Jag är lite stolt över mig själv, för jag skolkade från ett möte i tisdags och åkte ut i solen i 3 timmar och tittade på en skidtävling! (Till saken hör att det är hur mkt möten som helst på jobbet, och alla tycker att just deras möte är viktigast, så om man ska vara ledig så är det altid något möte man missar.)
I tisdag var det Kommunmästerskap i Skidor och båda våra äldsta barn ville vara med. Jag hade bokat in det i almanackan en månad innan och lyckats hålla den förmiddagen ren - trodde jag. Tills en kollega dagen innan upplyste mig om att det var ett projektmöte för ett projekt som jag är beställare till - precis när Lillebror skulle starta på skidtävlingen.
Oj, vilken ågren jag fick. Det VAR ett viktigt möte, men det var också en viktig dag för mina barn, viktigt att någon av oss kom och tittade och A kunde inte. Och jag VILLE åka och titta på skidtävling i vårsolen - INTE vara inne på ett möte.
Så jag ringde till projektledaren och berättade om mitt dilemma, och att jag nog tänkte välja bort hans möte för ett par timmar i solen. Han sa då att det nog var lättare att jobba upp sig på plus-sidan hos honom än att försöka hamna på plus hos barnen igen om jag inte tittade på tävlingen. Klok karl.
Det var strålande sol, några minusgrader och helt vindstilla. 100-tals glada barn åkte skidor och mina barn strålade ikapp med solen. Mellan Lillebrors lopp och Storebrors lopp var det en dryg timmes väntan. Min första tanke var att åka ner på jobbet och joina mötet en liten stund - men förnuftet segrade och jag gick på stan och gjorde några ärenden som skulle gjorts för länge sedan istället, och det var så skönt att strosa runt där i lugn och ro - men mobilen avslagen, hehe!
Jag känner att jag behöver lite mer skolkdagar.
1 kommentar:
Bra jobbat, pi!
kram
Skicka en kommentar