ett paket och sedan har han också en säck som han gömmer varje dag med ett paket till den som inte fått ta paket från almanackan, för det får ju inte bli orättvist så då turas vi om!!"

Oooops!

DEN har vi (jag menar Klimpen) GLÖMT!!

Men fiffiga mamma och fiffiga Lillebror har nu lite raskt fxat ihop lite paket till Klimpen (att han aldrig kan komma ihåg detta i tid!! ;-)

Iallafall paket till dag 1, 2, 3, 5, 10, 16 och 21...


Jag gillar ju återanvändning och har grav fobi för alla små (o stora) saker som väller in i huset - så de små paketen innehåller bara saker som redan fanns här i kråkslottet:

-2 st små plastdjur som de säkert glömt att de sett förut
-4 x 2 st 10-kronor
-2 st vackra vita stenar
-2 st smyckesstenar

Nu gäller det bara att hitta 2 x 17 st till fiffiga saker som små prinsesor (alias Vrålapor alias Svinto Sister) tycker om.

Lillebror har redan en bra förklaring om frågan varför det är så tomt på de resterande 17 dagarna dyker upp: Klimpen trodde inte de skulle kunna hålla sig från att öppna alla paket om hela almanackan vore smällfylld med dem.

Såklart!

Magiskt

Just nu vill jag inte vara någon annanstans än i Kiruna - för det kan nästan inte bli bättre än så här i november - eller hur?!

(Och så får man allid höra hur mörkt vi har häruppe på vintern, ha!)







Annars så har min halsfluss avlösts med magsjuka här i huset, 3 av 6 har legat däckade, som i en magsjukestafett.

Vilken tur då att vissa av oss idag kunde ut och få njuta i den magiska, kalla vintern =)

Kreativ kväll

Igår kom - äntligen - "vår" arkitekt hit.

Ja, vi ska bygga ut för att kanske möjliggöra för en lite enklare (och njutfullare = bastu) tillvaro. Eftersom vi bor i ett lite speciellt kråkslott så har vi tänkt att det nog är värt att få lite tips på vägen av någon som kan det här med tillbyggnader på gamla hus.

Vi hade tänkt oss på ett sätt - men vår nye kompis hade funderat ut ett helt annat sätt.

Jag hade trott att han skulle komma hit, titta och fota lite, prata med oss en stund - och sedan fara hem och skissa.

Han kom hit vid kl 18.30, vi tittade och fotade lite - och så kavlade han upp ärmarna och började jobba.

Vi diskuterade, skissade (ja han alltså), funderade, skissade mer, räknade, mätte, snackade skit och diverse annat intressant, drack kaffe, vände och vred, skissade lite mer - och klockan 22.45 var vi klara!

Den roligaste kvällen på länge! (Ja, jag som legat däckad 2 dagar tycker i och för sig att det mesta är roligare än att vara sjuk, men det här var något extra.)

Otroligt intressant att se hur en arkitekt jobbar (ja, iallafall han).

Bara det att använda skisspapper, inga datorer. Suddar gör man inte lärde jag mig. Man ritar helt enkelt om, det är så man får känslan för huset.

Nu sitter vi här med alla skisserna, med planlösningar och vyer från husets alla håll, och ska fundera ett tag om vi gillar idén. Och just nu känns den klockren - inte som vi tänkt, men Bättre!

Vi ser redan framför oss alla njutfulla stunder vi ska ha i våra nya rum =) (Jo, det kan vara njutfullt att få vårda sin tvätt i en riktig tvättstuga, eller att ha PLATS för alla kläder (o barn) i en rymlig hall. För att inte tala om bastun - och.. aaaahh...)

Fast det kvarstår ju förstås ett visst arbete innan vi är där. Glömde det. Vilket år ska vi sikta på nu då - 2020?

Vårdcentralen i influensatider

I vanliga fall brukar det vara hopplöst att:

-inom rimlig tid få ngn att ringa upp en från Vårdcentralen
-få en läkartid
-komma fram till betalningskassan på VC utan att måsta köa oändlig tid vilket innebär att man kanske missar läkartiden
-lyckas komma in till provtagningslabbet

Idag, så här i influensa-vaccineringstider, var det helt tvärtom!?

Efter en kvart ringde de tillbaka från Vårdcentralen.
Jag fick en läkartid 20 min senare.
Ingen väntetid i kassan.
Knappt någon i väntrummet.
Fri lejd tillprovtagningen.
Ingen kö på apoteket.

