Den här dan började inte bra. Långpass på skidor ersattes med städning av kaosrum pga en ond hals (just det, ja...)
Det rum som jag så rejält röjde upp i, organiserade och städade före jul har återigen förvandlats till en kaos utan dess like. Småsur redan från start kommenderade jag de tre minsta till sitt rum direkt efter frukost för projekt städning. Mycket protetser, gnäll och sölande var det (från de två yngsta - ingen skugga ska falla på Lillebror, för han gjorde en bra insats) innan rummet var klart för dammsugning.
Då kommenderade jag istället UT till alla barnen medan det fortfarande var ljust. Gnäll, söl och protester.
Då fick jag ett av mina monster-mamma-utbrott.
"När JAG var liten, då tyckte vi minsan att det var KUL att vara ute och leka, hela dagarna var vi ute och grävde snögrottor o åkte pulka och skidor, och till slalombacken tog vi sparken om inte mamma eller pappa kunde skjutsa oss! Men dagens barn har tydligen inget driv alls att vara ute och åka pulka, slalom eller skridskor - GAAAHHH!!! Tänk på alla barn som bor söderut och bara har sand o lervälling att leka i på vintrarna, de skulle vara ÖVERLYCKLIGA om de hade all rolig snö som ni har att leka i!"
De två yngsta brydde sig inte alls om mitt utbrott, Lillebror såg lite besvärad ut och Storebror sa sårat att han ju inte haft några slalompjäxor som passat förrän härmodagen, så han har ju inte KUNNAT åka till backen då han velat...
Så sannt.
Jag skämdes sedan för mitt utbrott, för de här barnen ÄR ju ute varje dag, men det jag retar mig på är att det ska vara så svårt att få ut dem... Men till deras försvar ska ju sägas att det finns mycket mer som lockar inne idag, än det fanns när jag var liten.
Sedan skämdes jag för att jag blivit en sån där mamma som refererar till sin barndom och att allt minsann var bättre förr... på stenåldern...
Efter lunchen skjutsade jag ner de tre yngsta till sina kompsiar i Kurravaara. I bilen frågade Lilla S mig om man kunde bli sur för Ingenting? Ja, det kan man - i dag har mamma blivit sur för Ingenting... Och det höll de ju med om alla tre.
Kompisarnas föräldrar verkar ha sett på mig vad jag hade för dag, för de tyckte att barnen skulle stanna kvar där över middagen - så kunde jag få lite egen tid ;-)
Resten av dagen har humöret bara stigit - jag har städat klart övervåningen i lugn och ro, satt upp några krokar i badrummet som saknats i kanske 1 år... (Familjen Senfärdig - det är VI det...) och sett på Tour de Ski. Och nu har Monster-mamman dragit sig tillbaka igen - precis lagom till att de förtjusande småmonstren kommit hem igen :-)
I morgon ska jag och A gästspela på jobbet, och de minsta småmonstren få leka lite med Dagis-kompisarna innan det är dags för nästa lediga dag. Det blir nog bra för alla.
Idag har vi förresten sett SOLEN!
3 kommentarer:
Det besvärliga är - precis som du skriver - att det är så mycket mer som lockar inomhus nu för tiden.
O kan ibland sitta och vänta på att de bra tv-programmen ska ta slut... Och det gör de ju aldrig så henne måste man begränsa vareviga morgon.
Vi märker att det blir svårare och svårare att få ut sonen eftersom det inte är så många andra i den åldern som är ute. Kan vi peppa sonerna till att åka längd tillsammans?
Du skriver så häftigt så jag svimmar nästan. Jag ser mej er framför mig...i er kaosfamilj...för här hemma har vi ju aldrig kaos:):)
mamman i huset: Nej, de bra TV-programmen tar aldrig slut - förrän någon tryckser på avstängningsknappen, till ljudet av vrålande sirener - "NEEEJJ, bara det här, vi har inte sett KLAART...."
Låter som en bra idé att peppa dem att åka längd ihop! T kommer (nog) att börja på skidträningen nästa gång!
Meltin: Haha, nej hos er är det ju aldrig kaos ;-) Men våra barn visar oftast upp sina allra ljuvligaste sidor när de är borta hos någon, så som E+S är hos er - är de sällan hemma när vi är själva. Men det är väl tur det, vore ju synd om alla man hälsade på annars ;-)
Skicka en kommentar