Fast det var massor av bilar på parkeringen och folk överallt inne på sjukhuset (utom där jag var).

Jag har några teorier.

Jag tror att eftersom det nu är vaccineringar på gång så är det där alla människor är (var det nu är, inte på min vårdcentral iallafall). De som i vanliga fall har som huvudsysselsättning att vara på Vårdcentralen fokuserar nu på att få sitt vaccin istället.

Eller så är helt enkelt alla människor hemma i influensa.

Eller så vågar de människor som har klippkort på Vårdcentralen sig inte dit eftersom de kan smittas av svininfluensan.

Jag har iallafall halsfluss och har nu fått penicillin. På något sätt känns det bra att det var något som man kan få medicin för - då kanske det börjar vända (även om jag inte egentligen är ngn vän av penicillin). För annars så brukar de bara konstarera att mitt halsonda är virus - och hem o vila.

Nu var det hem och vila - OCH ta medicin!

Ynklig

Jag har åkt på en rejäl förkylning nu. En hals så svullen att det knappt går att få något varken upp eller ner och feber.

Eftersom jag känner mig dödssjuk när tempen stigen över 37,5 så innebär mina nu 38 grader att jag är riktigt ynklig.

Storebror kom förkylningshängig hem från skolan mitt på dagen idag, så då la vi oss i varsin soffa och tittade på Seinfelt. Då var det inte riktigt lika synd om oss.

I morse så var jag helt inställd på att sova på fm och sedan ta mig till ett möte på em. Tur (för både mig själv och mina medmänniskor) att jag kom på bättre tankar.

Livet därute verkar fungera alldeles ypperligt utan mig. Tänka sig.

Linjär ekvation

Höjden på röran på köksbänken är direkt proportionell med de senaste veckornas körighet.

Det har varit lite körigt på sista tiden.

(Hittar ni något intressant i röran så är det bara att komma hit och hämta. Fast inte våra Garminklockor, i övrigt är allt till skänks.)

Tredje gången gillt

Till slut blev det av. Liten tjej höll sig frisk och det blev tredje gången gillt. (Även om hon nös 2 ggr mellan patientmottagningen och öron mottagningen den där morgonen då operationen skulle gå av stapeln...)

Det har varit en körig vecka, både för mig och pappan - och mitt i denna vecka tryckte vi in en halsmandelsoperation. Men just så är livet - och vi anpassade oss till det viktiga i livet.

Efter att doktorn besiktat den lilla flickan och gett klartecken för operation blev det ombyte till sjukhusnattlinne och smärtstillande och lugnande mediciner. Dem gillade hon inte! (Men drack lydigt upp ändå.)

Efter sängtransport till operationsavdelningen sövdes den lilla damen, sen fick jag gå ut.

Ut och vänta i sjukhusfiket.

En halsmandelsoperation är en enkel rutinoperation.

Jag är en cool mamma (tror jag).

Ändå var den en lite jobbig timme där i sjukhusfiket.

Att se på när små barn sövs med narkos är inte roligt.

Små sövda barn på en operationsbrits ser så ynkliga och sårbara ut...

En timme är en lång tid när man väntar på ett telefonsamtal.

Jag tänkte då på alla som suttit så här och väntat medan deras barn opererats/vårdats för något stort och svårt. Jag som var lite illa till mods av en liten halsmandelsoperation.

Och återigen insåg jag att man ska glädjas i nuet. Och att jag är väldigt lyckligt lottad.



Och allt gick bra. Efter en dryg timme ringdes jag in till uppvaket, och den lilla flickan låg och sov så fint. Med slangar och syrgasmask fick hon sova klart, vaknade lugnt och fint och fick en isglass =)

Dagen tillbringades sedan på barnmottagningen med filmer och böcker och vid middagstid fick vi gå "hem" till patienthotellet. Den som vanligt inte alltid så välplanerade mamman insåg då att sjukhusrestaurangen stängt sedan länge och middagslåda skulle beställts före kl 14 - men en snäll farbror i receptionen på hotellet fixade några frysta matlådor till oss. För flickan var ju hungrig som en VARG!!

Nyss halsopererad flicka åt sedan 4 oxhjärpar :-O (Hur det gick till förstår jag inte, men är man hungrig så är man.)

Sedan blev det TV i hotellsängen och en natts sömn innan vi med taxi och tåg tog oss hem igen.

Hem till den arga tvillingsystern, som inte fått följa med på Äventyr med Mamma! Orättvist! Men sedan hon blivit mutad med en Prinsessan Lillifee-tidning och ett pyssel från syrran så vände humöret.

Nu är det helg (igen) och det känns ganska så skönt.

Skidtur

Idag var det skidpremiär på de riktiga skidspåren för tjejerna.

Det var mindre "Jag vill vara FÖÖÖREEE!!!" än i fjol och mindre trillerill i backarna, både uppför och utför.

Fast trill var det förstås, det hör ju till.


Och lite sura miner över att de flesta nerförs-backarna var för korta och för plana. Branta o långa ska de vara.

Så de kanske brås på backälskaren mamma?

Det senaste på pysselfronten

Just nu är det pyssel i lite större format som är inne hemma hos oss.

Detta vackra konstverk fanns på plats när jag vaknade i morse. (Det var inte där igår kväll vad jag minns.) Vad det är vet jag inte riktigt? Ser ut som modern konst.


Flicka i naturlig storlek pysslades till av wellpapp från Storebrors nyinköpta längdskidor.


Tur att det finns några med kreativa hjärnor här hemma.

Häxan Surtant

Förra veckan var jag tvungen att plocka fram Häxan Surtant flera gånger på jobbet. (Inte hemma, oh nej, där var jag lika vän och ljuv som vanligt.)

Det är fördelen med att bli äldre - att man faktiskt struntar fullkomligt i att vissa nog tycker att man är en riktig surtant - ibland. (Men för det mesta är man ju naturligtvis så där vän och ljuv som alltid... ;-)

Jag diskuterade en gång det här med långsynthet (nej inte långsinthet ;-) med en kompis som också uppnått den mogna åldern av 40+. Hon konstaterade belåtet att den begynnande långsyntheten faktsikt innebar en viss pondus. Vem får inte respekt för en dam i sina bästa år som spänner ögonen i en samtidigt som hon flyttar ner de ärtiga läsglasögonen längre ner på näsan?

Lycklig träning

Jag har varit ute och sprungit ikväll. Längst bort på min runda infann sig den där känslan jag brukar få vid vackra vyer eller känslan av en stark eller snabb kropp. Nu var det varken vackert, starkt eller snabbt där jag sprang i industriområdet med tunga ben som försiktigt tog sig fram på den halkiga vägen. Och ändå var den där - känslan av lycka över min kropp som fungerar så bra, över muskler som kan ta mig framåt och lungor som kan fylla mig med syre.

Det är DEN känslan jag vill att våra barn får med sig i livet. Det viktiga är inte känslan när man är snabbast, bäst och presterar på topp. Det viktiga är känslan man har under ett skönt träningspass (vad det nu må vara man vill pyssla med, Ji-Jutsu, löpning, klättring, skidor, gympa...) med en kropp som faktiskt fungerar, det är riktig lycka. Den känslan tror jag man kan ha med sig så länge man lever, efter sin egen förmåga.

Sedan är ju känslan när man varit snabb eller presterat på topp inte så dålig heller. Bara man gör det för sin egen skull, och inte någon annans.

Nog med djupa funderingar!

Förresten så hände det en lite rolig sak i måndags. Efter mitt numera återkomande core-pass joggade jag en liten sväng med tunga ben (även då ;-)

Efter en stund hörde jag att någon med snabba, lätta löparben närmade sig bakifrån. Jag vek lite åt sidan för att släppa fram snabblöparen - och förbi mig i god fart, med snabbt och lätt löpsteg, sprang en tonårstjej, med tighta svarta jeans, skor som inte kan betraktas som löpskor och en kort jacka med pälskrage.

Det kanske inte är så illa med ungdomen nuförtiden iallafall ;-)

Vintersöndag

Mulet i hela landet, men solglimtar i nordligaste fjälltrakterna. Så sa de på radion när jag åkte till skidspåren idag.

Det var en väldigt lång solglimt här idag. Typ hela dagen har vi haft ett strålande vinterväder.

Långpass på skidor i solen gör den här dagen till en riktig höjdare!

Några andra av oss var i slalombacken, andra testade skidorna i Vattentornet eller lekte på skolgården - en BRA vintersöndag den här första dagen i november!